Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (tredje avdelningen i utökad sammansättning)
8 maj 2024(*)
”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning för en sko – Tidigare gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel – Artikel 25.1 b och artikel 6.1 i förordning (EG) nr 6/2002”
I mål T‑758/22,
Puma SE, Herzogenaurach (Tyskland), företrädd av advokaterna M. Schunke och P. Trieb,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av J. Ivanauskas, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid immaterialrättsmyndighetens överklagandenämnd var
Fujian Daocheng Electronic Commerce Co. Ltd, Quanzhou (Folkrepubliken Kina),
meddelar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning),
sammansatt av ordföranden F. Schalin (referent) samt domarna P. Škvařilová-Pelzl, I. Nõmm, G. Steinfatt och D. Kukovec,
justitiesekreterare: handläggaren A. Juhász-Tóth,
efter den skriftliga delen av förfarandet
efter förhandlingen den 18 oktober 2023,
följande
Dom
1 Genom förevarande överklagande har klaganden, Puma SE, med stöd av artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av tredje överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 21 september 2022 (ärende R 1876/2021–3) (nedan kallat det överklagade beslutet).
Bakgrund till tvisten
2 Den 1 april 2021 ingav klaganden till EUIPO en ansökan om ogiltighetsförklaring av den gemenskapsformgivning som registrerats till följd av en ansökan som Fujian Daocheng Electronic Commerce Co. Ltd ingav den 23 december 2020 och som återges nedan:
3 De produkter som den omtvistade formgivningen är avsedd att ingå i omfattas av klass 02.04 i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster, i ändrad lydelse, och motsvarar följande beskrivning: ”Skor”.
4 Till stöd för ansökan om ogiltighetsförklaring åberopades det registreringshinder som avses i artikel 25.1 b i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1), jämförd med artikel 6.1 i samma förordning.
5 Ansökan om ogiltighetsförklaring grundades på att den omtvistade formgivningen saknade särprägel, bland annat med hänsyn till de tidigare formgivningarna och de produkter som återges nedan:
– den tidigare formgivningen nr 1286116–0005 (nedan kallad D 1):
– den tidigare formgivningen nr 1286116–0006 (nedan kallad D 2):
– den tidigare formgivningen nr 1286116–0003 (nedan kallad D 3):
– den tidigare formgivningen nr 1286116–0002 (nedan kallad D 4):
– den tidigare formgivningen nr 1286116–0001 (nedan kallad D 5):
– produkten ”NRGY v2” av varumärket PUMA i katalogen ”Run/Train/Fit A/W 2016” (nedan kallad D 6):
– produkten ”Mega NRGY Knit” i katalogen ”Run/Train/Fit A/W 2017” (nedan kallad D 7):
6 Den 10 september 2021 avslog annulleringsenheten ansökan om ogiltighetsförklaring av den omtvistade formgivningen med motiveringen att den hade särprägel.
7 Klaganden överklagade annulleringsenhetens beslut till EUIPO den 8 november 2021.
8 Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet. Överklagandenämnden fann för det första att de tidigare formgivningarna D 1 – D 7 hade gjorts tillgängliga för allmänheten i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002. För det andra, vad gäller definitionen av en kunnig användare i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002, fann överklagandenämnden att denna användare är en person som vanligtvis köper skor och som har en relativt hög uppmärksamhetsnivå. Vad gäller friheten att skapa påpekade överklagandenämnden för det tredje att formgivaren hade en hög grad av frihet när det gäller skapandet av skor och särskilt vad gäller struktur, form, material, färg, mönster och dekorativa beståndsdelar. För det fjärde, vad gäller helhetsintrycket fann överklagandenämnden att den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna D 1 – D 7 gav en kunnig användare olika helhetsintryck. Överklagandenämnden fann således att det saknades anledning att förklara den omtvistade formgivningen ogiltig enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 6.1 i samma förordning.
Parternas yrkanden
9 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet och förklara den omtvistade formgivningen ogiltig, och
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet i överklagandenämnden.
10 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet,
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna vid muntlig förhandling.
Rättslig bedömning
Den andra delen av klagandens första yrkande
11 Genom den andra delen av det första yrkandet har klaganden yrkat att tribunalen ska förklara den omtvistade formgivningen ogiltig.
12 Genom detta yrkande har klaganden, med stöd av artikel 61.3 i förordning nr 6/2002, framställt ett yrkande om ändring i syfte att tribunalen ska anta det beslut som överklagandenämnden borde ha fattat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 februari 2018, Şölen Çikolata Gıda Sanayi ve Ticaret/EUIPO – Zaharieva (Emballage för glassvåfflor), T‑794/16, ej publicerad, EU:T:2018:70, punkt 84 och där angiven rättspraxis).
