Language of document : ECLI:EU:T:2013:469

Mål T‑378/10

Masco Corp. m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – De belgiska, tyska, franska, italienska, nederländska och österrikiska marknaderna för badrumsutrustning – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation – En enda överträdelse”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013

1.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Övergripande konkurrensbegränsande samverkan – Kriterier – Ett enda syfte – Sätt att begå överträdelsen – Saknar betydelse

(Artikel 101.1 FEUF)

2.      Konkurrensbegränsande samverkan – Förbud – Överträdelser – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Ett företag tillskrivs ansvar för överträdelsen på grund av att det deltagit i överträdelsen i sin helhet – Villkor

(Artikel 101.1 FEUF)

3.      Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal och samordnade förfaranden som utgör en enda överträdelse – Begrepp – Kvalificeras som en enda överträdelse – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd

(Artikel 101.1 FEUF)

1.      En överträdelse av artikel 101.1 FEUF kan följa inte bara genom enstaka avtal eller samordnade förfaranden, vilka som separata överträdelser ska bli föremål för sanktioner, utan även genom en serie handlanden eller genom ett fortlöpande beteende med följd att de olika delarna i detta beteende kan anses utgöra en enda överträdelse.

Vad avser konstaterandet att det är fråga om en enda överträdelse, ankommer det på kommissionen att visa att avtalen eller de samordnade förfarandena ifråga avser särskilda varor, tjänster eller områden och att de ingår i en samlad plan som avsiktligt har genomförts av de berörda företagen i ett enda konkurrensbegränsande syfte. Komplementära samband mellan avtalen eller de samordnade förfarandena utgör objektiva indicier för att det förekommer en samlad plan. Kommissionen är skyldig att undersöka samtliga faktiska omständigheter som kan bevisa eller motbevisa nämnda samlade plan.

Kommissionen gör sig inte skyldig till felaktig rättstillämpning när den konstaterar att det är fråga om en enda överträdelse med stöd av att den funnit att det fanns en samlad plan som de aktuella företagen följde, vilken hade som enda syfte att göra det möjligt för tillverkare av de tre produktgrupperna i fråga, vilka grupper kompletterar varandra, att inom ramen för samma distributionssystem i tre nivåer samordna höjningarna av de priser som fakturerades grossisterna vilka utgjorde deras gemensamma kunder, vilka har en betydande förhandlingsstyrka.

Denna slutsats påverkas inte av att det görs gällande att det är fråga om olika företag som deltar i de olagliga förfarandena. Att det är samma företag utgör nämligen inte ett villkor för överträdelsen som sådan utan utgör endast ett indicium bland andra som kommissionen ska beakta vid bedömningen av huruvida det föreligger en samlad plan eller separata överträdelser. Den omständigheten att berörda företag levererar produkter som tillhör separata produktmarknader och som inte är utbytbara, innebär inte att det inte kan vara fråga om en enda överträdelse. Konstaterandet av en sådan överträdelse förutsätter nämligen, per definition, att det är olika produkter eller områden som påverkas av de konkurrensbegränsande beteendena. Detsamma gäller den omständigheten att de olagliga förfarandena har inletts vid olika tidpunkter, beroende på vilka medlemsstater och vilka produktgrupper som avses, eftersom det finns många överlappningar i materiellt, geografiskt och tidsmässigt hänseende mellan de olagliga förfarandena för de aktuella produkterna.

(se punkterna 21–23, 29, 32, 59, 67 och 79)

2.      Det ankommer, vad gäller konstaterandet att ett företag deltagit i en enda överträdelse, på kommissionen att visa att detta företag genom sitt eget beteende hade för avsikt att bidra till att uppnå det enda syfte som alla deltagarna eftersträvade och att det hade kännedom om de olagliga beteenden som planerades eller genomfördes av andra företag eller att visa att företaget rimligen borde ha förutsett dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar. Kommissionen har rätt att hålla företaget ansvarigt för samtliga dessa beteenden och följaktligen för överträdelsen i dess helhet, endast då företaget deltagit direkt i samtliga de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda överträdelse eller då det har deltagit direkt endast i en del av dessa, men haft kännedom om samtliga de olagliga beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller rimligen kunnat förutse dem och varit berett att godta den risk som detta innebar.

Det utgör inte felaktig rättstillämpning av kommissionen att anse att enbart det förhållandet att varje deltagare i ett konkurrensbegränsande samarbete kan agera utifrån sina särskilda omständigheter inte innebär att denne inte kan tillskrivas ansvar för överträdelsen i sin helhet, eftersom detta företag kände till de övriga deltagarnas rättsstridiga beteende eller rimligen borde ha förutsett detta beteende och varit berett att ta denna risk.

(se punkterna 24–26, 28 och 29)

3.      Se domen.

(se punkt 57)