TRIBUNALENS DOM (sjätte avdelningen)
den 30 april 2014(*)
”Offentlig upphandling av tjänster – Anbudsförfarande – Översättningstjänster till maltesiska – Regler om hur anbud ska inlämnas – Uteslutning av en anbudsgivares anbud – Reglerna om hur anbud ska lämnas in, som syftar till att säkerställa att anbudens innehåll förblir konfidentiellt fram till dess att anbuden öppnas, har inte följts – Invändning att en bestämmelse inte ska tillämpas – Proportionalitet – Likabehandling – Rätten till försvar – Motiveringsskyldighet – Artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 98.1 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 – Artikel 143 i förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002”
I mål T‑637/11,
Euris Consult Ltd, Floriana (Malta), företrätt av advokaten F. Moyse,
sökande,
mot
Europaparlamentet, företrätt av L. Darie och F. Poilvache, båda i egenskap av ombud,
svarande,
med stöd av
Europeiska kommissionen, företrädd av R. Lyal och F. Dintilhac, båda i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 18 oktober 2011 att inte godta sökandebolagets anbud i det interinstitutionella anbudsförfarandet MT/2011/EU beträffande översättningstjänster till maltesiska,
meddelar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen),
sammansatt av ordföranden S. Frimodt Nielsen (referent) samt domarna F. Dehousse och A. Collins,
justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 28 november 2013,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 22 mars 2011 offentliggjorde Europaparlamentet meddelande om offentlig upphandling MT/2011/EU (nedan kallat meddelandet om offentlig upphandling). Upphandlingen rörde tillhandahållande av översättningstjänster till maltesiska för parlamentet, Europeiska revisionsrätten, Europeiska unionens ekonomiska och social kommitté och Europeiska unionens regionkommitté.
2 I punkt 2.2 i meddelandet om offentlig upphandling föreskrevs att anbudsgivarna kunde välja mellan att sända sitt anbud per post eller bud (punkt 2.2 a) eller överlämna det direkt till parlamentets posttjänst (punkt 2.2 b).
3 I punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling angavs följande:
”För att anbuden ska förbli konfidentiella och opåverkade måste de sändas i dubbla kuvert. Båda kuverten ska vara förseglade och ange följande upplysningar:
– Den mottagande avdelningen …
– Referensnumret för anbudsinfordran …
– Uppgiften ’Får ej öppnas av posttjänsten eller någon obehörig person’.
Anbudsgivarna anmodas att oavsett vilket emballage de använder vara mycket noga med kvaliteten på de kuvert de använder när de lämnar in sina anbud, så att de inte anländer sönderslitna och således inte säkerställer att anbudens innehåll förblir konfidentiella och oförändrade.
Om självhäftande kuvert används måste de förseglas med tejp och avsändaren måste skriva sin namnteckning tvärs över tejpen. Nämnda namnteckning ska vara läslig eller förtydligas i handskrift eller genom företagets stämpel.
Varje anbud som inte säkerställer att anbudets innehåll förblir konfidentiellt och opåverkat fram till dess att samtliga anbud har öppnats ska automatiskt förkastas.
Ytterkuvertet ska även bära anbudsgivarens namn eller firma samt den exakta adressen till vilken upplysningar om beslutet rörande dennes anbud ska sändas.
Förutom kravet att två förseglade kuvert ska användas krävs också att numret på anbudsinfordran MT/2011/EU anges på ytterkuvertet.”
4 Den 12 maj 2011 ingav sökandebolaget, Euris Consult Ltd, som är en översättningsbyrå med säte i Malta, ett anbud (nedan kallat anbudet eller sökandebolagets anbud). Bolaget hade anlitat en budfirma för att få anbudet levererat till den adress som anges i meddelandet om offentlig upphandling.
5 Anbudet bestod av ett original och två kopior. Var och en av handlingarna hade placerats i ett kuvert av kraftpapper med självhäftande flikar. Kuvertens flikar har förseglats genom att sökandebolagets direktör skrivit sin namnteckning över dem, varefter namnteckningen övertejpats. Dessa kuvert har därefter placerats i ett ytterkuvert som tillhandahållits av budfirman. Detta kuvert var av plast och hade en självhäftande förslutning. Sökandebolagets direktör hade inte skrivit sin namnteckning på en tejpbit som fästs över det yttre kuvertets självhäftande förslutning.
6 Den 13 maj 2011 ankom anbudet till parlamentet, som avgav ett mottagningsbevis. Sökandebolagets anbud och övriga anbudsgivares anbud förvarades i parlamentets lokaler i ett låst utrymme som endast behöriga personer har tillträde till.
7 Den 16 juni 2011 vid 14:30 öppnade den kommitté som ansvarar för att öppna anbuden (nedan kallad öppningskommittén eller kommittén), bestående av tre tjänstemän vid parlamentets generaldirektorat (GD) för översättning och en tjänsteman från revisionsrätten, vid ett och samma tillfälle samtliga sex anbud som inkommit inom den föreskrivna tidsfristen, däribland sökandebolagets anbud. Anbudsöppningen skedde i närvaro av två anbudsgivares ombud. Sökandebolagets ombud deltog inte vid detta sammanträde.
8 Öppningskommittén godkände fem anbud. Sökandebolagets anbud förkastades emellertid i samband med anbudsöppningen. I protokollet från anbudsöppningen angav kommittén följande angående sökandebolagets anbud:
”Det yttre postkuvertet från budfirman var förslutet men inte förseglat. Kuverten som fanns inuti detsamma, vilka var det enda emballage som anbudsgivaren själv levererat, var så sönderrivna att de nästan var helt öppna. Kommittén ansåg att konfidentialiteten inte var säkerställd och förkastade därför anbudet.”
9 Parlamentet genomförde de senare delarna av anbudsförfarandet under juni−september 2011. Resultatet från förfarandet meddelades samtliga anbudsgivare den 18 oktober 2011.
10 I rekommenderat brev EP/ETU/MHH/pm/D/2011/52280 av den 18 oktober 2011 (nedan kallat det angripna beslutet) underrättade chefen för enheten externa översättningar vid direktorat (A) för översättningsstöd och tekniska tjänster vid GD Översättning vid parlamentet sökandebolaget om att dess anbud uteslutits vid anbudsöppningen på grund av att öppningskommittén ansett att det inte kunde säkerställas att sökandebolagets anbud var konfidentiellt.
