FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(fjärde avdelningen i utökad sammansättning)
den 19 november 1998 (1)
Antidumpningstullar - Administrativa förfaranden - Slutgiltiga uppgifter -
Ändring av antidumpningstullar - Rätten till försvar
I mål T-147/97,
Champion Stationery Mfg Co. Ltd, bolag bildat i Hongkong (Kina)
Sun Kwong Metal Manufacturer Co. Ltd, bolag bildat i Hongkong (Kina)
US Ring Binder Corporation, bolag bildat i New Bedford, (USA)
företrädda av advokaten Richard Luff, Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån
Loesch & Wolter, 11, rue Goethe, Luxemburg,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av juridiska rådgivarna Antonio Tanca och
Eva Karlsson, i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna Hans-Jürgen Rabe
och Georg M. Berrisch, Hamburg respektive Bryssel, delgivningsadress: Europeiska
investeringsbanken, direktoratet för rättsfrågor, generaldirektören Alessandro
Morbilli, 100, boulevard Konrad Adenauer, Luxemburg,
med stöd av
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Viktor Kreuschitz och
Nicholas Khan, båda rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
Koloman Handler GesmbH, bolag bildat enligt österrikisk rätt, Wien (Österrike)
och
Robert Krause GmbH & Co KG, bolag bildat enligt tysk rätt, Espelkamp
(Tyskland),
företrädda av advokaten Rainer M. Bierwagen, Berlin och Bryssel,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 119/97 av den
20 januari 1997 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa
ringpärmsmekanismer med ursprung i Malaysia och Folkrepubliken Kina och om
slutgiltigt uttag av de preliminära tullarna (EGT L 22, s. 1), i den mån den rör
sökandena,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(fjärde avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av ordföranden P. Lindh samt domarna R. García-Valdecasas,
K. Lenaerts, J.D. Cooke och M. Jaeger,
justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den
1 juli 1998,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
- 1.
- Champion Stationery Mfg Co. Ltd (nedan kallat Champion Stationery) och Sun
Kwong Metal Manufacturer Co. Ltd (nedan kallat Sun Kwong) tillverkar
ringpärmsmekanismer i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Dessa två bolag
säljer de ringpärmsmekanismer som de tillverkar till ett närstående bolag, nämligen
US Ring Binder Corporation (nedan kallat US Ring Binder), som återförsäljer dem
inom gemenskapen.
- 2.
- Till följd av ett klagomål som inlämnades den 18 september 1995 av Robert Krause
GmbH & Co KG (nedan kallat Robert Krause) och Koloman Handler GesmbH
(nedan kallat Koloman Handler), bolag vars totala produktion antas uppgå till
90 procent av produktionen av ringpärmsmekanismer inom gemenskapen, inledde
kommissionen den 28 oktober 1995 ett antidumpningsförfarande avseende import
av vissa ringpärmsmekanismer med ursprung i Malaysia och Kina (EGT C 284,
1995, s. 16).
- 3.
- Kommissionen sände ett frågeformulär till samtliga kända berörda parter.
Sökandena besvarade detta och underställdes en kontroll på plats.
- 4.
- Sökandena underrättades den 11 juli 1996 om de viktigaste omständigheter och
överväganden på grundval av vilka kommissionen hade för avsikt att vidta
preliminära åtgärder.
- 5.
- Kommissionen utfärdade den 25 juli 1996 förordning (EG) nr 1465/96 av den
25 juli 1996 om införande av en preliminära antidumpningstull på import av vissa
ringpärmsmekanismer med ursprung i Malaysia och i Folkrepubliken Kina (EGT
L 187, s. 47, nedan kallad den provisoriska förordningen). Efter att ha konstaterat
att det förelåg en dumpningsmarginal om i genomsnitt 112,8 procent för Kina
(punkt 41 i övervägandena till den provisoriska förordningen), beräknade
kommissionen den tull som skulle vara tillräcklig för att eliminera den skada som
orsakats industrin i gemenskapen till följd av denna dumpning (punkt 82-86 i
övervägandena till den provisoriska förordningen). Denna beräkning resulterade
med avseende på Kina i en skadeelimineringsmarginal om 35,4 procent. Då denna
procentsats var lägre än den dumpningsmarginal som hade fastställts preliminärt,
fastställdes tullen preliminärt till denna nivå för all import av ringpärmsmekanismer
med ursprung i Kina.
- 6.
- Sökandena delgav kommissionen den 12 augusti 1996 sina skriftliga yttranden med
avseende på skrivelsen av den 11 juli 1996.
- 7.
- Kommissionen sände sökandena den 29 oktober 1996 genom fax och brevledes en
skrivelse med slutgiltiga uppgifter (nedan kallad informationsskrivelsen), i vilken
den redogjorde för de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av
vilka kommissionen hade för avsikt att rekommendera införande av slutgiltiga
tullar.
- 8.
- I det följebrev som åtföljde informationsskrivelsen förelades sökandena en tidsfrist
till och med den 8 november 1996 för att inkomma med yttranden. Sökandena
efterkom inte denna anmodan.
- 9.
- Det förklarades i punkt A.3.1 i informationsskrivelsen att kommissionen hade
kommit fram till att ett av de bolag som exporterade från Kina, World Wide
Stationery (nedan kallat WWS), kunde beviljas den individuella behandling som den
hade begärt. I punkt A.3.2. i nämnda handling anges att WWS individuella
dumpningsmarginal uppgår till 96,6 procent. Med anledning av beslutet att bevilja
WWS den begärda individuella behandling och bortsett från motsvarande
transaktioner i samband med beräkningen av genomsnittet för exporten från Kina,
uppgår dumpningsmarginalen för Kina som helhet till 129,22 procent. I punkt D
i informationsskrivelsen, benämnt slutgiltiga åtgärder, vilken inleds med
överväganden avseende fastställande av skadeelimineringsnivå, anges
(punkt D.1.1) att: Under dessa omständigheter skall den metod för beräkning av
skadeelimineringsnivån som redovisas i övervägande 83-86 i den provisoriska
förordningen fastställas. I punkt D.2, benämnd skadeelimineringsnivå, förklaras
med avseende på Kina (punkt D.2.2) att Att WWS beviljats individuell behandling
påverkar de preliminära avgörandena. Den metod som beskrivs ovan har tillämpats
för att beräkna den individuella skadeelimineringsnivån för detta bolag, för vilket
en prisunderskridandemarginal om 32,5 procent fastställdes.
- 10.
- I det följebrev som åtföljde informationsskrivelsen angavs att försändelsen
omfattade totalt nio sidor (nio sidor totalt). Sökandena har bekräftat att de har
erhållit nio sidor, följebrevet medräknat. Rådet har emellertid förklarat att
sökandena till följd av ett fel inte erhöll informationsskrivelsens sista sida.
Kommissionen förklarade på denna sida, som rådet har bifogat som bilaga D.3 till
svaromålet, att den reducerade marginalen för WWS medförde en ökning av
marginalen (från 35,4 procent) till 39,4 procent för alla andra exportörer från
Kina. Kommissionen meddelade för övrigt att den hade för avsikt att föreslå rådet
att fastställa en tull om 32,5 procent för WWS och en tull om 39,4 procent för
övriga kinesiska företag samt ett slutgiltigt uttag av de belopp som hade säkerställts
genom den provisoriska förordningen i den mån den preliminära tullen inte
överskred den slutgiltiga tullen.
- 11.
- Sökandenas ombud hade den 29 november 1996 ett telefonsamtal med Knoche, en
av de tjänstemän som vid generaldirektorat Yttre förbindelser, handelspolitik
(GD I), som hade ansvar för ärendet.
- 12.
- Knoche upprättade den 12 december 1996 en not i ärendet om detta telefonsamtal,
vilken har följande lydelse:
Luff, som är juridisk rådgivare för US Ring Binder i detta fall, ringde den
29 november och gjorde gällande att dennes klient hade anledning att anse att den
tull som tillämpades med avseende på bolagets export skulle förbli oförändrad
(35,4 procent) med anledning av punkt D.D.1 i informationsskrivelsen, som
bekräftar övervägandena 83-86 i den förordning genom vilken de preliminära
tullarna fastställdes.
