DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 19 oktober 2023 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Deltidsarbete – Direktiv 97/81/EG – Ramavtalet om deltidsarbete mellan UNICE, CEEP och EFS – Klausul 4 punkt 1 – Principen om icke-diskriminering av deltidsarbetande – Principen om tidsproportionalitet – Piloter – Ersättning för extra flygtjänsttimmar – Relevanta tröskelvärden för både heltidsanställda och deltidsarbetande piloter – Särbehandling”
I mål C‑660/20,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) genom beslut av den 11 november 2020, som inkom till domstolen den 4 december 2020, i målet
MK
mot
Lufthansa Cityline GmbH,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Arabadjiev samt domarna T. von Danwitz, P.G. Xuereb, A. Kumin (referent) och I. Ziemele,
generaladvokat: N. Emiliou,
justitiesekreterare: enhetschefen D. Dittert,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 21 september 2022,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– MK, genom M. Mensching, Rechtsanwalt,
– Lufthansa Cityline GmbH, genom C. Schalast, Rechtsanwalt,
– Tysklands regering, genom J. Möller, S. Heimerl och P.-L. Krüger, samtliga i egenskap av ombud,
– Danmarks regering, av J.F. Kronborg, i egenskap av ombud,
– Polens regering, av J. Lachowicz och A. Siwek-Ślusarek, båda i egenskap av ombud,
– Norges regering, av I. Thue och T. Hostvedt Aarthun, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, av T.S. Bohr och D. Recchia, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 1 december 2022 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av klausul 4 punkterna 1 och 2 i ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997 (nedan kallat ramavtalet), som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan MK, en pilot, och dennes arbetsgivare Lufthansa Cityline GmbH (nedan kallat CLH), ett lufttrafikföretag som bedriver kort- och långdistansflygningar. Målet rör MK:s rätt till ersättning för den extra tjänstgöringstid som MK har fullgjort.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 I klausul 2 punkt 1 i ramavtalet, med rubriken ”Räckvidd”, föreskrivs följande:
”Detta avtal gäller deltidsarbetande som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som regleras av lag, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat.”
4 Klausul 3 i ramavtalet har rubriken ”Definitioner”, och där anges följande:
”I detta avtal används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. deltidsarbetande: en anställd vars normala arbetstid, beräknad på veckobasis eller som ett genomsnitt över en period på upp till ett år, understiger den normala arbetstiden för en jämförbar heltidsarbetande.
2. jämförbar heltidsarbetande: en anställd som arbetar heltid inom samma företag, med samma typ av anställningsavtal eller anställningsförhållande och med samma eller liknande typ av arbetsuppgifter eller sysselsättning, med beaktande av andra faktorer, bland annat anställningstid, kvalifikationer och kunskaper. När det inte finns någon jämförbar heltidsarbetande inom samma företag skall jämförelsen göras med hjälp av tillämpligt kollektivavtal eller, om det inte finns något sådant, i enlighet med nationell lag, nationella kollektivavtal eller nationell praxis.”
5 Klausul 4 i ramavtalet har rubriken ”Principen om icke-diskriminering”, och där anges följande i punkterna 1–3:
”1. När det gäller anställningsvillkoren får deltidsarbetande inte behandlas mindre förmånligt än jämförbara heltidsarbetande enbart på den grunden att de arbetar deltid, om det inte finns objektiva skäl för den annorlunda behandlingen.
2. När det är lämpligt skall principen om tidsproportionalitet tillämpas.
3. Sätten för tillämpning av denna klausul skall beslutas av medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter, med beaktande av europeisk rätt samt nationell lag, nationella kollektivavtal och nationell praxis.”
Tysk rätt
TzBfG
6 Direktiv 97/81 införlivades med tysk rätt genom Gesetz über Teilzeitarbeit und befristete Arbeitsverträge (Teilzeit- und Befristungsgesetz) (lag om deltids- och visstidsanställning) av den 21 december 2000 (BGBl. 2000 I, s. 1966).
7 Enligt 2 § punkt 1 tredje meningen i lagen om deltids- och visstidsanställning, i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad TzBfG), utgör en ”jämförbar heltidsarbetande”, i den mening som avses i denna bestämmelse, ”en heltidsarbetande i företaget som har samma typ av anställningsförhållande och som utför samma eller liknande arbete” som deltidsarbetande i detta företag.
8 4 § punkt 1 TzBfG har följande lydelse:
”En deltidsarbetande får inte behandlas mindre förmånligt än en jämförbar heltidsarbetande enbart på grund av att han eller hon arbetar deltid, såvida det inte finns objektiva skäl för särbehandlingen. Den deltidsarbetande arbetstagaren ska erhålla lön eller annan delbar ersättning, vars omfattning ska motsvara minst den del av arbetstiden som en jämförbar heltidsarbetande utför.”
9 I 22 § punkt 1 TzBfG föreskrivs att det inte är möjligt att avvika från de ovannämnda bestämmelserna i denna lag, till exempel till nackdel för den berörda arbetstagaren.