11 I det angripna beslutet återgav parlamentet vad öppningskommittén konstaterat i protokollet, såsom framgår av punkt 8 ovan.
12 I det angripna beslutet underrättades sökandebolaget dessutom om att det kunde få kompletterande förklaringar om skälen varför dess anbud inte godtagits och om vilka tidsfrister som gäller för att väcka talan.
13 Den 27 oktober och den 10 november 2011 tog GD Översättning vid parlamentet emot sökandebolagets ombud. De fick besöka den lokal där anbuden hade förvarats och fick se kuverten i det skick öppningskommittén funnit dem. En omfattande e-post-korrespondens ägde också rum mellan sökandebolagets ombud och parlamentets tjänstemän.
14 Ett ramavtal med anbudsvinnaren ingicks den 21 december 2011.
Förfarandet och parternas yrkanden
15 Sökandebolaget har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 15 december 2011.
16 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 16 december 2011 framställde sökandebolaget interimistiskt en begäran om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet fram till dess att tribunalen meddelar dom i målet. Tribunalens ordförande avslog ansökan i beslut av den 25 januari 2012.
17 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 juli 2012 ansökte Europeiska kommissionen om att få intervenera till stöd för parlamentet. Ordföranden på tribunalens första avdelning biföll denna ansökan genom beslut av den 4 september 2012. Ansökan inkom efter utgången av tidsfristen på sex veckor, enligt artikel 115.1 i tribunalens rättegångsregler, varför kommissionen tilläts yttra sig vid den muntliga förhandlingen i enlighet med artikel 116.6 i nämnda rättegångsregler.
18 I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen, varför målet tilldelades denna avdelning.
19 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (sjätte avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet.
20 Sökandebolaget har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet,
– fastställa att sökandebolaget är oförhindrat att senare yrka ersättning för den skada det lidit genom det angripna beslutet och
– förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.
21 Parlamentet har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan och
– förplikta sökandebolaget att ersätta rättegångskostnaderna.
22 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens muntliga frågor vid förhandlingen den 28 november 2013.
23 Vid förhandlingen yrkade kommissionen att talan skulle ogillas i den del den bygger på en invändning att artikel 143 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget förordning (EGT L 357, s. 1), i dess ändrade lydelse (nedan kallade genomförandebestämmelserna), inte ska tillämpas.
24 Vid förhandlingen återkallade sökandebolaget sitt andra yrkande, vilket antecknades i protokollet.
Rättslig bedömning
25 Sökandebolaget har åberopat följande fem grunder till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet: 1) Åsidosättande av artikel 98.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1), i dess ändrade lydelse (nedan kallad budgetförordningen), artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling. I den första grunden görs vidare, i andra hand, gällande att artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling inte ska tillämpas. 2) Åsidosättande av proportionalitetsprincipen. 3) Åsidosättande av likabehandlingsprincipen. 4) Åsidosättande av artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. 5) Bristande motivering av det angripna beslutet. Den femte grunden ska prövas först.
A – Den femte grunden: Bristande motivering av det angripna beslutet
1. Parternas argument
26 Sökandebolaget har i den femte grunden gjort gällande att det angripna beslutet har en bristande motivering. Det anser att parlamentet genom att inte förklara hur det kommer sig att de inre kuverten var sönderrivna vid anbudsöppningen, inte har gett bolaget möjlighet att avgöra huruvida det angripna beslutet var välgrundat. Eftersom parlamentet inte lämnat några ytterligare upplysningar, har sökandebolaget funnit sig tvunget att väcka förevarande talan, för att ge tribunalen möjlighet att avgöra om det angripna beslutet är lagenligt.
27 Parlamentet har vidare inte samarbetat fullt ut och inte uppfyllt sin skyldighet att lämna kompletterande upplysningar. Parlamentets tjänstemän uppvisade exempelvis en fientlig attityd vid det två mötena med sökandebolagets ombud. Parlamentets svar på olika frågor i e-post var också ofullständiga. Parlamentet har således förhindrat sökandebolaget att med framgång förbereda sin talan.
28 Parlamentet har enligt sökandebolaget härigenom åsidosatt artikel 296 FEUF, artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna.
29 Parlamentet har bestritt sökandebolagets argument.
2. Tribunalens bedömning
30 Enligt artikel 296 andra stycket FEUF ska rättsakter motiveras.
31 Enligt fast rättspraxis ska av den motivering som krävs enligt artikel 296 andra stycket FEUF klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 andra stycket FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (se domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I‑1719, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
32 Motiveringsskyldighetens omfattning preciseras − vad avser offentlig upphandling som genomförs av unionens institutioner, organ och byråer − i artikel 100.2 i budgetförordningen och artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna.
33 Vad rör en anbudsgivare vars anbud uteslutits redan före konkurrensetappen i förfarandet, framgår det av artikel 100.2, i budgetförordningen att den upphandlande myndigheten är skyldig att underrätta dem om varför deras anbud inte har godtagits. I artikel 149.3 i genomförandebestämmelserna föreskrivs dessutom att nämnda anbudsgivare, på begäran, kan få kompletterande upplysningar om varför deras anbud inte godtagits per post, fax eller e-post.
34 I förevarande fall har parlamentet i det angripna beslutet underrättat sökandebolaget om varför dess anbud inte godtagits, nämligen att öppningskommittén omöjligen kunde säkerställa att anbudet var konfidentiellt, eftersom endast ett kuvertlager förseglats i enlighet med föreskrifterna i meddelandet om offentlig upphandling, och eftersom dessa kuvert var så sönderrivna att de nästan var helt öppna (se punkterna 8, 10 och 11 ovan).
35 Dessa upplysningar räcker för att sökandebolaget ska kunna förstå varför dess anbud inte godtagits och för att det ska kunna göra invändningar i sak, såsom framgår av vad bolaget har gjort gällande i grunderna 1–4 som åberopats till stöd för förevarande talan.
36 Av det angripna beslutet framgår vidare att parlamentet inte har grundat sitt beslut att inte godta sökandebolagets anbud på förklaringar till varför kuverten som fanns inuti det yttre kuvert som budfirman tillhandahållit var sönderrivna när öppningskommittén öppnade anbuden. Sökandebolaget har således fel i sitt påstående att parlamentet var skyldigt att ange dessa förklaringar, eftersom det inte står klart att parlamentet vet varför detta har inträffat.
