TRIBUNALENS DOM (sjunde avdelningen)
den 26 juni 2024 (*)
”EU-varumärke – Ansökan om registrering som EU-varumärke av ett tredimensionellt varumärke – Formen på bilstrålkastare – Absolut registreringshinder – Särskiljningsförmåga – Artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001”
I mål T‑260/23,
Volvo Personvagnar AB, Göteborg (Sverige), företrätt av advokaterna H.‑A. Odh och E. Esaiasson,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av T. Frydendahl, i egenskap av ombud,
motpart,
meddelar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Kowalik-Bańczyk samt domarna G. Hesse och B. Ricziová (referent),
justitiesekreterare: V. Di Bucci,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
med beaktande av att ingen av parterna inom tre veckor efter delgivningen av underrättelsen om att den skriftliga delen av förfarandet avslutats hade inkommit med någon begäran om muntlig förhandling, och av att tribunalen, med tillämpning av artikel 106.3 i tribunalens rättegångsregler, har beslutat att avgöra målet på handlingarna,
följande
Dom
1 Klaganden, Volvo Personvagnar AB, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara och ändra det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 9 mars 2023 (ärende R 1129/2022‑5) (nedan kallat det överklagade beslutet).
Bakgrund till tvisten
2 Den 16 september 2021 ingav klaganden till EUIPO en ansökan om registrering som EU-varumärke av följande tredimensionella kännetecken:
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klasserna 11 och 12 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar för var och en av dessa klasser följande beskrivning:
– Klass 11: ”Fordonsbelysning och belysningsreflektorer; strålkastare för fordon; strålkastare för bilar; delar och komponenter till nämnda varor.”
– Klass 12: ”Fordon och fortskaffningsmedel; landfordon och fortskaffningsmedel; bilar; delar och komponenter till fordon ej ingående i andra klasser.”
4 Genom beslut av den 6 juni 2022 avslog granskaren ansökan om registrering av nämnda varumärke med stöd av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
5 Den 28 juni 2022 överklagade klaganden granskarens beslut vid EUIPO.
6 Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet med avseende på samtliga aktuella varor med motiveringen att det sökta varumärkets utformning inte avsevärt skiljer sig från de främre LED-strålkastare som är vanligt förekommande i bil- och fordonsbranschen och att varumärket följaktligen saknar den minsta särskiljningsförmåga som krävs enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
Parternas yrkanden
7 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet och med ändring av beslutet bifalla ansökan om registrering av det sökta varumärket,
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen och de kostnader som uppkommit i förfarandet vid EUIPO, och
– bevilja konfidentiell behandling av bilagorna A.1 och A.3 till ansökan.
8 EUIPO har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna för det fall det hålls muntlig förhandling.
Rättslig bedömning
Begäran om konfidentiell behandling
9 När det gäller den begäran om konfidentiell behandling av bilagorna A.1 och A.3 till ansökan som klaganden har framställt genom sitt tredje yrkande, ska det påpekas att klaganden i sin ansökan inte har lämnat någon motivering som kan förklara innehållet i denna begäran. Det ska emellertid noteras att klaganden den 16 maj 2023 även gjorde en framställan i en separat handling, skild från ansökan, med stöd av artikel 66a i tribunalens rättegångsregler, om att tribunalen skulle utelämna samtliga uppgifter i dessa bilagor i förhållande till allmänheten. Klaganden preciserade att de aktuella handlingarna redan hade varit föremål för konfidentiell behandling i förfarandet vid EUIPO. Klagandens tredje yrkande ska följaktligen tolkas på så sätt att det har samma innehåll som den begäran som framställts i en separat handling och som tribunalen redan har bifallit genom beslut av den 28 juni 2023. Det saknas således anledning att på nytt pröva en sådan begäran.
Tribunalens behörighet
10 Den andra delen av klagandens första yrkande avser att tribunalen med ändring av det överklagade beslutet ska bifalla ansökan om registrering av det sökta varumärket.
