Mål T‑564/12
Ministry of Energy of Iran
mot
Europeiska unionens råd
”Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att förhindra kärnvapenspridning – Frysning av tillgångar – Motiveringsskyldighet – Rätten till försvar – Rätt till ett effektivt domstolsskydd – Oriktig bedömning – Åsidosättande av grundläggande rättigheter – Proportionalitet”
Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 8 september 2015
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Talerätt – Talan av en organisation som saknar rättskapacitet och som är föremål för restriktiva åtgärder – Upptagande till sakprövning
(Artikel 263, fjärde stycket, FEUF, rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Minimikrav
(Artikel 296 FEUF, rådets beslut nr 10/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
3. Unionsrätt – Principer – Rätt till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Rätt till tillgång till handlingar – Rätten föreligger på villkor att en ansökan därom har getts in till rådet
(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
4. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Skyldighet att delge de omständigheter som läggs någon till last samtidigt som den rättsakt antas som går denne emot, eller omedelbart därefter – De berörda parterna har inkommit med kommentarer sedan de restriktiva åtgärderna antagits – Lagstiftning som anger en skyldighet för rådet att se över sitt beslut sedan kommentarer inkommit – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Åsidosättande – Följder
(Rådets beslut 2010/413/Gusp, artiklarna 24.2–24.4, och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012, artiklarna 46.3 och 46.4, och nr 945/2012)
5. Europeiska unionen – Domstolsprövning av lagenligheten av institutionernas rättsakter – Restriktiva åtgärder mot Iran – Åtgärder som vidtagits för att hindra kärnvapenspridning – Prövningens omfattning
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47, rådets beslut nr 2010/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
6. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Ekonomiskt stöd till Irans regering – Begrepp – Export av elektricitet – Omfattas – Tillhandahållande av allmännyttiga tjänster som går med underskott – Saknar betydelse
(Rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
7. Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot Iran – Frysning av tillgångar som tillhör personer, enheter eller organ som deltar i eller ger stöd till kärnvapenspridning – Begränsning av rätten till egendom – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 17, rådets beslut 2010/413/Gusp och 2012/635/Gusp, rådets förordningar nr 267/2012 och nr 945/2012)
1. Enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF kan en ogiltighetstalan väckas av alla fysiska eller juridiska personer.
Om rådet, inom ramen för en talan om delvis ogiltigförklaring av vissa restriktiva åtgärder mot Iran, anser att ett iranskt regeringsministerium, som inte har någon fristående rättskapacitet i förhållande till denna regering, är en juridisk person i tillräckligt hög grad för att kunna bli föremål för restriktiva åtgärder, är det ur skälighetshänseende och för konsekvensens skull nödvändigt att anse att ministeriet är en juridisk person i tillräckligt hög grad för att kunna angripa de aktuella åtgärderna. I annat fall skulle en organisation kunna upptas i förteckningen över enheter som är föremål för restriktiva åtgärder utan att ha möjlighet att väcka talan häremot.
Genom att uttryckligen åsyfta inte enbart personer, utan även enheter och organ, förutser således denna lagstiftning angående antagandet av sådana restriktiva åtgärder uttryckligen att restriktiva åtgärder ska kunna vidtas gentemot enheter som saknar egen rättskapacitet.
(se punkterna 21–24)
2. Se domen.
(se punkterna 32–37)
3. Se domen.
(se punkt 59)
4. I de fall då rådet föreskrivs en skyldighet att se över ett beslut att föra upp en person eller en enhet i förteckningen över de personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder mot Iran sedan personen eller enheten inkommit med kommentarer häröver, efter att ha meddelats om rådets beslut att föra upp denna i förteckningen, ska en sådan översyn, i avsaknad av en exakt tidsfrist, ske inom rimlig tid.
Vid prövningen av vad som ska anses vara rimlig tid bör man ta hänsyn till att dessa kommentarer utgör den första möjligheten för en sådan person eller enhet att yttra sig över skälen till att denna förts upp i förteckningarna över personer eller enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna, vilket medför att personen eller enheten har ett särskilt intresse av att rådet genomför en sådan översyn och av att få kännedom om dess resultat. Rådet är nämligen inte skyldigt att i förväg underrätta den berörda personen eller enheten om skälen till det initiala beslutet att föra upp personen eller enheten i en förteckning över personer och enheter vars tillgångar är frysta, eftersom det ligger i sakens natur att en sådan åtgärd för att vara effektiv måste kunna ha en överraskningseffekt och tillämpas omedelbart. I ett sådant fall räcker det i princip att institutionen underrättar den berörda personen eller enheten om skälen för åtgärden, och bereder den rätt att yttra sig, samtidigt som eller omedelbart efter det att beslutet antas.