37 Det angripna beslutet innehåller en tillräcklig motivering, varför parlamentet inte heller är skyldigt att avge utförliga svar på alla de frågor som sökandebolaget har ställt genom e-post eller vid de två möten det anordnat på sökandebolagets begäran, för att uppfylla sin motiveringsskyldighet (se punkt 13 ovan).
38 Sökandebolaget har inte styrkt att parlamentets tjänstemän haft en fientlig attityd och ett sådant eventuellt förhållande saknar i vilket fall som helst relevans för frågan huruvida parlamentet klart och tillräckligt preciserat varför bolagets anbud inte godtagits.
39 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den femte grunden, i vilken det gjorts gällande att motiveringsskyldigheten åsidosatts.
B – Den första grunden: Åsidosättande av budgetförordningen, genomförandebestämmelserna och meddelandet om offentlig upphandling
1. Parternas argument
a) Sökandebolagets argument
40 I den första grunden har sökandebolaget gjort gällande att det angripna beslutet − i den del anbudet uteslutits vid anbudsöppningen på grund av att kravet på konfidentialitet inte var uppfyllt − strider mot relevanta bestämmelser, det vill säga artikel 98.1 i budgetförordningen, artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling. Grunden kan delas upp i tre delgrunder. I den första delgrunden har sökandebolaget hävdat att anbudets konfidentialitet var säkerställd när öppningskommittén gjorde detta. Sökandebolaget har i den andra delgrunden gjort gällande att bolaget uppfyllt kravet på att inge anbudet i dubbla kuvert. Sökandebolaget har i den tredje delgrunden ifrågasatt de anmärkningar som parlamentet i det angripna beslutet har grundat sig på för att komma fram till slutsatsen att anbudets konfidentialitet inte var säkerställd. I den tredje delgrunden har sökandebolaget i andra hand gjort en invändning att artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling inte är tillämpliga, för det fall att de ska tolkas på det sätt som parlamentet har gjort i det angripna beslutet.
Frågan huruvida anbudets konfidentialitet är säkerställd
41 Sökandebolaget anser att artikel 98.1 i budgetförordningen − enligt vilken det krävs att en verklig konkurrens råder mellan anbudsgivarnas anbud och att anbudens innehåll förblir hemligt tills samtliga anbud öppnas vid samma tillfälle − har följts i förevarande fall. Beslutet att inte godta sökandebolagets anbud, såsom det framgår av det angripna beslutet, strider således mot denna bestämmelse.
42 Enligt sökandebolaget har parlamentet nämligen fel i sin slutsats, i det angripna beslutet, att anbudets konfidentialitet inte var säkerställd.
43 Anbudets konfidentialitet var, för det första säkerställd fram till dess att öppningskommittén öppnade det yttre kuvertet, eftersom det är ostridigt att detta kuvert var förslutet när nämnda kommitté öppnade det.
44 För det andra har anbudet, alltsedan parlamentet mottog budfirmans försändelse och kommittén öppnade det yttre kuvertet, bevakats av parlamentet. Det framgår av parlamentets egna utsagor att anbudet förvarats i ett låst utrymme som obehöriga personer inte hade tillträde till och att det varit föremål för ständig bevakning.
45 För det tredje är det ostridigt att budfirmans ytterkuvert anlände till parlamentet i oskadat skick, eftersom denna institutions posttjänst inte godtar skadade försändelser.
46 För det fjärde är den enda information som verkligen är konfidentiell i anbuden priset. Denna information förblev dock okänd för parlamentet fram till dess att anbudet öppnades.
47 Samtliga ovan angivna omständigheter visar således att parlamentets gjorde fel när det i det angripna beslutet, ansåg att anbudets konfidentialitet inte var säkerställd, vilket ledde till att parlamentet inte godtog sökandebolagets anbud.
Skyldigheten att sända anbudet i dubbla kuvert och innebörden av kravet att försegla ytterkuvertet
48 Sökandebolaget har gjort gällande att man uppfyllt kravet att sända anbudet i dubbla kuvert, såsom föreskrivs i tillämplig lagstiftning.
49 Sökandebolaget anser nämligen att det har följt föreskrifterna i artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling, eftersom anbudet och de två kopiorna av detsamma placerats i kuvert som förseglats i enlighet med dessa bestämmelser och alla dessa kuvert placerats i ett ytterkuvert som budfirman tillhandahöll.
50 Tvärtemot vad parlamentet har anfört i sitt svaromål framgår det inte klart av meddelandet om offentlig upphandling vad anbudsgivarna har för skyldigheter vad rör att försegla kuverten, eftersom detta inte definierats med tillräcklig precision.
51 Enligt sökandebolaget har det under år 2011 deltagit i tre andra anbudsförfaranden i vilka man använt samma metod för att översända anbuden. Inget av dessa anbud förkastades på grund av bristande konfidentialitet. Detta stöder sökandebolagets påstående att uttrycket ”förseglat kuvert” är otydligt och beslutet att i förevarande fall inte godta dessa anbud strider mot likabehandlingsprincipen.
52 Närmare bestämt framgår det inte klart av meddelandet om offentlig upphandling att om en anbudsgivare väljer att anlita en privat budfirma, så ska det ytterkuvert som denna budfirma tillhandahåller anses som ett självhäftande kuvert, i den mening som avses i aktuell lagstiftning, och att detta kuvert måste förseglas genom att flikarna förses med en namnteckning och en tejpbit som sätts över namnteckningen
Frågan huruvida det finns grund för de skäl som åberopats i det angripna beslutet
53 Sökandebolaget har slutligen invänt mot de tre anmärkningar som parlamentet åberopat som stöd för det angripna beslutet (se punkterna 8 och 11 ovan).
– Förseglingen av ytterkuvertet
54 För det första har parlamentet fel i sitt påstående att ”[y]tterkuvertet från budfirman var förslutet men inte förseglat”.
55 Det är nämligen utrett att det ytterkuvert som tillhandahölls av budfirman uppfyllt sin uppgift att skydda anbudets konfidentialitet, eftersom det förblivit oskadat fram till dess att kommittén öppnade anbuden. De ändamål som anges i artikel 98.1 i budgetförordningen har således inte äventyrats.