11 Detta yrkande kan förstås så, att klaganden hemställer om att tribunalen ska ändra det överklagade beslutet i den mening som avses i artikel 72.3 i förordning 2017/1001, vilket innebär att tribunalen ska fatta det beslut som överklagandenämnden borde ha fattat i enlighet med bestämmelserna i nämnda förordning. De behöriga enheterna vid EUIPO antar emellertid inte något överklagbart formellt beslut om fastställande av en registrering av ett EU-varumärke. Överklagandenämnden har därför inte behörighet att pröva ett yrkande som syftar till att nämnden ska registrera ett EU-varumärke. Under dessa förhållanden ankommer det inte heller på tribunalen att pröva ett yrkande om ändring som syftar till att tribunalen ska ändra överklagandenämndens beslut i denna mening (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 april 2011, Euro-Information/harmoniseringskontoret (EURO AUTOMATIC PAYMENT), T‑28/10, EU:T:2011:158, punkt 13 och där angiven rättspraxis).
12 Härav följer att tribunalen inte kan bifalla den andra delen av klagandens första yrkande på grund av bristande behörighet.
Prövning i sak
13 Klaganden har till stöd för sitt överklagande som enda grund åberopat att artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 har åsidosatts. Denna grund består av fyra anmärkningar. Den första avser omsättningskretsen. Genom den andra anmärkningen har klaganden framhållit att det sökta varumärket i betydande mån skiljer sig från de former som är vanligt förekommande i bil- och fordonsbranschen. Den tredje anmärkningen avser det bakomliggande designarbetet, och den fjärde avser att nämnda varumärke har särskiljningsförmåga på grund av de särskiljande figurelement som det innehåller.
14 Enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 får inte varumärken som saknar särskiljningsförmåga registreras.
15 Ett varumärkes särskiljningsförmåga, i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, innebär att detta varumärke gör det möjligt att säkerställa att den vara som är föremål för registreringsansökan härrör från ett visst företag, och således att särskilja denna vara från andra företags varor (se dom av den 21 januari 2010, Audi/harmoniseringskontoret, C‑398/08 P, EU:C:2010:29, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
16 Ett varumärkes särskiljningsförmåga ska bedömas dels utifrån de varor eller tjänster som registreringsansökan avser, dels utifrån hur omsättningskretsen uppfattar varumärket (se dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
17 Kriterierna för bedömning av särskiljningsförmågan hos tredimensionella varumärken som utgörs av formen på själva varan skiljer sig inte från dem som är tillämpliga på andra kategorier av varumärken. Vid tillämpningen av dessa kriterier måste det emellertid beaktas att omsättningskretsen inte nödvändigtvis uppfattar ett tredimensionellt varumärke som utgörs av formen på själva varan på samma sätt som ett ord- eller figurmärke som utgörs av ett kännetecken som är oberoende av utformningen av de varor som det avser. Genomsnittskonsumenten är nämligen inte van vid att göra antaganden om en varas ursprung på grundval av varans eller varuförpackningens form, utan grafik eller text, och det kan således vara svårare att visa att ett sådant tredimensionellt varumärke har särskiljningsförmåga än vad som är fallet beträffande ett ord- eller figurmärke (dom av den 7 oktober 2004, Mag Instrument/harmoniseringskontoret, C‑136/02 P, EU:C:2004:592, punkt 30, och dom av den 20 oktober 2011, Freixenet/harmoniseringskontoret, C‑344/10 P och C‑345/10 P, EU:C:2011:680, punkterna 45 och 46).
18 Det är mot bakgrund av dessa principer som tribunalen ska pröva den enda grund som klaganden har anfört.
19 På grund av sambandet dem emellan ska den andra och den fjärde anmärkningen prövas tillsammans.
20 Genom den andra och den fjärde anmärkningen har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning när den konstaterade att det sökta varumärket inte avsevärt, eller åtminstone inte väsentligt, skiljer sig från vanligt förekommande främre LED-strålkastare i bil- och fordonsbranschen. Klaganden anser att nämnda varumärke avsevärt och i betydande mån skiljer sig från sådana strålkastare på grund av de särskiljande figurelement som det innehåller, bland annat Y-formen, även om grundformen utgör formen på själva varan. De detaljer som ingår i varumärket bidrar till varumärkets särskiljningsförmåga. Enligt klaganden uppfattar omsättningskretsen de strålkastare som det sökta varumärket återger som en ursprungsangivelse.
