Mål T‑107/08
Transnational Company ”Kazchrome” AO och ENRC Marketing AG
mot
Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen
”Dumpning – Import av kiselmangan med ursprung i Kina och Kazakstan – Talan om ogiltigförklaring – Exportpris – Jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet – Beräkning av prisunderskridandemarginalen – Utomobligatoriskt skadeståndsansvar”
Sammanfattning av domen
1. Talan om ogiltigförklaring – Rådsförordning om införande av en slutgiltig antidumpningstull – Talan har väckts mot kommissionen – Avvisning
(Artikel 230 EG; rådets förordning nr 1420/2007)
2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Förordning om införande av antidumpningstullar – Justeringar av exportpriset i syfte att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset – Avsaknad av tillräcklig motivering
(Artikel 253 EG; rådets förordning nr 1420/2007)
3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Uttagande av en antidumpningstull – Villkor – Skada – Fastställande – Jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset – Beräkning av prisunderskridandemarginalen
(Rådets förordningar nr 384/96, artikel 3.2 och 3.3, nr 1225/2009, artikel 3.2 och 3.3 och nr 1420/2007, skälen 104 och 105)
4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Förordning om införande av antidumpningstullar – Minskning av försäljningsvolymen hos ett företag som omfattas av denna förordning – Orsakssamband saknas
(Artikel 288 EG; rådets förordning nr 1420/2007)
5. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Utgifter i samband med deltagande i ett antidumpningsförfarande som rör en rättsstridig förordning – Orsakssamband saknas
(Artikel 288 andra stycket EG)
1. Kommissionens roll i antidumpningsförfaranden utgör ett led i rådets beslutsprocess. Kommissionen har till uppgift att genomföra undersökningar och att, på grundval av dessa, besluta att förfarandet ska avslutas eller tvärtom fullföljas, varvid kommissionen vidtar provisoriska åtgärder och föreslår att rådet vidtar definitiva åtgärder, såsom en förordning om införande av en antidumpningstull. Befogenheten att fatta beslut tillkommer emellertid rådet, som kan avstå från att anta ett beslut om det inte är enigt med kommissionen, eller anta ett beslut på grundval av kommissionens förslag. Mot denna bakgrund ska en talan om ogiltigförklaring om en förordning som endast antagits av rådet avvisas om den riktas mot kommissionen.
(se punkt 26)
2. Den motivering som krävs enligt artikel 253 EG ska vara anpassad efter rättsaktens beskaffenhet, och det ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, och så att behörig instans ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området.
När det rör sig om en rådsförordning om införande av en antidumpningstull är bedömningen att ett företag, som saluför de varor som omfattas av antidumpningstullen, har liknande funktioner i producentföretagets försäljningsflöde som en agent som arbetar på provisionsbasis följaktligen bristfälligt motiverad, i den mån som rådet, i syfte att uppnå en rättvis jämförelse mellan exportpriset och normalvärdet och göra justeringar av exportpriset bland annat för provisioner, endast nämner att företagen har en affärsförbindelse som upprättats på normala konkurrensvillkor och att det under sådana förhållanden inte kan anses att försäljningsföretaget agerar som en intern försäljningsavdelning inom producentföretaget, trots att de berörda företagen har åberopat omständigheter som är ägnade att visa att relationen dem emellan motsvarar relationen mellan ett bolag och en intern försäljningsavdelning.
(se punkterna 31, 34, 36, 37 och 40)
3. Artikel 1.1 i grundförordningen nr 384/96 om antidumpning (nu artikel 1.1 i förordning nr 1225/2009) innehåller grundregeln för uttagande av antidumpningstullar, nämligen att det inte räcker att de importerade varorna dumpas, utan det krävs även att deras övergång till fri omsättning vållar skada. Det är just vad gäller fastställandet av skada som det i artikel 3.2 och 3.3 i nämnda förordning (nu artikel 3.2 och 3.3 i förordning nr 1225/2009) föreskrivs en objektiv granskning av importens inverkan på priserna på unionsmarknaden för likadana produkter. Därvid ska det undersökas om de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt eller till att väsentliga prisökningar som annars skulle ha ägt rum förhindras
Rådet gör under sådana förhållanden en uppenbart oriktig bedömning genom att, i förordning (EG) nr 1420/2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina, vid jämförelsen mellan importpriserna och unionsindustrins priser och vid fastställandet av huruvida unionsindustrin vållats skada genom den dumpade importen, anse att det för en objektiv bedömning av importpriserna och unionsindustrins priser är nödvändigt att fastställa referenspunkten för fastställande av dessa importpriser till den plats vid vilken de importerade varorna för första gången kommer in på unionens territorium och inte platsen för deras tullklarering, trots avståndet mellan dessa båda platser, varvid de betydande kostnaderna för transport mellan dessa platser inte har medtagits i beräkningen.
Det är nämligen de priser som förhandlats mellan kunderna och exportföretagen med utgångspunkt i platsen för tullklarering och inte priserna i ett mellanliggande skede av transporten – även om det är på unionens territorium – som är avgörande för kundernas beslut att köpa exportföretagens varor i stället för unionsindustrins varor. Rådet och kommissionen ska, inom ramen för sin skönsmässiga bedömning, beakta alla omständigheter som är relevanta i varje enskilt fall, inbegripet omständigheter som leder till slutsatsen att valet av transportväg och tullklareringsplats medför att jämförelsen mellan importpriserna och priserna på unionsvarorna snedvrids.
(se punkterna 58, 63, 67 och 68)
4. Det räcker inte att endast hänvisa till en minskad försäljningsvolym hos det företag som omfattas av förordning nr 1420/2007 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kiselmangan med ursprung i Folkrepubliken Kina och Kazakstan och om avslutande av förfarandet beträffande import av kiselmangan med ursprung i Ukraina för att visa förekomsten av ett orsakssamband mellan företagets uteblivna vinst och de rättstridigheter som gjorts gällande i fråga om förordningen, vilket krävs för att unionen ska ådra sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar. Denna slutsats beror på de kraftiga variationerna i försäljningsvolymerna från år till år, oberoende av antagandet av nämnda förordning.
(se punkterna 76 och 77)
5. När det gäller unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar ska skadan vara en direkt följd av den åberopade rättsstridigheten och inte följa av hur sökanden väljer att reagera på det påstått rättsstridiga beteendet. Blott det faktum att det rättsstridiga handlandet har varit en nödvändig förutsättning för att skadan ska uppstå, i så måtto att skadan inte skulle ha uppstått om detta handlande inte förelåg, räcker således inte för att det ska anses att det finns ett orsakssamband.
Utgifter som ett företag har haft för sitt deltagande i ett antidumpningsförfarande kan således inte anses som en skada till följd av antagandet av en rättsstridig antidumpningsförordning, i och med att det inte finns något krav på att exporterande tillverkare (och inte heller någon annan berörd part) deltar i ett antidumpningsförfarande och i och med att dessa fritt får bedöma om det är lämpligt och om de har intresse av att delta, liksom i vilken grad de ska delta och hur stora kostnader de ska ådra sig härför. Utgifter som motsvarar arbete som utförts av ett företags personal har inte heller ett direkt samband med undersökningen, eftersom personalens löner skulle betalas oberoende av om ett antidumpningsförfarande pågick.
(se punkterna 80–82)