Talan väckt den 19 augusti 2013 – IOC-UK mot rådet

(Mål T-428/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Iranian Oil Company UK Ltd (IOC-UK) (London, Förenade kungariket) (ombud: J. Grayston, solicitor, P. Gjørtler, G. Pandey, D. Rovetta, M. Gambardella, D. Sellers och N. Pilkington, lawyers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut 2013/270/GUSP av den 6 juni 2013 (EUT L 156, s. 10) om ändring av beslut 2010/413/GUSP om restriktiva åtgärder mot Iran, och rådets genomförandeförordning (EU) nr 522/2013 av den 6 juni 2013 (EUT L 156, s. 3) om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, i den mån dessa rättsakter berör sökanden, samt

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder rörande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av fördragen och bestämmelser om fördragens tillämpning, åsidosättande av rätten att yttra sig, åsidosättande av motiveringsskyldigheten, åsidosättande av rätten till försvar, uppenbart felaktig bedömning, åsidosättande av proportionalitetsprincipen, åsidosättande av likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen samt åsidosättande av den grundläggande rätten till egendom.

Sökanden anser att rådet underlät att höra sökanden, och att det inte finns något skäl som motiverar detta. Vidare motiverade rådet inte rättsakterna i tillräcklig utsträckning. Sökanden har ännu inte fått något besked angående ansökan om att få yttra sig och att få tillgång till handlingar, förutom ett mottagningsbevis. Rådet åsidosatte därigenom sökandens rätt till försvar, och sökanden har inte beretts tillfälle att på ett verksamt sätt framföra argument mot rådets slutsatser eftersom sökanden inte har fått ta del av dessa. Rådet har inte heller styrkt att sökandens indirekta kontroll av NIOC skulle medföra någon ekonomisk fördel för iranska staten som skulle kunna strida mot det mål som eftersträvas med det angripna beslutet och den angripna förordningen. De skäl som anförts för att föra upp sökanden i förteckningen är antagligen otillräckliga eller uppenbart felaktiga. Vidare ger en helhetsbedömning vid handen att en avvägning mellan, å ena sidan, syftet med att ta upp sökanden i förteckningen och, å andra sidan, beslutets praktiska inverkan på sökanden, visar att beslutet strider mot proportionalitetsprincipen. Slutligen anser sökanden att rådets åsidosatt sökanden grundläggande rätt till egendom genom att vidta åtgärder som inte kan anses vara proportionerliga.