Mål C‑288/12

Europeiska kommissionen

mot

Ungern

ˮFördragsbrott – Direktiv 95/46/EG – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och det fria flödet av sådana uppgifter – Artikel 28.1 – Nationella tillsynsmyndigheter – Oberoende – Nationell lagstiftning enligt vilken tillsynsmyndighetens mandat avslutats i förtid – Inrättande av en ny tillsynsmyndighet och utnämning av en annan person som ordförande”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 april 2014

1.        Talan om fördragsbrott – Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad – Situation som ska beaktas – Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet – Talan mot nationell lagstiftning enligt vilken datatillsynsmyndighetens mandat, vilket inte hade löpt ut vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet, avslutas i förtid – Upptagande till sakprövning

(Artikel 258, andra stycket FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, artikel 28.1 och 28.2)

2.        Medlemsstater – Skyldigheter – Genomförande av direktiv – Fördragsbrott – Invändning grundad på bestämmelser i den interna rättsordningen, även grundlagsbestämmelser – Otillåtlighet

(Artikel 258 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, artikel 28.1 och 28.2)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46 – Nationella tillsynsmyndigheter – Nationell lagstiftning enligt vilken tillsynsmyndighetens mandat avslutats i förtid – Åsidosättande av kravet på oberoende – Fördragsbrott

(Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46, artikel 28.1)

1.        En talan om fördragsbrott ska avvisas om verkan av det påstådda fördragsbrottet har upphört före utgången av den frist som fastställts i det motiverade yttrandet. Så är inte fallet, och talan kan således tas upp till sakprövning, när det av kommissionen påstådda fördragsbrottet grundar sig på att en dataskyddskommissionär inte har tillåtits utöva sitt mandat ända fram till den ursprungligen föreskrivna tidpunkten och mandattiden ännu inte hade löpt ut vid den tidpunkt som fastställts i det motiverade yttrandet.

(se punkterna 29–31)

2.        En medlemsstat kan inte åberopa bestämmelser i sin interna rättsordning, inte ens grundlagsbestämmelser, som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter enligt unionsrätten.

(se punkt 35)

3.        En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 95/46 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter om den avslutar datatillsynsmyndighetens mandat i förtid.

Det oberoende som de tillsynsmyndigheter som är behöriga i fråga om övervakning av behandling av personuppgifter ska åtnjuta utesluter nämligen bland annat varje åläggande eller all annan påverkan utifrån, direkt eller indirekt, som kan inverka på deras beslutsfattande och som kan hindra nämnda myndigheter från att fullgöra sin uppgift att säkerställa en riktig avvägning mellan skyddet för rätten till privatliv och ett fritt flöde av personuppgifter.

Ett funktionellt oberoende är emellertid inte i sig tillräckligt för att tillsynsmyndigheterna ska vara skyddade från varje påverkan utifrån. Risken för att en medlemsstats kontrollmyndigheter kan påverka tillsynsmyndigheternas beslut i politiskt hänseende i sig är tillräcklig för att hindra tillsynsmyndigheterna från att utöva sina uppgifter på ett oberoende sätt. Om medlemsstaterna kunde avsluta en tillsynsmyndighets mandat före utgången av den ursprungligen föreskrivna mandattiden utan att iaktta de bestämmelser och skyddsregler som i detta syfte föreskrivits i tillämplig lagstiftning, skulle den risk för att mandatet ska avslutas i förtid som skulle hänga över tillsynsmyndigheten under hela mandattiden kunna leda till ett slags hörsamhet från myndighetens sida gentemot den politiska makten som vore oförenlig med kravet på oberoende. I en sådan situation kan tillsynsmyndigheten inte heller anses kunna stå över varje misstanke om partiskhet.

(se punkterna 51–55 och 62 samt punkt 1 i domslutet)