FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)
den 20 maj 1999 (1)
Mjölk - Referenskvantitet - Åtgärder för att följa domstolens dom
I mål T-220/97,
H & R Ecroyd Holdings Ltd, bolag bildat enligt engelsk rätt, med säte i
Brinsop House, Credenhill (Förenade konungariket), företrätt av William Neville,
solicitor, biträdd av Peter Duffy, QC, Philippa Watson och Paul Stanley, barristers,
delgivningsadress: advokatbyrån Elvinger, Hoss och Prussen, 2, Place Winston
Churchill, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Ana Maria Alves Vieira och
Xavier Lewis, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
med stöd av
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, företrätt av Michelle Ewing,
Treasury Solicitor's Department, i egenskap av ombud, biträdd av Kenneth Parker
och Andrew Macnab, barristers, delgivningsadress: Förenade kungarikets ambassad,
14, boulevard Roosevelt, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den
16 maj 1997 om att inte vidta åtgärder för att följa domstolens dom av den
6 juni 1996 i mål C-127/94, Ecroyd, REG 1996, s. I-2731,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden R.M. Moura Ramos samt domarna V. Tiili och
P. Mengozzi,
justitiesekreterare: J. Vanhamme, rättssekreterare,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den
11 februari 1999,
följande
Dom
Rättslig bakgrund
- 1.
- Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken utfärdade rådet
den 27 juni 1968 förordning (EEG) nr 804/68 om den gemensamma organisationen
av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 148, s. 13, svensk
specialutgåva, område 3, volym 2, s. 52, nedan kallad förordning nr 804/68).
- 2.
- På grund av ett betydande och ökande överskott inom sektorn för mjölk och
mjölkprodukter antog rådet den 17 maj 1977 förordning (EEG) nr 1078/77 om
införande av ett bidragssystem för avstående från saluförande av mjölk och
mjölkprodukter och för omställning av mjölkkobesättningar (EGT L 131, s. 1,
svensk specialutgåva, område 3, volym 8, s. 215, nedan kallad förordning
nr 1078/77). Enligt artikel 2.2 i denna förordning är en förutsättning för att bidraget
för avstående från saluförande skall beviljas att producenten skriftligen åtar sig att
under en period av fem år inte avyttra mjölk eller mjölkprodukter som kommer
från hans jordbruksföretag.
- 3.
- I artikel 4.1 i förordning nr 1078/77 fastställs följande metoder för beräkning och
betalning av bidrag för avstående från saluförande:
Bidrag för avstående från saluförande skall beräknas på grundval av den
mjölkmängd eller motsvarande mängd mjölkprodukter som producenten har
levererat under kalenderåret 1976.
...
50 % av bidraget skall utbetalas under de första tre månaderna av den period när
producenten avstår från saluförande.
Det resterande beloppet skall betalas under det tredje och femte året i två lika
stora delbetalningar om vardera 25 % av bidraget, förutsatt att mottagaren för de
behöriga myndigheterna har visat att han har fullgjort de skyldigheter som fastställs
i artikel 2.
- 4.
- Av artikel 6 i samma förordning framgår att varje person som övertar ett
jordbruksföretag kan få erhålla restbeloppet av det bidrag som har beviljats hans
föregångare, på villkor att han skriftligen åtar sig att i fortsättningen fullgöra
föregångarens åtaganden.
- 5.
- År 1984 blev det uppenbart att ytterligare åtgärder var nödvändiga för att återställa
jämvikten i mjölksektorn. Genom rådets förordning (EEG) nr 856/84 av
den 31 mars 1984 om ändring av förordning (EEG) nr 804/68 (EGT L 90, s. 10 ;
svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 95) infördes i sistnämnda förordning
artikel 5c. Genom denna bestämmelse infördes ett system med en tilläggsavgift som
varje producent eller uppköpare av mjölk eller andra mjölkprodukter skulle betala
för de kvantiteter som översteg en personlig årlig referenskvantitet, den så kallade
mjölkkvoten . Enligt artikel 5c fick summan av de referenskvantiteter som
tilldelats de berörda producenterna i varje medlemsstat inte överstiga en total
garantikvantitet som var lika med summan av de kvantiteter mjölk som under ett
referensår levererats till företag som behandlade eller bearbetade mjölk eller andra
mjölkprodukter i varje medlemsstat.
- 6.
- Reglerna om hur nämnda avgift skulle tillämpas infördes genom rådets förordning
(EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den
avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk
och mjölkprodukter (EGT L 90, s. 13, nedan kallad förordning nr 857/84). Vad
producenterna beträffar föreskrevs i artikel 2 i denna förordning att
referenskvantiteten var lika med den mjölkkvantitet eller den mjölkekvivalent som
producenten levererade under kalenderåret 1981, ökad med 1 procent.