Tillämpliga kollektivavtal
10 De kollektivavtal som är tillämpliga på det berörda anställningsförhållandet (nedan kallade tillämpliga kollektivavtal) är följande:
– Det allmänna kollektivavtalet nr 4
11 I artiklarna 6–8 i det allmänna kollektivavtalet nr 4, avseende cockpitpersonal vid CLH, föreskrivs följande:
”Artikel 6 Arbetstid
1) Med arbetstid avses den tid under vilken medarbetarna utför tjänster enligt CLH:s instruktioner. Arbetstiden omfattar följande:
a) flygtjänstperiod (artikel 8),
b) administrativa uppgifter,
c) den tid som ägnas åt att lära upp nya kollegor, utbildning och omskolning,
d) fakturering för varor som säljs ombord,
e) läkarundersökningar och vaccinationer med anknytning till flygmedicin,
f) beredskapstjänstgöring, förutsatt att den inte utgör en del av flygtjänstperioden,
g) tillsyn av passagerare (särskilt barn eller sjuka personer).
h) tjänsteresor och tjänsteresor, förutsatt att de inte ingår i flygtjänstgöringstiden,
i) procedurer som utförs från och med ombordstigningens slut och under perioder på marken vid avgångar,
j) verksamhet som är nödvändig, i den mening som avses i 37 § Betriebsverfassungsgesetz (lag om företagsorganisation), av den 15 januari 1972 (BGBl. 1972 I, s. 13) (i den mån denna paragraf är tillämplig på CLH:s cockpitpersonal) i den utsträckning som krävs.
…
2)
a) Den dagliga arbetstid (exklusive raster) som kan krävas av en medarbetare får inte överstiga 14 timmar på kortdistansflygningar, såvida inte den berörda medarbetaren samtycker till detta. Beredskapstjänsterna ska räknas till hälften i detta avseende, under förutsättning att de inte behöver utföras på en flygplats. Den transporttid som fullgjorts efter det att flygningen har avslutats för att återvända till den officiella bostaden ska inte räknas med.
b) När en medarbetare tjänstgör under mer än två dagar i följd på marken, ska grundarbetstiden beräknas på grundval av 38,5 arbetstimmar per vecka. Eventuellt arbete därutöver ska kompenseras genom extra fritid fram till utgången av nästa månad.
3) Medarbetarna tjänstgör på grundval av tjänstetabeller. Dessa omfattar i regel perioder om fyra veckor och måste offentliggöras i tillräckligt god tid. …
4) Vid upprättandet av planen och tjänstgöringen för medarbetarna bör tillämpliga kollektivavtal iakttas och det ska, inom ramen för vad som är rimligt på företagsnivå, säkerställas en enhetlig arbetsbelastning för samtliga medarbetare på deras respektive anställningsort, såväl mellan medarbetarna i förhållande till deras respektive tjänstekategori (kabin- och markpersonal) som med beaktande av CLH:s program och de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall, utöver en tolvmånadersperiod.
…
Artikel 7 Flygtid
1) Med flygtid avses, i den mening som avses i detta allmänna kollektivavtal, hela perioden mellan den tidpunkt då ett flygplan börjar röra sig av egen kraft eller med starthjälp och den tidpunkt då det står stilla efter flygningen (blocktid).
2) Summan av varje medarbetares flygtid (= blocktid) får inte överstiga 1 000 timmar per kalenderår.
Artikel 8 Flygtjänstperiod
1) Den flygtjänstperiod som ger upphov till ersättning omfattar följande:
a) perioder av förberedande uppgifter från och med den tidpunkt då tjänsten påbörjas till och med början av den blocktid som anges i den drifthandboken (dh) eller, tillfälligt, genom individuella instruktioner,
b) blocktid,
c) perioder av avslutningsarbete efter utgången av den blocktid som anges i dh eller, tillfälligt, genom individuella instruktioner, dock minst 15 minuter, på långdistansflygningar minst 30 minuter,
d) den tid som ägnas åt utbildning i flygsimulatorn, inklusive de perioder som avses i leden a och c, och
e) alla andra perioder mellan de förberedande uppgifter som avses i led a och de avslutningsuppgifter som avses i led c,
f) tjänsteperioder i en interventionskedja beaktas till 50 procent. Till dessa perioder räknas inte perioder från det att den berörda interventionen avslutas till dess att tjänsten påbörjas eller från det att tjänsten avslutas till dess att intervention påbörjas. I detta avseende utgör en dag utan arbete inte ett avbrott i interventionskedjan.
2) …
3) a) Den oavbrutna flygtjänstperioden för medarbetarna mellan två viloperioder är tio timmar. Under en period av sju dagar i följd tillåts fyra på varandra följande förlängningar av den flygtid som avses i första meningen med en period på högst två timmar respektive två på varandra följande förlängningar med högst fyra timmar i följd. Under inga omständigheter får summan av förlängningarna inom en sjudagarsperiod överstiga åtta timmar.
b) Sjudagarsperioderna börjar klockan 00:00 UTC den första dagen och avslutas klockan 24:00 UTC den sista dagen.
