PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 11 september 2008

Mål F-135/07

Daniele Smadja

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Rekrytering – Tillsättning – Placering i löneklass – Ny tillsättning av sökanden till samma tjänst sedan den första tillsättningen ogiltigförklarats genom en dom av förstainstansrätten – Proportionalitetsprincipen – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Omsorgsplikt”

Saken: Talan enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Daniele Smadja bland annat yrkat ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 december 2006 om fastställande av hennes placering i lönegrad A*15, löneklass 1, och av hennes tjänstetid i löneklassen till den 1 november 2005, efter det att hon på nytt, den 15 november 2005, utnämnts till direktör för direktoratet Multilaterala förbindelser och mänskliga rättigheter vid generaldirektoratet Yttre förbindelser, sedan den första utnämningen till samma tjänst ogiltigförklarats genom förstainstansrättens dom av den 29 september 2005 i mål T‑218/02, Napoli Buzzanca mot kommissionen (REGP 2005, s. I‑A‑267 och II‑1221).

Avgörande: Kommissionens beslut av den 21 december 2006 om fastställande av sökandens placering i lönegrad A*15, löneklass 1, och av hennes tjänstetid i löneklassen till den 1 november 2005 ogiltigförklaras.

Sammanfattning

Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkan – Ogiltigförklaring, på grund av en bristande motivering, av avslaget på en ansökan och av utnämningen av den sökande som godkänts – Ny utnämning av denna sökande efter det att avslaget motiverats

(Artikel 233 EG)

När administrationen följer en dom om ogiltigförklaring är den skyldig att, med iakttagande av rättskraften, rätta sig efter de gemenskapsrättsliga principerna, särskilt principerna om proportionalitet och skydd för berättigade förväntningar, samt omsorgsplikten. Omsorgsplikten innebär bland annat att den behöriga myndigheten ska beakta samtliga faktorer som kan påverka dess beslut och därvid inte endast ta hänsyn till tjänstens intresse utan även till den berörde tjänstemannens intresse.

Om ett avslag på en ansökan och följaktligen en utnämning av den sökande som godkänts således har ogiltigförklarats genom en dom på grund av en bristande motivering, utan att det har framställts någon erinran mot den senare med avseende på den interna lagenligheten, och administrationen, efter att ha återupptagit förfarandet och motiverat ett nytt avslagsbeslut mot den sökande som inte godkänts, beslutar att åter utnämna den sökande som godkänts, men genom att placera denne i en lönegrad som är mycket lägre än den som fastställdes vid den första utnämningen, på grund av en ändring av tjänsteföreskrifterna som skett under tiden, ankommer det på administrationen att finna en lösning som, med iakttagande av rättskraften, gör det möjligt att undvika att den sökande som godkänts placeras i en lägre lönegrad. En sådan lönegradsplacering skulle utgöra en orimlig följd av att dennes ursprungliga utnämning ogiltigförklarats, med hänsyn till den begångna oegentlighetens natur, som tillskrivits administrationen och för vilken den dömande instansen har meddelat en sanktion, tjänstens intresse samt det berättigade intresse som nämnda sökande har av att han inte placeras i en lägre tjänstegrad på grund av denna oegentlighet. Administrationen kan således, utan att åsidosätta rättskraften och verkan av domen om ogiltigförklaring, genom att låta den nya utnämningen verka retroaktivt från dagen för den ursprungliga utnämningen, garantera den sökande som godkänts den högre tjänstegradsplacering som han innehade dagen då domen avkunnades. Administrationen gör sig skyldig till åsidosättande av proportionalitetsprincipen och sin omsorgsplikt om den inte antar en sådan lösning eller en annan åtgärd som är ägnad att förena tjänstens intresse och sökandens berättigade intresse.

(se punkterna 35–37, 39, 40 och 45–49)

Hänvisning till:

Domstolen 5 juni 1980, 24/79, Oberthür mot kommissionen, REG 1980, s. 1743, punkt 13; 6 juli 1993, C‑242/90 P, kommissionen mot Albani m.fl., REG 1993, s. I‑3839, punkterna 13 och 14; 29 juni 1994, C‑298/93 P, Klinke mot domstolen, REG 1994, s. I‑3009, punkt 38

Förstainstansrätten 20 juni 1990, T‑133/89, Burban mot parlamentet, REG 1990, s. II‑245, punkt 27; 12 maj 1998, T‑159/96, Wenk mot kommissionen, REGP 1998, s. I‑A‑193 och II‑593, punkt 121; 1 juni 1999, T‑114/98 och T‑115/98, Rodríguez Pérez m.fl. mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑97 och II‑529, punkt 32; 13 mars 2002, T‑357/00, T‑361/00, T‑363/00 och T‑364/00, Martínez Alarcón m.fl. mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑37 och II‑161, punkt 97; 31 mars 2004, T‑10/02, Girardot mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑109 och II‑483, punkt 86; 29 september 2005, T‑218/02, Napoli Buzzanca mot kommissionen, REGP 2005, s. I‑A‑267 och II‑1221

Personaldomstolen 28 juni 2007 F-21/06, Da Silva mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000, punkt 80