TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)
den 17 februari 2011 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket F 1-LIVE – Det äldre gemenskapsfigurmärket och de äldre nationella och internationella ordmärkena F 1 och F 1 Formula 1 – Överklagandenämndens avslag på invändningen – Relativa registreringshinder – Artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b och 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009)”
I mål T‑10/09,
Formula One Licensing BV, Rotterdam (Nederländerna), företrätt av advokaterna B. Klingberg och K. Sandberg,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av A. Folliard-Monguiral, i egenskap av ombud,
svarande,
varvid intervenient vid tribunalen, med tillåtelse att träda i stället för Racing-Live SAS, som var motpart i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd, är
Global Sports Media Ltd, Hamilton (Bermudas), inledningsvis företrätt av advokaterna T. de Haan och J.-J. Evrard, därefter av advokaten T. de Haan,
angående en talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 16 oktober 2008 (ärende R 7/2008‑1) om ett invändningsförfarande mellan Racing-Live SAS och Formula One Licensing BV,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M.E. Martins Ribeiro samt domarna S. Papasavvas och N. Wahl (referent),
justitiesekreterare: handläggaren K. Pocheć,
med beaktande av ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 januari 2009,
med beaktande av harmoniseringsbyråns svarsinlaga som inkom till förstainstansrättens kansli den 30 mars 2009,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till förstainstansrättens kansli den 10 april 2009,
efter förhandlingen den 10 juni 2010,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 13 april 2004 ingav Racing-Live SAS en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgörs av nedanstående figurkännetecken:
3 De varor och tjänster som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 16, 38 och 41 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar, för varje klass, följande beskrivning:
– klass 16: ”Tidskrifter, broschyrer, böcker; alla dessa varor avser området för formel 1”,
– klass 38: ”Kommunikation och spridning av böcker, tidskrifter och tidningar via datorterminaler; alla dessa tjänster avser området för formel 1”,
– klass 41: ”Elektronisk utgivning av böcker, veckotidningar och tidskrifter; nöjes- och underhållningsinformation; anordnande av tävlingar på Internet; platsbokning för shower; direktanslutna spel; alla dessa tjänster avser området för formel 1”.
4 Denna registreringsansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 5/2005 av den 31 januari 2005.
5 Den 2 maj 2005 framställde sökanden, Formula One Licensing BV, med stöd av artikel 42 i förordning nr 40/94 (nu artikel 41 i förordning nr 207/2009) en invändning mot registreringen av det sökta varumärket. Sökanden gjorde gällande att det förelåg en risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 207/2009).
6 Invändningen grundade sig bland annat på följande äldre registreringar:
– Tre registreringar av ordkännetecknet F 1. Detta kännetecken omfattas av den internationella registreringen nr 732134 av den 20 december 1999 med verkningar i Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, och Ungern för varor och tjänster i klasserna 16, 38 och 41, vilken bland annat täcker de varor och tjänster som avses med det sökta varumärket. Kännetecknet omfattas vidare av den tyska registreringen nr 30007412 av den 10 maj 2000 för tjänster i klass 41 som motsvarar följande beskrivning: ”organisation av idrottsevenemang”. Kännetecknet omfattas slutligen av registreringen i Förenade kungariket nr 2277746D av den 13 augusti 2001 för varor och tjänster i klasserna 16 (”papper, kort, kartong, trycksaker, måleri och teckning; kataloger”) och 38 (”telekommunikationstjänster; elektronisk överföring av data, bilder och ljud via datorterminaler och nätverk”).
– Det nedan återgivna gemenskapsfigurmärket nr 631531 som registrerats den 19 maj 2003 för varor och tjänster i klasserna 16, 38 och 41 och som bland annat omfattar de varor och tjänster som avses med det sökta varumärket.
7 Invändningen avsåg samtliga varor och tjänster som de äldre varumärkena omfattar och riktades mot samtliga varor som avses med det sökta varumärket.