4) …
5) Flygtjänstperioden får inte överstiga 210 timmar under en 30-dagarsperiod och 1 800 timmar under ett kalenderår.”
– Allmänt kollektivavtal nr 6
12 I artikel 4 i kollektivavtal nr 6, avseende ersättning till medarbetare som ingår personalen i CLH:s cockpit föreskrivs följande:
”Ersättning för ytterligare flygtjänstgöringstimmar
1) Från och med den 106:e flygtimmen per månad (i enlighet med artikel 8.1 i det allmänna kollektivavtalet för cockpitpersonal nr 1 (nedan kallat MTV cockpit nr 1)) ska ersättning betalas för ytterligare flygtimmar med 1/100 av den totala individuella månadslönen (i enlighet med artikel 3) per flygtjänsttimme.
2) Från och med den 121:e månatliga flygtjänsttimman (i enlighet med artikel 8.1 i MTV cockpit nr 1) betalas ersättning för övertidstimmar som uppgår till 1/85 av den totala individuella månadslönen (i enlighet med artikel 3) per flygtjänsttimme.
3) Från och med den 136:e månatliga flygtjänsttimmen (i enlighet med artikel 8.1 i MTV cockpit nr 1) betalas ersättning för övertidstimmar som uppgår till 1/73 av den totala individuella månadslönen (i enlighet med artikel 3) per flygtjänsttimme.
4) …
5) Vid beräkningen av rätten till ersättning för extra flygtjänsttimmar enligt punkterna 1–3 ska till förmån för den anställde, för varje hel kalenderdag som inte arbetats på grund av ledighet eller utbildning som krävs av CLH, beaktas 3,5 extra flygtjänsttimmar per månad, upp till högst 98 flygtjänsttimmar per månad.”
– Vägledningsdokument för ”jump”
13 I ett annat kollektivavtal, som ingicks mellan arbetsmarknadens parter den 29 november 2014 och som har rubriken ”Jump” (”Eckpunktepapier ’Jump’”), föreskrivs följande i punkt III led 6:
”Ersättning för ytterligare flygarbetstimmar
För ersättning för extra flygtid vid interkontinentala flygningar med flygplan av typen Airbus A 340 inom ramen för projektet ’jump’ fastställs de relevanta tröskelvärdena enligt följande:
Första nivån: 93 timmar
Andra nivån: 106 timmar
Tredje nivån: 120 timmar
Den ersättning som avses i artikel 4.5 i kollektivavtal nr 6 ska för varje hel kalenderdag uppgå till 3,1 timmars flygservice, dock högst 87 timmars flygservice per månad.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
14 Klaganden i målet vid den nationella domstolen har sedan år 2001 varit anställd hos CLH som pilot och förste styrman. Sedan 2010 arbetar han deltid med 90 procent av arbetstiden för en heltidsanställd pilot på grundval av ett företagsavtal mellan CLH och dess företagsråd. Hans grundlön, inklusive lönetillägg, minskas med 10 procent och han får ytterligare 37 semesterdagar per år. Antalet flygtjänsttimmar under hans arbetsdagar har dock inte minskats.
15 I enlighet med tillämpliga kollektivavtal utgör flygtjänsteperioden en del av arbetstiden för vilken grundlön utgår. En arbetstagare erhåller ersättning för övertidstimmar utöver denna grundlön (nedan kallad en extra ersättning) när han under en månad har fullgjort ett visst antal flygtimmar och överträtt de tröskelvärden som fastställts för extra ersättning ska utgå en extra ersättning. För detta ändamål föreskrivs i dessa kollektivavtal ”tre på varandra följande högre timtaxor”, vilka är högre än den på vilken grundlönen baseras.
16 Dessa tre timtaxor är särskilt tillämpliga vid beräkningen av ersättningen för kortdistansflygningar när den berörda arbetstagaren har fullgjort 106, 121 respektive 136 flygtjänsttimmar per månad (nedan kallade de relevanta tröskelvärdena). För långdistansflygningar ligger de relevanta tröskelvärden på 93, 106 respektive 120 flygtjänsttimmar under en månad.
17 I de tillämpliga kollektivavtalen föreskrivs emellertid inte någon sänkning av tröskelvärdena för deltidsarbetande i förhållande till deras andel av arbetstiden på deltid. De relevanta tröskelvärdena är således identiska för både heltidsarbetande och deltidsarbetande piloter.
18 För att kunna fastställa en extra ersättning för klaganden i det nationella målet beräknar CLH ett individuellt relevant tröskelvärde med beaktande av den berördes deltidsarbete. För de flygtjänsttimmar som klaganden i det nationella målet fullgör utöver denna individuella tröskelnivå erhåller han en timlön beräknad utifrån grundlönen. Det är endast när den flygtid som klaganden i det nationella målet har fullgjort överstiger de relevanta tröskelvärdena för heltidsarbetande som denne erhåller en extra ersättning.
