Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 20 mars 2013 – Bank Saderat mot rådet

(mål T‑495/10)

”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik − Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning − Frysning av tillgångar − En enhet ägs till 100 procent av en enhet som förklarats vara inblandad i kärnvapenspridning − Invändning om rättsstridighet − Motiveringsskyldighet − Rätten till försvar − Rätt till ett effektivt domstolsskydd”

1.                     Domstolsförfarande – Beslut eller förordning som antas under rättegången och som ersätter den angripna rättsakten – Ny omständighet – Utvidgning av de ursprungliga yrkandena och grunderna (se punkterna 36 och 37)

2.                     Europeiska unionen – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ avseende vilka rådet har fastställt att de deltar i kärnvapenspridning – Skyldighet att utsträcka denna åtgärd till enheter som ägs eller kontrolleras av en sådan enhet – Bedömning huruvida enheten ägs eller kontrolleras – Genomförande av relevanta bestämmelser i unionsrätten – Rådet saknar utrymme för skönsmässig bedömning – Talan om ogiltigförklaring av rättsakter som föreskriver frysning av tillgångar – Måste grundas på en invändning att relevanta bestämmelser i unionsrätten inte ska tillämpas, eftersom de är rättsstridiga (Artikel 277 FEUF; rådets förordningar nr 423/2007, artikel 7.2 d, nr 961/2010, artikel 16.2, och nr 267/2012, artikel 23.2; rådets beslut 2010/413, artikel 20.1 b (se punkterna 50−54)

3.                     Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ avseende vilka rådet har fastställt att de deltar i kärnvapenspridning – Minimikrav – Åsidosättande – Delvis ogiltigförklaring av de angripna rättsakterna (Artikel 296 andra stycket FEUF; rådets förordningar nr 961/2010, artikel 36.3, och nr 267/2012, artikel 46.3; rådets beslut 2010/413, artikel 24.3) (se punkterna 62−64 och 89)

4.                     Unionsrätten – Principer – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ avseende vilka rådet har fastställt att de deltar i kärnvapenspridning – Skyldighet att underrätta om belastande bevisning – Räckvidd – Åsidosättande – Delvis ogiltigförklaring av de angripna rättsakterna (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; rådets förordningar nr 423/2007, nr 961/2010 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413) (se punkterna 65−67, 69, 97 och 107−110)

5.                     Unionsrätten – Principer – Rätten till försvar – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ avseende vilka rådet har fastställt att de deltar i kärnvapenspridning – Rätt till tillgång till handlingar – Förutsätter begäran därom vid rådet (Rådets förordningar nr 423/2007, nr 961/2010 och nr 267/2012; rådets beslut 2010/413) (se punkt 68)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), av rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, s. 25), av rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 281, s. 81), av rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning nr 423/2007 (EUT L 281, s. 1), av rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413 (EUT L 319, s. 71), av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning nr 961/2010 (EUT L 319, s. 11), och av rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), i den del som dessa rättsakter rör sökandebolaget, dels om fastställande av att artikel 7.2 d i rådets förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 195, s. 25), artikel 16.2 a i förordning nr 961/2010 och artikel 23.2 i förordning nr 267/12 inte är tillämpliga på sökandebolaget.

Domslut

1) Följande rättsakter ogiltigförklaras i den del de avser Bank Saderat pc, nämligen

–        punkt 7 i tabell B i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp,

–        punkt 5 i tabell B i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 668/2010 av den 26 juli 2010 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran,

–        punkt 7 i tabell B i avsnitt I i bilagan till rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413, och

–        punkt 7 i tabell B i bilaga VIII till rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning nr 423/2007.

2) Verkningarna av att beslut 2010/413 och beslut 2010/644 har ogiltigförklarats begränsas till perioden innan rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413 trädde i kraft.

3) Det finns inte längre anledning att pröva Bank Saderats yrkande om att förordning nr 961/2010 och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning nr 961/2010 ska ogiltigförklaras med omedelbar verkan.

4) Talan ogillas i övriga delar.

5) Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.