8 Sökanden hävdade att alla de varumärken som bolaget innehar har hög särskiljningsförmåga på grund av att de under flera år använts för olika varor och tjänster.
9 Genom beslut av den 17 oktober 2007 avslog invändningsenheten vid harmoniseringsbyrån registreringsansökan. Detta beslut grundades enbart på den äldre internationella registreringen nr 732134. Invändningsenheten konstaterade att de varor och tjänster som omfattas av de motstående varumärkena är identiska eller av liknande slag och att de motstående kännetecknen liknar varandra i medelhög utsträckning. Av detta skäl fann invändningsenheten att det förelåg en risk för förväxling mellan de motstående varumärkena i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94.
10 Den 14 december 2007 framställde intervenienten ett överklagande mot invändningsenhetens beslut hos harmoniseringsbyrån med stöd av artiklarna 57–62 i förordning nr 40/94 (nu artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009).
11 Harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd upphävde invändningsenhetens beslut genom beslut av den 16 oktober 2008 (nedan kallat det angripna beslutet). Överklagandenämnden slog fast att det inte förelåg någon risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 mellan det sökta varumärket och de varumärken som sökanden innehar, trots att de aktuella varorna och tjänsterna var identiska eller av liknande slag. De motstående kännetecknen uppvisade nämligen uppenbara olikheter. Dessutom ansåg överklagandenämnden att omsättningskretsen, vilken utgörs av vanliga konsumenter och fackmän, uppfattar kombinationen av bokstaven ”f” och siffran ”1” som en generisk beteckning för en kategori tävlingsbilar och, i vidare bemärkelse, för tävlingar där sådana bilar deltar. Överklagandenämnden fann att de äldre varumärkena endast var kända med avseende på beståndsdelen ”f 1” i det varumärke som registrerats under nummer 631531.
12 Vad gäller artikel 8.5 i förordning nr 40/94 fann överklagandenämnden att det äldre figurmärket visserligen kan förmedla en image av avancerad teknologi, exklusivitet och lyx, men denna image förmedlas endast genom beståndsdelen ”f 1” i form av logotypen F 1. Det är emellertid inte många konsumenter som skulle anse att förkortningen F 1 har särskiljningsförmåga, förutom om den förekommer tillsammans med denna logotyp. Överklagandenämnden fann härvid att ingen av det sökta varumärkets beståndsdelar påminner allmänheten om denna logotyp och att det sökta varumärket således inte snyltar på de äldre varumärkena, inte skadar deras renommé och inte heller gör det möjligt för dess innehavare att dra otillbörlig fördel av dessa varumärkens goda image.
Förfarandet och parternas yrkanden
13 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 14 januari 2009.
14 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna,
– förplikta intervenienten att ersätta kostnaderna för förfarandet vid harmoniseringsbyrån.
15 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
16 Genom telefax av den 8 juni 2010 underrättade Racing-Live och Global Sports Media Ltd tribunalen om att det förstnämnda bolaget hade överlåtit det sökta varumärket (F 1-LIVE) till det sistnämnda bolaget och begärde att Global Sports Media, i egenskap av ny innehavare av varumärket, skulle tillåtas att träda i den ursprungliga innehavarens ställe i förevarande förfarande. Harmoniseringsbyrån uppgav vid förhandlingen att den inte hade något att invända mot denna begäran och tribunalen tillät den begärda partssuccessionen, varom uppgift fördes in i förhandlingsprotokollet.
Rättslig bedömning
1. Huruvida handlingar som åberopats först vid tribunalen kan tillåtas
17 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har inledningsvis anfört att bilagorna A 6–A 10 till ansökan aldrig ingavs under det administrativa förfarandet vid harmoniseringsbyrån och att de därför ska avvisas som otillåten bevisning.