21 Enligt klaganden gjorde överklagandenämnden fel när den valde att endast utgå från LED-strålkastare, utan att beakta äldre strålkastarmodeller. Klaganden har emellertid hävdat att även om bedömningen begränsas till LED-strålkastare, kan det konstateras att inga andra främre strålkastare på marknaden har samma Y-form som är kännetecknande för det sökta varumärket. Klaganden har grundat sitt argument på det expertutlåtande som återfinns i bilaga A.1 till ansökan och på de bilder på strålkastare som hämtats via Google och som återfinns i bilagorna A.4–A.6.
22 Klaganden har dessutom grundat sig på registreringen av EU-figurmärke nr 16 791 956, som består av en T‑formad version av Tors hammare och som registrerats av EUIPO då det ansågs besitta erforderlig särskiljningsförmåga i förhållande till bland annat bilstrålkastare. Klaganden har även gjort gällande att varumärkesmyndigheterna i Norge, Schweiz, Turkiet, Australien och Ryssland gjorde samma bedömning med hänvisning till bilaga A.19 till ansökan.
23 Enligt klaganden visar dessutom registreringarna av EU-varumärkena nr 3 354 412 och nr 2 521 979, som återger fordonsgrillar, att genomsnittskonsumenten kan uppfatta utformningen av delar i fordonets front som en ursprungsangivelse. Klaganden har gjort gällande att genomsnittskonsumenten är van vid att uppfatta de främre strålkastarna som ett sätt att identifiera varans kommersiella ursprung, och har därvid grundat sig på expertutlåtandet som återfinns i bilaga A.1 till ansökan, på marknadsundersökningen och på ett licensavtal som återfinns i bilaga A.2 respektive i bilaga A.3. Enligt klaganden gjorde överklagandenämnden fel när den underkände marknadsundersökningen med motiveringen att den hänförde sig till det sätt på vilket kännetecknet användes.
24 EUIPO har bestritt klagandens argument. Enligt EUIPO är den avgörande frågan huruvida den form som utgör det sökta varumärket i betydande mån skiljer sig från de former som är allmänt förekommande på den relevanta marknaden och kan uppfattas av omsättningskretsen som en upplysning om det kommersiella ursprunget. EUIPO anser att överklagandenämnden inte kan klandras för att ha utgått från segmentet LED-strålkastare vid sin bedömning och att nämnda varumärke kan anses utgöra en variant av de former som redan finns på marknaden, särskilt på grundval av de exempel på liknande strålkastare som granskaren har nämnt.
25 EUIPO anser dessutom att klagandens påstående, grundat på ett uttalande av en designexpert, enligt vilket omsättningskretsen är van vid att identifiera en varas kommersiella ursprung genom att titta på dess strålkastare, ska underkännas. Enligt EUIPO kan detta expertutlåtande göra det möjligt att dra slutsatser om designens särskiljande drag, men det kan inte ”likställas med iakttagandet av det lagstadgade kravet på särskiljningsförmåga” enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001. Vad gäller bilagorna A.2 och A.3 till ansökan har EUIPO gjort gällande att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att användningen av dessa handlingar kunde vara relevant vid tillämpningen av artikel 7.3 i förordning 2017/1001, men inte inom ramen för artikel 7.1 b i samma förordning.
26 I förevarande fall framhöll överklagandenämnden, efter att ha konstaterat att omsättningskretsen bestod av både den breda allmänheten och fackmän, att det sökta varumärket utgjordes av en främre strålkastare på en bil eller ett annat fordon sedd ur tre olika vinklar. Överklagandenämnden påpekade först att den yttre utformningen av strålkastaren kännetecknades av att den smalnade av mot höger sida och att den inte skilde sig avsevärt från normen och branschpraxis vad gäller främre strålkastare för fordon.
27 Vidare begränsade överklagandenämnden sin bedömning till vanligt förekommande främre LED-strålkastare i bil- och fordonsbranschen, eftersom det enligt överklagandenämnden anses vara ett notoriskt faktum att segmentet för LED-strålkastare i bil- och fordonsbranschen numera är den dominerande strålkastartypen i nya fordonsmodeller. Överklagandenämnden angav att deras utseende kännetecknades av en eller flera raka eller böjda lysande linjer eller av en annan lysande enkel geometrisk form.