Han erhöll svaret att ifrågavarande punkt endast bekräftade den metod som
definierades i den provisoriska förordningen och att den sista sidan i
informationsskrivelsen var helt tydlig vad avsåg den tull som kommissionen hade
föreslagit skulle tillämpas med avseende på US Ring Binder (39,4 procent).
Luff påstod då att handlingens sista sida inte hade erhållits och lät förstå att han
därför hade möjlighet att begära en ny informationsskrivelse.
Han fick svaret att mottagningsbekräftelsen för informationsskrivelsen som hade
sänts per fax angav korrekt antal sidor och att man på Luffs byrå kunde kontrollera
huruvida det rekommenderade brevet som hade mottagits under tiden var
fullständigt (om så inte var fallet, borde man snarast inge ett klagomål).
Luffs anspråk upprepades inte senare.
- 13.
- Sökandena anser att denna sammanfattning av telefonsamtalet är ofullständig och
oriktig. De anser att telefonsamtalet kan sammanfattas på följande sätt (repliken
punkt 14.3 ii och 14.3 iii): under det telefonsamtal som Knoche hade med Luff
förtydligade han att det hade förberetts olika versioner av informationsskrivelsen.
Han tillade att trots att informationsskrivelsen normalt sett borde ha sänts av GD I
- avdelning E (med ansvar för skadeaspekter), hade dennes kolleger på GD I -
avdelning C (med ansvar för dumpningsaspekter) gjort detta i förevarande fall. ...
Knoche inledde med att bekräfta att den tullsats som tillämpades på sökandena
hade ökats med anledning av den individuella behandling som hade beviljats WWS.
Då Luff frågade hur det var möjligt att dessa uppgifter inte förekom i en
informationsskrivelse som han hade erhållit tillade Knoche emellertid att det totala
antalet sidor under alla omständigheter fanns angivet i informationsskrivelsen ... och
uppmanade Luff att kontrollera huruvida han hade erhållit samtliga sidor. Denne
svarade omedelbart att det på informationsskrivelsens första sida angavs att den
omfattade totalt nio sidor och att han faktiskt hade erhållit samtliga nio sidor. Luff
uppmanade sedan Knoche att kontakta sina kolleger på GD I - avdelning C, för
att få uppgift om vilken version som var den riktiga och att be dem att kontrollera
om den version av informationsskrivelsen som hade sänts till Luff verkligen var den
riktiga versionen. ... Då Knoche frågade Luff om den informationsskrivelse som han
hade erhållit bekräftade den ursprungliga tullsats som hade fastställts för dennes
klienter, svarade Luff att så var fallet om man beaktade det sista stycket i
punkt D.1.1. Knoche bekräftade på ett mycket tydligt sätt att den sista sidan i den
version han hade erhållit inte hänvisade till punkt 83-86 [i övervägandena till den
provisoriska förordningen] och att punkterna 85 och 86 [i övervägandena till den
ovannämnda förordningen] hade utelämnats.
- 14.
- Rådet utfärdade den 20 januari 1997 förordning (EG) nr 119/97 av den
20 januari 1997 om införande av slutgiltiga antidumpningstullar på import av vissa
ringpärmsmekanismer med ursprung i Malaysia och Folkrepubliken Kina och om
slutgiltigt uttag av de preliminära tullarna (EGT L 22, s. 1, nedan kallad den
omtvistade förordningen). Den omtvistade förordningen fastställde den slutgiltiga
antidumpningstullen för import från Kina till 39,4 procent med undantag för WWS
import för vilken en slutgiltig tull om 32,5 procent fastställdes.
Förfarande och parternas yrkanden
- 15.
- Sökandena väckte under dessa omständigheter förevarande talan genom ansökan
som inkom till förstainstansrättens kansli den 30 april 1997.
- 16.
- Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 4 augusti 1997 har
kommissionen ansökt om att få intervenera till stöd för rådets yrkanden.
Kommissionen tilläts intervenera genom förstainstansrättens beslut av den
10 november 1997. Kommissionen, som inte har ingett någon interventionsinlaga
i förevarande mål, framförde sina argument under förhandlingen.
- 17.
- Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 26 september 1997
har även Koloman Handler och Robert Krause ansökt om att få intervenera till
stöd för rådets yrkanden. De tilläts intervenera genom förstainstansrättens beslut
av den 10 november 1997. De inkom med interventionsinlaga inom den frist som
förstainstansrättens kansli hade fastställt.
- 18.
- Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara den omtvistade förordningen till den del den berör dessa, och
- förplikta rådet att betala rättegångskostnaderna.
- 19.
- Sökandena har i yttrande om den interventionsinlaga som Koloman Handler och
Robert Krause har ingett även begärt att intervenienterna skall förpliktas att bära
sina rättegångskostnader.
- 20.
- Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa US Ring Binders talan,
- under alla omständigheter ogilla talan, och
- förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
- 21.
- Kommissionen har anslutit sig till rådets yrkanden.
- 22.
- Koloman Handler och Robert Krause har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa och/eller ogilla talan,, och
- förplikta sökandena att ersätta intervenienternas rättegångskostnader.
- 23.
- Förstainstansrätten (fjärde avdelning i utökad sammansättning) beslutade med stöd
av referentens rapport att inleda det muntliga förfarandet utan att dessförinnan
vidta åtgärder för bevisupptagning. Förstainstansrätten uppmanade emellertid rådet
att besvara en skriftlig fråga före förhandlingen. Rådet efterkom denna uppmaning
inom utsatt frist.
- 24.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor under
förhandlingen den 1 juli 1998.
Upptagande till sakprövning
Parternas argument
- 25.
- Rådet anser med hänvisning till domstolens dom av den 7 juli 1994 i mål C-75/92,
Gao Yao mot rådet (REG 1994, s. I-3141, punkt 28-30) att den talan som väckts
av sökandena Champion Stationery och Sun Kwong inte kan tas upp till
sakprövning. Rådet har i detta avseende påpekat att den undersökning som har
utförts i förevarande mål avsåg tillverkarna/exportörerna i Kina och Malaysia och
inte tillverkarna/exportörerna i Hongkong. Frågeformulären sändes av denna
anledning inte till sökandena Champion Stationery och Sun Kwong som är
etablerade i Hongkong. Rådet har vidare påpekat att dessa sökanden varken
namnges i den provisoriska förordningen eller den omtvistade förordningen i
egenskap av tillverkare/exportörer utan som bolag i Hongkong som är närstående
tillverkare/exportörerna i Kina. Den omständigheten att kommissionen godtog deras
svar på frågeformulären, att den hade en skriftväxling med dem och att den hörde
deras ombud innebär inte att de är direkt och personligen berörda av den
omtvistade förordningen (domen i det ovannämnda målet Gao Yao mot rådet,
punkt 30).
- 26.
- Rådet anser vidare att det är uppenbart att US Ring Binders talan skall avvisas.
Den har påpekat att det inte finns någon direkt anknytning mellan sökanden och
tillverkarna/exportörerna i Kina. Det finns inte ens någon direkt anknytning mellan
å ena sidan US Ring Binder och å andra sidan Champion Stationery och Sun
Kwong. Den omständigheten att dessa bolag hör till samma grupp innebär inte i
sig att US Ring Binder är direkt och personligen berörd av den omtvistade
förordningen. Rådet har tillagt att undersökningen inte rörde export från USA.
US Ring Binder har inte heller anklagats för antidumpning. Den omständigheten
att detta bolag har sänt ett svar på kommissionens frågeformulär innebär inte att
detta bolag är ett bolag som är direkt och personligen berört av den omtvistade
förordningen.
- 27.
- Intervenienterna ansluter sig till rådets argument i fråga om att förevarande talan
skall avvisas.