Prövning i sak
13 Klaganden har åberopat en enda grund, nämligen åsidosättande av artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 6.1 i samma förordning, genom att överklagandenämnden inte iakttog skyddsomfånget för de tidigare formgivningarna och felaktigt slog fast att den omtvistade formgivningen hade särprägel.
14 Enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 får en gemenskapsformgivning förklaras ogiltig endast om den inte uppfyller kraven i artiklarna 4–9 i den förordningen, bland annat kraven på nyhet och särprägel.
15 I artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002 föreskrivs att en gemenskapsformgivning ska anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten före den dag då en ansökan om registrering lämnades in.
16 Bedömningen av huruvida en gemenskapsformgivning har särprägel görs i allt väsentligt i fyra steg. Prövningen syftar till att fastställa, för det första, till vilken sektor de produkter som formgivningen är avsedd att ingå i eller användas för hör, för det andra, vem den kunnige användaren av dessa produkter är med utgångspunkt i produkternas avsedda användning samt denne användares kännedom om formgivningens ståndpunkt (state of the art) och nivån av uppmärksamhet med avseende på likheter och skillnader vid en jämförelse av de aktuella formgivningarna, för det tredje, den grad av frihet som formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen, varvid inverkan på särprägeln går i motsatt riktning, samt, för det fjärde, resultatet av, den om möjligt direkta, jämförelsen av de helhetsintryck som en kunnig användare får av den omtvistade formgivningen och av varje tidigare formgivning som gjorts tillgänglig för allmänheten, sedd för sig (se, dom av den 13 juni 2019, Visi/one/EUIPO – EasyFix (Informationshållare för fordon), T‑74/18, EU:T:2019:417, punkt 66 och där angiven rättspraxis).
17 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva huruvida överklagandenämnden i förevarande fall gjorde en riktig bedömning när den fann att den omtvistade formgivningen hade särprägel.
Tillgängliggörandet av de tidigare formgivningarna, den kunniga användaren och formgivarens grad av frihet
18 Inledningsvis, vad gäller tillgängliggörandet av de tidigare formgivningarna, fann överklagandenämnden, i punkt 25 i det överklagade beslutet, dels att det framgick av utskrifterna från EUIPO:s databas ”eSearch” beträffande de tidigare formgivningarna D 1 – D 5, dels av utdrag ur kataloger och en plattform för köp och försäljning online, beträffande de tidigare formgivningarna D 6 och D 7, att de hade gjorts tillräckligt tillgängliga för att beaktas vid bedömningen av den omtvistade formgivningens giltighet.
19 Överklagandenämnden konstaterade därefter, i punkt 27 i det överklagade beslutet, att den omtvistade formgivningen var avsedd att användas för skor och att en kunnig användare följaktligen, på grund av sitt intresse för dessa skor, skulle vara relativt uppmärksam vid användningen av dem.
20 Slutligen fann överklagandenämnden, i punkt 30 i det överklagade beslutet, att formgivaren hade en hög grad av frihet, eftersom den endast var begränsad i den mån fotbeklädnader måste följa fotens ergonomi, vara robusta, upprätthålla en stabil hållning och vara bekväma och säkra för användaren. Det står emellertid formgivaren fritt att välja bland annat form, material, färg, mönster och dekorativa beståndsdelar.
21 Tribunalen fastställer överklagandenämndens slutsatser, vilka framstår som riktiga mot bakgrund av uppgifterna i akten i ärendet och som för övrigt inte har bestritts av parterna.
De aktuella formgivningarnas relevanta beståndsdelar
22 Klaganden har gjort gällande att de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 registreras med uppgiften ”skosulor” och att den grafiska återgivningen av resten av skon, som återges med streckade linjer i dessa tidigare formgivningar, endast presenteras för att upplysa betraktaren om hur sulan kommer att fästas vid resten av skon. Jämförelsen mellan den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 kan således endast göras på grundval av skornas sulor som är den väsentliga beståndsdelen i denna formgivning, eftersom skyddet för dessa beståndsdelar annars skulle vara verkningslöst.
23 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
24 I förevarande fall har klaganden ifrågasatt att det vid jämförelsen av helhetsintrycken av de omtvistade formgivningarna har tagits hänsyn till den omtvistade formgivningens ovandel, å ena sidan, och de streckade element som förekommer i de tidigare formgivningarna D 1 till D 5, å andra sidan. Dessa två invändningar ska prövas i tur och ordning för att fastställa de relevanta faktorer som ska beaktas vid jämförelsen av de aktuella formgivningarnas helhetsintryck.
