Mål T‑106/17
(publicering i utdrag)
JPMorgan Chase & Co. m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
Tribunalens dom (tionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 20 december 2023
”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Sektorn för räntederivat i euro – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Manipulation av interbankreferensräntan Euribor – Utbyte av konfidentiell information – Konkurrensbegränsning genom syfte – En enda fortlöpande överträdelse – ’Hybridförfarande’ som har pågått under längre tid – Oskuldspresumtion – Opartiskhet – Böter – Grundbelopp – Försäljningsvärde – Artikel 23.2 och 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003 – Motiveringsskyldighet – Ändringsbeslut genom vilket motiveringen har kompletterats – Likabehandling – Proportionalitet – Obegränsad behörighet”
1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Bevismedel – Åberopande av en rad indicier – Beaktande av styrkta omständigheter som ligger utanför överträdelseperioden – Tillåtet
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 64–71)
2. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag och samordnade förfaranden – Begrepp – Deltagande i ett nätverk av bilaterala kontakter med konkurrensbegränsande syfte – Passivt deltagande – Omfattas – Villkor – Avsaknad av avståndstagande – Villkoret uppfyllt
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 279–312)
3. Konkurrensbegränsande samverkan – Samordnat förfarande – Begrepp – Samordning och samarbete som strider mot varje företags skyldighet att självständigt bestämma sitt beteende på marknaden – Utbyte av information mellan konkurrenter – Utbyte av konfidentiell information mellan finansinstituts börsmäklare – Utbyten rörande försök att manipulera Euribor-interbankreferensräntesatserna – Utbyten rörande handelspositioner och prissättningsstrategier inom sektorn för produkter indexerade mot Euribor eller Eonia – Avsaknad av konkurrensfrämjande effekter som är styrkta, relevanta, specifika för det berörda avtalet och tillräckligt betydande – Utbyten av tillräckligt skadlig beskaffenhet för att betecknas som konkurrensbegränsande genom sitt syfte
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 325–337, 341–364 och 377–438)
4. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut att tillämpa konkurrensreglerna – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras och böter åläggs
(Artiklarna 101.1 FEUF och 296 andra stycket FEUF)
(se punkterna 338, 339 och 368–375)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Samordnade avtal och förfaranden som utgör en enda överträdelse – Huruvida ett företag kan hållas ansvarigt för hela överträdelsen – Villkor – De rättsstridiga förfarandena och agerandena ingår i en samlad plan – Bedömning – Kriterier – Bidrag till överträdelsens enda syfte – Kännedom om, eller möjlighet att förutse, kartellens övergripande plan och dess huvudsakliga beståndsdelar
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 441–450, 453–473, 477–501 och 504–508)
6. Konkurrens – Administrativt förfarande – Förlikningsförfarande – Förfarande som inte inbegriper samtliga deltagare i en kartell – Antagande under ett längre tidsförlopp av ett förlikningsbeslut och ett beslut efter ett ordinarie förfarande – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av skyldigheten att vara opartisk och av oskuldspresumtionen – Iakttagande av rätten till försvar – Omfattning
(Artikel 101 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 41 och 48; kommissionens förordning nr 773/2004, artikel 10a)
(se punkterna 514–544)
7. Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut av kommissionen i vilket en överträdelse konstateras – Kommissionens skyldighet att omsorgsfullt och opartiskt pröva samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet – Offentliga uttalanden under det administrativa förfarandet av den konkurrensansvariga kommissionsledamoten – Uttalanden som eventuellt kan vittna om avsaknad av subjektiv opartiskhet – Saknar inverkan på kommissionens opartiska prövning av ärendet
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 549–558)
8. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Omfattning – Fastställande av beloppet för de ålagda böterna – Bedömningskriterier
