Mål T‑404/12
Toshiba Corp.
mot
Europeiska kommissionen
“Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för projekt avseende gasisolerade ställverk – Beslut som fattats efter det att tribunalen delvis ogiltigförklarat det ursprungliga beslutet – Böter – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet – Likabehandling – Utgångsbelopp – Omfattningen av företagets bidrag till överträdelsen”
Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 19 januari 2016
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar – Bedömning – Beslut om ändring av bötesbelopp som antagits sedan ett ursprungligt beslut delvis ogiltigförklarats – Beaktande av förfarandet som ledde fram till det ursprungliga beslutet
(Artikel 81 EG, EES-avtalet, artikel 53)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Iakttagande av rätten till försvar – Beslut om ändring av bötesbelopp som antagits utan att något nytt meddelande om invändning har inkommit – Bedömning av hela förfarandet som utmynnade i beslutet om ändring
(Artikel 81 EG, EES-avtalet, artikel 53)
3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut om tillämpning av konkurrensreglerna – Beslut om ändring av bötesbelopp som antagits sedan ett ursprungligt beslut delvis ogiltigförklarats – Beaktande av motiveringen till det ursprungliga beslutet
(Artikel 81 EG, artikel 296 FEUF, EES-avtalet, artikel 53)
4. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – fastställande av utgångsbelopp – Fastställande av försäljningsvärdet – Iakttagande av principen om likabehandling – Verksamhet vissa kartellmedlemmar utövat genom ett samägt bolag under referensåret Anpassning av metoden för tilldelning och fördelning av utgångsbelopp – Tillåtet
(Artikel 81 EG, EES-avtalet, artikel 53)
5. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Individualisering utifrån allvarlighetsgraden av vart och ett av de inblandade bolagens medverkan – En enda och fortlöpande överträdelse – Ett bolags medverkan i en kartell genom underlåtenhet att handla – Iakttagande av principen om likabehandling – Bedömning
(Artikel 81 EG, EES-avtalet, artikel 53)
1. Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut om åläggande av böter på grund av åsidosättande av konkurrensreglerna utgör det beslutet uttryckligen en ändring av ett ursprungligt beslut om åläggande av böter till ett annat belopp som delvis ogiltigförklarats av unionsdomstolen, och förfarandet för antagandet av ändringsbeslutet ska ses i förlängningen av det förfarande som utmynnade i det ursprungliga beslutet.
Under sådana omständigheter kan innehållet i ett meddelande om invändningar till det ursprungliga beslutet beaktas för att kontrollera huruvida sökandens rätt till försvar iakttogs i det förfarande som utmynnade i antagandet av det angripna beslutet om ändring, i den mån som innehållet inte ifrågasattes i nämnda dom om delvis ogiltigförklaring. Eftersom denna dom inte heller ifrågasatte trovärdigheten, relevansen eller riktigheten i de rättsliga och faktiska uppgifter avseende beräkningen av bötesbeloppet som angavs i meddelandet om invändningar vid antagandet av det ursprungliga beslutet, utgör de konstateranden som gjordes i samma dom inte hinder mot att de upplysningar som lämnades i det ursprungliga meddelandet om invändningar angående fastställandet av bötesbeloppet beaktas vid prövningen av huruvida sökandens rätt till försvar iakttogs i det förfarande som utmynnade i det angripna beslutet om ändring.
Eftersom, för det första, det ursprungliga meddelande om invändningar gav det inblandade bolaget de uppgifter som det behövde för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig, inbegripet vad avser åläggandet av böter, för det andra, trovärdigheten, relevansen och riktigheten i dessa uppgifter inte påverkades av domen om delvis ogiltigförklaring, och för det tredje, kommissionen i beslutet om ändring inte anförde några nya uppgifter mot bolaget, jämfört med de uppgifter som angavs i det ursprungliga meddelandet om invändningar, var kommissionen följaktligen inte skyldig att sända ett nytt meddelande om invändningar till detta bolag.