Medlemsstaterna kunde dock med avseende på sina egna territorier bestämma att
nämnda referenskvantitet skulle vara lika med den mjölkkvantitet eller den
mjölkekvivalent som levererats under kalenderåret 1982 eller 1983, med tillägg av
en procentsats som skulle fastställas på ett sådant sätt att medlemsstatens
garantikvantitet inte överskreds. I Förenade kungariket fastställdes
referenskvantiteten på grundval av 1983 års leveranser.
- 7.
- Förordning nr 857/84 innehöll inte någon bestämmelse som gjorde det möjligt att
ge en mjölkkvot åt de så kallade SLOM-producenter som på grund av att de deltog
i det system för avstående från att saluföra mjölk som upprättades genom
förordning nr 1078/77 inte hade levererat eller sålt mjölk under det referensår som
fastställts för tilldelning av kvoter.
- 8.
- Till följd av de domar genom vilka domstolen ogiltigförklarade förordning nr 857/84
i den mån som förordningen saknade bestämmelser om tilldelning av en
referenskvantitet åt SLOM-producenter (domar av den 28 april 1988, Mulder,
120/86, REG 1988, s. 2321, och von Deetzen, 170/86, REG 1988, s. 2355), antog
rådet förordning (EEG) nr 764/89 av den 20 mars 1989 om ändring av förordning
nr 857/84 (EGT L 84, s. 2, nedan kallad förordning nr 764/89), genom vilken de
SLOM-producenter som uppfyllde vissa villkor provisoriskt tilldelades en särskild
referenskvantitet (eller SLOM-kvot).
- 9.
- Enligt artikel 3a.1 i förordning nr 857/84, såsom den införts genom förordning
nr 764/89, skulle SLOM-producenten inge en ansökan om tilldelning inom en frist
av tre månader från den 29 mars 1989.
- 10.
- I artikel 3a.2 i samma förordning fastställdes den särskilda referenskvantitetens
storlek till en viss procentsats av den mjölkkvantitet som SLOM-producenten hade
levererat under den tolvmånadersperiod som föregick den månad då ansökan om
bidrag för avstående från saluföring ingavs, förutsatt att producenten inte hade
förlorat rätten till bidrag.
- 11.
- Det framgår vidare av artikel 3a.1 i förordningen att de som hade övertagit ett
bidrag för avstående från saluföring, och som för övrigt hade erhållit en
ursprungskvot enligt villkoren i artikel 2 i samma förordning, inte kunde komma i
åtnjutande av en SLOM-kvot (en så kallad antikumulationsregel).
- 12.
- Till följd av ett antal domar, och särskilt domen av den 21 mars 1991, Rauh
(C-314/89, REG 1991, s. I-1647), angående tolkningen och giltigheten av artikel 3a
i förordning nr 857/84, antog rådet den 13 juni 1991 förordning nr 1639/91 om
ändring av förordning nr 857/84 (EGT L 150, s. 35), genom vilken reglerna om
mjölkkvoter ändrades ännu en gång. Till artikel 3a.1 i förordning nr 857/84 har
således lagts ett andra stycke, vars andra strecksats har följande lydelse: den
producent ... som har fått jordbruket genom arv eller genom en överlåtelse som
motsvarar arv, efter det att arvlåtarens åtagande enligt förordning ... nr 1078/77 har
upphört att gälla men före den 29 juni 1989, skall efter ansökan som måste inges
inom en frist av tre veckor från den 1 juli 1991 tilldelas en särskild referenskvantitet
.... Denna kategori av producenter kallas i regel SLOM II-producenter.
- 13.
- I sin dom av den 3 december 1992, Wehrs (C-264/90, REG 1992, s. I-6285),
förklarade domstolen att artikel 3a.1 andra strecksatsen i förordning nr 857/84, i
dess lydelse enligt förordning nr 764/89, var ogiltig i den mån den uteslöt att de
producenter som hade övertagit ett jordbruk som ingick i systemet för avstående
från saluföring enligt förordning nr 1078/77 - och som därmed hade övertagit
bidrag för avstående från saluföring - tilldelas kvoter, om de redan hade erhållit
en ursprungskvot enligt artikel 2 i förordning nr 857/84 (så kallade SLOM III-producenter).
- 14.
- Rådets förordning (EEG) nr 2055/93 av den 19 juli 1993 om tilldelning av en
särskild referenskvantitet till vissa producenter av mjölk och mjölkprodukter
(EGT L 187, s. 8, svensk specialutgåva, område 3, volym 51, s. 77, nedan kallad
förordning nr 2055/93) var avsedd att avhjälpa denna brist, genom bestämmelser
om att de producenter som hade övertagit bidrag för avstående från saluföring, och
som var uteslutna från förmånen i artikel 3a i förordning nr 857/84 på grund av att
de hade fått en ursprungskvot med stöd av artikel 2 i samma förordning, skulle -
efter en ansökan som skulle inlämnas till behörig myndighet i den berörda
medlemsstaten före den 1 november 1993 - ha rätt att erhålla en särskild
referenskvantitet, förutsatt att de uppfyllde vissa villkor. Ett av dessa villkor var att
den som har övertagit bidraget för avstående från saluuföring inte vid
ansökningstillfället har överlåtit hela eller en del av det övertagna företaget.