18 Enligt fast rättspraxis syftar en talan vid tribunalen till att rätten ska pröva lagenligheten av överklagandenämndernas beslut i den mening som avses i artikel 63 i förordning nr 40/94 (nu artikel 65 i förordning nr 207/2009), och i ett sådant förfarande ska tribunalen därför inte bedöma de faktiska omständigheterna på nytt mot bakgrund av handlingar som getts in först vid tribunalen. Omständigheter som har åberopats vid tribunalen men som inte tidigare har anförts vid harmoniseringsbyråns olika enheter kan påverka lagenligheten av ett sådant beslut endast om harmoniseringsbyrån borde ha beaktat dem på eget initiativ (förstainstansrättens dom av den 13 juli 2004 i mål T‑115/03, Samar mot harmoniseringsbyrån – Grotto (GAS STATION), REG 2004, s. II‑2939, punkt 13, och av den 24 november 2005 i mål T‑346/04, Sadas mot harmoniseringsbyrån – LTJ Diffusion (ARTHUR ET FELICIE), REG 2005, s. II‑4891, punkt 19).
19 I förevarande fall utgör bilagorna A 6–A 10 handlingar som inte tidigare åberopats vid harmoniseringsbyrån och de ska följaktligen avvisas som otillåten bevisning utan att det är nödvändigt att bedöma deras bevisvärde eller ytterligare höra parterna (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet ARTHUR ET FELICIE, punkt 19 och där angiven rättspraxis).
2. Prövning i sak
20 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder avseende åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 respektive artikel 8.5 i samma förordning.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94
Parternas argument
21 Sökanden anser att det föreligger en risk för förväxling mellan det sökta varumärket och de äldre varumärkena som är mycket kända.
22 Inledningsvis har sökanden gjort gällande att överklagandenämnden inte beaktade att de flesta av de aktuella varorna och tjänsterna är identiska och att resterande varor och tjänster är av oerhört liknande slag. Vidare gjorde överklagandenämnden en oriktig bedömning när den antog att allmänheten inte uppfattar kombinationen av bokstaven ”f” och siffran ”1”, återgivna med ett vanligt typsnitt, som ett varumärke på grund av att den, enligt överklagandenämnden, är generisk och beskrivande samt helt saknar särskiljningsförmåga. Eftersom beståndsdelen ”F 1” utgör den dominerande beståndsdelen i det ifrågasatta varumärket föreligger det dessutom en hög grad av likhet i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende mellan de äldre ordmärkena och det sökta varumärket. Följaktligen föreligger en risk för förväxling, trots att de äldre ordmärkena bara har låg särskiljningsförmåga. Slutligen anser sökanden att det även föreligger en risk för förväxling mellan det sökta varumärket och gemenskapsfigurmärket F 1 Formula 1, vilket har synnerligen hög särskiljningsförmåga.
23 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har bestritt sökandens argument.
Tribunalens bedömning
24 Enligt lydelsen i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras om innehavaren av ett äldre varumärke invänder och om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat.
25 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Enligt denna rättspraxis ska, vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling, en helhetsbedömning göras utifrån hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknen och varorna eller tjänsterna mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, däribland samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T‑162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II‑2821, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
26 För att det ska föreligga risk för förväxling enligt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, krävs det såväl att de motstående varumärkena är identiska eller liknar varandra som att de varor eller tjänster som avses är identiska eller av liknande slag. Det är fråga om kumulativa villkor (förstainstansrättens dom av den 22 januari 2009 i mål T‑316/07, Commercy mot harmoniseringsbyrån – easyGroup IP Licensing (easyHotel), REG 2009, s. II‑43, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
27 I förevarande fall fann överklagandenämnden, i punkt 27 i det angripna beslutet, att omsättningskretsen utgörs av genomsnittskonsumenter i Europeiska unionen och att risken för förväxling mellan de motstående varumärkena således skulle bedömas i förhållande till denna omsättningskrets. Med hänsyn till de aktuella varornas och tjänsternas beskaffenhet delar tribunalen denna uppfattning, vilken för övrigt inte har ifrågasatts av parterna.