28 Vad beträffar det sökta varumärket angav överklagandenämnden att det utgörs av en grafisk form som är ljus och geometrisk med en ljus horisontell linje som avslutas med en vertikal linje med små vinklar. Denna form liknar i viss mån ett liggande Y. Överklagandenämnden fann att även om denna form är tillräckligt stor för att vara synlig vid normal användning av varan och har en tillräckligt stor inverkan på det helhetsintryck som det sökta varumärket åstadkommer, skiljer sig dess utformning inte avsevärt från främre LED-strålkastare som är vanligt förekommande i bil- och fordonsbranschen. Överklagandenämnden grundade sig bland annat på ett exempel på en strålkastare som granskaren hade använt för att visa att skillnaderna var begränsade. Överklagandenämnden preciserade slutligen att det, i motsats till vad experten angav, inte fanns några bevis för att en betydande del av den breda allmänheten – som anser att en bils eller ett fordons främre strålkastare, och således även det sökta varumärket, huvudsakligen utgör ett funktionellt element och ett designelement av en bil- eller fordonsmodell – eller av näringsidkarna uppfattar nämnda varumärke som en angivelse av de aktuella varornas kommersiella ursprung.
29 Enligt överklagandenämnden saknade det sökta varumärket som helhet betraktat följaktligen den minsta ursprungliga särskiljningsförmåga som krävs för registrering enligt artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 för samtliga aktuella varor.
30 Tribunalen erinrar om att överklagandenämnden, när den kommer fram till att det sökta varumärket saknar ursprunglig särskiljningsförmåga, har möjlighet att grunda sin bedömning på notoriska fakta, nämligen den praktiska erfarenhet som i allmänhet vinns i samband med saluföring av gängse konsumentvaror, således på omständigheter som alla och i synnerhet de som konsumerar dessa varor förutsätts känna till. I ett sådant fall är överklagandenämnden inte skyldig att ge exempel på sådan praktisk erfarenhet (se dom av den 29 juni 2015, Grupo Bimbo/harmoniseringskontoret (Formen på en mexikansk tortilla), T‑618/14, ej publicerad, EU:T:2015:440, punkt 30 och där angiven rättspraxis). En klagande har rätt att lägga fram handlingar vid tribunalen för att antingen styrka eller bestrida ett notoriskt faktum vid tribunalen (dom av den 10 juni 2020, Louis Vuitton Malletier/EUIPO – Wisniewski (Återgivning av ett schackmönster), T‑105/19, ej publicerad, EU:T:2020:258, punkt 30).
31 Klaganden har inte anfört något argument eller lagt fram någon bevisning vid tribunalen för att ifrågasätta riktigheten av det notoriska faktum som överklagandenämnden åberopat, nämligen att segmentet för LED-strålkastare i bil- och fordonsbranschen numera är den dominerande strålkastartypen i nya fordonsmodeller. Överklagandenämnden kunde därför grunda sitt resonemang på detta notoriska faktum och begränsa sin bedömning till detta segment, eftersom de varor som det sökta varumärket omfattar tillhör denna kategori.
32 Det ska således prövas huruvida överklagandenämnden, efter att ha begränsat sin bedömning till segmentet för LED-strålkastare, gjorde fel när den fann att det sökta varumärket inte i betydande mån avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen, det vill säga från de relevanta former som finns på marknaden.
33 Tribunalen erinrar härvidlag om att det, enligt fast rättspraxis, vad gäller tredimensionella varumärken som utgörs av formen på själva varan, endast är varumärken som i betydande mån avviker från normen eller från vad som är sedvanligt i branschen, och som således fyller sin grundläggande funktion att ange varans ursprung, som inte ska anses sakna särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i förordning 2017/1001 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 39 och där angiven rättspraxis, dom av den 7 maj 2015, Voss of Norway/harmoniseringskontoret, C‑445/13 P, EU:C:2015:303, punkt 91 och där angiven rättspraxis, och dom av den 12 december 2019, EUIPO/Wajos, C‑783/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1073, punkt 24 och där angiven rättspraxis).
