Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 mars 2020 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam - Nederländerna) – Verkställighet av en europeisk arresteringsorder som utfärdats mot SF
(Mål C-314/18)1
(Begäran om förhandsavgörande – Straffrättsligt samarbete – Rambeslut 2002/584/RIF – Europeisk arresteringsorder – Artikel 5 led 3 – Överlämnande förutsätter att den berörda personen återsänds till den verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts ut i den utfärdande medlemsstaten – Tidpunkt för återsändande – Rambeslut 2008/909/RIF – Artikel 3.3 – Tillämpningsområde – Artikel 8 – Anpassning av den påföljd som dömts ut i den utfärdande medlemsstaten – Artikel 25 – Verkställande av en påföljd i enlighet med artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584/RIF)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Rechtbank Amsterdam
Part i målet vid den nationella domstolen
SF
Domslut
Artikel 5 led 3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, jämförd med artikel 1.3 i samma beslut, och artikel 1 a, artikel 3.3 och 3.4, samt artikel 25 i rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen, i deras lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att för det fall den verkställande medlemsstaten har uppställt som villkor för att överlämna en person, som är medborgare eller bosatt i den staten och är föremål för en europeisk arresteringsorder för lagföring, att den berörda personen, efter att ha hörts, ska återsändas till den verkställande medlemsstaten för att där avtjäna det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som denne har dömts till i den utfärdande medlemsstaten, inträder den utfärdande medlemsstatens skyldighet att återsända den berörda personen så snart som avgörandet, varigenom en påföljd i form av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd har dömts ut, har vunnit laga kraft, såvida konkreta skäl avseende iakttagandet av den berörda personens rätt till försvar eller en god rättskipning inte innebär att det är absolut nödvändigt att personen i fråga är närvarande i den utfärdande medlemsstaten till dess att ett slutligt avgörande har meddelats beträffande andra processuella steg som ingår i det straffrättsliga förfarandet avseende det brott som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern.
Artikel 25 i rambeslut 2008/909, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, ska tolkas så, att för det fall att verkställigheten av en europeisk arresteringsorder som utfärdats för lagföring är förenad med det villkor som uppställs i artikel 5 led 3 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, får den verkställande medlemsstaten – för att verkställa det fängelsestraff eller den frihetsberövande åtgärd som dömts ut mot den berörda personen i den utfärdande medlemsstaten – anpassa den utdömda påföljden endast med iakttagande av de strikta villkor som uppställs i artikel 8.2 i rambeslut 2008/909, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299.
____________
1 EUT C 276, 6.8.2018