28 Vad gäller varu- och tjänsteslagslikheten är det tillräckligt att konstatera att överklagandenämnden, i punkterna 25 och 26 i det angripna beslutet, fann att intervenientens verksamhet, nämligen försäljning av trycksaker och kommunikation via Internet (det vill säga varor och tjänster i klasserna 16 och 38), är identisk med sökandens verksamhet. Vidare fann överklagandenämnden att de tjänster som består i onlinepublicering och underhållning online på området för formel 1 (det vill säga tjänster i klass 41) och de tjänster som sökanden tillhandahåller är av mycket liknande slag.
29 Av detta följer att överklagandenämnden inte har underlåtit att göra en bedömning av graden av likhet mellan de aktuella varu- och tjänsteslagen. Sökandens anmärkning i detta avseende är således ogrundad och ska inte godtas.
30 Sökanden har slutligen invänt mot överklagandenämndens bedömning att det inte råder någon stor likhet mellan de aktuella kännetecknen och att det inte heller föreligger någon risk för förväxling.
– Jämförelse mellan de motstående kännetecknen och omsättningskretsens uppfattning av dem
31 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella likhet, ljudlikhet eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (se domstolens dom av den 12 juni 2007 i mål C‑334/05 P, harmoniseringsbyrån mot Shaker, REG 2007, s. I‑4529, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
32 Bedömningen av likheten mellan två varumärken kan inte endast avse en beståndsdel i ett sammansatt varumärke som jämförs med ett annat varumärke. Jämförelsen ska tvärtom göras genom att de aktuella varumärkena, betraktade vart och ett för sig, undersöks i sin helhet. Detta utesluter emellertid inte att omsättningskretsens minnesbild av det helhetsintryck som ett sammansatt varumärke ger under vissa förhållanden kan domineras av en eller flera av varumärkets beståndsdelar (se domen i det ovannämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 41 och där angiven rättspraxis). Det är endast när alla andra beståndsdelar i varumärket är försumbara som bedömningen av likheten kan grunda sig enbart på den dominerande beståndsdelen (domstolens dom i det ovannämnda målet harmoniseringsbyrån mot Shaker, punkt 42, och dom av den 20 september 2007 i mål C‑193/06 P, Nestlé mot harmoniseringsbyrån, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 42). Detta kan bland annat vara fallet när denna beståndsdel i sig kan dominera omsättningskretsens minnesbild av varumärket på ett sådant sätt att övriga beståndsdelar är försumbara för helhetsintrycket (domen i det ovannämnda målet Nestlé mot harmoniseringsbyrån, punkt 43).
33 Om man bortser från att en genomsnittskonsument i vanliga fall uppfattar ett varumärke som en helhet, och oaktat att helhetsintrycket kan domineras av en eller flera av beståndsdelarna i ett sammansatt varumärke, kan det inte uteslutas att ett äldre varumärke, som i ett enskilt fall används av tredje man i ett sammansatt kännetecken som inbegriper tredje mannens firma, behåller en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta kännetecknet utan att det för den skull utgör en dominerande beståndsdel. Under sådana omständigheter kan helhetsintrycket av det sammansatta kännetecknet leda allmänheten till att tro att varorna eller tjänsterna i fråga härrör från företag som åtminstone har ekonomiska band. Om så är fallet anses det föreligga en risk för förväxling (domstolens dom av den 6 oktober 2005 i mål C‑120/04, Medion, REG 2005, s. I‑8551, punkterna 30 och 31).
34 Det sökta varumärket är sammansatt, eftersom det består av två ordelement, ”f 1” och ”live”, vilka åtskiljs av ett bindestreck och några figurelement. De båda ordelementen är placerade i en mörkfärgad rektangel som i sitt centrum har en cirkelformad figur som återges i en tonad skala från vitt till svart. Beståndsdelen ”f 1” återges i vit skrift i rektangelns övre vänstra del, medan beståndsdelen ”live” återges med svarta, vitkantade, bokstäver till höger i rektangelns mellersta del.