(Artiklarna 101.1 FEUF och 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.3 och 31)
(se punkterna 567, 568 och 698–728)
9. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Tillämpning av den metod som föreskrivs i riktlinjerna – Ersättningsvärde grundat på kontantintäkter efter tillämpning av en diskonteringsfaktor – Bristande motivering såvitt avser fastställandet av diskonteringsfaktorn
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 13 och 37)
(se punkterna 583–595, 602–608 och 612–621)
10. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Domstols officialprövning
(Artikel 263 FEUF)
(se punkterna 609–611)
11. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut att tillämpa konkurrensreglerna – Rättelse av bristande motivering genom antagande under domstolsförfarandet av ett ändringsbeslut – Otillåtet
(Artiklarna 101.1 FEUF och 296 andra stycket FEUF)
(se punkterna 627–633)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Fastställande av grundbeloppet – Fastställande av försäljningsvärdet – Tillämpning av den metod som föreskrivs i riktlinjerna – Ersättningsvärde grundat på kontantintäkter efter tillämpning av en diskonteringsfaktor – Användning av olikartade metoder vid beräkning av kontantintäkterna för företag inblandade i samma överträdelse – Försumbar inverkan på de fastställda värdena – Åsidosättande av principen om likabehandling – Föreligger inte
(Artikel 101.1 FEUF)
(se punkterna 636–671)
13. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Justering av grundbeloppet – Förmildrande omständigheter – Mindre intensivt deltagande i överträdelsen jämfört med huvudaktörerna – Nedsättning av grundbeloppet med 10 procent – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen, principen om likabehandling eller principen att straff ska vara individuella – Föreligger inte
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 29)
(se punkterna 674–695)
Resumé
År 2011 underrättade bankkoncernen Barclays Europeiska kommissionen om att det fanns en kartell inom sektorn för räntederivat i euro och ansökte samtidigt om immunitet.
Räntederivat i euro är indexerade mot Euribor (Euro Interbank Offered Rate), ett antal referensräntesatser avsedda att återspegla kostnaden för interbanklån i euro, eller mot Eonia (Euro OverNight Index Average), som hade motsvarande funktion som Euribor men för lån över natten. Euribor-räntesatsen grundar sig på enskilda bud från de banker som ingår i en panel bestående av 47 finansinstitut (nedan kallad Euribor-panelen).
Sedan kommissionen hade inlett ett överträdelseförfarande, beslutade finansinstituten Barclays, Deutsche Bank, Royal Bank of Scotland och Société générale att delta i ett förlikningsförfarande i enlighet med artikel 10a i förordning (EG) nr 773/2004.(1) Efter det förfarandet antog kommissionen den 4 december 2013 ett beslut(2) i vilket den konstaterade att dessa finansinstitut hade deltagit i en enda fortlöpande överträdelse med syftet att ändra den normala prissättningen på marknaden för räntederivat i euro.
Eftersom finansinstituten JPMorgan Chase & Co., JPMorgan Chase Bank, National Association och J.P. Morgan Services LLP (nedan tillsammans kallade JP Morgan), Crédit agricole och HSBC inte hade inkommit med någon förlikningsinlaga, fortsatte kommissionen sin utredning med avseende på dem.
Genom beslut av den 7 december 2016(3) konstaterade kommissionen att JP Morgan hade överträtt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet genom att mellan den 27 september 2006 och den 19 mars 2007 delta i en enda fortlöpande överträdelse med syftet att ändra den normala prissättningen på marknaden för räntederivat i euro och ålade företaget böter på 337 196 000 euro.
Enligt kommissionen bestod JP Morgans rättsstridiga beteenden i att en av dess börsmäklare och börsmäklare vid två andra finansinstitut som ingick i Euribor-panelen hade ägnat sig åt utbyten som i allt väsentligt hade rört dels manipulation av de bud som deras banker skulle lämna till den panelen inför beräkningen av Euribor, dels handelspositioner avseende räntederivat i euro, dels deras respektive avsikter och strategier i fråga om prissättning av räntederivat i euro.