34 Det ska även erinras om att den omständigheten att ett varumärke är nyskapande eller originellt inte är ett relevant kriterium för bedömningen av dess särskiljningsförmåga, vilket innebär att det för att ett varumärke ska kunna registreras inte är tillräckligt att det är originellt, utan det måste skilja sig väsentligt från grundformerna för varan i fråga, vilka är allmänt förekommande i handeln, och att det inte framstår som en enkel variation av dessa former (se dom av den 26 november 2015, Établissement Amra/harmoniseringskontoret (KJ Kangoo Jumps XR), T‑390/14, ej publicerad, EU:T:2015:897, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
35 Det är inte heller tillräckligt att den form som det sökta varumärket utgörs av skiljer sig från andra former som finns tillgängliga på marknaden för samma vara vad gäller vissa fysiska egenskaper hos varan, utan det krävs dessutom att dessa egenskaper framgår tillräckligt tydligt för att konsumenterna ska kunna särskilja den vara som erbjuds under det avsedda kännetecknet från andra företags varor enbart på grundval av dess form (se dom av den 8 november 2023, Papier-Mettler/EUIPO (Formen på en väska), T‑114/23, ej publicerad, EU:T:2023:703, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
36 Trots att det inte är något nödvändigt villkor (conditio sine qua non) för registrering att varumärket har speciella eller originella egenskaper, kan sådana egenskaper dock ge ett varumärke den nödvändiga graden av distinktivitet, som det annars skulle ha saknat (dom av den 10 oktober 2007, Bang & Olufsen/harmoniseringskontoret (Formen på en högtalare) T‑460/05, EU:T:2007:304, punkt 43).
37 I förevarande fall återger det sökta varumärket en främre strålkastare för en bil eller ett annat fordon. Tribunalen konstaterar, och det följer även av bilaga A.1 till ansökan, att främre strålkastare har blivit en väsentlig beståndsdel i utseendet hos fordon och är väsentliga för att skilja mellan olika modeller på marknaden som byggs av olika tillverkare. De är därmed en beståndsdel som i sig kan vara användbar för att med ledning av utseendet kunna skilja en modell, en serie eller till och med alla modeller från en viss tillverkare av motorfordon från andra modeller (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 6 mars 2003, DaimlerChrysler/harmoniseringskontoret (Kylargaller), T‑128/01, EU:T:2003:62, punkt 42).
38 Såsom har betonats i expertutlåtandet, som återfinns i bilaga A.1 till ansökan, är de främre strålkastarnas utformning viktig för att framhålla det kommersiella ursprunget och den omständigheten att de kan uppfattas på ett längre avstånd, i dagsljus och i mörker, innebär att de är särskilt effektiva som bärare av särskiljande kännetecken.
39 Det sökta varumärket utgörs av en ljus grafisk geometrisk form med en lysande horisontell linje som delas av en mörk horisontell linje. Den lysande horisontella linjen avslutas med en vertikal form med små vinklar som liknar ett horisontellt Y. Denna form är ljus, vilket i hög grad står i kontrast till strålkastarens mörka bakgrund, och liknar en hammare som syns tydligt i dagsljus och i mörker.
40 Klaganden har inte bestritt den slutsats som överklagandenämnden drog i punkt 29 i det överklagade beslutet att strålkastarens yttre utformning kännetecknas av att den smalnar av mot höger sida och att den inte skiljer sig avsevärt från normen och branschpraxis vad gäller främre strålkastare för fordon.
41 Klaganden har emellertid grundat sina argument på den horisontella Y-formen inuti den strålkastare som det sökta varumärket återger. I punkt 34 i det överklagade beslutet medgav överklagandenämnden att den horisontella Y-formen i nämnda varumärke var tillräckligt stor för att vara synlig vid normal användning av varan och hade en tillräckligt stor inverkan på det helhetsintryck som varumärket åstadkommer. Såsom överklagandenämnden bekräftade i det överklagade beslutet, står denna ljusa form i hög grad i kontrast till den mörka bakgrunden.