19 Klaganden i det nationella målet anser att han har rätt till en extra ersättning, eftersom han skulle överskrida de relevanta tröskelvärdena för det fall att dessa sänktes i proportion till hans deltidsarbete, och har yrkat att CLH ska betala mellanskillnaden mellan den lön som redan har betalats ut och den lön som höjts på grundval av de relevanta tröskelvärdena för den extra flygtid som han fullgjort. Han har närmare bestämt begärt utbetalning av denna löneskillnad för månaderna december 2014–november 2018. Han har i detta avseende gjort gällande att han behandlas mindre förmånligt än en heltidsanställd arbetstagare, att principen om tidsproportionalitet inte har beaktats och att det inte finns något objektivt skäl som motiverar denna skillnad i behandling. Genom att föreskriva en extra ersättning har arbetsmarknadens parter, enligt klaganden, inte heller haft för avsikt att kompensera för en särskild arbetsbelastning utan endast att skydda arbetstagarnas fritid.
20 CLH har bestritt att det är skyldigt att betala den ersättning som klaganden i det nationella målet har begärt, och anser att det finns ett sakligt skäl som motiverar skillnaden i behandling mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande. Eftersom en extra ersättning är avsedd att kompensera för en särskild arbetsbelastning, ska den endast betalas ut när tröskelvärdena överskrids.
21 Arbeitsgericht München (Arbetsdomstolen i München, Tyskland) biföll i första instans klagandens begäran. Landesarbeitsgericht München (högre arbetsdomstolen i München, Tyskland) avslog emellertid, efter överklagande, denna begäran. I sitt överklagande, vilket godkändes av sistnämnda domstol, vidhöll klaganden sitt yrkande.
22 Den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida vägran att sänka de relevanta tröskelvärdena i proportion till arbetstiden för klaganden i det nationella målet är förenlig med bestämmelserna i ramavtalet.
23 Denna domstol påpekar i detta avseende att det i princip går att urskilja två olika synsätt i EU-domstolens praxis. Enligt ett första synsätt fann domstolen i sin dom av den 15 december 1994 i målet Helmig m.fl. (C‑399/92, C‑409/92, C‑425/92, C‑34/93, C‑50/93 och C‑78/93, EU:C:1994:415, punkt 26 och följande punkter), att det föreligger en särbehandling varje gång som den totala lön som heltidsarbetande uppbär i förhållande till antalet arbetade timmar på grund av ett anställningsförhållande är högre än vad deltidsarbetande uppbär. Enligt den hänskjutande domstolen skulle en jämförelse av de totala lönerna, tillämpad på situationen i det nationella målet, leda till slutsatsen att det inte föreligger någon ”mindre förmånlig” behandling av deltidsarbetande arbetstagare, det vill säga deltidsarbetande piloter och heltidsarbetande piloter som erhåller samma lön för den flygtid som överstiger den deltidsarbetandes individuella relevanta tröskelvärden.
24 Enligt ett andra synsätt krävde domstolen, i domen av den 27 maj 2004, Elsner-Lakeberg (C‑285/02, EU:C:2004:320), som en metod för att kontrollera huruvida principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare hade iakttagits, att varje del av lönen skulle prövas var för sig mot bakgrund av denna princip och att det inte endast skulle göras en helhetsbedömning. I den domen slog domstolen fast att deltidsarbetande behandlades ”mindre förmånligt”, eftersom antalet övertidstimmar som berättigade till en extra ersättning inte reducerades i proportion till arbetstiden.
25 Den hänskjutande domstolen har anfört att om det andra synsättet tillämpades i det nationella målet, skulle det konstateras föreligga en särbehandling till följd av att deltidsarbetande piloter har rätt till en extra ersättning först när de utan extra lön har fullgjort de flygtjänsttimmar som ligger mellan den första nivån i deras individuella relevanta tröskelvärden, som reduceras i proportion till deltidsarbetet, och de fasta relevanta tröskelvärdena.
26 En deltidsarbetande erhåller således inte någon extra ersättning från och med den första timmen utöver den första individuella tröskelnivån, utan endast när tröskelvärdet för heltidsarbetande har överskridits. Detta gäller analogt för det andra och det tredje relevanta tröskelvärdet. Eftersom tröskeln för uppkomsten av en rättighet för deltidsanställda inte sänks i förhållande till längden av deras individuella arbetstid, kan det uppstå negativa konsekvenser för dessa arbetstagare vad gäller förhållandet mellan den prestation som utförs och ersättningen för denna prestation, vilket skulle medföra en särbehandling mellan dessa arbetstagare och heltidsanställda.