- 28.
- Sökandena har genmält att talan kan tas upp till sakprövning. De har för det första
gjort gällande att sökandena Champion Stationery och Sun Kwong är
tillverkare/exportörer i Kina. De produktionsanläggningar som de två bolagen har
i Kina utgör inte skilda juridiska personer. Svaren på frågeformulären kunde i
förevarande mål endast sändas av de två berörda sökandena, då de var verksamma
i egenskap av tillverkare i Kina och exporterade till Europeiska unionen. Eftersom
ansökningar enligt artikel 173 i fördraget endast kan inges av fysiska eller juridiska
personer, kunde sökandena Champion Stationery och Sun Kwongs
produktionsavdelningar i Kina inte väcka förevarande talan.
- 29.
- Med hänvisning till domstolens dom av den 21 februari 1984 i de förenade målen
239/82 och 275/82, Allied Corporation m.fl. mot kommissionen (REG 1984, s. 1005,
punkt 12; svensk specialutgåva, volym 6) och förstainstansrättens dom av den
28 september 1995 i mål T-164/94, Ferchimex mot rådet (REG 1995, s. II-2681,
punkt 34-36), har sökandena gjort gällande att även US Ring Binders talan kan tas
upp till sakprövning. De har i detta avseende påpekat att US Ring Binder är den
enda exportören till gemenskapen av de produkter som Champion Stationery och
Sun Kwong tillverkar. Dessutom har US Ring Binder utpekats i den provisoriska
förordningen och berörts av de föregående undersökningarna (domen i det
ovannämnda målet Allied Corporation m.fl. mot kommissionen, punkt 12). Det
framgår vidare av rättspraxis att förordningar om införande av antidumpningstullar
direkt och personligen berör de sökanden vars försäljningspriser för ifrågavarande
produkter har använts när man konstruerat exportpriset (domen i det ovannämnda
målet Ferchimex mot rådet, punkt 34-36). I förevarande fall hade det exportpris
som användes för att beräkna Champion Stationery och Sun Kwongs
antidumpningstullar beräknats på grundval av det pris som US Ring Binder
fakturerade sina kunder i Europeiska unionen.
Förstainstansrättens bedömning
- 30.
- Enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om
skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska
gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1, nedan kallad grundförordningen), skall
provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar ... införas genom förordning.
Även om det med avseende på kriterierna i artikel 173 fjärde stycket i fördraget
är riktigt att åtgärderna genom sin beskaffenhet och räckvidd faktiskt har en
normativ karaktär, eftersom de är tillämpliga på flertalet berörda ekonomiska
aktörer, är det för den skull inte uteslutet att bestämmelserna kan beröra vissa
ekonomiska aktörer personligen (dom i det ovannämnda målet Allied Corporation
m.fl. mot kommissionen, punkt 11, domstolens dom av den 23 maj 1985 i mål
53/83, Allied Corporation m.fl. mot rådet, REG 1985, s. 1621, punkt 4, dom i det
ovannämnda målet Gao Yao mot rådet, punkt 26, förstainstansrättens dom av den
11 juli 1996 i mål T-161/94, Sinochem Heilongjiang mot rådet, REG 1996, s. II-695,
punkt 45, och av den 25 september 1997 i mål T-170/94, Shanghai Bicycle mot
rådet, REG 1997, s. II-1383, punkt 35).
- 31.
- Det kan inledningsvis konstateras att de tre sökandena är direkt berörda av den
omtvistade förordningen. Nämnda förordning inför slutgiltiga antidumpningstullar
som medlemsstaternas tullmyndigheter är skyldiga att utta utan att de har något
som helst utrymme för skönsmässig bedömning.
- 32.
- Förstainstansrätten anser vidare att för att kunna avgöra om sökandena även är
personligen berörda måste man granska å ena sidan den situation som
Champion Stationery och Sun Kwong befinner sig i och å andra sidan den som
US Ring Binder befinner sig i.
- 33.
- Sökandena har, utan att rådet eller intervenienterna har bestridit detta, gjort
gällande att de av Champion Stationerys och Sun Kwongs enheter som är belägna
i Kina till vilka kommissionens frågeformulär sändes och vilka enligt rådet borde
ha väckt talan om ogiltigförklaring, är de två sökandenas produktionsanläggningar
i Hongkong. Det rör sig om avdelningar inom de berörda bolagen. Det har för
övrigt inte heller bestridits att de av Champion Stationery och Sun Kwongs enheter
som är belägna i Kina inte utgör skilda juridiska personer.
- 34.
- Champion Stationery och Sun Kwong skall under dessa omständigheter anses
såsom tillverkare/exportörer i Kina. Situationen i förevarande fall är således klart
annorlunda än den som var i fråga i det mål som gav upphov till domen i det
ovannämnda målet Gao Yao mot rådet. I detta senare mål fastställde domstolen
att sökandens talan skulle avvisas då den under det administrativa förfarandet
endast hade agerat såsom kontor för vidarebefordran av post i Hongkong för att
underlätta skriftväxlingen mellan kommissionen och Gao Yao Kina (domen i det
ovannämnda målet Gao Yao mot rådet, punkt 29).
- 35.
- Det framgår av en fast rättspraxis att de rättsakter genom vilka det införs
antidumpningstullar är av sådant slag att de direkt och personligen berör de
tillverknings- och exportföretag som kan visa att de har utpekats i kommissionens
eller rådets rättsakter eller att de har berörts av de förberedande undersökningarna
(domstolens dom av den 21 februari 1984 i det ovannämnda målet Allied
Corporation m.fl. mot kommissionen, punkt 12; domar av den 14 mars 1990 i de
förenade målen C-133/87 och C-150/87, Nashua Corporation m.fl. mot
kommissionen och rådet, REG 1990, s. I-719, punkt 14, och i mål C-156/87,
Gestetner Holdings mot rådet och kommissionen, s. I-781, punkt 17, av den
16 maj 1991 i mål C-358/89, Extramet Industrie mot rådet, REG 1991, s. I-2501,
punkt 15, förstainstansrättens dom i det ovannämnda målet Sinochem Heilongjiang
mot rådet, punkt 46, och domen i det ovannämnda Shanghai Bicycle mot rådet,
punkt 36).
- 36.
- Sökandena Champion Stationery och Sun Kwong har utpekats, genom att de är
namngivna, i punkt 5 b.2 i övervägandena i den provisoriska förordningen,
benämnd exportörer/tillverkare i Kina. Dessa bolag var även föremål för
undersökningar på plats (punkt 5 b.2 i övervägandena i den provisoriska
förordningen). Dessa sökande utpekades även i den omtvistade förordningen
(punkt 26 i övervägandena).
- 37.
- Av detta följer att sökandena Champion Stationery och Sun Kwong är personligen
berörda av den omtvistade förordningen och att deras talan kan tas upp till
sakprövning.
- 38.
- Det skall för övrigt konstateras att i slutet av punkt 5 b.2 i övervägandena i den
provisoriska förordningen föreskrivs att Champion Stationery Manufacturing Co.
Ltd och Sun Kwong Metal Manufacturer Co. Ltd ägs av samma företagsgrupp och
säljer sina kinesiska ringpärmsmekanismer till ett närstående företag i USA
(US Ring Binder). Det var av denna anledning som US Ring Binder ingick bland
de bolag som nämndes i den provisoriska förordningen under rubriken
exportörer/tillverkare i Kina samt blev föremål för undersökningar på plats
(punkt 5 b.2 i övervägandena i den provisoriska förordningen). US Ring Binder har
således utpekats i en av kommissionens rättsakter och har varit berörd av de
föregående undersökningarna i den mening som avses i den rättspraxis till vilken
har hänvisats i punkt 35 ovan. För övrigt har rådet, i sitt svar på en skriftlig fråga
från förstainstansrätten, medgivit att Champion Stationery och Sun Kwongs
exportpriser har beräknats på grundval av det pris som US Ring Binder
fakturerade sina kunder i gemenskapen. Även denna omständighet är sådan att den
särskiljer denna sökande, med avseende på ifrågavarande åtgärd, från samtliga
övriga ekonomiska aktörer (jämför domarna i de ovannämnda målen Gao Yao mot
rådet, punkt 27 och Ferchimex mot rådet, punkt 34).