35 De äldre varumärken som invändningen grundas på är gemenskapsfigurmärket F1 Formula 1 och de nationella och internationella ordmärkena F 1.
36 Vid jämförelsen av de omtvistade kännetecknen har sökanden framfört flera argument i syfte att visa att beståndsdelen ”f 1” är den dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket. Sökanden har även erinrat om att förkortningen F 1, i ett vanligt typsnitt, har registrerats i flera länder. Dessutom har sökanden bestritt överklagandenämndens bedömning att denna förkortning endast har låg särskiljningsförmåga och att omsättningskretsen inte uppfattar kombinationen av bokstaven ”f” och siffran ”1” som ett varumärke.
37 Mot bakgrund av hur frågan rörande den dominerande beståndsdelen inverkar på bedömningen av likheten mellan de motstående kännetecknen ska dessa argument bedömas innan kännetecknen jämförs.
38 Överklagandenämnden fann i det angripna beslutet, för det första, att omsättningskretsen uppfattar kombinationen av bokstaven ”f” och siffran ”1” som en förkortning för formel 1, vilket är den vanliga beteckningen för en kategori tävlingsbilar och, i vidare bemärkelse, för tävlingar där sådana bilar deltar (punkt 33 i det angripna beslutet). För det andra fann överklagandenämnden att omsättningskretsen skulle kunna tro att beståndsdelen ”f 1” i gemenskapsvarumärke nr 631531 är det varumärke som sökanden använder i sin affärsverksamhet på området för tävlingar med formel 1‑bilar (punkt 34 i det angripna beslutet). Härav drog överklagandenämnden den slutsatsen att man ska göra en åtskillnad mellan beståndsdelen ”f 1”, såsom blott en kombination av en bokstav och en siffra, och kännetecknet F 1, såsom logotyp (punkt 35 i det angripna beslutet).
39 Tribunalen instämmer i denna slutsats.
40 Det framgår för det första av bevisningen i målet att den reklam som sökanden har gjort under de senaste tio åren endast avser gemenskapsfigurmärket nr 631531, och att sökanden, vid upplåtelse av licenser, har koncentrerat sina ansträngningar på logotypen F 1 genom att utfärda riktlinjer och instruktioner för utformning, i syfte att garantera en enhetlig användning av varumärkena.
41 Genom att tillämpa dessa regler strikt har sökanden uppnått att omsättningskretsen alltid uppfattar beståndsdelen ”f 1” så, att den står för logotypen F 1.
42 Det kan emellertid konstateras att sökanden inte har infört regler vad gäller användningen av beståndsdelen ”f 1” på ett annat sätt än som logotypen F 1, vilket är fallet med den internationella registreringen nr 732134. Det är emellertid ostridigt att sökanden, eller licensinnehavarna, alltid använder beståndsdelen ”f 1” tillsammans med logotypen F 1 (förutom i de fall då det till följd av själva kommunikationssättet inte är möjligt att återge logotypen).
43 För det andra framgår det av den bevisning som sökanden framlagt, bland annat resultaten av en opinionsundersökning i Tyskland och en vittnesutsaga, att den breda allmänheten inte är ovetande om att ”F 1” är den gängse förkortningen för ”formel 1” som betecknar en kategori tävlingsbilar och, i vidare bemärkelse, tävlingar där sådana bilar deltar. ”Formel 1” används dessutom allmänt för att beteckna ett slags bilsport och allmänheten associerar inte detta uttryck specifikt till de tävlingar som organiseras av den koncern som sökanden tillhör, utan till den högsta kategorin av alla biltävlingar. Det finns nämligen inte något annat lämpligt ord eller uttryck för att beteckna detta slags sport.