27 Den hänskjutande domstolen har preciserat att den, sedan den meddelade sin dom av den 19 december 2018, i ärendet 10 AZR 231/18, lutar åt det sistnämnda synsättet.
28 Andra domstolar och delar av den nationella doktrinen har emellertid uttryckt reservationer mot detta andra synsätt. Den hänskjutande domstolen anser följaktligen att den inte längre kan anse att det inte föreligger något rimligt tvivel i denna fråga.
29 Mot denna bakgrund har Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland) beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
”1) Innebär en bestämmelse i en nationell lagstiftning att en deltidsarbetande behandlas mindre förmånligt än jämförbara heltidsarbetande arbetstagare, i den mening som avses i klausul 4 punkt 1 i [ramavtalet], om bestämmelsen tillåter att en förhöjd ersättning för deltids- och heltidsarbetande ska vara enhetligt kopplad till att samma antal arbetstimmar överskrids, och således tillåter att beräkningen baseras på den totala ersättningen och inte på en del av lönen som avser den förhöjda ersättningen?
2) För det fall att fråga 1 besvaras jakande:
Är det förenligt med klausul 4 punkt 1, och med principen om tidsproportionalitet enligt klausul 4 punkt 2 i [ramavtalet], att en bestämmelse i en nationell lagstiftning tillåter att det som villkor för ett anspråk på förhöjd ersättning uppställs krav på att samma nominella antal arbetstimmar ska ha överskridits för både deltids- och heltidsarbetande, om syftet med den förhöjda ersättningen är att kompensera en ökad arbetsbelastning?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
30 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida klausul 4 punkt 1 i ramavtalet ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken en extra ersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal arbetstimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, ska anses utgöra en ”mindre förmånlig” behandling av deltidsarbetande, i den mening som avses i denna bestämmelse.
31 För det första ska det fastställas huruvida det nationella målet omfattas av ramavtalets tillämpningsområde.
32 I detta avseende följer av själva ordalydelsen i klausul 2 punkt 1, enligt vilken ”deltidsarbetande som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande som regleras av lag, kollektivavtal eller praxis i varje medlemsstat”, att dess tillämpningsområde är vitt definierat (dom av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre, C‑377/21, EU:C:2022:530, punkt 37).
33 I klausul 3 punkt 1 definieras begreppet deltidsarbetande som en ”anställd vars normala arbetstid, beräknad på veckobasis eller som ett genomsnitt över en period på upp till ett år, understiger den normala arbetstiden för en jämförbar heltidsarbetande”.
34 I förevarande fall har klaganden i det nationella målet ett anställningsavtal med CLH på vilket de kollektivavtal som avses i punkt 10 ovan är tillämpliga. Även om klagandens veckoarbetstid, på grund av yrkets särskilda karaktär, inte är fastlagd, är det också ostridigt att han med tillämpning av detta anställningsavtal arbetar färre timmar per år än en heltidsarbetande pilot, eftersom han, med en lönesänkning på 10 procent, får ut ytterligare 37 semesterdagar för att praktiskt sett förkorta arbetstiden. Klaganden i det nationella målet ska således anses vara ”deltidsarbetande” i den mening som avses i artikel 3 punkt 1 i ramavtalet.
35 Domstolen konstaterar således att det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för nämnda ramavtal.
36 För det andra erinrar domstolen om att det vid tolkningen av klausul 4 i ramavtalet ska beaktas att det syftar dels till att främja deltidsarbete, dels till att undanröja diskriminering mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande (dom av den 5 maj 2022, Universiteit Antwerpen m.fl., C‑265/20, EU:C:2022:361, punkt 41 och där angiven rättspraxis).
37 Diskrimineringsförbudet i klausul 4 punkt 1 i detta ramavtal ger helt enkelt uttryck för den allmänna likhetsprincipen som ingår bland de grundläggande unionsrättsliga principerna (dom av den 5 maj 2022, Universiteit Antwerpen m.fl., C‑265/20, EU:C:2022:361, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
38 Med beaktande av dessa mål ska denna klausul anses ge uttryck för en princip i unionens sociala regelverk som inte får tolkas restriktivt (dom av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre, C‑377/21, EU:C:2022:530, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
39 I enlighet med syftet att undanröja diskriminering mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande utgör denna klausul, när det gäller anställningsvillkor, hinder mot att deltidsarbetande behandlas ”mindre förmånligt” än jämförbara heltidsarbetande, enbart på den grunden att de arbetar deltid, såvida inte särbehandlingen är motiverad av objektiva skäl (dom av den 5 maj 2022, Universiteit Antwerpen m.fl., C‑265/20, EU:C:2022:361, punkt 43 och där angiven rättspraxis).