- 39.
- Av vad anförts ovan följer att de tre sökandenas talan kan tas upp till sakprövning.
Prövning i sak
- 40.
- Sökandena har endast anfört en grund, som avser åsidosättande av deras rätt till
försvar.
Parternas argument
- 41.
- Sökandena har gjort gällande att, i strid med principer som fastställts i rättspraxis,
har gemenskapsinstitutionerna under det administrativa förfarandet inte översänt
till sökandena alla de uppgifter som var relevanta för deras försvar (domstolens
dom av den 20 mars 1985 i mål 264/82, Timex mot rådet, REG 1985, s. 849,
punkt 30, svensk specialutgåva, volym 8, och av den 27 juni 1991 i mål C-49/88,
Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian Fertilizer, REG 1991, s. I-3187, punkt 18).
I det avseendet har de hävdat att i informationsskrivelsen inte angavs att den
antidumpningstull som tillämpades på dem höjdes från 35,4 procent till
39,4 procent i det sista stadiet av förfarandet. Tvärtom fastställdes
skadeelimineringsnivån om 35,4 procent för alla kinesiska exportörer/tillverkare,
förutom WWS, i punkt D.1.1 i informationsskrivelsen, där punkterna 85 och 86 i
övervägandena i den provisoriska förordningen fastställdes. I den omtvistade
förordningen angavs dessutom på ett iögonfallande sätt (punkt 64 i övervägandena)
att punkt 82-84 i övervägandena i den provisoriska förordningen fastställdes, ochpunkterna 85 och 86 i samma övervägande utelämnades särskilt. Denna avvikelse
mellan informationsskrivelsen och den omtvistade förordningen visar att
informationsskrivelsen var långt ifrån ofullständig och att den i verkligheten hade
ett annat innehåll än den omtvistade förordningen.
- 42.
- Sökandena har därefter påpekat att det inte angavs i informationsskrivelsen att det
faktum att WWS hade beviljats individuell behandling medförde att dess
försäljningar undantogs vid beräkningen av den skadenivå som kunde tillskrivas
övrig kinesisk export. I vilket fall som helst skulle det faktum att WWS hade
beviljats individuell behandling inte nödvändigtvis ha lett till att det inrättades en
annan tullsats för sökandena än den som föreskrevs i den provisoriska
förordningen. Enligt sökandena medför individuell behandling av en viss exportör
inte nödvändigtvis att skadeelimineringsnivåer för övriga exportörer påverkas.
Sökandena har i det avseendet hänvisat till fallet med kopiatorer för vanligt papper
med ursprung i Japan (rådets förordning (EEG) nr 535/87 av den 23 februari 1987
om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kopiatorer för vanligt
papper med ursprung i Japan (EGT L 54, s. 12)) och fallet med elektroniska
mikrokretsar av DRAM-typ med ursprung i Sydkorea (rådets förordning (EEG)
nr 611/93 av den 15 mars 1993 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på
import till gemenskapen av vissa elektroniska mikrokretsar av DRAM-typ med
ursprung i Sydkorea och som exporteras av företag som inte är befriade från denna
tull, samt om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstullen (EGT L 66,
s. 1)). Även om de borde ha känt till att nivån på deras tull skulle öka på grund av
den individuella behandling som hade beviljats WWS, var det helt omöjligt för dem
att beräkna den exakta slutgiltiga tullsatsen.
- 43.
- Enligt sökandena framgår det vid en jämförelse av den provisoriska förordningen
och den omtvistade förordningen att den metodik som använts för att beräkna
skadeelimineringsnivån ändrades under förfarandets gång. Redan den
omständigheten att det i den provisoriska förordningen fastställdes en enda
skadeelimineringsnivå på grundval av den export som bedrivits av samtliga berörda
kinesiska exportörer, medan det i den omtvistade förordningen fastställdes olika
skadeelimineringsnivåer för dessa exportörer, utgör en uppenbar ändring av
metodiken. I den omtvistade förordningen borde således den metodik som angavs
i punkt 82-84 i övervägandena i den provisoriska förordningen endast ha fastställts
och inte den metodik som angavs i punkterna 85 och 86 i nämnda överväganden,
genom vilken en identisk skadeelimineringsnivå fastställdes för samtliga kinesiska
exportörer.
- 44.
- Sökandena har understrukit att de skulle ha anfört nya argument om de under det
administrativa förfarandet hade fått reda på att den tullsats som tillämpades på
dem skulle öka på ett inte obetydligt sätt. Sökandena har uppmärksammat den
omständigheten att i förevarande fall är den metodik som använts av institutionerna
diskutabel, eftersom det är ologiskt att bedöma en skada, i synnerhet
underprissättning, på grundval av samtliga exportörer, medan
skadeelimineringsnivåerna beräknades på individuell grund. Om kommissionen
preliminärt hade fastslagit att underprissättningen av export med ursprung i Kina
var 11,5 procent (punkt 54 i övervägandena i den provisoriska förordningen) och
att en tull om 35,4 procent var tillräcklig för att undanröja skadan med avseende
på alla de berörda exportörerna (punkt 85 i övervägandena i den provisoriska
förordningen), fanns det nämligen inte något skäl för att kräva en högre slutgiltig
tull för att undanröja skadan, eftersom underprissättningen av exporten med
ursprung i Kina vid den slutgiltiga beräkningen beräknades på den totala mängden
och upprätthölls på samma nivå (punkt B.5 i informationsskrivelsen och punkt 34
i övervägandena i den omtvistade förordningen).
- 45.
- Därefter har sökandena gjort gällande att de under det administrativa förfarandet
inte hade någon anledning att misstänka att informationsskrivelsen var ofullständig,
eftersom de hade fått exakt samma version via telefax och post, och eftersom det
på den första sidan av de två versionerna tydligt angavs att informationsskrivelsen
innehöll nio sidor och eftersom texten på den sista sidan i informationsskrivelsen
(det vill säga sidan 9) slutade mitt på sidan. I vilket fall som helst anser sökandena
att kommissionen har åsidosatt artikel 20.4 i grundförordningen, där det föreskrivs
att [e]tt slutligt utlämnande av uppgifter skall ske skriftligen. Ett telefonsamtal
kan inte ersätta skriftliga uppgifter, i synnerhet när den slutgiltiga tull som införts
visar sig vara en annan än den preliminära tullen.
- 46.
- Vid förhandlingen har dock sökandena medgett, som svar på det argument som
rådet anfört med stöd av artikel 20.3 i grundförordningen, att de aldrig begärde ett
slutligt utlämnande av uppgifter skriftligen. De har dock gjort gällande att när
kommissionen slutligt utlämnar uppgifter till en viss part, skall dessa uppgifter vara
fullständiga.
- 47.