Faktiska omständigheter
- 15.
- H & R Ecroyd Ltd (nedan kallad Ecroyd Ltd), i vars ställe H & R Ecroyd Holdings
Ltd (nedan kallad Ecroyd Holdings eller sökanden) trädde den 10 maj 1993, var
ett bolag som år 1966 förvärvades av Richard Ecroyd och olika grupper med
familjeintressen. Till de senare hörde förvaltarna av en Children's settlement
trust, som Richard Ecroyd bildade för sina barn år 1965.
- 16.
- Ecroyd Ltd arrenderade nio gårdar som ägdes av familjen Ecroyd och Children's
settlement trust.
- 17.
- År 1976 bildade Ecroyd Ltd tillsammans med bolaget Fountain Farming ett bolag
kallat Credenhill Farming. Ecroyd Ltd utarrenderade i sin tur fyra av de ovan
nämnda nio gårdarna, varav en med namnet Lyvers Ocle, till Credenhill Farming.
- 18.
- Credenhill Farming tilläts delta i ett system för avstående från saluföring under en
femårsperiod som började löpa den 14 november 1980 och löpte ut
den 13 november 1985. Ecroyd Ltd fortsatte för sin del att producera mjölk på de
fem gårdar som bolaget brukade i egenskap av arrendator, och för vilka bolaget
år 1984 efter ansökan hade erhållit en ursprungskvot (om 2 001 338 kg), med stöd
av artikel 2 i förordning nr 857/84.
- 19.
- Under tiden 1980-1984 ändrades Credenhill Farmings sammansättning vid
upprepade tillfällen. Då Ecroyd Ltd och Richard Ecroyd utgjorde de två
återstående delägarna upplöstes slutligen Credenhill Farming den
30 september 1984, sedan Richard Ecroyd dragit sig tillbaka. Detta bolags tillgångar
och verksamhet övertogs av Ecroyd Ltd. Från denna dag hade Ecroyd Ltd alltså
fem aktiva mjölkföretag och fyra jordbruksföretag (som man övertagit från
Credenhill Farming) som ingick i systemet för avstående från saluföring. Eftersom
Ecroyd Ltd ansåg sig bundet av Credenhill Farmings åtagande att avstå från
saluföring, producerade bolaget under återstoden av den femårsperiod som
omfattades av detta åtagande inte någon mjölk på den jord som tidigare brukats
av det upplösta bolaget, dock utan att skriftligen åta sig detta.
- 20.
- Ecroyd Ltd lämnade in två ansökningar om en särskild referenskvantitet för den
jord som tidigare brukats av Credenhill Farming. Den första ansökan ingavs
i augusti 1989, till följd av att förordning nr 764/89 hade antagits och gjort det
möjligt att erhålla SLOM-kvoter, och den andra ansökan ingavs i september 1991,
till följd av domstolens domar av den 11 december 1990 i målen C-189/89 (Spagl,
REG 1990, s. I-4539) och C-217/89 (Pastätter, REG 1990, s. I-4585) samt domen
i det ovannämnda målet Rauh. Båda ansökningarna avslogs av ministeriet förjordbruk, fiske och livsmedel (nedan kallat ministeriet). Ecroyd Ltd väckte då talan
mot ministeriet och anförde att bolaget hade rätt till en SLOM-kvot.
- 21.
- Vid den nationella domstolen gjorde Ecroyd Ltd gällande att det inte hade skett
någon överlåtelse av Credenhill Farmings jordbruk till Ecroyd Ltd i den mening
som avses i artikel 6 i förordning nr 1078/77, trots att de andra delägarna i
Credenhill Farming hade lämnat bolaget under den period då systemet för
avstående från saluföring tillämpades och att Ecroyd Ltd därigenom kom att
bedriva jordbruket för egen räkning. Ecroyd Ltd skulle därför inte ha varit tvunget
att underteckna ett nytt åtagande om att avstå från saluföring, särskilt inte då
bolaget i vilket fall som helst var bundet av Credenhill Farmings åtagande under
hela den omtvistade perioden. Ecroyd Ltd tillade att bolaget till fullo hade iakttagit
villkoren i åtagandet att avstå från saluföring. Vad slutligen beträffar
antikumulationsregeln, anförde bolaget att den omständigheten att det hade erhållit
en ursprungskvot för ett annat jordbruk inte, enligt domen i det ovannämnda målet
Wehrs, kunde hindra bolaget från att erhålla en SLOM-kvot för det jordbruk som
tidigare bedrevs av Credenhill Farming.
- 22.
