Talan väckt den 4 juni 2013 – Miettinen mot rådet

(Mål T-303/13)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Samuli Miettinen (Espoo, Finland) (ombud: advokaterna O. Brouwer och E. Raedts, samt A. Villette, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut av 21 mars 2013 om att inte ge full tillgång till handling nr 15309/12 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT 2001 L 145, s. 43) som delgavs sökanden den 25 mars 2013 genom en skrivelse med referensen ”04/c/01/13” (det angripna beslutet), och

förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader i enlighet med artikel 87 i tribunalens rättegångsregler, inklusive de kostnader som eventuella intervenienter har haft.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 4.2 andra strecksatsen och artikel 4.3 första stycket i förordning (EG) nr 1049/2001 genom att det angripna beslutet är baserat på en felaktig tolkning och tillämpning av dessa bestämmelser, vilka avser skydd för rättsliga förfaranden och juridisk rådgivning samt skydd för det pågående beslutsförfarandet, mot bakgrund av följande omständigheter:

För det första har rådet inte visat att ett utlämnande av handling nr 15309/12 har en negativ inverkan på rättstjänstens möjligheter att försvara sig i framtida rättsliga förfaranden och att det undergräver lagstiftningsprocessen.

För det andra har rådet inte visat att handling nr 15309/12 innehåller särskild känslig information och/eller har en stor räckvidd, vilket skulle motivera ett åsidosättande av presumtionen för att rättsutlåtanden ska lämnas ut i lagstiftningssammanhang.

För det tredje är rådets skadeteori rent hypotetisk. Det finns varken några faktiska eller rättsliga omständigheter som stöder denna teori, eftersom innehållet i utlåtandet i handling nr 15309/12, det vill säga ett samförstånd mellan medlemsstater som ligger i linje med rättstjänstens bedömning, var offentligt när det angripna beslutet antogs.

För det fjärde gjorde rådet, vid åberopandet av artikel 4.3 första stycket, en felaktig tillämpning av kriteriet avseende ett övervägande allmänintresse, genom att enbart beakta de risker som ett utelämnande påstods skulle medföra för dess beslutsförfarande, och inte de positiva effekter som ett sådant utlämnande skulle kunna få, bland annat för beslutsförfarandets legitimitet. Rådet underlät dessutom att tillämpa kriteriet över huvud taget vid åberopandet av artikel 4.2 andra strecksatsen.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF, då rådet inte uppfyllde sin skyldighet att lämna en tillräcklig och lämplig motivering för det angripna beslutet.