I tribunalen har JP Morgan i första hand yrkat att det angripna beslutet delvis ska ogiltigförklaras och i andra hand yrkat att böterna ska undanröjas eller sättas ned.
Efter väckandet av talan antog kommissionen ett ändringsbeslut(4) i syfte att komplettera det angripna beslutets motivering mot bakgrund av tribunalens dom i det konnexa målet HSBC Holdings m.fl./kommissionen.(5)
Genom sin nu meddelade dom preciserar tribunalens tionde avdelning i utökad sammansättning de kriterier som behöver vara uppfyllda för att det ska kunna konstateras att ett företag har deltagit i konkurrensbegränsande förfaranden, bland annat genom informationsutbyten, inom sektorn för finansiella produkter. Tribunalen ogiltigförklarar emellertid, med hänvisning till bristande motivering, det angripna beslutet i den del som detta innebär att JP Morgan åläggs böter. Därefter utövar tribunalen sin obegränsade behörighet och ålägger JP Morgan böter till samma belopp som fastställdes i det angripna beslutet.
Tribunalens bedömning
Efter att ha bekräftat att alla utom ett av de utbyten mellan börsmäklare vid JP Morgan, Deutsche Bank och Barclays som prövades i det angripna beslutet är väsentliga, avvisar tribunalen JP Morgans argument att dessa utbyten inte skulle ha syftat till manipulation av Euribor eller Eonia. I detta sammanhang framhåller tribunalen bland annat att den överträdelse som har lagts JP Morgan till last inte består i manipulation av Euribor som sådan utan i deltagande i ett nätverk av bilaterala kontakter med syftet att manipulera den normala prissättningen av beståndsdelarna i räntederivat i euro knutna till Euribor och/eller Eonia.
När det gäller kommissionens bedömning att det rörde sig om en enda överträdelse, erinrar tribunalen om att det finns tre rekvisit som har avgörande betydelse för huruvida ett företag kan anses ha deltagit i en sådan överträdelse:
i) de olika beteenden som är i fråga måste vara att hänföra till en ”samlad plan” med ett enda syfte,
ii) företaget måste ha haft kännedom om, eller rimligen ha kunnat förutse, de rättsstridiga beteenden som andra företag planerade eller genomförde i syfte att uppnå samma syften och måste ha varit berett att godta den risk som detta innebar,
iii) företaget måste ha haft för avsikt att genom sitt eget beteende bidra till de gemensamma syften som samtliga deltagare eftersträvade.
Såvitt avser det första rekvisitet konstaterar tribunalen att kommissionen med tillräcklig precision definierade det enda syftet som att påverka kassaflödena från räntederivatkontrakt i euro till förfång för motparterna i dessa kontrakt samt att samtliga utbyten som har lagts JP Morgan till last är att hänföra till detta enda syfte.
Den slutsatsen får också stöd i andra omständigheter som kommissionen anförde i det angripna beslutet. Närmare bestämt avsåg de ifrågavarande förfarandena samma produkter, det vill säga räntederivat i euro, och de tog sig formen av förhållandevis regelbundna bilaterala utbyten som tidsmässigt överlappade varandra och ägde rum inom en stabil grupp av personer anställda av de berörda bankerna.
Såvitt avser det andra rekvisitet har JP Morgan konkret bestritt endast sin kännedom om de beteenden genomförda av andra kartelldeltagare som syftade till manipulation av Euribor-fastställanden. På den punkten konstaterar tribunalen att en samlad bedömning av bevisningen betraktad som en rad indicier ger vid handen att det måste anses styrkt att JP Morgan-börsmäklaren rimligen kunde förutse att de ifrågavarande utbyten som han deltog i ingick i en enda överträdelse, i vilken andra banker var involverade, vars syfte var att ändra kassaflödena från räntederivat i euro genom samordnade åtgärder för att manipulera Euribor-räntesatsen samt att han var beredd att godta den risk som detta innebar.