40 Domstolen har slagit fast att syftet med denna bestämmelse är att icke-diskrimineringsprincipen ska tillämpas på visstidsanställda för att förhindra att arbetsgivare använder denna anställningsform för att utesluta visstidsanställda från rättigheter som tillkommer tillsvidareanställda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 januari 2020, Baldonedo Martín, C‑177/18, EU:C:2020:26, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
41 När det gäller frågan huruvida en extra ersättning i förevarande fall omfattas av begreppet ”anställningsvillkor” som avses i klausul 4 i ramavtalet, har domstolen redan slagit fast att dessa villkor omfattar villkor avseende lön (dom av den 7 april 2022, Ministero della Giustizia m.fl. (Italienska fredsdomares ställning), C‑236/20, EU:C:2022:263, punkt 36, och av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre, C‑377/21, EU:C:2022:530, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
42 Vid fastställandet av såväl lönen som nivån på dessa delar är de behöriga nationella myndigheterna skyldiga att tillämpa icke-diskrimineringsprincipen i klausul 4 i ramavtalet på deltidsarbetande, samtidigt som de, i förekommande fall, ska beakta principen om tidsproportionalitet (dom av den 7 juli 2022, Zone de secours Hainaut-Centre, C‑377/21, EU:C:2022:530, punkt 53).
43 En extra ersättning omfattas således av begreppet anställningsvillkor i den mening som avses i klausul 4 i ramavtalet.
44 Vad gäller jämförbarheten mellan situationen för heltids- och deltidsanställda CLH-piloter, såsom klaganden i det nationella målet, följer det av fast rättspraxis att det, för att bedöma huruvida personer utför samma eller liknande arbete, i den mening som avses i ramavtalet, i enlighet med klausulerna 3 punkt 2 och 4 punkt 1 i avtalet, ska prövas huruvida dessa personer – med hänsyn tagen till en rad omständigheter, såsom arbetets art, utbildningsvillkoren och arbetsvillkoren – kan anses befinna sig i en jämförbar situation (se, analogt, dom av den 15 december 2022, Presidenza del Consiglio dei Ministri m.fl. (Chercheurs universitaires), C‑40/20 och C-173/20, EU:C:2022:985, punkt 101 och där angiven rättspraxis).
45 Om det är utrett att deltidsarbetande, under sin anställning, utför samma arbetsuppgifter som de arbetstagare som är heltidsanställda av samma arbetsgivare eller innehar samma tjänst som dessa, så ska situationen för dessa båda kategorier av arbetstagare i princip anses vara jämförbar (se, analogt, dom av den 15 december 2022, Presidenza del Consiglio dei Ministri m.fl. (Chercheurs universitaires), C‑40/20 och C-173/20, EU:C:2022:985, punkt 102 och där angiven rättspraxis).
46 Det framgår nämligen av begäran om förhandsavgörande att CLH:s heltids- och deltidsarbetande piloter utför samma arbete och bland annat samma flygtjänst, vilket innebär att situationen för klaganden i det nationella målet, i egenskap av deltidsarbetande pilot, är jämförbar med situationen för heltidsarbetande piloter, i den mening som avses i 4 § punkt 1 TzBfG, jämförd med 2 § punkt 1 tredje meningen i samma lag, med förbehåll för en sista prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att göra.
47 Vad slutligen gäller frågan huruvida det föreligger en skillnad i behandling mellan en deltidsarbetande pilot, såsom klaganden i det nationella målet, och heltidsarbetande piloter, framgår det av en undersökning av de delar av de berörda arbetstagarnas löner, vilka angetts i förevarande begäran om förhandsavgörande, att en deltidsanställd pilot inte erhåller någon extra ersättning för den första timmen som överstiger det första individuella tröskelvärdet, utan endast när det första tröskelvärdet för heltidsarbetande piloter har överskridits. Detta gäller analogt för det andra och det tredje tröskelvärdet. Den deltidsarbetande piloten måste således utföra samma antal flygtjänsttimmar som en heltidsarbetande pilot för att få denna ersättning utan att denna tröskel sänks i förhållande till längden på den individuella arbetstiden. Under dessa omständigheter uppnår deltidsarbetande piloter inte, eller endast med betydligt lägre sannolikhet än för heltidsarbetande piloter, det relevanta tröskelvärde som krävs för att komma i åtnjutande av den extra ersättningen.
48 Även om lönen per flygtimme för de båda pilotkategorierna förefaller motsvara dessa tröskelvärden, ska det emellertid påpekas att dessa identiska tröskelvärden representerar, för deltidsarbetande piloter, en flygtjänstperiod som är längre än för heltidsarbetande piloter i förhållande till deras totala arbetstid och följaktligen utgör en större belastning än för heltidsarbetande piloter (se, analogt, dom av den 27 maj 2004, Elsner-Lakeberg, C‑285/02, EU:C:2004:320, punkt 17). En sådan situation får således ofördelaktiga konsekvenser för deltidsarbetande piloterna när det gäller förhållandet mellan den prestation som tillhandahålls och den motprestation som mottas.