- Rådet och intervenienterna har först understrukit att sökandena hade kännedom
om den ändrade antidumpningstullsats som tillämpades på dem. Det framgår
nämligen av en anteckning i akten avseende telefonsamtalet den 29 november 1996
(se ovan punkt 12) att sökandena vid detta tillfälle underrättades om att den
slutliga tullen, som kommissionen föreslog att rådet skulle införa översteg den tull
som infördes genom den provisoriska förordningen. Sökandena skall även ha
underrättats om den exakta tullsatsen. De har även uppmärksammat den
omständigheten att sökandena i sin replik bekräftat att Knoche hade underrättat
deras rådgivare under telefonsamtalet den 29 november 1996 om att den slutgiltiga
tull som kommissionen föreslog översteg den preliminära tullen, och att han
förklarade skälen för denna höjning (se ovan punkt 13). Sökandena har inte heller
bestritt att de underrättades om den slutgiltiga tullsats som kommissionen avsåg att
föreslå. Rådet och intervenienterna har av detta dragit slutsatsen att sökandena
borde ha förstått att de inte hade mottagit den fullständiga versionen av
informationsskrivelsen. Som svar på sökandenas argument, att
informationsskrivelsen inte var ofullständig utan en annan, har rådet gjort gällande
att den handling som sökandena skulle ha mottagit var den som de faktiskt erhöll,
med tillägg av den sista sidan som saknades. Rådet har hävdat att det ingav den
sida som saknades i bilaga D.3 till sitt svaromål. De enda skillnaderna mellan den
informationsskrivelse som skickades till sökandena och den informationsskrivelse
som skickades till övriga exportörer avsåg svaren på vissa särskilda argument
rörande dumpning och/eller affärshemligheter. På grund av de obetydliga
skillnaderna skulle separata informationsskrivelser ha medfört långrandighet och
hopp mellan olika sidor.
- 48.
- Rådet och intervenienterna har därefter hävdat att höjningen av tullsatsen
dessutom framgick av ordalydelsen i den informationsskrivelse som sökandena
erhöll. I det avseendet hänvisar de till punkt D.1.1 i informationsskrivelsen, där det
anges att den metod för beräkning av skadeeliminieringsnivån som redovisas i
övervägande 83-86 i den provisoriska förordningen [skall] fastställas. De har även
understrukit att i punkt D.2.2 i informationsskrivelsen angav kommissionen följande
angående skadeelimineringsnivå: Att WWS beviljats individuell behandling
påverkar de preliminära avgörandena. Enligt rådet och intervenienterna var
höjningen av den tull som tillämpades på sökandena i den slutgiltiga förordningen
ett logiskt resultat av att den metod som använts för att beräkna beloppet för
skadeeliminering och att WWS beviljades individuell behandling, vars individuella
skadeelimineringsnivå var lägre än genomsnittet, uttryckligen hade fastställts. Om
sökandena hade läst informationsskrivelsen noggrant hade de alltså inte kunnat
betvivla att den slutgiltiga tull som kommissionen avsåg att föreslå rådet översteg
den preliminära tullen. Rådet har emellertid medgett i sin replik att sökandena, på
grundval av de uppgifter som fanns i informationsskrivelsen, inte kunde beräkna
den exakta tullsats som kommissionen avsåg att föreslå. Det står dock klart att det
tydligt angavs i informationsskrivelsen att den tull som kommissionen avsåg att
föreslå översteg den preliminära tullen.
- 49.
- Rådet har för övrigt som invändning mot sökandenas argument att metodiken
ändrades under det administrativa förfarandet, anfört att den metod som användes
vid beräkningen av skadeelimineringsnivån, och följaktligen vid beräkningen av
antidumpningstullen, aldrig har ändrats, varken mellan införandet av den
preliminära tullen och det slutliga utlämnandet av uppgifter, eller mellan det
slutliga utlämnandet av uppgifter och införandet av de slutgiltiga åtgärderna.
- 50.
- Rådet och intervenienterna har vidare hävdat att det var uppenbart att
informationsskrivelsen var ofullständig och under dessa förhållanden borde
sökandena ha kontaktat kommissionen för att få klarhet i huruvida delar av
informationsskrivelsen fattades. I det avseendet har de gjort gällande att det i den
informationsskrivelse som sökandena erhöll inte nämndes nivån på den tull som
kommissionen avsåg att föreslå rådet, varken för exporten från WWS, exporten
från hela Kina eller exporten av ringpärmsmekanismer med ursprung i Malaysia.
Dessutom anser de att det är slående att det i informationsskrivelsen som
sökandena erhöll nämns skadeelimineringsnivån för Malaysia och för WWS, men
inte för andra kinesiska tillverkare/exportörer. Slutligen anges det i
informationsskrivelsen att det faktum att WWS hade beviljats individuell behandling
påverkade de preliminära avgörandena. Sökandena hade således kunnat vänta
sig att informationsskrivelsen innehöll en förklaring av det sätt på vilket
avgörandena rörande exportörerna från Kina, förutom WWS, hade påverkats. Vid
förhandlingen gjorde rådet och intervenienterna återigen gällande att
informationsskrivelsens ofullständiga karaktär även framgår av den omständigheten
att den inte innehåller någon uppgift om uttaget av preliminära tullar.
- 51.
- I andra hand har rådet gjort gällande att, även om förstainstansrätten anser att
gemenskapsinstitutionerna har underlåtit att underrätta sökandena om att de
slutgiltiga tullar som kommissionen föreslog rådet översteg de preliminära tullar
som införts, har sökandenas rätt till försvar ändå inte åsidosatts. Rådet hävdar att
i enlighet med artikel 20.2-20.4 i grundförordningen lämnade kommissionen till
sökandena ut de viktigaste omständigheterna och övervägandena vid beräkningen
av de slutgiltiga tullarna, i synnerhet den metod som tillämpades vid beräkningen
av skadeelimineringsnivån. Rådet har erinrat om att den skadeelimineringsnivå som
fastställts i den omtvistade förordningen vad beträffar sökandena överstiger den
skadeelimineringsnivå som nämndes i den provisoriska förordningen till följd av en
enkel räkneoperation. Följaktligen utgjorde beloppet på den slutgiltiga
skadeelimineringsnivån inte en del av de viktiga omständigheter och
överväganden som avses i artikel 20.2 i grundförordningen.
- 52.
- Dessutom har rådet och intervenienterna hävdat att sökandena inte skulle ha
kunnat anföra något ytterligare argument, även om de uttryckligen hade
underrättats om nivån på den föreslagna tullen och den omständigheten att den
översteg den preliminära tullen (domen i det ovannämnda målet Al-Jubail Fertilizer
och Saudi Arabian Fertilizer, punkt 18). Det administrativa förfarandet skulle
således inte ha kunnat leda till ett annat resultat.
- 53.
- I tredje hand har rådet gjort gällande att sökandena inte har framfört någon
begäran om att uppgifter skulle utlämnas skriftligen inom den frist som fastställs
i artikel 20.3 i grundförordningen. Följaktligen hade de inte rätt till ett slutligt
utlämnande av uppgifter och gemenskapsinstitutionerna hade inte skyldighet att
tillhandahålla dem dessa. Av detta följer att även om gemenskapsinstitutionerna
hade tillhandahållit otillräckliga uppgifter och sökandena på grund av denna
ofullständighet var förhindrade att försvara sina intressen på ett tillfredsställande
sätt, kan det inte leda till ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.
- 54.
- I sin replik har rådet även hävdat, som svar på sökandenas argument att det
slutliga utlämnandet av uppgifter skall ske skriftligen enligt artikel 20.4 i
grundförordningen, att den omständigheten att skyldigheten att utlämna uppgifter
inte har iakttagits endast kan medföra att en antidumpningsåtgärd ogiltigförklaras
om åsidosättandet har medfört att den berörda parten har hindrats från att på ett
tillfredsställande sätt försvara sina intressen, vilket dock inte var fallet här.
Förstainstansrättens bedömning
- 55.