(se punkterna 42, 45, 47, 64, 65 och 72)
2. Beträffande iakttagandet av rätten till försvar i fråga om överträdelser av konkurrensreglerna är kommissionen skyldig att, sedan ett beslut om åläggande av böter har delvis ogiltigförklarats och kommissionen antagit ett beslut om ändring av bötesbeloppet, ge det berörda bolaget ytterligare uppgifter vad beträffar formerna för att genomföra kommissionens avsikt att säkerställa böternas avskräckande verkan, för att göra det möjligt för sökanden att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina ståndpunkter i det avseendet, även vad beträffar åläggandet av tilläggsbeloppet. Om kommissionen i detta sammanhang, innan beslutet om ändring antagits, sänder en faktaskrivelse till bolaget, krävs det emellertid inte att de aktuella uppgifterna har formulerats klart och tydligt av kommissionen i just faktaskrivelsen, eftersom denna handling inte har någon särskild processuell ställning. Det är snarare viktigt att undersöka huruvida det inblandade bolaget, med hänsyn till hela det förfarande som utmynnade i antagandet av det angripna beslutet, på ett lämpligt sätt gavs möjlighet att förstå denna avsikt och bemöta denna.
Härav följer att eftersom det berörda bolaget, från och med tidpunkten för det ursprungliga meddelandet om invändningar, kände till att kommissionen avsåg att säkerställa de ålagda böternas avskräckande verkan, och att, åtminstone från och med tidpunkten för det ursprungliga beslutet, kunde bolaget förstå att denna avsikt medförde åläggandet av ett tilläggsbelopp med avseende på en viss verksamhetsperiod, och då denna avsikt inte ifrågasattes i domen om delvis ogiltigförklaring av det ursprungliga beslutet utan bekräftades både i faktaskrivelsen och vid ett möte mellan kommissionen och bolaget, fanns det inte stöd för att fastslå att bolagets rätt till försvar åsidosattes vad beträffar kommissionens avsikt att ålägga det tilläggsbeloppet.
(se punkterna 71, 74, 75, 87 och 88)
3. Hänsyn kan tas till motiveringen till ett beslut om fastställelse av en överträdelse av artikel 81.1 EG och artikel 53.1 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och om åläggande av böter, vid prövningen av iakttagandet av skyldigheten att motivera ett beslut om ändring av det ursprungliga beslutet, vilket antagits till följd av att det ursprungliga beslutet delvis ogiltigförklarats av unionsdomstolen, i den mån motiveringen inte påverkas av domen om ogiltigförklaring och den inte motsägs av lydelsen av beslutet om ändring.
Beträffande motiveringen till det utgångsbelopp kommissionen fastställt för att beräkna böterna i beslutet om ändring, innebär den omständigheten att det inblandade bolaget kan förstå vilka omständigheter som har möjliggjort för kommissionen att, under förfarandet vid antagandet av det ursprungliga beslutet, bedöma allvaret i den överträdelse som bolaget gjort sig skyldig till, att kommissionen inte är skyldig att ge en mer ingående redogörelse eller ange de sifferuppgifter som använts vid beräkningen av utgångsbeloppet.
(se punkterna 95 och 99)
4. Vid fastställandet av bötesbelopp som åläggs på grund av en överträdelse av konkurrensreglerna då vissa kartellmedlemmar, under det referensår som valts för att fastställa försäljningsvärdet, har utövat sin verksamhet på den berörda marknaden genom ett samägt bolag, som sedan upplösts, på så sätt att dessa medlemmar – till skillnad från andra kartellmedlemmar – inte har registrerat sin försäljning på denna marknad, har kommissionen inte åsidosatt principen om likabehandling genom att först fastställa ett hypotetiskt utgångsbelopp för det samägda bolaget, och därefter fördela beloppet mellan medlemmarna som var aktieägare i det upplösta bolaget. Den omständigheten att dessa kartellmedlemmar överfört sina verksamheter till det samägda bolaget innebar nämligen att deras böter inte kunde beräknas på exakt samma sätt som för de andra kartellmedlemmarna, och att deras situation i detta avseende inte var jämförbar med de sistnämndas situation.
(se punkterna 112–115)
5. Se domen.
(se punkterna 137 och 140–142)