49 Deltidsarbetande arbetstagare uppfyller således långt mer sällan villkoren för att ha rätt till extra ersättning, vilket innebär att en deltidsarbetande pilot, såsom klaganden i det nationella målet, behandlas annorlunda än jämförbara heltidsarbetande piloter, vilket är förbjudet enligt klausul 4 punkt 1 i ramavtalet, såvida det inte föreligger ”objektiva skäl” härför, i den mening som avses i denna klausul.
50 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande: Klausul 4 punkt 1 i ramavtalet ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken extra ersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal tjänstetimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, utgör en ”mindre förmånlig” behandling av deltidsarbetande, i den mening som avses i denna bestämmelse.
Den andra frågan
51 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida klausul 4 punkt 1 i ramavtalet ska tolkas så, att en nationell lagstiftning, enligt vilken extra ersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal tjänstetimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, i syfte att kompensera för en särskild arbetsbelastning i detta företag.
52 I enlighet med syftet att undanröja diskriminering mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande utgör klausul 4 punkt 1 i ramavtalet, när det gäller anställningsvillkor, hinder mot att deltidsarbetande behandlas ”mindre förmånligt” än jämförbara heltidsarbetande, enbart på den grunden att de arbetar deltid, såvida inte särbehandlingen är motiverad av objektiva skäl.
53 Deltidsarbetande och heltidsarbetande ska ha lika lön, med förbehåll för den princip om tidsproportionalitet som slås fast i klausul 4 punkt 2 i ramavtalet (dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl., C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 64).
54 I förevarande fall följer det av övervägandena i punkterna 47–49 ovan att de tillämpliga kollektivavtal som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka betalningen av extra ersättning är beroende av tröskelvärden som är desamma för både deltids- och heltidsarbetande piloter och i vilka ovannämnda princip inte tillämpas, innebär en särbehandling som är förbjuden enligt punkterna 1 och 2 i denna klausul, såvida den inte är motiverad av ”objektiva skäl”.
55 Inom ramen för artikel 267 FEUF är domstolen inte behörig att bedöma de faktiska omständigheterna och tillämpa de unionsrättsliga bestämmelserna på ett visst fall. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att göra de rättsliga bedömningar som är nödvändiga för att den ska kunna avgöra det nationella målet. Däremot ankommer det på EU-domstolen att ge den hänskjutande domstolen alla erforderliga uppgifter för att ge vägledning för denna bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 mars 2022, Landkreis Gifhorn, C‑519/20, EU:C:2022:178, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
56 I detta avseende ankommer det på den hänskjutande domstolen att, med beaktande av samtliga relevanta omständigheter, avgöra huruvida den skillnad i behandling som är i fråga i det nationella målet kan anses vara motiverad av ”objektiva skäl”. Vid denna bedömning ska den hänskjutande domstolen beakta följande överväganden.
57 I det avseendet ska det erinras om att det följer av domstolens fasta praxis att begreppet ”objektiva skäl” i klausul 4 punkt 1 i ramavtalet ska tolkas på så sätt att det inte medger att en skillnad i behandling mellan deltidsarbetande och heltidsarbetande motiveras med att skillnaden i behandling föreskrivs i generella och abstrakta nationella bestämmelser, såsom bestämmelser i en lag eller ett kollektivavtal (dom av den 1 mars 2012, O’Brien, C‑393/10, EU:C:2012:110, punkt 64 och där angiven rättspraxis).
58 Tvärtom innebär nämnda begrepp ett krav på att den skillnad i behandling som konstaterats ska vara motiverad av precisa och konkreta omständigheter som är kännetecknande för det aktuella anställningsvillkoret i det särskilda sammanhang där det förekommer och på grundval av objektiva och klara kriterier, så att det kan säkerställas att denna skillnad tillgodoser ett verkligt behov, är ägnad att uppnå det eftersträvade målet och är nödvändig för detta ändamål. Dessa omständigheter kan till exempel följa av den särskilda beskaffenhet som utmärker de arbetsuppgifter som har föranlett deltidskontraktens ingående och dessa uppgifters natur eller, i förekommande fall, av en medlemsstats strävan efter att uppnå ett berättigat socialpolitiskt mål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 mars 2012, O’Brien, C‑393/10, EU:C:2012:110, punkt 64 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 15 oktober 2019, AEAT (Beräkning av tjänstgöringstid för arbetstagare som utför vertikalt regelbundet återkommande deltidsarbete), C‑439/18 och C‑472/18, EU:C:2019:858, punkt 47).
59 I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att CLH och den tyska regeringen, för att motivera den skillnad i behandling som är i fråga i det nationella målet, har åberopat målet dels att kompensera för en särskild arbetsbelastning i flygtjänsten som påverkar piloternas hälsa och, på ett sätt som har ett nära samband med detta mål, dels att avskräcka flygbolagen från att överutnyttja dessa piloter.