56 De ytterkuvert som tillhandahålls av budfirman är av plast och förseglas genom ett system som garanterar att de inte kan öppnas utan att förstöras. Det är således inte fråga om självhäftande kuvert, i den mening som avses i artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling, och det som föreskrivs för självhäftande kuvert i dessa bestämmelser om namnteckning över förslutningen och en tejpbit över namnteckningen gäller inte för det kuvert som tillhandahölls av budfirman i förevarande fall.
57 Även om man utgår från slutsatsen – som sökandebolaget ifrågasätter – att det kuvert som tillhandahölls av budfirman ska anses vara ett självhäftande kuvert, i den mening som avses i artikel 143 i genomförandebestämmelserna och i punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling, går det därav inte att dra slutsatsen att förslutningssystemet för detta kuvert, vad rör förmågan att bevara innehållets konfidentialitet, inte är minst lika säkert som metoden att skriva en namnteckning över förslutningen och fästa en tejpbit över namnteckningen på ett vanligt självhäftande kuvert. Anbudet skulle således inte ha blivit mer konfidentiellt om sökandebolagets ombud hade skrivit sin namnteckning och fäst en tejpbit över den.
58 Sökandebolaget har i andra hand, med åberopande av artikel 277 FEUF, invänt att artikel 143 i genomförandebestämmelserna, som upprepas i punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling, inte ska tillämpas om dessa bestämmelser ska tolkas på ett sådant sätt att slutsatsen blir att de har åsidosatts i förevarande fall, på grund av att sökandebolagets ombud hade skrivit sin namnteckning och fäst en tejpbit över den på det kuvert som tillhandahölls av budfirman.
59 Sökandebolaget har till stöd för denna invändning gjort gällande att ett sådant krav skulle gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa anbudens konfidentialitet. Det skulle gå utöver vad som krävs i artikel 98.1 i budgetförordningen och strida mot proportionalitetsprincipen.
60 Sökandebolaget har därför yrkat att tribunalen ska fastställa att bolagets anbud uppfyller villkoren i artikel 98.1 i budgetförordningen och ogiltigförklara det angripna beslutet.
– Skyldigheten att sända anbudet i dubbla kuvert
61 Parlamentet har i det angripna beslutet angett att ”[k]uverten som fanns inuti … var det enda emballage som anbudsgivaren själv levererat” (se punkt 11 ovan). Sökandebolaget menar att parlamentet saknar grund för sin kritik mot att sökandebolaget endast levererat de inre kuverten, som innehöll originalet och kopiorna av anbudet. Även om ytterkuvertet har tillhandahållits sökandebolaget av en budfirma, så har sökandebolagets initiativ lett till att försändelsen i dess helhet, med ytterkuvertet, de inre kuverten och de handlingar som utgör anbudet, har tillsänts parlamentet. Samtliga delar som ingår i försändelsen ska därför anses komma från sökandebolaget.
– De inre kuvertens skick
62 Sökandebolaget har bestritt påståendet att ”[k]uverten som fanns inuti … var så sönderrivna att de nästan var helt öppna [varför parlamentet] ansåg att konfidentialiteten inte var säkerställd och förkastade … anbudet” (se punkt 11 ovan) utgör grund för att förkasta anbudet utan prövning.
63 Sökandebolaget menar att denna slutsats endast bygger på parlamentets förklaringar och överlämnar till tribunalen att avgöra om så verkligen är fallet.
64 Sökandebolaget hävdar vidare att om det anses styrkt att de inre kuverten påträffades sönderrivna vid anbudsöppningen, så innebär detta inte att det finns tveksamheter om anbudets konfidentialitet eller om det är rätt handlingar i anbudet, eftersom de fram till öppningen skyddats av ytterkuvertet, som varit intakt fram till dess att kommittén öppnade anbuden. Sökandebolaget anser också att den omständigheten att de inre kuverten påträffades sönderrivna, trots att ytterkuvertet var oskadat, inte ger parlamentet rätt att förkasta anbudet utan prövning.
b) Parlamentets och kommissionens argument
65 Rådet och kommissionen har bestritt sökandebolagets argument.
2. Tribunalens bedömning
66 Sökandebolaget har i sin första grund bestritt att de faktiska omständigheter som parlamentet har åberopat till stöd för det angripna beslutet och att parlamentets bedömning av dessa omständigheter, om man utgår från att den är korrekt, kan utgöra grund för att förkasta sökandens anbud med tillämpning av artikel 98.1 i budgetförordningen, artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling. Sökandebolaget menar därför att dessa bestämmelser har åsidosatts i förevarande fall.
a) Frågan huruvida konstaterandena om de faktiska omständigheterna i det angripna beslutet är korrekta
67 Det bör inledningsvis prövas huruvida sökandebolaget har styrkt att parlamentet i det angripna beslutet har grundat sig på felaktiga konstateranden om de faktiska omständigheterna (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 11 februari 1999 i mål C‑390/95 P, Antillean Rice Mills m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. I‑769, punkt 29, och av den 27 oktober 2011 i mål C‑47/10 P, Österrike mot Scheucher-Fleisch m.fl., REU 2011, s. I‑10707, punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).
68 Såsom sökandebolaget själv bekräftat vid förhandlingen är det utrett att dess anbud bestod av ett original och två kopior, att var och en av handlingarna hade placerats i ett kuvert av kraftpapper med självhäftande flikar och att kuvertens flikar förseglats genom att sökandebolagets direktör skrivit sin namnteckning över dem, varefter namnteckningen övertejpats. Det är vidare utrett att dessa tre förseglade kuvert därefter placerats i ett enda ytterkuvert som tillhandahållits av budfirman. Det är vidare utrett att detta kuvert ankom intakt till parlamentets posttjänst och att det var förslutet med en självhäftande förslutning samt att ytterkuvertet inte förseglats genom att sökandebolagets direktör skrivit sin namnteckning på en tejpbit som fästs över kuvertflikarna. Samtliga dessa omständigheter, som varken bestritts av sökandebolaget eller motsägs av någon av handlingarna i målet, ska anses styrkta.
69 Sökandebolaget har vid förhandlingen erinrat om att det inte kan bekräfta parlamentets påstående i det angripna beslutet att de tre inre kuverten ”var så sönderrivna att de nästan var helt öppna” när den ansvariga kommittén öppnade ytterkuvertet.