- Principen om iakttagande av rätten till försvar är en grundläggande princip i
gemenskapsrätten, vars iakttagande gemenskapsdomstolarna skall säkerställa
(domen i det ovannämnda målet Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian Fertilizer,punkt 15; förstainstansrättens dom av den 18 december 1997 i de förenade målen
T-159/94 och T-160/94, Ajinomoto och Nutrasweet mot rådet, REG 1997, s. II-2461,
punkt 81). Enligt denna princip skall de berörda företagen under det
undersökningsförfarande som föregår antagandet av en antidumpningsförordning
under det administrativa förfarandet beredas tillfälle att på ett tillfredsställande sätt
yttra sig i frågan om de faktiska omständigheter, påstådda förhållanden och den
bevisning som kommissionen har anfört till stöd för sitt påstående att det har
förekommit dumpning och den skada som denna har orsakat är riktiga och
relevanta (domen i det ovannämnda målet Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian
Fertilizer mot rådet, punkt 17; förstainstansrättens dom av den 17 december 1997
i mål T-121/95, EFMA mot rådet, REG 1997, s. II-2391, punkt 84, och i det
ovannämnda målet Ajinomoto och Nutrasweet mot rådet, punkt 83). Dessa krav
har även klargjorts i artikel 20 i grundförordningen. Således föreskrivs i artikel 20.2
i denna förordning att de klagande, importörer, exportörer och deras
intresseorganisationer, samt företrädare för exportlandet, får begära att slutligen
få ta del av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka
man avser att rekommendera att slutgiltiga åtgärder införs ... , varvid särskild
hänsyn skall tas till utlämnandet av sådana omständigheter och överväganden som
skiljer sig från dem som låg till grund för de provisoriska åtgärderna. I artikel 20.5
i grundförordningen ges för övrigt de företag som mottagit sådana slutliga uppgifter
rätt att inkomma med eventuella synpunkter inom en frist som kommissionen skall
fastställa, och som skall vara minst tio dagar.
- 56.
- Mot bakgrund av dessa principer skall det således undersökas huruvida sökandenas
rätt till försvar har åsidosatts under det administrativa förfarandet.
- 57.
- Parterna har inte bestritt att den informationsskrivelse som sökandena erhöll
den 29 oktober 1996 var ofullständig. I det avseendet har
gemenskapsinstitutionerna förklarat att den informationsskrivelse som sökandena
skulle ha mottagit var den som de faktiskt erhöll den 29 oktober 1996, med tillägg
av den sista sidan som saknades (se ovan punkt 10).
- 58.
- Sökandena anser att det faktum att informationsskrivelsen var ofullständig
påverkade utövandet av deras rätt till försvar under det administrativa förfarandet.
I det avseendet har de i första hand hävdat att de inte underrättades om de
ändringar som gjordes i den metod som användes vid beräkningen av den slutgiltiga
tullen, mellan det att de erhöll informationsskrivelsen och införandet av slutgiltiga
åtgärder. För det andra skall deras rätt till försvar ha åsidosatts eftersom den
informationsskrivelse som de erhöll fastställde skadeelimineringsmarginalen om
35,4 procent för Kina, medan det nämns en marginal om 39,4 procent i den
omtvistade förordningen. För det tredje anser sökandena att deras rätt till försvar
har åsidosatts därför att det i den informationsskrivelse som de erhöll varken
nämndes att kommissionen avsåg att föreslå rådet att anta en högre slutgiltig tull
än den preliminära tullen, på grund av den individuella behandling som WWS hade
beviljats, eller den exakta slutgiltiga tullsatsen. Slutligen har sökandena i fjärde
hand hävdat att den omtvistade förordningen skall ogiltigförklaras därför att den
åsidosätter artikel 20.4 i grundförordningen. Dessa olika invändningar skall
bedömas separat.
Huruvida det skett en ändring i den metod som användes vid beräkningen av den
slutgiltiga tullen
- 59.
- Det skall erinras om att enligt artikel 7.2 och 9.4 i grundförordningen bör
preliminära och slutgiltiga antidumpningstullar vara lägre än den
dumpningsmarginal som fastställts om en sådan lägre tull är tillräcklig för att
undanröja skadan för gemenskapsindustrin. I enlighet med denna princip har
gemenskapsinstitutionerna fastställt nivån på antidumpningstullen, såväl i den
provisoriska förordningen (punkterna 85 och 86 i övervägandena) som i den
omtvistade förordningen (punkt 66 i övervägandena), till samma nivå som fastställts
för skadeelimineringsmarginalen.
- 60.
- Det skall konstateras att, i motsats till vad sökandena har hävdat, har den metod
som använts vid beräkningen av skadeelimineringsnivån och antidumpningstullen
inte ändrats efter det att den provisoriska förordningen antogs. I den omtvistade
förordningen anges till och med uttryckligen att den metod för
skadeelimineringsnivån som anges i övervägandena 82-84 i den provisoriska
förordningen [skall] fastställas (punkt 64 i övervägandena). Metoden är följande.
Gemenskapsinstitutionerna har undersökt vilken tullsats som krävs för att
undanröja skadan för gemenskapsindustrin genom det antidumpningsförfarande
som har påtalats (punkt 82-84 i övervägandena i den provisoriska förordningen och
punkt 62-69 i övervägandena i den omtvistade förordningen). I det syftet har det
ansetts att det går att beräkna ett pris baserat på produktionskostnaderna för
gemenskapstillverkarna, ökat med en skälig vinstmarginal.
Gemenskapsinstitutionerna har således fastställt ett icke-skadevållande pris
(punkt 83 i övervägandena i den provisoriska förordningen och punkt 64 i
övervägandena i den omtvistade förordningen). Därefter har det angetts att
skillnaden mellan detta icke-skadevållande pris och de försäljningspriser som
exportörer i gemenskapen faktiskt tillämpar skall beräknas. Denna skillnad utgör
skadeelimineringsmarginalen, det vill säga den höjning av priserna som krävs för
att exportörernas försäljningspriser skall höjas till nivån för det icke-skadevållande
priset (punkt 84 i övervägandena i den provisoriska förordningen och punkt 64 i
övervägandena i den omtvistade förordningen).
- 61.
- Sökandena kan inte hävda, som de gör i sin replik, att redan den omständigheten
att det i den provisoriska förordningen fastställdes en enda skadeelimineringsnivå
baserad på den export som utförts av samtliga berörda kinesiska exportörer, medan
det i den omtvistade förordningen fastställdes olika skadeelimineringsnivåer, dels
för WWS, dels för övriga kinesiska exportörer, utgör en uppenbar ändring i
metodik. Den metod som användes, såväl i den provisoriska förordningen som i den
omtvistade förordningen, förutsätter att institutionerna beräknar
skadeelimineringsmarginalen genom att fastställa ett icke-skadevållande pris och
genom att jämföra detta pris med de försäljningspriser som faktiskt tillämpas av
exportörerna i gemenskapen. Tillämpningen av denna metod vid beräkningen av
skadeelimineringsnivån, kombinerat med den individuella behandling som WWS
hade beviljats - vilket är en omständighet som sökandena underrättades om genom
informationsskrivelsen (punkt A.3.1. och D.2.2. i denna informationsskrivelse) -
ledde till att sökandenas slutgiltiga tull fastställdes till 39,4 procent.
- 62.
- Av detta följer att sökandenas första invändning är oriktig i sak och att talan
således inte kan vinna bifall på denna invändning.
Huruvida det i informationsskrivelsen fastställdes att det upprättats en
skadeelimineringsmarginal om 35,4 procent för de kinesiska
tillverkarna/exportörerna, förutom WWS
- 63.
- Genom att hänvisa till punkterna 85 och 86 i övervägandena i den provisoriska
förordningen, har sökandena hävdat att punkt D.1.1. i informationsskrivelsen
fastställde skadeelimineringsmarginalen om 35,4 procent för de kinesiska
tillverkarna/exportörerna, förutom WWS. Av detta har de dragit slutsatsen att de
inte erhöll en ofullständig version av informationsskrivelsen, utan en fullständig
version av en annan informationsskrivelse. I motsats till den informationsskrivelse
som sökandena erhöll, innehöll nämligen den omtvistade förordningen (punkt 64
i övervägandena) och den informationsskrivelse som påstås vara den officiella
versionen inte någon uttrycklig hänvisning till punkterna 85 och 86 i övervägandena
i den provisoriska förordningen.
- 64.
- Det skall konstateras att i punkt D.1.1. i informationsskrivelsen anges att den
metod för beräkning av skadeelimineringsnivån som redovisas i övervägande 83-86
i den provisoriska förordningen [skall] fastställas.
- 65.
