Mål T‑137/09

Nike International Ltd

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket R10 – Det nationella icke-registrerade ordmärket R10 – Överlåtelse av det nationella varumärket – Förfarandefel”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Talan vid gemenskapsdomstolen – Sakprövningsförutsättning – Grunder enbart avseende beslut från överklagandenämnderna

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 63.1)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande av ett beslut som meddelats av harmoniseringsbyråns invändningsenhet – Överlåtelse av det äldre varumärket efter det att invändningen framställts och före harmoniseringsbyråns beslut – Överklagandenämndens prövning av förvärvarens talerätt

3.      Gemenskapsvarumärke – Överlåtelse av den immateriella rättigheten – Bevis för överlåtelsen av den äldre nationella rättigheten – Tillämpning av regel 31.6 i förordning nr 2868/95 på överlåtelse av nationella varumärken

(Kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1, regel 31.6)

1.      Enligt artikel 63.1 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken får talan vid gemenskapsdomstolen endast väckas mot överklagandenämndernas beslut. Vid en sådan talan kan således endast grunder som rör överklagandenämndens eget beslut tas upp till sakprövning. Talan kan således inte tas upp till sakprövning såvitt avser grunder rörande en invändningsenhets åsidosättande av en bestämmelse i ett beslut.

(se punkt 13)

2.      När det, efter det att ett varumärke har överlåtits efter tidpunkten för invändningen, i kopian på registreringsbeviset anges ett annat bolag än det som har väckt talan mot ett beslut från en invändningsenhet om avslag på invändningen, kan talan inte tas upp till sakprövning på grundval av antagandet att det äldre varumärket har överlåtits till sökanden. Överklagandenämnden kan således lagligen pröva vederbörandes talerätt.

I en situation då överlåtelsen av det åberopade varumärket sker efter det att invändningen har framställts men innan Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) har fattat sitt slutliga beslut, ska harmoniseringsbyrån nämligen, till skillnad från vad som gäller när överlåtelsen sker innan invändningen har framställts, övervaka att de rättigheter som tillkommer den part som ursprungligen framställde invändningen eller ansökte om registrering av varumärke iakttas. Den omständigheten att varumärkets förvärvare träder in i förfarandet innebär nämligen att det förfarande som den ursprungliga invändaren inledde avslutas i förhållande till vederbörande. Överklagandenämnden är dessutom skyldig att kontrollera att den person som har lämnat in överklagandet har rätt att föra talan mot invändningsenhetens beslut.

(se punkt 17)

3.      I avsaknad av bestämmelser i lagstiftningen om bevisning angående överlåtelse av en äldre nationell rättighet som åberopats till stöd för en invändning, bygger i detta avseende harmoniseringsbyråns riktlinjer – vilka harmoniseringsbyrån i princip är skyldig att följa – på bestämmelserna i regel 31.6 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. I ”Del 1: Handläggningsfrågor”, som ingår i ”Del C: Invändningar”, i riktlinjerna föreskrivs sålunda att om den nya innehavaren av den äldre rättigheten ”informerar byrån om överlåtelsen men inte (i tillräcklig mån) styrker att denna har ägt rum, ska invändningsförfarandet vilandeförklaras och den nya innehavaren ska därvid inom två månader inkomma med bevisning som styrker överlåtelsen”. Denna tillämpning av regel 31.6 i förordning nr 2868/95 på överlåtelse av nationella varumärken kan inte med framgång ifrågasättas. När det i nationell rätt inte föreskrivs något förfarande för att registrera överlåtelse av äganderätten till registrerade varumärken är nämligen den bedömning som invändningsenheten eller överklagandenämnden vidtar för att kontrollera att överlåtelsen av det varumärke som åberopats till stöd för invändningen faktiskt har ägt rum i huvudsak densamma som den som harmoniseringsbyråns behöriga enhet vidtar för att pröva en begäran om överlåtelse av gemenskapsvarumärken. Dessutom ska detta förfarande tillämpas analogt vid överlåtelse av nationella icke-registrerade varumärken, trots att det uttryckligen föreskrivs att detta förfarande avser registrerade nationella varumärken, eftersom harmoniseringsbyråns prövning är identisk.

(se punkt 24)