- Enligt ministeriet skedde den 30 september 1984 en överlåtelse från en producent
till en annan, det vill säga från Credenhill Farming till Ecroyd Ltd. Det senare
bolaget undertecknade inte något åtagande om att avstå från saluföring när det
övertog jordbruket från Credenhill Farming och har därför inte rätt till en särskild
referenskvantitet. Om Credenhill Farming och Ecroyd Ltd dock i praktiken skulle
anses vara samma producent, har Ecroyd Ltd brustit i sitt åtagande att inte
producera mjölk i sitt jordbruk och har därmed förlorat sin rätt till bidrag för
avstående från saluföring, eftersom bolaget under den period som omfattas av
systemet för avstående från saluföring har fortsatt att producera mjölk på de fem
gårdar som inte var utarrenderade i andra hand till Credenhill Farming.
Domstolens resonemang i domen i det ovannämnda målet Wehrs skulle inte kunna
tillämpas på sökanden, eftersom denna dom bara avser situationen för producenter
som har övertagit ett bidrag för avstående från saluföring, vilket inte var fallet i
fråga om Ecroyd Ltd.
- 23.
- Ministeriet har tillagt att även om det medges att förordning nr 857/84, i dess
lydelse enligt förordning nr 764/89, var ogiltig i den mån som den uteslöt en
producent i sökandens situation från tilldelning av referenskvantiteter, skulle
ministeriet i vilket fall som helst inte ha befogenhet att bevilja sökanden en kvot
innan rådet har vidtagit nödvändiga åtgärder.
- 24.
- Genom beslut av den 27 oktober 1993 förklarade High Court of Justice, Queen's
Bench Division, målet vilande och underställde domstolen följande tolkningsfrågor
beträffande Ecroyd Ltd:s ansökningar:
1) Har
i) med tillämpning av [förordning nr 857/84], i dess lydelse enligt [förordning
nr 764/89], och/eller
ii) till följd av [mål C-264/90 (Wehrs)],
det ministerium som är svarande befogenhet och/eller skyldighet att bevilja
sökanden en provisorisk särskild referenskvantitet och/eller behandla bolaget som
om det hade erhållit en särskild referenskvantitet, när
a) sökanden var delägare i ett bolag som bedrev jordbruket och som hade
undertecknat ett åtagande om att avstå från saluföring,
b) alla andra delägare lämnade bolaget innan perioden för avstående från
saluföring hade gått ut och detta ledde till att det jordbruk för vilket det gjorts ett
åtagande om att avstå från saluföring kom att bedrivas av sökanden för egen
räkning,
c) sökanden, efter det att övriga delägare hade lämnat bolaget, inte producerade
någon mjölk på jordbruket under återstoden av den period som omfattades av det
ursprungliga åtagandet att avstå från saluföring, som hade undertecknats av
bolaget,
d) sökanden, efter det att övriga delägare hade lämnat bolaget, inte på nytt
skriftligen, i enlighet med artikel 6 i [förordning nr 1078/77], åtog sig att överta det
åtagande om att avstå från saluföring som hade undertecknats av bolaget, och
e) sökanden har erhållit en ursprungskvot för ett bestämt jordbruk?
Om svaret är jakande - från vilken dag skall en sådan befogenhet och/eller
skyldighet anses gälla?
2) Om den första frågan skall besvaras så, att det ministerium som är svarande
varken hade en sådan befogenhet eller skyldighet, är då artikel 3a.1 i förordning
nr 857/84, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 764/89, rättsstridig och ogiltig
i den mån som den utesluter tilldelning av en särskild referenskvantitet under de
förhållanden som har beskrivits ovan?
3) Om den andra frågan skall besvaras så, att artikel 3a.1 i förordning nr 857/84 är
rättsstridig och ogiltig i den mån som den utesluter att sökanden tilldelas en
mjölkkvot, har det svarande ministeriet då befogenhet och/eller skyldighet att
bevilja sökanden en mjölkkvot och/eller behandla bolaget som om det hade erhållit
en särskild referenskvantitet, innan andra gemenskapsbestämmelser avsedda att
åtgärda eller avhjälpa den berörda bestämmelsens ogiltighet har antagits?
Om svaret är jakande - från vilken dag skall en sådan befogenhet och/eller
skyldighet anses gälla?
4) Om de föregående frågorna skall besvaras så, att det svarande ministeriet hade
befogenhet och/eller skyldighet att tilldela sökanden en särskild referenskvantitet
och/eller behandla honom som om han hade erhållit en sådan kvantitet, innan
ministerrådet har antagit nya regler och/eller till följd av [mål C-264/90, Wehrs], har
då sökanden en principiell rätt till skadestånd från det svarande ministeriet på
grund av att ministeriet inte har beviljat bolaget en särskild referenskvantitet?
5) Om den fjärde frågan skall besvaras så att svaranden har rätt till skadestånd från
det svarande ministeriet, på vilken bas skall då denna ersättning beräknas?
- 25.
