Talan väckt den 4 december 2006 - Tyskland mot kommissionen

(Mål T-349/06)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: M. Lumma och C. Schulze-Bahr, biträdda av C. von Donat, Rechtsanwalt)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2006) 4194 slutlig av den 25 september 2006 om nedsättning av det finansiella stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) som Nordrhein-Westfalens åtgärdsprogram inom ramen för RESIDER (ERUF nr 49.02.10.036/ARINCO nr 94.DE.16.051) beviljades genom kommissionens beslut K(95) 1736 av den 27 juli 1995, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom det angripna beslutet satte kommissionen ned stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) till Nordrhein-Westfalens RESIDER-program.

Som grund för talan gör sökanden gällande att artikel 24 i förordning nr 4253/88¹ har åsidosatts, på grund av att villkoren för att sätta ned stödet inte är uppfyllda. Sökanden gör i det avseendet särskilt gällande att avvikelserna från den vägledande finansieringsplanen inte utgör någon väsentlig förändring av programmet.

Även om det skulle föreligga en väsentlig förändring av programmet gör sökanden gällande att kommissionen tidigare gett sitt samtycke genom dess "Riktlinjer för den finansiella avslutningen av de operativa åtgärderna (1994-1999) inom ramen för strukturfonderna" (SEK (1999) 1316).

Om det antas att villkoren för en nedsättning är uppfyllda hävdar sökanden att svaranden inte har använt sig av sitt utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om det konkreta programmet. Enligt sökanden borde kommissionen ha gjort en avvägning av huruvida en nedsättning av ERUF-stödet var proportionerlig.

Slutligen strider det angripna beslutet mot principen om god förvaltningssed, eftersom sökanden genom beslutet tvingades att på nytt väcka talan mot beslutet, trots att ett mål rörande samma beslut redan var anhängigt vid förstainstansrätten.

____________

¹ - Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordning av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter (EGT L 374, s. 1).