– De relevanta omständigheter som ska beaktas i den omtvistade formgivningen
25 Enligt artikel 6 i förordning nr 6/2002 ska jämförelsen av det helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger göras med beaktande av var och en av dessa formgivningars utseende (dom av den 28 oktober 2021, Ferrari, C‑123/20, EU:C:2021:889, punkt 46).
26 Enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 6 i förordningen ska emellertid jämförelsen av de helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger göras på grundval av de egenskaper som gjorts tillgängliga för allmänheten och endast avse de skyddade egenskaperna, utan hänsyn till egenskaper, av bland annat teknisk art, som inte omfattas av skyddet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2021, Eternit/EUIPO – Eternit Österreich (Panel för bullerskärm), T‑193/20, EU:T:2021:782, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
27 Den omständigheten att den tidigare formgivningen har offentliggjorts för ytterligare beståndsdelar som inte förekommer i den omtvistade formgivningen saknar betydelse för jämförelsen av de aktuella formgivningarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 juni 2018, Haverkamp IP/EUIPO – Sissel (Ytmönster föreställande klapperstensstrand), T‑228/16, ej publicerad, EU:T:2018:369, punkt 38, och dom av den 10 november 2021, Panel för bullerskärm, T‑193/20, EU:T:2021:782, punkt 82 och där angiven rättspraxis).
28 För att göra en jämförelse mellan de motstående formgivningarna ska det således fastställas vilka beståndsdelar som faktiskt skyddas av den omtvistade formgivningen och som således är relevanta i detta avseende (dom av den 21 juni 2018, Ytmönster föreställande klapperstensstrand, T‑228/16, ej publicerad, EU:T:2018:369, punkt 37).
29 I förevarande fall konstaterar tribunalen att den omtvistade formgivningen registrerades med uppgiften ”skor” och att den innehåller olika bilder av en fullständig sko, såsom framgår av punkt 2 ovan.
30 Mot bakgrund av den rättspraxis som anges i punkterna 25 ¬ 28 ovan ska, vid jämförelsen mellan den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna, samtliga beståndsdelar som faktiskt skyddas av den omtvistade formgivningen beaktas, vilken utgörs av en komplett sko som består av både en sula och en ovandel.
31 Jämförelsen mellan de aktuella formgivningarna kan således inte begränsas till att endast jämföra utseendet på sulan till den omtvistade formgivningen med sulan i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5, som är den enda skyddade delen av dessa.
32 Klaganden har gjort gällande att en sådan lösning medför att skyddet som formgivning för endast en del av en produkt ifrågasätts. Det ska emellertid påpekas att prövningen av den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, till skillnad från den som avses i artikel 25.1 e i samma förordning eller i motsats till ett mål om intrång, inte utgör ett led i skyddet av en tidigare rättighet. Den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002 består nämligen endast i att fastställa huruvida den omtvistade formgivningen uppfyller kraven för registrering i artiklarna 4–9 i samma förordning.
33 Att utgå från de skyddade egenskaperna hos den tidigare formgivningen, såsom klaganden önskar, i stället för den omtvistade formgivningens egenskaper, skulle innebära att man vid jämförelsen inte skulle beakta de delar av den omtvistade formgivningen som är skyddade. Detta skulle leda till att frågan huruvida formgivningen i sin helhet uppfyller skyddskraven undgår prövning, vilket således strider mot artikel 4 i förordning nr 6/2002.
34 När det gäller sökandens argument att sulan är den väsentliga beståndsdelen i en sko, erinrar tribunalen om att det enligt rättspraxis inte är uteslutet att det helhetsintryck som var och en av formgivningarna ger vid jämförelsen av dessa kan domineras av vissa egenskaper hos de berörda produkterna eller delarna av dessa. För att avgöra om en viss egenskap dominerar en produkt, eller en del därav, är det nödvändigt att bedöma den större eller mindre påtagliga inverkan som de olika detaljerna i produkten eller delen i fråga har på produktens eller delens utseende (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2013, Merlin m.fl./harmoniseringskontoret – Dusyma (Spel) (T‑231/10, ej publicerad, EU:T:2013:560, punkt 36).
35 Tribunalen påpekar emellertid, i likhet med EUIPO, att klaganden inte har angett varför sulan ska anses utgöra den väsentliga beståndsdelen i en sko, som i sig skulle kunna ligga till grund för jämförelsen. Även om det antas att så är fallet ur rent teknisk synvinkel är detta konstaterande inte relevant inom ramen för skyddet för en formgivning, eftersom det, till skillnad från patent, endast är utseende som skyddas.