- I domen av den 6 juni 1996 i mål C-127/94 (Ecroyd, REG 1996, s. I-2731) fastslog
domstolen följande angående Ecroyd Ltd:
1) Den behöriga nationella myndigheten var inte skyldig att enligt ... förordning
... nr 857/84 ..., i dess lydelse enligt ... förordning ... nr 764/89 ..., och särskilt
artikel 3a.1 i denna, tilldela producenter, vars förutsättningar var sådana
som har beskrivits i punkt a-e i första tolkningsfrågan, en provisorisk
särskild referenskvantitet, och myndigheten hade inte heller befogenhet att
göra detta.
2) Den behöriga nationella myndigheten var inte skyldig att till följd av
[mål C-264/90, Wehrs] tilldela producenter, vars förutsättningar var sådana
som har beskrivits ovan, en särskild referenskvantitet, och den hade inte
heller befogenhet att göra detta.
3) Artikel 3a.1 i förordning nr 857/84, i dess lydelse enligt förordning nr 764/89,
är ogiltig i den mån som den utesluter producenter, vars förutsättningar är
sådana som har beskrivits ovan, från tilldelningen av en särskild
referenskvantitet.
4) Innan andra gemenskapsbestämmelser som är avsedda att avhjälpa den
konstaterade ogiltigheten har antagits, är den behöriga nationella
myndigheten inte skyldig att tilldela producenter, vars förutsättningar är
sådana som har beskrivits ovan, en särskild referenskvantitet, och den har
inte heller befogenhet att göra detta.
- 26.
- Efter att denna dom hade meddelats frågade sökandens ombud, genom skrivelse
av den 26 juli 1996, kommissionen vilka åtgärder denna avsåg att vidta för att följa
domen. Sökanden erhöll inget svar och skickade en ny skrivelse till kommissionen
den 9 augusti 1996.
- 27.
- Den 6 september 1996 hade de juridiska företrädarna för Ecroyd Holdings ett
telefonsamtal med den behöriga avdelningen på kommissionen. Under detta samtal
uppgav den sistnämnda att man den 5 september 1996 under ett internt möte hade
diskuterat de rättsliga följderna av domen i mål C-127/94. I skrivelse av den
9 september 1996 bad sökandens ombud om att bli skriftligen underrättade om
kommissionens slutsatser i detta ämne.
- 28.
- Eftersom kommissionen inte besvarade denna skrivelse, upprepade sökandens
ombud sin förfrågan den 19 september 1996, varvid de påminde om telefonsamtalet
den 6 september 1996 och sin skrivelse av den 9 september 1996.
- 29.
- I skrivelse av den 10 oktober 1996 förklarade kommissionen för ministeriet hur den
preliminärt såg på följande tre frågor:
- de åtgärder som var nödvändiga på gemenskapsnivå för att följa domen i
mål C-127/94,
- sökandens rätt till en kvot inom ramen för den gällande lagstiftningen,
- de nationella myndigheternas skyldigheter vid tillämpningen av domen i mål
C-127/94.
- 30.
- Beträffande den första frågan anförde kommissionen att den ogiltighet som
domstolen hade fastslagit redan hade åtgärdats genom antagandet av förordning
nr 2055/93. Enligt kommissionen var det därför inte nödvändigt att vidta andra
åtgärder på gemenskapsnivå. Angående den andra frågan förklarade kommissionen
att sökanden skulle kunna få en kvot enligt förordning nr 2055/93, om denne var
godkänd SLOM III-producent. Vad slutligen gällde den tredje frågan anförde
kommissionen att de nationella myndigheterna, i ljuset av domstolens svar på de
tolkningsfrågor som High Court of Justice hade ställt, inte är skyldiga att bevilja en
kvot.
- 31.
- I en skrivelse som kommissionen samma dag tillställde sökandens ombud,
förklarade kommissionen att förordning nr 2055/93 var en lämplig
lagstiftningsåtgärd för att följa domstolens dom och att det ankom på de nationella
myndigheterna att undersöka huruvida sökanden uppfyllde de nödvändiga kraven
för att erhålla en kvot med stöd av denna förordning.
- 32.
- Som ett svar på en skrivelse från sökandens ombud förklarade rådet den
8 april 1997 att det var kommissionens skyldighet att vaka över att domen i mål
C-127/94 lände till efterrättelse och att rådet inte kunde ingripa, eftersom
kommissionen inte hade lagt fram ett lagförslag i detta hänseende.
- 33.
- I en skrivelse av den 16 maj 1997 bekräftade kommissionen de preliminära
slutsatser som den dragit i sin skrivelse av den 10 oktober 1996.
Förfarandet och parternas slutsatser
- 34.
- Sökanden har väckt talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli
den 29 juli 1997.
- 35.
- Den 12 maj 1998 beslutade ordföranden för förstainstansrättens tredje avdelning
att Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, i enlighet med den
ansökan som ingivits till kansliet den 11 februari 1998, skulle få intervenera till stöd
för svarandens yrkanden.
- 36.
- Det skriftliga förfarandet avslutades den 2 oktober 1998.