Såvitt avser det tredje rekvisitet noterar tribunalen att JP Morgan-börsmäklaren tillsammans med börsmäklarna från de andra bankerna deltog i den hemliga samverkan och alltså avsåg att genom sitt eget beteende bidra till de gemensamma syften som samtliga deltagare eftersträvade.
Tribunalen bekräftar således kommissionens konstaterande att den påstådda överträdelsen verkligen förelåg och var att anse som en enda fortlöpande överträdelse, varför den ogillar yrkandet om ogiltigförklaring i den del som detta avser den slutsatsen i det angripna beslutet. Däremot bifaller tribunalen yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet i den del som detta innebär att JP Morgan åläggs böter, med motiveringen att kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet såvitt avsåg fastställandet av bötesbeloppet.
Kommissionen gjorde sig visserligen inte skyldig till någon oriktig bedömning när den fastställde JP Morgans böter på grundval av de diskonterade kontantintäkterna i stället för försäljningsvärdet, men däremot förklarade kommissionen inte tillräckligt varför den diskonteringsfaktor som den tillämpade på dessa intäkter hade fastställts till 98,849 procent. Därvidlag är det inte möjligt att godta den kompletterande motivering som kommissionen i det aktuella hänseendet lämnade i ändringsbeslutet, utan att detta medförde någon ändring av det angripna beslutets artikeldel, eftersom kommissionen inte har styrkt att det i praktiken var omöjligt för den att tillräckligt motivera det angripna beslutet på den aktuella punkten.
Avslutningsvis prövar tribunalen, med utövande av sin obegränsade behörighet, JP Morgans yrkande om nedsättning av beloppet för företagets böter.
Tribunalen påpekar att det inte rör sig om någon exakt räkneoperation när den fastställer ett bötesbelopp i kraft av sin obegränsade behörighet. I likhet med kommissionen använder tribunalen i det aktuella fallet de diskonterade kontantintäkterna som utgångsvärde vid fastställandet av grundbeloppet för böterna, med hänvisning till att det värdet avspeglar den ekonomiska betydelsen av överträdelsen liksom företagets relativa tyngd i överträdelsen. Såvitt avser fastställandet av diskonteringsfaktorn, vilken behöver tillämpas för att inte böterna ska bli alltför avskräckande, noterar tribunalen att det är ostridigt mellan parterna att denna faktor bör uppgå till minst 98,849 procent.
När det gäller överträdelsens allvar påpekar tribunalen att de ifrågavarande beteendena avsåg faktorer som är relevanta för fastställandet av priserna för räntederivat i euro, varför de är av sådan art att de är att hänföra till de allvarligaste konkurrensbegränsningarna. Tribunalen framhåller också att de ifrågavarande förfarandena är särskilt allvarliga och skadliga av det skälet att de inte endast kan leda till att konkurrensen snedvrids på marknaden för räntederivat i euro utan även mer allmänt kan undergräva förtroendet för och trovärdigheten hos banksystemet och de finansiella marknaderna som helhet.
När det gäller förmildrande omständigheter konstaterar tribunalen att JP Morgan visserligen spelade en mindre betydelsefull roll i överträdelsen än huvudaktörerna men att de utbyten som JP Morgan deltog i var påtagligt frekventa och regelbundna liksom att företagets deltagande i de rättsstridiga beteendena var uppsåtligt. Till yttermera visso är de ifrågavarande beteendena av särskilt allvarlig beskaffenhet. De förmildrande omständigheter som har befunnits föreligga kan därför få endast marginell inverkan.
Tribunalens slutsats blir att det med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet är skäligt att fastställa bötesbeloppet till 337 196 000 euro.
Mot bakgrund av ovanstående ogiltigförklarar tribunalen det angripna beslutet i den del som detta innebär att JP Morgan åläggs böter, fastställer beloppet för böterna till samma belopp som kommissionen hade bestämt, det vill säga 337 196 000 euro, och ogillar talan i övrigt.