- Det skall noteras att metoden för beräkning av skadeelimineringsnivån förklaras i
punkterna 83 och 84 i övervägandena i den provisoriska förordningen och att
respektive skadeelimineringsmarginal har fastställts för Kina (35,4 procent) och
Malaysia (10,5 procent) på grundval av denna metod i punkterna 85 och 86 i
övervägandena i nämnda förordning. Av detta följer att i punkt D.1.1. i
informationsskrivelsen har kommissionen inte fastställt skadeelimineringsmarginalen
om 35,4 procent som fastslogs i punkt 85 i övervägandena i den provisoriska
förordningen för den kinesiska exporten. Kommissionen har endast fastställt
metoden för beräkning av skadeelimineringsmarginalen, en metod som förblev
oförändrad mellan antagandet av den provisoriska förordningen och den omtvistade
förordningen (se ovan punkt 60). Även om det hade funnits en annan version av
informationsskrivelsen som inte innehöll någon hänvisning till punkterna 85 och 86
i övervägandena i den provisoriska förordningen, skulle sökandenas rätt till försvar
inte kunna påverkas av att denna version inte lämnades ut, eftersom punkt D.1.1.
i den informationsskrivelse som lämnades ut till dem, precis som den version av
informationsskrivelsen som påstås inte ha skickats, endast fastställer metoden för
beräkning av skadeelimineringsnivån och inte den skadeelimineringsnivå om
35,4 procent för kinesisk export som fastslogs i punkt 85 i övervägandena i den
provisoriska förordningen.
- 66.
- Av detta följer att sökandenas andra invändning är oriktig i sak och att talan
således inte kan vinna bifall på denna invändning.
Huruvida det i informationsskrivelsen saknades uppgifter dels avseende ökningen
av den tull som tillämpades på sökandena på grund av den individuella behandling
som WWS hade beviljats, och dels den exakta slutgiltiga tullsatsen
- 67.
- Sökandena hävdar att deras rätt till försvar åsidosattes under det administrativa
förfarandet därför att det i den informationsskrivelse som de erhöll varken
nämndes att kommissionen avsåg att föreslå rådet att anta en slutgiltig tull som var
högre än den preliminära tullen på grund av den individuella behandling som WWS
hade beviljats eller den exakta slutgiltiga tullen.
- 68.
- Det skall erinras om att det i den provisoriska förordningen (punkt 85 i
övervägandena) fastställdes en skadeelimineringsnivå om 35,4 procent och en
preliminär antidumpningstull på samma nivå för samtliga berörda kinesiska
tillverkare/exportörer av produkten i fråga. I den omtvistade förordningen
(punkt 68 i övervägandena) anges däremot att den sänkta skadeelimineringsnivån
för WWS har medfört en ökning från 35,4 procent till 39,4 procent av
skadeelimineringsnivån för samtliga övriga exportörer från Kina. På denna grund
ökade den överskjutande tullen för de kinesiska tillverkarna/exportörerna, förutom
WWS, till 39,4 procent (punkt 69 i övervägandena).
- 69.
- Av detta följer att den slutgiltiga antidumpningstullen som tillämpades på
sökandenas import till Europeiska unionen skiljer sig helt från den preliminära tull
som infördes, på grund av den individuella behandling som WWS hade beviljats.
Eftersom det framgår av domstolens rättspraxis att storleken på den slutgiltiga
tullen utgör en viktig uppgift (domen i det ovannämnda målet Al-Jubail Fertilizer
och Saudi Arabian Fertilizer mot rådet, punkt 23) skall det bedömas huruvida
sökandena underrättades på lämpligt sätt om dessa ändringar under det
administrativa förfarandet.
- 70.
- I det avseendet skall det först konstateras att genom informationsskrivelsen
underrättades sökandena om att WWS skulle beviljas individuell behandling.
Dessutom nämndes det i informationsskrivelsen att den individuella behandlingen
skulle påverka de preliminära avgörandena. Således angavs följande i punkt D.2.2.
i denna informationsskrivelse: Att WWS beviljats individuell behandling påverkar
de preliminära avgörandena. Den metod som beskrivs ovan har tillämpats för att
beräkna den individuella skadeelimineringsnivån för detta bolag, för vilket en
marginal om 32,5 procent fastställdes. Däremot nämns det inte uttryckligen i något
avsnitt i denna informationsskrivelse att den antidumpningstull som tillämpades på
sökandena skulle höjas, på grund av att WWS hade beviljats individuell behandling.
I informationsskrivelsen anges inte heller den exakta slutgiltiga tullsatsen som
tillämpades på sökandena. Dessa två omständigheter nämndes nämligen på sista
sidan i informationsskrivelsen, som sökandena inte erhöll under det administrativa
förfarandet (se ovan punkt 10).
- 71.
- Sökandena har dock själva medgett i sina repliker att under det telefonsamtal som
deras rådgivare hade med Knoche den 29 november 1996, inledde [Knoche] medatt bekräfta att den tullsats som tillämpades på sökandena hade ökats med
anledning av den individuella behandling som hade beviljats WWS. Som svar på
en fråga som ställdes av förstainstansrätten under förhandlingen, angav rådgivaren
dessutom att den under samma telefonsamtal underrättades om den exakta
slutgiltiga tullsatsen (39,4 procent) som skulle tillämpas vid import av sökandenas
produkter till Europeiska unionen.
- 72.
- Även om det var sökandenas rådgivare som förde detta telefonsamtal med en
tjänsteman vid kommissionen den 29 november 1996, skall det anses att det var
sökandena själva som fick kännedom om de uppgifter som lämnades under detta
samtal. Det är nämligen ostridigt att denne rådgivare även företrädde sökandena
under det administrativa förfarandet.
- 73.
- Det skall således konstateras att, fastän det i informationsskrivelsen varken
nämndes att den antidumpningstullsats som tillämpades på deras produkter skulle
höjas i den slutgiltiga förordningen på grund av att WWS hade beviljats individuell
behandling, eller den exakta storleken på tullsatsen, fick sökandena icke desto
mindre kännedom om dessa omständigheter under det administrativa förfarandet.
- 74.
- Det skall dock kontrolleras om sökandena underrättades om dessa omständigheter
och överväganden i tillräckligt god tid under det administrativa förfarandet för att
de skulle kunna förbereda sitt försvar.
- 75.
- I det avseendet skall det erinras om att det i artikel 20.5 i grundförordningen
föreskrivs följande: De uppgifter som lämnas efter ett slutligt utlämnande av
uppgifter skall endast beaktas om de inkommer inom en period som i varje enskilt
fall skall fastställas av kommissionen och som skall vara minst tio dagar med
beaktande av hur brådskande ärendet är.
- 76.
- I förvarande fall skickade kommissionen den 29 oktober 1996, via telefax och post,
informationsskrivelsen till sökandena. Sökandena förfogade över en frist om minst
tio dagar för att inkomma med synpunkter, såsom föreskrivs i artikel 20.5 i
grundförordningen. Denna frist utlöpte den 8 november 1996.
- 77.
- Det var först den 29 november 1996 som sökandena fick reda på att det faktum att
WWS hade beviljats individuell behandling medförde en höjning av den
antidumpningstull som tillämpades vid import av deras produkter till Europeiska
unionen, samt den exakta satsen för denna antidumpningstull (39,4 procent). Dessa
väsentliga uppgifter fanns inte med i informationsskrivelsen, och därav följer att
sökandena inte hade mottagit tillräckliga uppgifter som gjorde det möjligt för dem
att säkerställa sin rätt till försvar före det att den frist som fastställts av
kommissionen för att inkomma med eventuella synpunkter hade löpt ut.
- 78.
- Dessutom anser förstainstansrätten att kommissionen borde ha konstaterat, efter
telefonsamtalet den 29 november 1996 mellan sökandenas rådgivare och Knoche,
att informationsskrivelsen var ofullständig. Trots det översände kommissionen inte
en fullständig version av informationsskrivelsen till sökandena efter telefonsamtalet,
och gav dem inte heller en frist enligt artikel 20.5 i grundförordningen för att
inkomma med eventuella synpunkter.