44 Det ska vidare påpekas att sökanden inte har bestritt överklagandenämndens slutsats att ”formel 1” är ett vanligt uttryck i gängse språkbruk som betecknar tävlingsbilar och, i vidare bemärkelse, biltävlingar, samt att F 1 är den välkända förkortningen för detta uttryck. Den bevisning som sökanden framlagt, särskilt de handlingar som fogats till den vittnesutsaga som nämnts i föregående punkt, visar dessutom att förkortningen F 1 kan användas beskrivande. Förkortningen F 1 är således lika generisk som uttrycket ”formel 1”.
45 Det ska i detta sammanhang erinras om att det av fast rättspraxis följer att allmänheten i regel inte anser att en beskrivande beståndsdel som utgör en del av ett sammansatt varumärke är särskiljande och dominerande för helhetsintrycket av varumärket (se förstainstansrättens dom av den 27 november 2007 i mål T‑434/05, Gateway mot harmoniseringsbyrån – Fujitsu Siemens Computers (ACTIVY Media Gateway), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
46 Blott det faktum att det äldre ordmärket har registrerats som nationellt eller internationellt varumärke utesluter inte att det i stor utsträckning är beskrivande, eller med andra ord att det endast har låg ursprunglig särskiljningsförmåga i förhållande till de aktuella varorna och tjänsterna (se förstainstansrättens dom av den 13 oktober 2009 i mål T‑146/08, Deutsche Rockwool Mineralull mot harmoniseringsbyrån – Redrock Construction (REDROCK), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 51 och där angiven rättspraxis).
47 Det ska härvid erinras om att giltigheten av ett internationellt eller nationellt varumärke, i förevarande fall sökandens varumärken, inte kan bestridas i ett förfarande för registrering av ett gemenskapsvarumärke, utan endast inom ramen för ett ogiltighetsförfarande som inletts i den berörda medlemsstaten (se förstainstansrättens dom av den 12 november 2008 i mål T‑7/04, Shaker mot harmoniseringsbyrån – Limiñana y Botella (Limoncello della Costiera Amalfitana shaker), REG 2008, s. II‑3085, punkt 26 och där angiven rättspraxis).
48 Inte desto mindre var harmoniseringsbyrån skyldig att undersöka hur omsättningskretsen uppfattade beståndsdelen ”f 1” i det sökta varumärket.
49 Mot bakgrund av dessa överväganden och med hänsyn till bevisningen finner tribunalen att omsättningskretsen inte uppfattar beståndsdelen ”f 1” i det sökta varumärket som en särskiljande beståndsdel, utan som en beståndsdel som används beskrivande.
50 Överklagandenämnden gjorde följaktligen en riktig bedömning när den fann att beståndsdelen ”f 1”, återgiven med ett vanligt typsnitt, endast har låg särskiljningsförmåga i förhållande till de aktuella varorna och tjänsterna och att det endast är på grund av själva logotypen som det gemenskapsfigurmärke som använts inom unionen eventuellt är känt.
51 Det ovan i punkt 33 nämnda målet Medion, som sökanden åberopade vid förhandlingen, är inte relevant i förevarande fall. Kännetecknet F 1 har inte en självständig särskiljande ställning i det sökta varumärket, eftersom omsättningskretsen, enligt vad som konstaterats ovan, uppfattar beståndsdelen ”f 1” som en beskrivande beståndsdel i nämnda varumärke.
52 Det finns följaktligen inte någon grund för sökandens argument att beståndsdelen ”F 1” har synnerligen hög särskiljningsförmåga och att denna beståndsdel, med ett vanligt typsnitt, är lika känd som logotypen. Till skillnad från vad sökanden har hävdat är det inte heller möjligt att mot bakgrund av bevisningen rörande logotypen F 1 dra den slutsatsen att de äldre nationella och internationella ordmärkena har varit föremål för verkligt bruk.
– Jämförelse mellan det sökta varumärket och de äldre nationella och internationella ordmärkena F 1
53 De äldre nationella och internationella varumärkena är ordmärken, som utgörs av beståndsdelen ”f 1”, medan det sökta varumärket är ett sammansatt varumärke (se ovan punkt 34).