60 Det ska för det första påpekas att den hänskjutande domstolen har anfört att bestämmelserna i de tillämpliga kollektivavtalen inte innehåller någon objektiv grund som kan motivera den särbehandling som är aktuell i det nationella målet och att det är på grundval av den allmänna systematiken i dessa kollektivavtal som den hänskjutande domstolen anser att det mål som eftersträvas av arbetsmarknadens parter skulle kunna vara det mål som CLH och den tyska regeringen har åberopat, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
61 För det andra har dessa parter visserligen framhållit de begränsningar som är förenade med flygverksamheten, vilka trots allt utgör en pilots huvudsakliga verksamhet, men vid förhandlingen ändå medgett att de tröskelvärden för flygtjänsttimmar som föreskrivs i de tillämpliga kollektivavtalen inte grundar sig på objektivt fastställda värden eller vetenskapliga rön eller ens på allmänna experimentella data, till exempel avseende effekterna av en ackumulering av antalet flygtimmar per månad. Det förefaller således inte finnas några objektiva och transparenta kriterier för att säkerställa att den omtvistade skillnaden i behandling, och tillämpningen av enhetliga tröskelvärden för deltidsarbetande och för jämförbara heltidsarbetande piloter, tillgodoser ett verkligt behov i enlighet med den rättspraxis till vilken det hänvisas i punkt 58 i denna dom, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
62 För det tredje framgår det av denna rättspraxis att en sådan skillnad i behandling, förutom att svara mot ett verkligt behov, måste vara lämplig för att uppnå det eftersträvade målet och nödvändig för detta ändamål. Detta mål ska dessutom eftersträvas på ett konsekvent och systematiskt sätt, i enlighet med de krav som uppställs i rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 januari 2010, Petersen, C‑341/08, EU:C:2010:4, punkt 53 och där angiven rättspraxis, och dom av den 21 januari 2021, INSS, C‑843/19, EU:C:2021:55, punkt 32).
63 När det gäller frågan huruvida den konstaterade särbehandlingen är lämplig för att uppnå det eftersträvade målet och nödvändig för detta ändamål, i den mening som avses i nämnda rättspraxis, råder det, såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, fortfarande tvivel om huruvida det är lämpligt och konsekvent att fastställa enhetliga tröskelvärden för piloters rätt till extra ersättning, med hänsyn till målet att skydda deras hälsa mot en alltför stor arbetsbelastning. Att fastställa enhetliga tröskelvärden innebär nämligen att man i princip bortser från de individuella konsekvenserna av arbetsbelastningen och de särskilda begränsningar som är förknippade med flygning. Detta tar inte heller hänsyn till de skäl som ligger bakom själva inrättandet av deltidsarbete, såsom den berörda pilotens eventuella icke arbetsrelaterade skyldigheter.
64 Det kan för övrigt inte uteslutas att ett system med återhämtning av arbetstid, med vilodagar eller till och med fastställande av tröskelvärden för antalet flygtjänsttimmar per vecka snarare än per månad i detta sammanhang skulle kunna utgöra en mer lämplig och konsekvent åtgärd för att uppnå detta mål, än den som är i fråga i det nationella målet.
65 Att fastställa enhetliga tröskelvärden för att erhålla extra ersättning i stället för att införa individuella tröskelvärden beroende på anställningsavtal, ger dessutom, när det gäller deltidsarbetande piloter, upphov till ett problem vad avser förenligheten med målet att avskräcka flygbolagen från att överutnyttja piloter. Dessa bolag betalar nämligen endast ut denna extra ersättning för tjänstetimmar utöver det tröskelvärde som används för heltidsarbetande piloter.
66 Slutligen erinrar domstolen om att det, i den mån det är ekonomiska överväganden som ligger till grund för antagandet av nämnda nationella lagstiftning och för vägran att tillämpa principen om tidsproportionalitet i den situation som är aktuell i målet vid den nationella domstolen, framgår av rättspraxis att en strikt personalförvaltning faller under budgetrelaterade hänsyn och kan inte motivera en diskriminering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 april 2010, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols, C‑486/08, EU:C:2010:215, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
67 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den andra frågan besvaras enligt följande: Klausul 4 punkt 1 och 2 i ramavtalet ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken övertidsersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal tjänstetimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, i syfte att kompensera för en särskild arbetsbelastning i detta företag.
Rättegångskostnader
68 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Klausul 4 punkt 1 i ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS,
ska tolkas så,
att en nationell lagstiftning, enligt vilken extra ersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal tjänstetimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, utgör en ”mindre förmånlig” behandling av deltidsarbetande, i den mening som avses i denna bestämmelse.
2) Klausul 4 punkt 1 och 2 i ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat den 6 juni 1997, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 97/81,
ska tolkas så,
att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, enligt vilken övertidsersättning, på ett enhetligt sätt för deltidsarbetande och jämförbara heltidsarbetande, enbart betalas ut efter fullgörandet av samma antal tjänstetimmar för ett visst arbete, såsom en pilots flygtjänst, i syfte att kompensera för en särskild arbetsbelastning i detta företag.
Underskrifter