36 I förevarande fall finns det ingen anledning att anse att sulan ur en rent visuell synvinkel, för en kunnig användare, utgör en egenskap som är dominerande i förhållande till resten av skon. Sulan har på sin höjd lika stor betydelse som skalan för skons visuella helhetsintryck.
37 Mot bakgrund av den rättspraxis som anges i punkt 34 ovan kan det således inte anses att helhetsintrycket av de aktuella formgivningarna domineras av sulornas utseende.
– De relevanta omständigheter som ska beaktas i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5
38 EUIPO:s riktlinjer för granskning av registrerade gemenskapsformgivningar utgör, även om de inte är bindande, en referenskälla för EUIPO:s praxis på formgivningsområdet (se, analogt, dom av den 8 juni 2022, Muschaweck/EUIPO – Conze (UM), T‑293/21, EU:T:2022:345, punkt 38). I punkt 5.4 i nämnda direktiv, i den lydelse som var tillämplig den 31 mars 2023, föreskrivs följande:
”De visuella undantagen visar att skydd inte begärs och att registrering inte har beviljats för vissa delar av formgivningen som visas i återgivningen. De anger således de delar för vilka skydd inte har begärts. Detta kan ske [bland annat] genom att med streckade linjer, suddighet eller färgskuggning utesluta sådana detaljer i formgivningen för vilka skydd inte begärs … ”
39 I förevarande fall har de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 registrerats med uppgiften om produkten ”skosulsulor” och återger, såsom framgår av punkt 5 ovan, utseendet på en skosula och utseendet på en ovandel av en sko med streckade linjer. Det kan konstateras att det inte har åberopats något skydd för den ovandel som anges med streckade linjer.
40 Såsom framgår av den rättspraxis som anges i punkt 26 ovan ska jämförelsen av de helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger grunda sig på de detaljer som gjorts tillgängliga för allmänheten och skyddas av den omtvistade formgivningen, vilka innefattar utseendet på en sula och en ovandel.
41 Det ska således fastställas huruvida även utseendet på ovandelen i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 kan beaktas vid jämförelsen av de helhetsintryck som de motstående formgivningarna ger, trots att det inte rör sig om detaljer för vilka skydd har begärts.
42 Det framgår av skäl 14 i förordning nr 6/2002 att bedömningen av en formgivnings särprägel enligt artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 6 i samma förordning, ska göras utifrån om det helhetsintryck som en kunnig användare ges vid betraktande av formgivningen tydligt skiljer sig från det användaren ges av den samlade mängden av redan befintliga formgivningar (dom av den 16 juni 2021, Davide Groppi/EUIPO – Viabizzuno (Bordslampa), T‑187/20, EU:T:2021:363, punkt 25).
43 Vid prövningen av den ogiltighetsgrund som avses i artikel 25.1 b i förordning nr 6/2002, jämförd med artikel 6 i samma förordning, har den tidigare formgivningen nämligen endast till syfte att visa på formgivningens tidigare ståndpunkt (state-of-the-art). Denna motsvarar den samlade mängd av redan befintliga formgivningar för den aktuella produkten som har gjorts tillgängliga för allmänheten vid tidpunkten för ansökan om registrering av den aktuella formgivningen. En tidigare formgivning ingår dock automatiskt i denna samlade mängd av redan befintliga formgivningar i och med att den har gjorts tillgänglig för allmänheten (se dom av den 16 juni 2021, Bordslampa, T‑187/20, EU:T:2021:363, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
44 För att avgöra om en tidigare formgivnings beståndsdelar kan beaktas är det således inte skyddsomfånget för denna formgivning som ska beaktas, utan endast frågan huruvida dessa beståndsdelar har gjorts tillgängliga för allmänheten.
45 I artikel 7.1 i förordning nr 6/2002 preciseras att en formgivning ska anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten om den har offentliggjorts i samband med registrering eller på annat sätt, eller förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt före den dag som avses i artikel 6.1 b i förordning nr 6/2002, förutom i de fall då dessa omständigheter inte rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom Europeiska unionen.
46 För att tillgängliggörandet för allmänheten av en formgivning ska medföra att samtliga delar av formgivningen görs tillgängliga, krävs det dessutom att dessa beståndsdelar framträder på ett klart och precist sätt vid detta offentliggörande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 2021, Ferrari, C‑123/20, EU:C:2021:889, punkterna 38 och 39).
47 I förevarande fall har klaganden inte bestritt att de beståndsdelar för vilka skydd inte sökts i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5, det vill säga utseendet på en streckad ovandel, också hade gjorts tillgängliga samtidigt med den skyddade delen av dessa formgivningar. Det ska dessutom påpekas att de beståndsdelar som inte omfattas av ansökan i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 är tillräckligt klara och precisa för att, utan tolkningsansträngning, uppfatta utseendet på en ovandel och dess olika delar, såsom bland annat bakkappa, snören eller hålfot.