- 37.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten att inleda det
muntliga förfarandet utan att vidta föregående åtgärder för bevisupptagning. Såsom
en processledande åtgärd anmodades parterna emellertid att före sammanträdet
lämna skriftliga svar på vissa frågor. Parterna utvecklade sin talan och svarade på
förstainstansrättens frågor vid offentligt sammanträde den 11 februari 1999.
- 38.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara kommissionens beslut av den 16 maj 1997,
- förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna,
- besluta om varje annan ersättning som anses vara lämplig.
- 39.
- Svaranden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan,
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Den rättsliga bedömningen
Parternas argument
- 40.
- Sökanden har som enda grund anfört att artiklarna 211 och 233 EG (f.d.
artiklarna 155 och 176) har åsidosatts.
- 41.
- Sökanden har påpekat att kommissionen enligt dessa artiklar har en rättslig
skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens domar.
Kommissionen skall i synnerhet vidta åtgärder när domstolen har fastslagit att
något är oförenligt med gemenskapsrätten. Kommissionen skall således på nytt
undersöka situationen av en person som drabbats av en rättsstridig behandling.
Enligt sökanden har kommissionen i förevarande fall uppenbarligen åsidosatt denna
skyldighet.
- 42.
- Sökanden har närmare förklarat att domstolens domar skall följas effektivt och att
det inte kan godtas att institutionerna hindrar detta.
- 43.
- Sökanden har slutligen anfört att skyldigheten att övervaka att domstolens domarföljs effektivt är så grundläggande att åsidosättandet av denna skyldighet utgör en
grund som gör institutionerna ansvariga för den ekonomiska skada som åsamkats
den drabbade. Sökanden har i detta hänseende tillagt att artikel 233 EG inte gör
ersättningen av skadan beroende av att det föreligger ett tydligt fel avseende den
rättsstridighet som fastslagits i domen, utan nämnda bestämmelse innebär att
ersättning skall utgå för den skada som uppkommit till följd av denna rättsstridighet
och som kvarstår på grund av vägran att följa domen om ogiltighetförklaring.
Genom att sökanden, i strid med gällande rätt, inte har tilldelats den kvot som han
hade rätt att erhålla, har han lidit betydande ekonomisk förlust. Enligt sökanden
fortsätter denna förlust att växa och dess kumulerande effekter innebär en
konkursrisk.
- 44.
- Svaranden har anfört att förordning nr 2055/93 har utfärdats i anledning av domen
i mål C-264/90 (Wehrs) och att denna förordning är en lämplig lagstiftningsåtgärd
med avseende på de producenter som har övertagit skyldigheten att avstå från
saluföring. Förordningen täcker särskilt den situation som SLOM III-producenter
befinner sig i. Den skulle också ha omfattat sökanden, om denna hade varit
mjölkproducent.
- 45.
- Svaranden har därefter understrukit att domstolen i mål C-127/94 fann att
sökandens situation kan jämföras med situationen för den som har övertagit ett
bidrag, beviljat med stöd av förordning nr 1078/77, och som har erhållit en
referenskvantitet enligt artikel 2 i förordning nr 857/84. Sökanden skulle således
den 30 september 1984 - det vill säga vid den tidpunkt då Credenhill Farming
upplöstes och aktierna i detta företag överfördes på Ecroyd Ltd - klassificeras som
en producent som har övertagit skyldigheten att avstå från saluföring i den
mening som avses i artikel 1.1 i förordning nr 2055/93. Förordning nr 2055/93
omfattade följaktligen den situation i vilken sökanden befann sig vid den tidpunkt
då åtagandet om att avstå från saluföring löpte ut.
- 46.
- Svaranden har vidare anmärkt att sökandens situation i den tvist som var föremål
för förhandsavgörandet i mål C-127/94 aldrig undersöktes mot bakgrund av
förordning nr 2055/93. Frågorna 1 och 3, som ställdes till domstolen beträffande
Ecroyd Ltd, rörde nämligen tilldelningen av en SLOM-kvot innan den lagstiftning
som var nödvändig för att ändra den rättsstridiga antikumulationsregeln antogs.
- 47.
- Svaranden drar slutsatsen att förordning nr 2055/93 är en åtgärd som i
överensstämmelse med artikel 233 EG är påkallad till följd av den rättsstridighet
som fastslogs i mål C-127/94, eftersom denna rättsstridighet är densamma som den
som konstaterades i mål C-264/90 (Wehrs).
- 48.
- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland stöder kommissionens
påstående enligt vilket sökanden inte har rätt till en specifik referenskvantitet enligt
förordning nr 2055/93, eftersom den varken i rättsligt eller faktiskt hänseende var
producent vid ifrågavarande tidpunkt.
Förstainstansrättens bedömning
- 49.