70 Denna uppgift i det angripna beslutet återupprepar vad som sagts i det protokoll som upprättats av öppningskommittén, bestående av tre parlamentstjänstemän från olika tjänsteavdelningar och en tjänsteman från revisionsrätten, efter det att denna kommitté vid ett särskilt sammanträde och i närvaro av två anbudsgivare öppnat samtliga anbud som ingetts i det aktuella upphandlingsförfarandet. Även sökandebolaget hade möjlighet att närvara vid anbudsöppningen, men valde att inte göra detta.
71 Tribunalen konstaterar att sökandebolaget inte har anfört något som ens liknar bevisning som är ägnad att undergräva tilltron till parlamentets konstateranden om de faktiska omständigheterna, såsom de framgår av det protokoll som upprättats av öppningskommittén. Eftersom det inte heller förekommer någon handling i ärendet som strider mot dessa konstateranden, ska de anses bevisade.
72 Tribunalen har således att pröva huruvida ovan beskrivna omständigheter, som anses styrkta, kan anses motivera beslutet att inte godta sökandebolagets anbud, varvid den först måste utreda innebörden av relevanta bestämmelser i ärendet, som sökandebolaget hävdar är oklara och delvis rättsstridiga.
b) Tillämpliga regler
Innebörden av de regler som tillämpats i det angripna beslutet
73 Sökandebolaget har fel i sitt påstående att det är oklart vilka skyldigheter som gäller för anbudsgivarna i den aktuella upphandlingen vad avser inlämnande av anbud. Dessa skyldigheter framgår tvärtom klart av punkt 2.2 och 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling, som återges i punkterna 2 och 3 ovan.
74 Anbudsgivarna hade således, för det första, valet mellan att personligen överlämna sina anbud direkt till parlamentets posttjänst eller sända anbuden per post eller bud (punkt 2.2 i meddelandet om offentlig upphandling). För det andra föreskrivs att anbuden måste ankomma till parlamentet i dubbla förseglade kuvert, varvid varje kuvert måste ange vilken avdelning det är riktat till, referensnumret för anbudsinfordran och texten ”… får inte öppnas …” (punkt 2.4 första stycket i meddelandet om offentlig upphandling). För det tredje ska självhäftande kuvert i förekommande fall vara förseglade, det vill säga ”förseglas med tejp och avsändaren måste skriva sin namnteckning tvärs över tejpen” Namnteckningen måste vara läslig eller förtydligas i handskrift eller genom företagets stämpel (punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling). För det fjärde är anbudsgivarna i princip ansvariga för i vilket skick kuverten med anbuden anländer, varför de uppmanas att vara ”mycket noga med kvaliteten på de kuvert de använder” (punkt 2.4 fjärde stycket i meddelandet om offentlig upphandling). I punkt 2.4 fjärde stycket i meddelandet om offentlig upphandling föreskrivs dessutom uttryckligen att ”[v]arje anbud som inte säkerställer att anbudets innehåll förblir konfidentiellt och opåverkat fram till dess att samtliga anbud har öppnats ska automatiskt avslås”.
75 Tvärtemot vad sökandebolaget har påstått framgår det klart och tydligt av bestämmelserna i meddelandet om offentlig upphandling, som sammanfattas i punkt 74 ovan, att anbuden skulle placeras i två kuvert och att båda kuverten, om det rör sig om självhäftande kuvert, måste vara förseglade. Vad rör frågan hur detta uttryck ska förstås framgår det också klart av meddelandet om offentlig upphandling att detta innebär att de två kuverten ska vara förslutna och att ett behörigt ombud för anbudsgivaren ska skriva sin namnteckning på en tejpbit som använts som extra förslutning.
76 Kraven i meddelandet om offentlig upphandling innebär således att en anbudsgivare som beslutar att använda sig av en budfirmas tjänster har valet att antingen − om budfirmans kuvert är sådant att det är tillåtet − använda detta kuvert som ytterkuvert, och härvid försegla kuvertet genom en namnteckning på en tejpbit som används som extra förslutning, och se till att samtliga nödvändiga uppgifter förekommer på budfirmans kuvert och således endast använda det inre kuvertet för att omsluta själva anbudet, eller innesluta anbudet i två förseglade kuvert som båda bär samtliga nödvändiga uppgifter, och därefter placera de dubbla kuverten i ytterkuvertet från budfirman, varvid detta kuvert inte behöver vara förseglat och bära de angivna uppgifterna.
77 Enligt sökandebolagets tolkning bör ytterkuvertet från budfirman, trots att det inte var förseglat i den mening som beskrivs ovan, ändå anses som ett av de två kuvert som krävs enligt meddelandet om offentlig upphandling och som att det uppfyller kraven i punkt 2.4 i nämnda meddelande. Tribunalen kan inte godta denna tolkning. Även om man skulle dela sökandebolagets bedömning att förslutningssystemet på det kuvert som tillhandahållits av budfirman ger motsvarande garantier för att innehållets konfidentialitet skyddas som vid en försegling som sker i enlighet med vad som krävs i meddelandet om offentlig upphandling, kvarstår faktumet att när en anbudsgivare har åsidosatt sin klara, precisa och ovillkorliga skyldighet enligt meddelandet om offentlig upphandling att sända sitt anbud i dubbla förseglade kuvert, så ska denne anbudsgivare inte anses ha följt de föreskrifter som gäller för samtliga anbudsgivare som beslutat sig för att inge ett anbud i det aktuella upphandlingsförfarandet.
78 Det räcker emellertid att de klara föreskrifterna i meddelandet om offentlig upphandling åsidosätts för att parlamentet ska ha rätt att förkasta ett anbud som inte uppfyller kraven och parlamentet är till och med, enligt punkt 2.4 fjärde stycket i nämnda meddelande om offentlig upphandling, skyldigt att förkasta anbudet om det dessutom anser att det inte är säkerställt att anbudet förblivit konfidentiellt fram till dess att samtliga anbud öppnades vid ett och samma tillfälle.
79 I de två första delarna av den första grunden har sökandebolaget sammanfattningsvis hävdat att bolaget hade hanterat sitt anbud på ett sådant sätt att det ger likvärdiga garantier för anbudets konfidentialitet som skulle ha varit fallet om sökandebolaget strikt hade följt de krav som uppställs i meddelandet om offentlig upphandling och att bolaget ska anses ha sänt sitt anbud i dubbla förseglade kuvert, eftersom meddelandet om offentlig upphandling inte innehåller tillräckligt klara instruktioner på området. Talan kan inte bifallas såvitt avser de två första delarna av den första grunden.