48 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den, i punkt 32 i det överklagade beslutet, fann att de beståndsdelar som inte omfattades av ansökan i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 kunde beaktas vid bedömningen av den omtvistade formgivningens särprägel.
Helhetsintrycket
49 Klaganden har gjort gällande dels att den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna har samma egenskaper vad gäller sulan, dels att mellansulan har samma egenskaper som den tidigare formgivningen D 7.
50 Klaganden har i andra hand gjort gällande att det endast är möjligt att jämföra samtliga de aktuella formgivningarna med de tidigare formgivningarna D 6 – D 7, vilka ger samma helhetsintryck som den omtvistade formgivningen. Klaganden har bestritt att det i punkt 42 i det överklagade beslutet har beaktats en utsvängd linje som börjar horisontellt och lyfter mot bakdelen av skon och som återfinns i den tidigare formgivningen D 6, eftersom det rör sig om ett EU-varumärke. Klaganden har även bestritt att den i punkt 43 i det angripna beslutet beaktade placerings av snörningen i de aktuella formgivningarna, eftersom det rör sig om avtagbara beståndsdelar.
51 Klaganden har vidare gjort gällande att de tidigare formgivningarna D 6 och D 7, i likhet med den omtvistade formgivningen, i motsats till vad överklagandenämnden konstaterade, även har en ögla för att hålla snörena kvar på plösen.
52 Slutligen har klaganden bestritt den bedömning som gjordes av överklagandenämnden att ovandelen i den omtvistade formgivningen är tjockare och mer kurvig än den smalare ovandelen i de tidigare formgivningarna D 6 och D 7. Dessa skillnader framgår inte av illustrationerna och kan inte ge upphov till ett annat helhetsintryck.
53 EUIPO har bestritt vad klaganden anfört.
54 Det följer av fast rättspraxis att en formgivnings särprägel är resultatet av att en kunnig användare får ett helhetsintryck av skillnad eller avsaknad av ”déjà vu” i förhållande till tidigare formgivningar, oavsett skillnader som, även om de är mer än obetydliga detaljer, inte är tillräckligt framträdande för att påverka nämnda helhetsintryck, med hänsyn tagen till skillnader som är tillräckligt framträdande för att skapa olika helhetsintryck (se dom av den 16 februari 2017, Antrax It/EUIPO – Vasco Group (Termosifoner till radiatorer), T‑828/14 och T‑829/14, EU:T:2017:87, punkt 53 och där angiven rättspraxis).
55 Det framgår vidare av rättspraxis att jämförelsen av de helhetsintryck som formgivningarna ger ska vara syntetisk och inte får begränsas till en analytisk jämförelse av en uppräkning av likheter och skillnader (dom av den 29 oktober 2015, Roca Sanitario/harmoniseringskontoret – Villeroy & Boch (Engreppsblandare), T‑334/14, ej publicerad, EU:T:2015:817, punkt 58).
56 Eftersom de ord- och figurelement som ingår i de aktuella formgivningarna är varumärken eller kännetecken som har anbringats på produkten för att ange dess ursprung, vilka inte har en utsmyckande eller dekorativ funktion och inte utgör sådana detaljer i produkten som ger de berörda produkterna deras utseende, i den mening som avses i artikel 3 a och b i förordning nr 6/2002, saknar dessa beståndsdelar relevans vid jämförelsen av helhetsintrycken för att fastställa den omtvistade formgivningens särprägel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2021, Sanford/EUIPO – Avery Zweckform (Etiketter), T‑443/20, EU:T:2021:767, punkt 80).
57 Tribunalen påpekar inledningsvis att, såsom framgår av punkterna 31 och 48 ovan, avståenden i de tidigare formgivningarna D 1 – D 5 ska beaktas, eftersom dessa har gjorts tillgängliga och framstår som klara och precisa, och jämförelsen av de aktuella formgivningarna, i motsats till vad klaganden har påstått, inte kan begränsas till att jämföra sulor mellan dem.
58 Såsom framgår av punkt 37 ovan finns det för övrigt inte någon anledning att, med hänsyn till helhetsintrycket av de omtvistade formgivningarna, fästa större vikt vid någon särskild del av skon.
– Jämförelsen mellan den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna D 1 och D 2
59 Överklagandenämnden konstaterade, i punkt 34 i det överklagade beslutet, att de aktuella formgivningarna endast sammanföll genom förekomsten av fem par hål för skosnören och en allt tunnare strukturerad sula och att skillnaderna mellan dem var tillräckliga för att ge en kunnig användare olika helhetsintryck.