- 79.
- De konstateranden som gjorts ovan gör det dock inte i sig möjligt att dra slutsatsen
att sökandenas rätt till försvar åsidosattes under det administrativa förfarandet. Det
kan nämligen inte röra sig om ett sådant åsidosättande om det visar sig att
sökandena, trots den passiva hållningen hos kommissionens tjänstegrenar, var i
stånd att under det administrativa förfarandet på ett tillfredsställande sätt yttra sig
över de uppgifter som de fick kännedom om under telefonsamtalet
den 29 november 1996.
- 80.
- I det avseendet skall det understrykas att artikel 20.5 i grundförordningen, där det
fastställs en minimifrist för att inkomma med eventuella synpunkter, är en klar och
precis bestämmelse som inte ger gemenskapsinstitutionerna något utrymme för
skönsmässig bedömning (se för ett analogt fall domstolens dom av
den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m.fl.,
REG 1991, s. I-5357, punkt 19). Det är således möjligt att anse att ett företag, som
under det administrativa förfarandet underrättas om de viktigaste omständigheterna
och övervägandena i den mening som avses i artikel 20.2 i grundförordningen, i
brist på övriga uppgifter från gemenskapsinstitutionen om den frist som företaget
beviljats för att inkomma med eventuella synpunkter, har en frist på minst tio dagar
på grund av den direkta effekten hos artikel 20.5 i grundförordningen.
- 81.
- Av detta följer att sökandena hade en frist på minst tio dagar för att inkomma med
eventuella synpunkter avseende de viktiga uppgifter som inte fanns med i den
informationsskrivelse som översändes till dem den 29 oktober 1996, och som de fick
kännedom om den 29 november 1996. Denna frist utlöpte den 9 december 1996.
- 82.
- Sökandena kan inte hävda, som de gjorde under förhandlingen, att underrättelsen
om vissa viktiga uppgifter under telefonsamtalet den 29 november 1996 skedde för
sent. Det är nämligen ostridigt att kommissionen antog förslaget om antagande av
den omtvistade förordningen den 16 december 1996, och att förslaget översändes
till rådet samma dag (EGT C 13, 1997, s. 2). Om sökandena hade inkommit med
synpunkter före den 9 december 1996 hade kommissionen ännu kunnat beakta
dessa vid utarbetandet av förslaget.
- 83.
- Av detta följer att den omständigheten att höjningen av den antidumpningstullsats
som tillämpades på deras produkter på grund av den individuella behandling som
WWS hade beviljats, och den exakta slutgiltiga tullsatsen (39,4 procent) inte
nämndes i informationsskrivelsen, inte utgör ett åsidosättande av sökandenas rätt
till försvar, eftersom det har fastställts att de fick kännedom om dessa
omständigheter under ett telefonsamtal med en tjänsteman vid kommissionen, vid
ett datum då det fortfarande var möjligt för dem att på ett tillfredsställande sätt
yttra sig i det avseendet, före det att kommissionen antog förslaget om antagande
av den omtvistade förordningen.
- 84.
- Talan kan således inte heller vinna bifall på sökandenas tredje invändning.
Huruvida artikel 20.4 i grundförordningen har åsidosatts
- 85.
- Sökandena har hävdat att ett telefonsamtal inte befriar kommissionen från
skyldigheten att skriftligen tillhandahålla exakta uppgifter, såsom föreskrivs i
artikel 20.4 i grundförordningen. Att denna bestämmelse i grundförordningen inte
iakttogs motiverar enligt sökandena att den omtvistade förordningen
ogiltigförklaras.
- 86.
- Även om det förvisso är riktigt att det i artikel 20.4 i grundförordningen föreskrivs
att [e]tt slutligt utlämnande av uppgifter skall ske skriftligen, skall det dock
understrykas att det i artikel 20.3 i nämnda förordning även föreskrivs att en
begäran om att få ta del av uppgifter skall lämnas skriftligen till kommissionen.
Under förhandlingen medgav dock sökandenas rådgivare att i förevarande fall
inlämnades aldrig någon skriftlig begäran i det avseendet. Eftersom sökandena har
medgett att de inte iakttog bestämmelserna i artikel 20.3 i grundförordningen, kan
de följaktligen inte förebrå gemenskapsinstitutionerna för att inte skriftligen ha
bekräftat de uppgifter som lämnades ut till dem under telefonsamtalet
den 29 november 1996.
- 87.
- Det skall dessutom understrykas att bestämmelserna i artikel 20 i
grundförordningen har till syfte att skydda berörda parters rätt till försvar under det
administrativa förfarandet. Av detta följer att i förevarande fall kan den
omständigheten att föreskrifterna i artikel 20.4 i grundförordningen inte har
iakttagits endast leda till ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen om det
fastslagits att denna omständighet har påverkat sökandenas försvar. Även om det
skulle antas att gemenskapsinstitutionerna muntligen lämnade en upplysning, skulle
dessa kunna erfara svårigheter att samla in de omständigheter som gör det möjligt
att bevisa ... att en sådan underrättelse verkligen skett (domen i det ovannämnda
målet Al-Jubail Fertilizer och Saudi Arabian Fertilizer, punkt 20). I förevarande
mål har sökandena själva medgett att kommissionens tjänstegrenar underrättade
dem per telefon den 29 november 1996 om höjningen av den slutgiltiga
antidumpningstullsatsen som tillämpades på deras produkter på grund av den
individuella behandling som WWS hade beviljats, samt den exakta slutgiltiga
tullsatsen. Eftersom det dessutom har konstaterats att sökandena var i stånd att på
ett tillfredsställande sätt yttra sig avseende dessa omständigheter under det
administrativa förfarandet, skall slutsatsen dras att det faktum att föreskrifterna i
artikel 20.4 i grundförordningen inte iakttogs, vad beträffar de omständigheter och
överväganden som sökandena hade fått kännedom om under telefonsamtalet
den 29 november 1996, inte påverkade deras försvar.
- 88.
- Talan kan således inte heller vinna bifall på sökandenas fjärde invändning.
- 89.
- Av detta följer att sökandena inte har lyckats visa att ofullständigheten i
informationsskrivelsen har hindrat dem från att under det administrativa
förfarandet utöva sin rätt till försvar på ett tillfredsställande sätt. Under dessa
omständigheter kan talan inte vinna bifall på den grunden att rätten till försvar har
åsidosatts och följaktligen ogillas talan i sin helhet.
Rättegångskostnader
- 90.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna. Med stöd av artikel 87.3 första stycket i rättegångsreglerna
kan dock rätten besluta att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om
särskilda omständigheter motiverar det. Enligt artikel 87.4 första stycket i
rättegångsreglerna skall medlemsstater och institutioner som har intervenerat i ett
mål bära sina rättegångskostnader. Dessutom anges det i artikel 87.4 andra stycket
i rättegångsreglerna att rätten kan besluta att även andra intervenienter än
medlemsstater och institutioner skall bära sina rättegångskostnader.
- 91.
- Fastän talan i förevarande mål ogillas, anser rätten att artiklarna 87.3 första stycket
och 87.4 första och andra stycket i rättegångsreglerna skall tillämpas, och vardera
parten skall således bära sin rättegångskostnad. Rätten anser nämligen att efter
telefonsamtalet den 29 november 1996 mellan sökandenas rådgivare och en
tjänsteman vid kommissionen, borde den sistnämnde ha lämnat ut en fullständig
version av informationsskrivelsen till sökandena och gett dem en frist för att
inkomma med eventuella synpunkter. Rätten anser att förevarande tvist skulle ha
kunnat undvikas om kommissionen hade handlat på det sättet.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(fjärde avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Talan ogillas.
- 2.
- Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.
LindhGarcía-Valdecasas
Lenaerts
Cooke Jaeger
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 november 1998.
H. Jung
P. Lindh
Justitiesekreterare
Ordförande