54 De aktuella kännetecknen uppvisar vissa likheter på grund av beståndsdelen ”f 1” som är gemensam för dem båda. De är emellertid olika i visuellt hänseende, på grund av respektive känneteckens längd, förekomsten av ordet ”live” och på grund av att det sökta varumärket innehåller ett figurelement.
55 I fonetiskt hänseende innefattar det sökta varumärket två ord och de äldre varumärkena ett enda. Tillägget i det sökta varumärket av ytterligare ett ord, som uttalas, fungerar i viss mån som en motvikt till den gemensamma beståndsdelen ”f 1”. Med hänsyn till att de motstående kännetecknen båda innehåller beståndsdelen ”F 1”, som är den första som uttalas i det sökta varumärket, gjorde överklagandenämnden emellertid en riktig bedömning när den fann att det föreligger en viss grad av fonetisk likhet.
56 I begreppsmässigt hänseende ska det påpekas att det äldre varumärket avser en särskild typ av tävlingsbilar, nämligen formel 1-bilar, och även kan uppfattas så att det underförstått avser formel 1-tävlingar. Det sökta varumärket förmedlar samma budskap, men tillägget av ordet ”live”, som ger associationer till ett direktreportage från eller en direktsändning av ett evenemang, medför att detta varumärke har ett vidare begreppsinnehåll än det äldre varumärket. Även om det gemensamma ordelementet ”f 1” medför att de motstående kännetecknen begreppsmässigt liknar varandra i vissa avseenden är graden av denna likhet följaktligen låg.
57 Eftersom konsumenterna inte förknippar beståndsdelen ”f 1” i det sökta varumärket med sökanden på grund av att det enda kännetecken som de lärt sig att förknippa med detta bolag är logotypen i varumärket F 1 Formula 1, och inte det kännetecken som återges med ett vanligt typsnitt, och eftersom konsumenterna ser F 1 i ett vanligt typsnitt som en förkortning av ”formel 1”, det vill säga en beskrivande upplysning, finner tribunalen, i likhet med överklagandenämnden, att det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.
58 Det sökta varumärket ska således jämföras med det äldre gemenskapsfigurmärket F 1 Formula som innehas av sökanden.
– Jämförelse mellan det sökta varumärket och det äldre gemenskapsfigurmärket F 1 Formula 1
59 Såsom överklagandenämnden har konstaterat föreligger uppenbara skillnader mellan det sökta varumärket och det äldre gemenskapsfigurmärket F 1 Formula 1 vad gäller varumärkenas allmänna utformning. I det sökta varumärket återges bokstäverna ”f” och ”g” med rak stil och de åtskiljs med ett mellanrum. I det äldre varumärket lutar dessa beståndsdelar däremot åt höger och de är skrivna på ett sådant sätt att mellanrummet emellan dem bildar siffrans form. Dessa båda beståndsdelar återges dessutom i klart kontrasterande färger. I den högra delen av varumärket finns förtonande streck som antagligen ska ge intryck av hastighet. Det ska således fastslås att det inte föreligger någon visuell likhet mellan de motstående varumärkena.
60 I fonetiskt och begreppsmässigt hänseende leder prövningen till samma resultat som prövningen av ordkännetecknet F 1 (se ovan punkterna 55 och 56), och det föreligger således en viss grad av fonetisk och begreppsmässig likhet.
61 När det gäller helhetsbedömningen av risken för förväxling räcker det att konstatera att överklagandenämnden, eftersom det inte föreligger någon visuell likhet och den fonetiska och begreppsmässiga likheten endast är begränsad, gjorde en riktig bedömning när den fann att det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de omtvistade kännetecknen på den grunden att omsättningskretsen inte kommer att förväxla det sökta varumärket med sökandens varumärke. Allmänheten anser att kännetecknet F 1 är generiskt och kommer därför att förstå att det sökta varumärket rör formel 1, men kommer, till följd av den helt annorlunda utformningen, inte att se ett samband med sökandens verksamhet.