Frågan huruvida artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling är tillämpliga i förevarande fall
80 Sökandebolaget har i den första grundens tredje del ifrågasatt om denna skyldighet är lagenlig och således om artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling är tillämpliga i förevarande fall.
81 Tribunalen vill härvid påpeka att även om punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling, vad rör kravet att anbudet ska sändas i dubbla förseglade kuvert, utan avvikelser återger vad som föreskrivs om försegling av självhäftande kuvert i artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna, så är det bara den förstnämnda bestämmelsen som direkt har tillämpats i förevarande fall. Sökandebolaget har som svar på en fråga vid förhandlingen bekräftat att dess invändning om att en bestämmelse inte ska tillämpas i den första grundens tredje del avser både punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling och artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna.
82 Tribunalen behöver inte uttala sig om huruvida sökandebolaget verkligen, med stöd av artikel 277 FEUF, kan invända att artikel 143.3, i genomförandebestämmelserna, som endast har tillämpats indirekt i förevarande fall, inte ska tillämpas (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 13 juli 1966 i mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen, REG 1966, s. 563, s. 594, och tribunalens dom av den 20 september 2011 i de förenade målen T‑394/08, T‑408/08, T‑453/08 och T‑454/08, Regione autonoma della Sardegna m.fl. mot kommissionen, REU 2011, s. II‑6255, punkterna 206−210 och där angiven rättspraxis), utan kan nöja sig med att konstatera att denna invändning, som bygger på påståendet att dessa bestämmelser är rättsstridiga med hänsyn till artikel 98.1 i budgetförordningen och till proportionalitetsprincipen, helt saknar stöd.
83 I artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling preciseras nämligen endast under vilka förutsättningar det kan anses att kraven på anbudens konfidentialitet i artikel 98.1 i budgetförordningen är uppfyllda. Såsom parlamentet har påpekat kompletterar artikel 143 i genomförandebestämmelserna artikel 98.1 i budgetförordningen, utan att motsäga den senare bestämmelsen. Om man däremot skulle gå på sökandebolagets linje att artikel 143 i genomförandebestämmelserna strider mot artikel 98.1 i budgetförordningen, eftersom den innehåller villkor som inte förekommer i den senare artikeln, så skulle detta innebära ett principiellt ifrågasättande av genomförandebestämmelsernas lagenlighet i deras helhet, eftersom genomförandebestämmelserna just har till syfte att precisera och komplettera de grundläggande reglerna i budgetförordningen.
84 Artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling strider inte heller mot den allmänna principen om proportionalitet. Enligt denna princip får unionsinstitutionerna i sitt handlande inte gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (se tribunalens dom av den 11 september 2002 i mål T‑13/99, Pfizer Animal Health mot rådet, REG 2002, s. II‑3305, punkt 411, och av den 9 september 2008 i mål T‑75/06, Bayer CropScience m.fl. mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2081, punkt 223 och där angiven rättspraxis).
85 Den skyldighet som anges i artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna respektive punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling gör det möjligt att anse det säkerställt att de anbud som ankommer i två intakta förseglade kuvert till öppningskommittén är konfidentiella. Denna regel bidrar på detta sätt till rättssäkerheten genom att den undanröjer varje risk för godtycke vid anbudsöppningen, och detta till en försumbar extrakostnad, ekonomiskt och tekniskt, när man ser till den totala kostnaden för att förbereda ett anbud. Sökandebolaget har därför fel i sitt påstående att denna skyldighet strider mot proportionalitetsprincipen.
86 Härav följer att sökandebolagets invändning om att nämnda bestämmelser inte ska tillämpas ska avslås.
c) Frågan huruvida det var rätt att utesluta sökandebolagets anbud
87 Det framgår av det ovan anförda att parlamentet gjorde en riktig bedömning när det uteslöt sökandebolagets anbud efter att ha konstaterat att det inte uppfyllde kravet att inges i dubbla förseglade kuvert.
88 Sökandebolagets invändningar i den första grundens tredje del vederlägger inte denna bedömning.
89 För det första är det, såsom konstaterats i punkt 68 ovan, utrett att sökandebolaget har fel i sitt påstående att det uppfyllt sin skyldighet att sända sitt anbud i dubbla förseglade kuvert, eftersom relevanta bestämmelser tydligt preciserar vilka formkrav som gäller för att kuverten ska anses vara förseglade, och eftersom det ytterkuvert som tillhandahölls av den budfirma som sökandebolaget valt var ett självhäftande kuvert – vilket framgår av de fotografier som sökandebolaget gett in som bilagor till ansökan – som inte var förseglat.
90 För det andra bygger sökandebolagets invändning att parlamentet saknar grund för sin kritik mot att sökandebolaget endast levererat de inre kuverten, som innehöll originalet och kopiorna av anbudet. med formuleringen ”[k]uverten som fanns inuti … var det enda emballage som anbudsgivaren själv levererat” på en felaktig tolkning av det angripna beslutet.
91 Den omstridda formuleringen i nämnda beslut innebär nämligen endast att parlamentet har påpekat att det inte kunde beakta det ytterkuvert som tillhandahölls av budfirman vid bedömningen huruvida bolaget uppfyllt sin skyldighet att översända anbudet i dubbla förseglade kuvert, eftersom detta ytterkuvert inte var förseglat. Såsom tribunalen erinrat om i punkt 76 ovan borde sökandebolaget, som inte hade förseglat det kuvert som tillhandahölls av budfirman, ha placerat sitt anbud i dubbla förseglade kuvert inuti budfirmas kuvert, för att uppfylla kravet i punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling,
92 Såsom konstaterats i punkt 71 ovan måste det för det tredje anses styrkt att, oavsett vad sökandebolaget trodde om saken, de inre kuverten var nästen helt sönderrivna när anbuden öppnades.
93 Sökandebolagets argument att denna omständighet inte gjorde att parlamentet hade rätt att utesluta dess anbud är verkningslöst och ska därmed lämnas utan avseende, eftersom det framgår av tribunalens bedömning i punkt 77 ovan att den omständigheten att anbud måste sändas i dubbla förseglade kuvert räcker för att utesluta ett anbud.