60 Överklagandenämnden fann i detta avseende, i punkt 35 i det överklagade beslutet, att den omtvistade formgivningen skiljde sig från de tidigare formgivningarna D 1 och D 2, bland annat genom förekomsten av en ovandel med en lågt skuren öppning, en förhöjd fotledsomkrets, en framträdande plös, en ögla baktill, en ögla för att hålla snörningen på plösen och en dekoration i en färgskala från den mörkaste, vid tån, till den ljusaste, vid hälen, med flera avlångt formade element på sidorna. Den omtvistade formgivningen innehåller dessutom korsade snören som ger den ett sportigare utseende än de tidigare formgivningarna D 1 och D 2.
61 Överklagandenämnden påpekade även, i punkterna 35 och 36 i det överklagade beslutet, att de tidigare formgivningarna D 1 och D 2, till skillnad från den omtvistade formgivningen, hade två distinkta ränder vid hälen och vid tårna och att sulan bestod av endast ett lager, som inte sträckte sig längre än till hälen och inte verkade vara smalare vid tårna.
62 Tribunalen delar överklagandenämndens ovan angivna slutsatser.
63 De aktuella formgivningarna kan visserligen dela vissa visuella egenskaper, särskilt vad gäller sulans struktur i den tidigare formgivningen D 1. Den omtvistade formgivningen skiljer sig emellertid huvudsakligen från de tidigare formgivningarna D 1 – D 2 genom dekorationen av överdelen, genom en lågt skuren öppning, genom en sula som är tjock vid hälen och smalnar av allt mer mot tån och slutligen genom en mellansula som består av två lager med en framträdande linje mellan dem. Dessa huvudsakliga skillnader är tillräckliga för att ge de aktuella formgivningarna ett separat helhetsintryck som inte kommer att ligga utanför vad en kunnig användare som har en hög uppmärksamhetsnivå kan lägga märke till.
64 Klagandens argument föranleder inte någon annan bedömning.
65 Klaganden har nämligen grundat sig enbart på en jämförelse mellan sulorna i de aktuella formgivningarna och gjort gällande att de hade ett visst antal egenskaper, däribland en sula som smalnade av något från hålfoten ända fram till skospetsen där den var något uppåtgående, en yta som hade en struktur som var jämförbar med polystyrenstruktur, olika individuella moduler placerade bredvid varandra i färgen vit, en struktur som på ett likartat sätt sträckte sig över hela sulan och en sula som vilar på en slitsula.
66 De skillnader som angetts ovan i punkt 63 är emellertid mer framträdande än de gemensamma egenskaper som klaganden har identifierat och är tillräckliga för att skapa olika helhetsintryck mellan de aktuella formgivningarna. Denna slutsats grundar sig bland annat på den omständigheten att överklagandenämndens bedömningar, i motsats till klagandens bedömningar, inte enbart grundar sig på en jämförelse av sulor och att de aktuella formgivningarnas ovandelar uppvisar betydande skillnader som gör det möjligt att ge en kunnig användare olika helhetsintryck.
67 Vad vidare gäller klagandens argument att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den beaktade snörningens placering i det helhetsintryck som de omtvistade formgivningarna ger, konstaterar tribunalen att ett sådant argument, även om det antas vara styrkt, inte kan påverka ovanstående slutsatser, eftersom snörningens olika placering i de omtvistade formgivningarna endast i liten utsträckning påverkar det helhetsintryck som de ger.
– Jämförelsen mellan den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna D 3 – D 5
68 Överklagandenämnden konstaterade, i punkt 39 i det överklagade beslutet, att den omtvistade formgivningen skiljde sig från de aktuella tidigare formgivningarna, bland annat genom en dekor i en färgskala från den mörkaste vid tån till den ljusaste vid hälen, med flera avlånga element på sidorna, en bakre ögla, en ögla för att hålla snörningen på plösen och platta snören med korslagda snörningar. Dessutom innehåller den omtvistade formgivningen en upphöjd ankel och delen i höjd med tårna är bredare och tjockare än i de tidigare formgivningarna D 3 till D 5.
69 Överklagandenämnden påpekade även, i samma punkt, att de tidigare formgivningarna, till skillnad från den omtvistade formgivningen, hade två separata ränder vid hälkappan och vid tån och en rak snörning.