62 Mot bakgrund av det ovanstående kan talan inte bifallas på den första grunden.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning nr 40/94
Parternas argument
63 Sökanden har gjort gällande att överklagandenämnden gjorde fel när den underkände argumentet att den gemensamma beståndsdelen ”f 1” räcker för att allmänheten ska få den uppfattningen att det finns ett samband mellan de motstående kännetecknen i den mening som avses i artikel 8.5 i förordning nr 40/94. Därmed underlät överklagandenämnden likaså att pröva huruvida användningen av det sökta varumärket skulle kunna dra otillbörlig fördel av de äldre varumärkenas renommé och särskiljningsförmåga och sålunda vara till förfång för deras innehavare.
64 Harmoniseringsbyrån och intervenienten har bestritt sökandens argument i detta avseende.
Tribunalens bedömning
65 Det framgår av ordalydelsen i artikel 8.5 i förordning nr 40/94 att den endast är tillämplig under förutsättning att följande tre villkor är uppfyllda. För det första ska de motstående varumärkena vara identiska eller likna varandra, för det andra ska det äldre varumärke som åberopats till grund för invändningen vara känt och för det tredje ska det finnas risk för att användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. Dessa villkor är kumulativa, vilket innebär att om ett av dem inte är uppfyllt, kan inte bestämmelsen tillämpas (förstainstansrättens dom av den 25 maj 2005 i mål T‑67/04, Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån – Spa‑Finders Travel Arrangements (SPA‑FINDERS), REG 2005, s. II‑1825, punkt 30).
66 Det framgår också av rättspraxis att de intrång som åsyftas i artikel 8.5 i förordning nr 40/94, när de äger rum, är följden av en viss likhet mellan varumärkena, som medför att omsättningskretsen kopplar samman de två varumärkena, det vill säga att den får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, även om den inte förväxlar dem (se, analogt, domstolens dom av den 27 november 2008 i mål C‑252/07, Intel Corporation, REG 2008, s. I‑8823, punkt 30 och där angiven rättspraxis).
67 Det framgår av punkt 66 i det angripna beslutet att det kännetecken som, enligt vad sökanden har visat, har använts och eventuellt är känt, endast är det kännetecken som blivit föremål för gemenskapsregistrering nr 631531, det vill säga den version som utgörs av logotypen. Den första frågan som ska besvaras är följaktligen huruvida de aktuella figurmärkena är identiska eller om de liknar varandra. Det aktuella kännetecknets särskiljningsförmåga och det faktum att det är känt kommer sig av den skenbara sammansmältningen av bokstaven ”f” med siffran ”1”, vilka återges med mycket kontrasterande färger. Endast det faktum att bokstaven ”f” och siffran ”1” förekommer i det sökta varumärket – vilka inte har någon som helst särskiljningsförmåga – räcker inte för att det ska anses att det finns ett samband mellan de aktuella varumärkena. Trots att det föreligger en viss fonetisk och begreppsmässig likhet delar tribunalen följaktligen överklagandenämndens slutsats att ingen beståndsdel i det sökta varumärket påminner allmänheten om logotyp F 1, eftersom det inte kan anses att de motstående kännetecknen liknar varandra.
68 Eftersom ett av de tre kumulativa villkor som angetts ovan i punkt 65 inte är uppfyllt saknas anledning att ta ställning till huruvida det tredje villkoret för tillämpning av artikel 8.5 i förordning nr 40/94 är uppfyllt i förevarande fall.
69 Av detta följer att talan inte heller kan vinna bifall på den andra grunden.
Rättegångskostnader
70 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns och intervenientens yrkanden bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Formula One Licensing BV ska ersätta rättegångskostnaderna.
Martins Ribeiro | Papasavvas | Wahl |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 februari 2011.
Underskrifter