94 Tribunalen ansluter sig hursomhelst till parlamentets konstaterande att även om ytterkuvertet var intakt vid anbudsöppningen, utgör den enda omständigheten att de inre kuverten var nästan helt sönderrivna en tillräcklig grund för tvivel om huruvida det kan anses säkerställt att sökandebolagets anbud var konfidentiellt. Anbudsgivarna uppmärksammades särskilt på denna aspekt i punkt 2.4 andra stycket i meddelandet om offentlig upphandling, där det anges att oförstörda kuvert anses som en garanti för att anbuden är konfidentiella och opåverkade.
95 Sökandebolaget saknar således stöd för sitt påstående att beslutet att inte godta dess anbud strider mot tillämpliga bestämmelser. Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den första grunden.
C – Den andra grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen
1. Parternas argument
96 Sökandebolaget har till stöd för sin andra grund gjort gällande att parlamentet har åsidosatt proportionalitetsprincipen genom att inte godta dess anbud med hänvisning till bristande konfidentialitet, trots att ytterkuvertet var intakt, och genom att inte föreslå ett alternativ som i lägre grad missgynnar bolagets intressen.
97 Parlamentet har bestritt sökandebolagets argument.
2. Tribunalens bedömning
98 Såsom tribunalen redan erinrat om i punkt 84 ovan framgår det av rättspraxis att proportionalitetsprincipen innebär att unionsinstitutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de legitima mål som eftersträvas med bestämmelserna i fråga. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan ska den åtgärd väljas som är minst ingripande och de vållade olägenheterna får inte vara orimliga i förhållande till de eftersträvade målen (se domarna i de ovan i punkt 84 nämnda målen Pfizer Animal Health mot rådet, punkt 411, och Bayer CropScience m.fl. mot kommissionen, punkt 223 och där angiven rättspraxis).
99 Tribunalen vill inledningsvis erinra om att artikel 145 i genomförandebestämmelserna utgör hinder mot att öppna anbud som inte följer föreskrifterna i artikel 143 i nämnda bestämmelser. Såsom påpekats i punkt 81 ovan återger emellertid punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling – vilken i samband med prövningen av den första grunden konstaterats ha åsidosatts i förevarande fall – bestämmelserna i artikel 143 tredje stycket i genomförandebestämmelserna. Parlamentet kunde således inte öppna sökandebolagets anbud utan att åsidosätta artikel 145 i genomförandebestämmelserna.
100 Såsom konstaterats vid bedömningen av den första grunden, i punkt 78 ovan, kunde parlamentet inte godta sökandebolagets anbud, när det väl konstaterat att skyldigheten att sända anbud i dubbla kuvert inte hade följts, och parlamentet var till och med skyldigt att utesluta anbudet om det framstår som osäkert huruvida anbudets konfidentialitet var säkerställd. Såsom konstaterats i punkt 94 ovan hade parlamentet skäl att betvivla att sökandebolagets anbuds konfidentialitet var säkerställd, med hänsyn till de inre kuvertens skick.
101 Av dessa två skäl var parlamentet således skyldigt att utesluta sökandebolagets anbud. Proportionalitetsprincipen, vars innebörd har beskrivits i punkt 98 ovan, är dock endast tillämplig i fall då den som har fattat det omtvistade beslutet har ett utrymme för eget skön. Så är här inte fallet, varför hänvisningen till denna princip är verkningslös.
102 I den mån sökandebolaget i den andra grunden gör gällande att det har ålagts oproportionerliga skyldigheter i förevarande fall, räcker det att erinra om att påståendet att skyldigheten att sända anbud i dubbla förseglade kuvert är oproportionerlig har avfärdats i analysen av invändningen att punkt 2.4 tredje stycket i meddelandet om offentlig upphandling och artikel 143.3 i genomförandebestämmelserna inte ska tillämpas.
103 Talan kan således inte bifallas såvitt avser den andra grunden.
D – Den tredje grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen
1. Parternas argument
a) Sökandebolagets argument
Frågan huruvida likabehandlingsprincipen är tillämplig
104 Sökandebolaget har i den tredje grunden hävdat att det, när talan väcktes, deltagit i fyra anbudsförfaranden – däribland det här omtvistade – i vilka man använt samma metod för att översända anbuden och att inget av de andra tre anbuden uteslutits utan prövning på grund av bristande konfidentialitet. Sökandebolaget anser att den avvikande behandlingen av det här aktuella anbudet visar på att identiska situationer behandlas olika utan sakliga skäl. Sökandebolaget har därför gjort gällande att det angripna beslutet strider mot likabehandlingsprincipen. Enligt sökandebolaget har det nämligen i de tre andra anbudsförfaranden i vilka det deltagit ”inte riktats några invändningar avseende skicket på de kraftkuvert som fanns inuti budfirmans ytterkuvert” eller det ytterkuvert som tillhandahölls av budfirman.
Yrkandet att tribunalen ska vidta åtgärder för processledning
105 Sökandebolaget har yrkat att tribunalen – för att göra det möjligt för bolaget att styrka att det rör sig om identiska situationer i förevarande anbudsförfarande och de andra tre anbudsförfaranden som det deltagit i – med tillämpning av artikel 64.3 d i tribunalens rättegångsregler ska förelägga parlamentet att inge protokoll från öppningskommittéerna i anbudsförfarandena GENAFF11, HR/2011/EU och TM11/MT.
b) Parlamentets argument
106 Parlamentet har bestritt sökandebolagets argument och motsatt sig begäran om åtgärder för processledning
2. Tribunalens bedömning
107 Enligt rättspraxis är de upphandlande myndigheternas skyldighet att respektera likabehandlingsprincipen central i unionsrättens regler om offentlig upphandling, vilka bland annat syftar till att utveckla en effektiv konkurrens och vilka innehåller föreskrifter om kriterier för tilldelning av upphandlingskontrakt i syfte att garantera en sådan konkurrens. Det ska i detta hänseende erinras om att likabehandlingsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se domen i det ovan i punkt 84 nämnda målet Bayer CropScience m.fl. mot kommissionen, punkt 236 och där angiven rättspraxis; se även, analogt, domstolens dom av den 3 mars 2005 i de förenade målen C‑21/03 och C‑34/03, Fabricom, REG 2005, s. I‑1559, punkterna 26 och 27 och där angiven rättspraxis).