70 Vad mer specifikt gäller sulan konstaterade överklagandenämnden, i punkt 40 i det angripna beslutet, att den omtvistade formgivningen hade en sula med två skilda lager och en betydande utskjutande del på hälen och att den var harmoniskt integrerad med ovandelen. De tidigare formgivningarnas sulor D 3 – D 5 består däremot av ett enda skikt, och dessa sulor är mindre utskjutande vid hälen än den omtvistade formgivningen. Dessutom täcker yttersulan i den omtvistade formgivningen hela sulans bas och har en spetsig slitbana, medan yttersulan i den tidigare formgivningen D 4 endast täcker en del av den och yttersulan i den tidigare formgivningen D 3 har färre slitbanor. Den tidigare formgivningen D 5 har inte någon yttersula med slitbanor.
71 Överklagandenämnden fann följaktligen, i punkt 41 i det överklagade beslutet, att det helhetsintryck som en kunnig användare får av den omtvistade formgivningen skiljer sig från det helhetsintryck som de tidigare formgivningarna D 3 – D 5 ger.
72 Tribunalen delar överklagandenämndens ovan angivna slutsatser.
73 De aktuella formgivningarna kan visserligen ha vissa visuella egenskaper gemensamma. Den omtvistade formgivningen skiljer sig emellertid huvudsakligen från de tidigare formgivningarna D 3 – D 5 genom dekorationen av ovandelen, genom en lågt skuren öppning, genom en sula som är tjock vid hälen och smalnar av allt mer mot tån och slutligen genom en mellansula som består av två lager med en framträdande linje mellan dem. Dessa huvudsakliga skillnader är tillräckliga för att ge de aktuella formgivningarna ett separat helhetsintryck som inte kommer att ligga utanför vad en kunnig användare som har en hög uppmärksamhetsnivå kan lägga märke till.
74 Klagandens argument föranleder inte någon annan bedömning.
75 De gemensamma egenskaper hos de aktuella formgivningarna som klaganden har åberopat, såsom de i tillämpliga delar återges i punkt 65 ovan, kan nämligen inte väga upp de helhetsintryck som nämnda formgivningar ger. Denna slutsats grundar sig bland annat på den omständigheten att överklagandenämndens bedömningar inte enbart grundar sig på en jämförelse av sulor och att de aktuella formgivningarnas ovandelar uppvisar betydande skillnader som gör det möjligt att ge en kunnig användare olika helhetsintryck.
76 Såsom redan har konstaterats i punkt 67 ovan kan beaktandet av snörningens placering i de nämnda formgivningarna inte leda till att slutsatsen att den omtvistade formgivningen ger ett annat helhetsintryck än de tidigare formgivningarna D 3-D 5 ifrågasätts.
– Jämförelsen mellan den omtvistade formgivningen och de tidigare formgivningarna D 6 och D 7
77 I punkt 42 i det angripna beslutet påpekade överklagandenämnden att de aktuella formgivningarna uppvisade skillnader avseende ovandelen. Överklagandenämnden påpekade särskilt att den tidigare formgivningen D 6 har ett band på sidan, som börjar horisontellt som smalnar av. Den tidigare formgivningen D 7 har en triangulär form på sidostycket med en kontrasterad färg som är omgiven av flera parallella linjer. Den omtvistade formgivningen visar däremot en färggradient från den mörkaste vid tån till den ljusaste vid hälen, med flera avlånga element på sidorna och ett verbalt element på plösen.
78 Vad beträffar ovandelens utformning har överklagandenämnden i punkt 43 i det angripna beslutet konstaterat att den omtvistade formgivningen innehöll fem par hål, platta snören som gick i varandra och en ögla avsedd att hålla fast snörena vid skons plös. Däremot påpekade överklagandenämnden att de tidigare formgivningarna D 6 och D 7 endast hade tre par hål och olika snörningsöglor, såtillvida att det fanns en tjock remsa på framsidan av plösen i den tidigare formgivningen D 6 och ingen ögla i den tidigare formgivningen D 7, och att de även hade en ögla på ovansidan av plösen. Dessutom är ovandelen på den omtvistade formgivningen tjockare och mer böjd än den tunnare och mer spetsiga ovandelen på de tidigare formgivningarna D 6 och D 7.
79 Vad slutligen gäller den nedre delen av sulan konstaterade överklagandenämnden, i punkt 44 i det överklagade beslutet, att den omtvistade formgivningen hade ett specifikt mönster bestående av kontrasterande rektangulära fläckar, medan de tidigare formgivningarna D 6 och D 7 hade ett antal ränder och linjer respektive ett utspritt mönster av kontrasterande triangulära fläckar. Överklagandenämnden ansåg därför att den omtvistade formgivningen på dessa grunder hade en framträdande profil på yttersulan, medan den tidigare formgivningen D 7 föreföll ha en mindre och jämnare profil och den tidigare formgivningen D 6 inte hade någon profil alls.