- När domstolen i ett förfarande enligt artikel 234 EG (f.d. artikel 177)
ogiltigförklarar en rättsakt som har utfärdats av gemenskapernas institutioner, är
rättsföljden av detta avgörande, enligt fast rättspraxis, att de behöriga
gemenskapsinstitutionerna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att rätta
till den fastslagna rättsstridigheten (domstolens dom av den 19 oktober 1977 i de
förenade målen 117/76 och 16/77, Ruckdeschel och Ströh, REG 1977, s. 1753,
punkt 13, svensk specialutgåva, volym 3, och av den 29 juni 1988 i mål 300/86, Van
Landschoot mot Mera, REG 1988, s. 3443, punkt 22; svensk specialutgåva,
volym 9). De är i detta fall skyldiga att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att
följa förhandsavgörandet på samma sätt som i fråga om en dom som enligt
artikel 233 EG ogiltigförklarar en rättsakt eller förklarar att en
gemenskapsinstitutions underlåtenhet att agera är rättsstridig. Det framgår
nämligen av ovannämnda rättspraxis att när det i ett förhandsavgörande fastslås att
en gemenskapsrättsakt är ogiltig, gäller skyldigheten enligt artikel 233 EG
analogiskt.
- 50.
- Kommissionen har dessutom de befogenheter som är nödvändiga för att vidta de
åtgärder som kan rätta till det missförhållande som domstolen har fastslagit. Det
är uppenbart att kommissionens skyldighet att agera även följer av denna
institutions generella övervakningsskyldighet i enlighet med artikel 211 EG
(domstolens dom av den 5 maj 1981 i mål 804/79, kommissionen mot Förenade
kungariket, REG 1981, s. 1045, punkt 30; svensk specialutgåva, volym 6).
- 51.
- Mot bakgrund av dessa inledande anmärkningar skall undersökas huruvida
kommissionen hade rätt att besluta att alla åtgärder som var nödvändiga för att
följa domen i mål C-127/94 redan hade vidtagits.
- 52.
- Den del i domslutet i domen i mål C-127/94 som nämnda beslut av kommissionen
huvudsakligen avser är följande:
Angående Ecroyd [Ltd]
[...]
3) Artikel 3a.1 i förordning nr 857/84, i dess lydelse enligt förordning nr 764/89,
är ogiltig i den mån som den utesluter producenter, vars förutsättningar är
sådana som har beskrivits ovan, från tilldelningen av en särskild
referenskvantitet.
- 53.
- Såsom parterna har medgett rör denna ogiltigförklaring den så kallade
antikumulationsregeln. Att denna regel är ogiltig fastslog domstolen redan år 1992
i domen i det ovannämnda målet Wehrs. I denna dom förklarade domstolen att
artikel 3a.1 andra strecksatsen i förordning [...] nr 857/84 [...], i dess lydelse enligt
förordning [...] nr 764/89 [...], är ogiltig i den mån den utesluter tilldelningen av en
särskild referenskvantitet till dem som har övertagit ett bidrag som beviljats i
enlighet med förordning [...] nr 1078/77 [...], som har erhållit en referenskvantitet
enligt artikel 2 i förordning [...] nr 857/84.
- 54.
- Det måste emellertid konstateras att de allmänna ordalagen i
ogiltighetsförklaringen i domen i det ovannämnda målet Wehrs inte återges i
ovannämnda domskäl i domen i mål C-127/94. I dessa domskäl förklaras
uttryckligen att det var rättsstridigt att antikumulationsregeln uteslöt producenter
vars förutsättningar var sådana som har beskrivits ovan - det vill säga bland
annat Ecroyd [Ltd] - från tilldelning av en särskild referenskvantitet år 1989 och
år 1991 (se ovan punkt 20). Domstolen fann vidare att de nationella myndigheterna
inte hade haft möjlighet att besluta annorlunda (se punkterna 1, 2 och 4 i de ovan
i punkt 25 citerade domskälen).
- 55.
- På sökandens fråga om vilka åtgärder kommissionen avsåg att vidta till följd av
domen i mål C-127/94, kunde kommissionen under dessa omständigheter inte nöja
sig med att svara att antikumulationsregeln under tiden hade avskaffats. Trots att
den rättsstridiga rättsakten på lagstiftnings- och förvaltningsnivå har upphört att
gälla, var kommissionen skyldig att undersöka huruvida nämnda rättsakt hade
orsakat sökanden en nackdel som borde kompenseras (domstolens dom av den
5 mars 1980 i mål 76/79, Könecke mot kommissionen, REG 1980, s. 665, punkt 15).
Den omständigheten att man har antagit förordning nr 2055/93 har nämligen inte
kunnat gottgöra sökanden för den orätt som enligt domen i mål C-127/94
vederfarits honom genom tillämpningen av antikumulationsregeln. Förordning
nr 2055/93 tillät nämligen att en särskild referenskvantitet under vissa villkor gavs
till de producenter som felaktigt vägrats sådan referenskvantitet. Förordning
nr 2055/93 hade dock inte som mål att kompensera de nackdelar som dessa
producenter redan hade haft till följd av att antikumulationsregeln tillämpades.
- 56.