Då en svarsskrivelse från rådets skickats sedan mer än 15 månader förflutit sedan personen eller enheten i fråga inkommit med sina första kommentarer, kan det konstateras att rådet besvarade dessa kommentarer först efter en tid som är uppenbart orimlig.
I den mån rådets svarsskrivelse likväl uppfyller syftet med skyldigheten i fråga, det vill säga att försäkra att tillräckliga skäl för att anta restriktiva åtgärder mot en person eller enhet föreligger vid tidpunkten för deras antagande, motiverar inte ett sådant åsidosättande av rätten till försvar att rättsakterna innehållande beslutet att anta de restriktiva åtgärderna ogiltigförklaras, eftersom detta åsidosättande inte längre har någon negativ inverkan på den berörda personens eller enhetens situation.
(se punkterna 64 och 70–76)
5. Se domen.
(se punkterna 81–85)
6. Vad angår restriktiva åtgärder mot Iran, såsom frysning av tillgångar hos enheter som tillhandahåller stöd till Irans regering, riktar sig kriteriet om stöd till denna regering mot verksamhet som bedrivs av den berörda personen eller enheten och som, även om den som sådan inte har något direkt eller indirekt samband med kärnvapenspridning, ändå kan främja denna genom att ge Irans regering tillgångar eller materiellt, finansiellt eller logistiskt stöd som gör det möjligt för denna regering att fortsätta med sådan verksamhet. Således omfattar sagda kriterium sådana former av stöd som genom dess kvantitativa eller kvalitativa betydelse bidrar till att Irans kärntekniska verksamhet kan utvecklas vidare. Kriteriet syftar till att frånta den iranska regeringen dess inkomstkällor, för att tvinga den att upphöra med sin kärnvapenspridning till följd av bristande ekonomiska resurser.
Verksamhet i form av export av elektricitet av ett iranskt regeringsministerium, i synnerhet i form av att uppbära betalningar från köpare av exporterad elektricitet, är således en inkomstkälla för den iranska regeringen, och utgör därmed finansiellt stöd till denna regering.
Det faktum att ministeriet tillhandahåller allmännyttiga tjänster som uppvisar underskott kan inte leda till att dess verksamhet i form av export av elektricitet inte kvalificeras som finansiellt stöd till den iranska regeringen, och sålunda inte kan läggas till grund för att vidta restriktiva åtgärder mot ministeriet.
Den del av ministeriets verksamhet som hänför sig till export av elektricitet skiljer sig från dess övriga ansvarsområden på så sätt att den inte utgör en allmännyttig tjänst till förmån för den iranska befolkningen. Det finns därför inget direkt samband mellan sökandens olika verksamheter och ansvarsområden som skulle föranleda att de prövas gemensamt. Detta gäller i synnerhet då de finansiella resurser som genereras av den verksamhet som hänför sig till export av elektricitet inte är öronmärkta för någon viss budgetpost.
Att begränsa kvalificeringen av enheter som tillhandahåller den iranska regeringen finansiellt stöd till att enbart avse enheter vars verksamhet är lönsam i sin helhet, skulle nämligen innebära att syftet med de restriktiva åtgärderna kunde kringgås och hämma deras effektivitet. För att undvika att omfattas av sådana åtgärder skulle det således räcka att tilldela varje sådan enhet, i tillägg till ansvarsområden och verksamheter som uppvisar överskott, ansvarsområden och verksamheter som resulterar i ett underskott till motsvarande värde.
Dessutom tillgodoser frysningen av sökandens tillgångar, grundad på dess export av elektricitet, syftet att frånta den iranska regeringen dess inkomstkällor, oavsett om ministeriet också bedriver andra verksamheter som uppvisar underskott eller om ministeriet inte bedriver sådana verksamheter. På grund av frysningen, har den iranska regeringen, vilken ministeriet utgör en direkt del av, fråntagits möjligheten att använda en del av sina finansiella tillgångar som är nödvändiga för att trygga dess totala verksamhet, inbegripet de delar som faller utanför ministeriets verksamhetsområde och som hänför sig till kärnvapenspridning.
Därmed är den avgörande frågan för att fastställa om ministeriet tillhandahåller finansiellt stöd till Irans regering inte dess totala lönsamhet, utan huruvida dess verksamhet som består i export av elektricitet är lönsam.
(se punkterna 88–91 och 93–97)
7. Se domen.
(se punkterna 113, 114 och 116–118)