80 Överklagandenämnden drog således, i punkt 45 i det överklagade beslutet, slutsatsen att en kunnig användare får ett annat helhetsintryck av den omtvistade formgivningen.
81 Tribunalen delar överklagandenämndens ovan angivna slutsatser.
82 De aktuella formgivningarna kan visserligen dela vissa visuella egenskaper, särskilt vad gäller sulans struktur i den tidigare formgivningen D 6. Den omtvistade formgivningen skiljer sig emellertid i huvudsak från den tidigare formgivningen D 6 genom förekomsten av en slitsula, genom dekorationen av ovandelen, genom en lågt skuren öppning, genom frånvaron av en framträdande plös, och slutligen genom en mellansula som består av två lager med en framträdande linje mellan dem. Vad gäller den tidigare formgivningen D 7 skiljer sig den omtvistade formgivningen från denna främst genom dekorationen av ovandelen, genom en låg plös, genom förekomsten av öljetter och, slutligen, genom en grundare skuren öppning. Dessa huvudsakliga skillnader är tillräckliga för att ge de aktuella formgivningarna ett separat helhetsintryck som inte kommer att ligga utanför vad en kunnig användare som har en hög uppmärksamhetsnivå kan lägga märke till.
83 Klagandens argument föranleder inte någon annan bedömning.
84 De gemensamma egenskaper hos de aktuella formgivningarna som klaganden har åberopat, såsom de i tillämpliga delar återges i punkt 65 ovan, kan nämligen inte väga upp det olika helhetsintryck som nämnda formgivningar ger. Klaganden har i detta avseende även gjort gällande att den omtvistade formgivningens slitsula hade samma egenskaper som den tidigare formgivningen D 7, eftersom båda hade små vita motiv på sulan framsidan och baksidan av sulan. Även om det är riktigt att ett intryck av déjà vu kan uppkomma vid en jämförelse av skons undersida, ska det emellertid noteras att detta intryck uppvägs av de befintliga skillnaderna mellan de aktuella formgivningarna, såsom anges i punkt 82 ovan.
85 I motsats till vad klaganden har gjort gällande ska det dessutom påpekas att överklagandenämnden inte gjorde någon oriktig bedömning när den beaktade ett ”band med bred horisontell bas som övergår i en finare linje” och som motsvarar ett EU-varumärke, eftersom detta figurkännetecken, bland annat på grund av sin storlek, i hög grad bidrar till utseendet på den tidigare formgivningen D 6 och, närmare bestämt, på grund av dess utsmyckning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2021, Etiketter, T‑443/20, EU:T:2021:767, punkt 80).
86 Klaganden har även bestritt den omständigheten att överklagandenämnden hade ansett att de tidigare formgivningarna D 6 och D 7 saknade en ögla för att hålla fast snörena på plösen. När det gäller den tidigare formgivningen D 6 angav överklagandenämnden, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, i punkt 43 i det överklagade beslutet att formgivningen, när det gäller snörningen, hade en tjock linje på framsidan av plösen. Överklagandenämnden angav att den tidigare formgivningen D 7 inte föreföll ha någon ögla. Även om det, i likhet med klagandens påstående, måste konstateras att en sådan ögla faktiskt finns på den tidigare formgivningen D 7, skiljer den sig väsentligt från det som finns på den omtvistade formgivningen. Avsaknaden av ett beaktande kan således inte påverka konstaterandet att en kunnig användare får olika helhetsintryck av den omtvistade formgivningen.
87 Slutligen gjorde överklagandenämnden, i motsats till vad klaganden har gjort gällande, inte någon oriktig bedömning när den i punkt 43 i det överklagade beslutet konstaterade att den omtvistade formgivningen hade en ovandel som var tjockare och mer böjd än de tidigare formgivningarna D 6 och D 7. Deras ovandelar förefaller nämligen mer utsträckta och tillplattade än vad som är fallet med den omtvistade formgivningen. Sådana detaljer framgår dessutom tillräckligt tydligt av de aktuella formgivningarna och bidrar till deras olika helhetsintryck.
88 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att den omtvistade formgivningen gav ett annat helhetsintryck än de tidigare formgivningarna D 1 – D 7.
89 Av det ovan anförda följer att ingen av de tidigare formgivningar som klaganden har åberopat ger samma helhetsintryck som den omtvistade formgivningen och att det överklagade beslutet inte innehåller någon grund för ogiltigförklaring eller ändring.
90 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser klagandens enda grund och ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
91 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
92 EUIPO har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tredje avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Puma SE ska ersätta rättegångskostnaderna.
Schalin | Škvařilová-Pelzl | Nõmm |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 maj 2024.
Underskrifter