- Därav följer att kommissionen felaktigt har dragit slutsatsen att gemenskapen inte
längre var skyldig att vidta konkreta åtgärder för att gottgöra den handling som
drabbat sökanden och som förklarats vara rättsstridig i domen i mål C-127/94. Det
ankommer inte på förstainstansrätten att sätta sig i kommissionens ställe för att
bestämma vilka åtgärder denna borde ha vidtagit. Det skall dock preciseras att
institutionernas skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att rätta till
rättsstridighet som har fastslagits av gemenskapsdomstolarna inte bara innebär att
de skall vidta de nödvändiga lagstiftnings- och förvaltningsåtgärderna, utan även att
de skall gottgöra skada som uppkommit på grund av den rättsstridiga handlingen,
förutsatt att det finns ett fel, en skada och ett orsakssamband dem emellan
(domstolens dom av den 9 augusti 1994 i mål C-412/92 P, REG 1994, s. I-3757,
punkt 24, och förstainstansrättens dom av den 8 oktober 1992 i mål T-84/91,
Meskens mot parlamentet, REG 1992, s. II-2335, punkterna 78 och 79).
Kommissionen hade alltså kunnat ta initiativet för att ge ersättning till sökanden.
Att villkoren för ett utomobligatoriskt ansvar för gemenskapen var uppfyllda kunde
nämligen utläsas av domen i mål C-127/94 mot bakgrund av övrig rättspraxis
beträffande mjölkkvoter.
- 57.
- Domstolen motiverade antikumulationsregelns ogiltighet med att den stred mot
principen om skydd för berättigade förväntningar (domen i ovannämnda mål
C-264/90, Wehrs, punkt 15). Denna princip utgör en överordnad rättsregel till skydd
för enskilda (se bland annat domstolens dom av den 19 maj 1992 i de förenade
målen C-104/89 och C-37/90, Mulder m.fl. mot rådet och kommissionen, REG 1992,
s. I-3061, punkt 15; svensk specialutgåva, volym 12). Denna ogiltighet, som
domstolen på nytt fastslog i domen i mål C-127/94, utgjorde alltså ett tillräckligt
bestämt fel av sådan natur att det medförde ett utomobligatoriskt ansvar för
gemenskapen (såsom har bekräftats i förstainstansrättens dom av den
9 december 1997 i de förenade målen Quiller och Heusmann mot rådet och
kommissionen, REG 1997, s. II-2247, punkterna 53-57).
- 58.
- Vad gäller frågan huruvida det finns en skada och ett orsakssamband får man
komma ihåg följande. När Ecroyd Ltd ansökte om en mjölkkvot år 1989 och
år 1991 kunde dess situation enligt motiveringen i domen i mål C-127/94 jämföras
med situationen för den som har övertagit ett bidrag, beviljat med stöd av
förordning nr 1078/77, och som har erhållit en referenskvantitet enligt artikel 2 i
förordning nr 857/84 (punkt 62 i domen). Det är vidare utrett att Ecroyd Ltd, enligt
både motiveringen och domskälen i domen i mål C-127/94, är att anse som
mjölkproducent i den mening som avses i gemenskapsreglerna. Detta visar i allt
väsentligt att skälen för beslutet att avslå ansökan om kvottilldelning (se ovan
punkt 22) inte är riktiga och visar alltså att det finns ett orsakssamband mellan den
rättsstridiga antikumulationsregeln och nämnda beslut. För övrigt kan det faktum
att en mjölkproducent åsamkas en skada när hans ansökan avslås inte rimligen
bestridas. Detta gäller i än högre grad när denna producent eller hans efterträdare,
såsom i förevarande fall, senare har återupptagit saluföringen av mjölk, vilket ju
visar att han inte har ställt in mjölkproduktionen (se i detta avseende domen av
den 19 maj 1992 i det ovannämnda målet Mulder, punkt 23).
- 59.
- Av vad anförts följer att kommissionen genom att besluta att inte vidta åtgärder för
att följa domen i mål C-127/94 åsidosatte sin skyldighet att vidta de konkreta
åtgärder gentemot sökanden som var nödvändiga för att rätta till den ogiltighet som
domstolen hade fastslagit.
Rättegångskostnader
- 60.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen har tappat målet
och skall därför förpliktas att ersätta både sina och sökandens rättegångskostnader.
- 61.
- Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall Förenade konungariket Storbritannien
och Nordirland bära sin rättegångskostnad.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (fjärde avdelningen)
följande dom:
1) Kommissionens beslut av den 16 maj 1997 om att inte vidta åtgärder för
att följa domstolens dom av den 6 juni 1996 i målet C-127/94, Ecroyd,
förklaras ogiltigt.
2) Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad samt ersätta sökandens
rättegångskostnad.
3) Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland skall bära sin
rättegångskostnad.
Moura RamosTiili
Mengozzi
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 20 maj 1999.
H. Jung
R.M. Moura Ramos
Justitiesekreterare
Ordförande