42 Kombinationen av de beståndsdelar som utgör det sökta varumärket, bland annat den ljusa och geometriska grafiska formen med en horisontell linje som avslutas med en vertikal form med små vinklar, som bildar ett horisontellt Y, är inte allmänt förekommande och ger varumärket ett särskilt utseende som i betydande mån skiljer det från andra former av främre LED-strålkastare som finns på marknaden. Det är inte fråga om en vanlig form på varor inom den berörda sektorn eller en variant av den, utan om en form vilken framhålls på ett tillräckligt tydligt sätt och har ett speciellt utseende och vilken, med hänsyn också till det estetiska helhetsintrycket, kan fånga omsättningskretsens uppmärksamhet och möjliggöra för denna att skilja de varor som avses i registreringsansökan från varor med ett annat kommersiellt ursprung. Detta bekräftas även av exemplen i det överklagade beslutet, närmare bestämt av det exempel på främre strålkastare som nämns i punkt 34 i det beslutet, vilket, i motsats till vad överklagandenämnden har hävdat, visar att egenskaperna hos det sökta varumärket inte liknar andra främre LED-strålkastare som finns på marknaden.
43 Det exempel på främre strålkastare som nämns i punkt 34 i det överklagade beslutet kännetecknas nämligen av två tunna lysande horisontella linjer placerade i strålkastarens nedre del, varvid de två ändarna av den första linjen är böjda uppåt. Den ena av den andra linjens ändar är böjd uppåt och den andra nedåt. Utformningen av själva strålkastaren kännetecknas av att en av de nedre vinklarna är spetsig och utdragen. Detta exempel skiljer sig i betydande mån från den särskilda form som återger ett horisontellt Y i det sökta varumärket, vilken återfinns i mitten av strålkastaren, medan det är strålkastarens övre vinklar som är spetsiga.
44 De aktuella strålkastarna skiljer sig således i betydande mån från andra sedvanliga former av strålkastare på den berörda marknaden. De aktuella strålkastarnas särdrag möjliggör individualisering i visuellt hänseende av modeller av främre strålkastare och bilar som tillhör klaganden och gör det möjligt att särskilja dem från modeller av strålkastare och bilar från andra tillverkare. Det sökta varumärket ska således, betraktat i sin helhet, anses ha den minsta särskiljningsförmåga som krävs.
45 Överklagandenämndens slutsats att det sökta varumärket saknade särskiljningsförmåga grundar sig följaktligen på en felaktig tillämpning av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001.
46 Genom denna slutsats åsidosatte överklagandenämnden artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, av vilken det följer att ett minimum av särskiljningsförmåga räcker för att registreringshindret i denna artikel inte ska vara tillämpligt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2003, Nestlé Waters France/harmoniseringskontoret (Formen på en flaska), T‑305/02, EU:T:2003:328, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
47 Eftersom den andra och den fjärde anmärkningen godtas, ska överklagandet bifallas såvitt avser den enda grund som klaganden har åberopat. Det överklagade beslutet ska följaktligen ogiltigförklaras, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga anmärkningar som gjorts gällande.
Rättegångskostnader
48 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
49 Klaganden har yrkat att EUIPO ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen.
50 EUIPO har i huvudsak tappat målet och ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för klaganden i förevarande förfarande, i enlighet med klagandens yrkande.
51 Klaganden har även yrkat att EUIPO ska förpliktas att ersätta de kostnader som uppkommit i förfarandet vid EUIPO.
52 Enligt artikel 190.2 i rättegångsreglerna är det endast nödvändiga kostnader som rättegångsdeltagarna haft med anledning av förfarandet vid överklagandenämnden som ska anses som ersättningsgilla rättegångskostnader. Eftersom kostnaderna för förfarandet vid granskaren inte utgör ersättningsgilla kostnader, ska klagandens yrkande avseende de kostnaderna avvisas (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 24 november 2005, Simonds Farsons Cisk/harmoniseringskontoret – Spa Monopole (KINJI by SPA), T‑3/04, EU:T:2005:418, punkterna 77 och 78). Vad däremot gäller kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden ska EUIPO även förpliktas att ersätta klagandens kostnader i detta förfarande.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjunde avdelningen)
följande:
1) Det saknas anledning att pröva den begäran som Volvo Personvagnar AB har framställt om konfidentiell behandling av bilagorna A.1 och A.3 till ansökan.
2) Det beslut som femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 9 mars 2023 (ärende R 1129/2022‑5) ogiltigförklaras.
3) Överklagandet ogillas i övrigt.
4) EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit i förfarandet vid överklagandenämnden.
Kowalik-Bańczyk | Hesse | Ricziová |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 26 juni 2024.
V. Di Bucci | | M. van der Woude |
Justitiesekreterare | | Ordförande |