TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)
den 21 juni 2011
Mål T‑452/09 P
Eckehard Rosenbaum
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Placering i lönegrad vid rekryteringen – Beaktande av den berördes yrkeserfarenhet – Artikel 31 i stadgan – Motiveringsskyldighet”
Saken: Överklagande av den dom som fattades av personaldomstolen (andra avdelningen) den 10 september 2009 i mål F 9/08, Rosenbaum mot kommissionen (REGP 2009, s. I‑A‑1‑299 och II‑A‑1‑1617) om ogiltigförklaring av denna dom.
Avgörande: Överklagandet ogillas. Eckehard Rosenbaum ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i denna instans. Europeiska unionens råd, intervenient i första instans till stöd för kommissionens yrkanden, ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Personaldomstolens användning av en underförstådd motivering – Tillåtet – Villkor
(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)
2. Förfarande – Motivering av domar – Räckvidd
(Domstolens stadga, artikel 36 och bilaga I, artikel 7.1)
3. Överklagande – Grunder – Tribunalens prövning av personaldomstolens bevisvärdering – Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1)
4. Överklagande – Grunder – Grund som avser personaldomstolens beslut om rättegångskostnaderna – Avvisning om talan inte bifalls på de andra grunderna
(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.2)
1. Den motiveringsskyldighet som åvilar personaldomstolen innebär inte någon skyldighet att lämna en uttömmande redogörelse för vart och ett av de resonemang som parterna i tvisten fört. Motiveringen kan således vara underförstådd, under förutsättning att de som berörs av avgörandet kan få kännedom om skälen för beslutet och att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning
(se punkt 26)
Hänvisning till domstolen den 7 januari 2004, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑123, punkt 372; domstolen den 8 februari 2007, C‑3/06 P, Groupe Danone mot kommissionen, REG 2007, s. I‑1331, punkt 46
2. Även om personaldomstolens skyldighet att motivera sina beslut inte innebär att den i detalj måste bemöta varje argument som parterna åberopar, särskilt om argumenten inte är tillräckligt klara och precisa och inte stöds av tillräckligt utförlig bevisning, innefattar den likväl ett krav på att personaldomstolen åtminstone undersöker alla påstådda åsidosättanden av rättigheter.
(se punkt 35)
Hänvisning till tribunalen den 8 juni 2009, Krcova mot domstolen, T‑498/07 P, REGP 2009, s. I‑B‑1‑35 och II‑B‑1‑197, punkterna 34 och 35, och där angiven rättspraxis
3. Förstainstansrätten ensam är behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera den information som den har tillgång till i anhängiggjorda mål Frågan huruvida handlingarna i målet ska anses ha bevisvärde ingår i personaldomstolens självständiga bedömning av de faktiska omständigheterna, som inte omfattas av tribunalens prövning inom ramen för överklagandet, utom i de fall då den bevisning som har framlagts vid personaldomstolen har missuppfattats eller när det framgår av handlingarna i målet att de fastställda uppgifterna om omständigheterna är materiellt oriktiga.
(se punkt 41)
Hänvisning till domstolen den 10 juli 2001, C‑315/99 P, Ismeri Europa mot revisionsrätten, REG 2001, s. I‑5281, punkt 19, och där angiven rättspraxis
4. Det framgår av artikel 11.2 i bilaga I till domstolens stadga att ett överklagande inte får avse endast rättegångskostnadernas storlek och fördelning. Härav följer att när alla andra grunder till stöd för överklagandet har underkänts, ska ett yrkande som avser att personaldomstolens beslut om rättegångskostnaderna var felaktigt avvisas.
(se punkt 46)
Hänvisning till tribunalen den 9 september 2009, Nijs mot revisionsrätten, T‑375/08 P, REGP 2009, s. . I‑B‑1‑65 och II‑B‑1‑413, punkt 71, och där angiven rättspraxis