108 Sökandebolaget har i sin tredje grund hävdat att parlamentet inte kunde utesluta dess anbud utan att åsidosätta likabehandlingsprincipen, med hänvisning till påståenden att det ingett andra anbud under identiska förhållanden, och gjort gällande att dessa andra anbud inte uteslutits med motiveringen att de inte översänts i dubbla kuvert där vart och ett av dem är förseglat. Sökandebolaget anser att jämförbara situationer i förevarande fall har behandlats olika, utan att det finns sakliga skäl för en sådan behandling.
109 Den allmänna principen om likabehandling, som i artikel 89.1 i budgetförordningen har fått genomslag i en tillämpningsföreskrift avseende offentlig upphandling, ska tillämpas på de anbudsgivare som deltar i ett visst upphandlingsförfarande. Tribunalen delar parlamentets bedömning att om man skulle godta sökandebolagets argument, så skulle detta i förevarande fall leda till att denna princip åsidosätts i förhållande till övriga anbudsgivare som ingett ett anbud i det aktuella upphandlingsförfarandet, eftersom sökandebolagets situation inte är jämförbar med övriga anbudsgivares situation, vad avser kravet att inge sitt anbud i dubbla kuvert där vart och ett av dem är förseglat, men i så fall ändå skulle behandlas likadant som de andra anbuden.
110 Vad avser sökandebolagets yrkande att dess anbud i förevarande fall ska behandlas på ett liknande sätt som dess anbud har behandlats i andra förfaranden påpekar tribunalen att även om man skulle utgå från att sökandebolaget verkligen har sänt in andra anbud som anlänt i samma dåliga skick som förevarande anbud, så kan bolaget inte hävda att det har behandlats på ett rättsstridigt sätt genom att åberopa likabehandlingsprincipen. Det framgår nämligen av prövningen av de två första grunderna att den upphandlande myndigheten är skyldig att utesluta ett anbud om en anbudsgivare inte har följt föreskrifterna i artikel 143 i genomförandebestämmelserna och punkt 2.4 i meddelandet om offentlig upphandling om att översända sitt anbud i dubbla kuvert där vart och ett av dem är förseglade.
111 Tribunalen saknar således anledning att bifalla sökandebolagets yrkande om åtgärder för processledning, vars resultat i vilket fall som helst inte kan påverka bedömningen av förevarande grund.
112 Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden om åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
E – Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
1. Parternas argument
113 Sökandebolaget har i den fjärde grunden hävdat att det angripna beslutet utgör en enskild åtgärd som berör bolaget negativt. Bolaget anser därför att det borde ha beretts tillfälle att yttra sig, i enlighet med artikel 41.2 a i stadgan om de grundläggande rättigheterna, innan beslutet antogs. Enligt sökandebolaget skulle öppningskommittén, efter att ha fått höra bolagets förklaringar, kunnat övertygas om att anbudets konfidentialitet bevarats och därmed fattat ett annat beslut.
114 Parlamentet har bestritt sökandebolagets argument.
2. Tribunalens bedömning
115 Tribunalen konstaterar inledningsvis att sökandebolaget i den fjärde grunden har påstått att parlamentet inte har uppfyllt sin skyldighet att bereda bolaget tillfälle att yttra sig innan det angripna beslutet antas. Sökandebolaget hävdar nämligen att beslutet utgör en enskild åtgärd som berör det negativt, i den mening som avses i artikel 41.2 a i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Sökandebolagets argument bör därför i detta avseende även prövas med hänsyn till principen om iakttagande av rätten till försvar, vilken utgör en allmän princip i unionsrätten.
116 Enligt fast rättspraxis ska ett påstående om att rätten till försvar har åsidosatts prövas mot bakgrund av de specifika omständigheterna i varje enskilt fall, däribland den aktuella rättsaktens beskaffenhet, det sammanhang i vilket den antagits och rättsreglerna på det aktuella området (se domstolens dom av den 18 juli 2013 i de förenade målen C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, Kadi mot kommissionen, punkt 102 och där angiven rättspraxis).
117 I frågan om vilka rättsregler som är tillämpliga ska det erinras om att det i budgetförordningen och genomförandebestämmelserna regleras hur kontakterna mellan den upphandlande myndigheten och anbudsgivarna får se ut, och att syftet med dessa bestämmelser är att säkerställa att de som deltar i en offentlig upphandling behandlas på ett sätt som överensstämmer med öppenhetsprincipen och likabehandlingsprincipen. Det finns emellertid ingen bestämmelse som föreskriver att den upphandlande myndigheten är skyldig att inhämta upplysningar från en anbudsgivare innan den utesluter dennes anbud på grund av att det inte uppfyller formföreskrifterna i kontraktshandlingarna, vilket är en viktig del i förfarandet.
118 Vad rör sökandebolagets påstående att det i enlighet med den allmänna principen om rätt till försvar borde ha beretts tillfälle att yttra sig innan det angripna beslutet antogs erinrar tribunalen om att denna princip måste iakttas även när det saknas särskilda regler på området, samtidigt som det, för att ett sådant åsidosättande ska leda till ett ogiltigförklarande, krävs att förfarandet kunnat få en annan utgång, om det inte vore för detta åsidosättande (domstolens dom av den 11 november 1987 i mål 259/85, Frankrike mot kommissionen, REG 1987, s. 4393, punkterna 12 och 13).
119 Tribunalen vill härvid inledningsvis påpeka att det angripna beslutet utgör ett ställningstagande avseende ett anbud som sökandebolaget sänt in på eget initiativ och att beslutet helt grundar sig på en kontroll huruvida sökandebolaget lämnat in sina handlingar på ett sätt som överensstämmer med formföreskrifterna i ett anbudsförfarande, vilka tydligt angetts i meddelandet om offentlig upphandling. Det angripna beslutet grundar sig således inte på någon bedömning av faktiska eller rättsliga omständigheter som sökandebolaget rimligen kunde vara omedveten om. Sökandebolaget saknar således stöd för sitt påstående att parlamentet var skyldigt att bereda bolaget tillfälle att yttra sig innan det antog det angripna beslutet.
120 Vidare framgår det att sökandebolaget inte uppfyllt de formella kraven i meddelandet om offentlig upphandling, vilket gjorde att parlamentet, såsom fastställts i prövningen av de två första grunderna för talan, var skyldigt att utesluta sökandebolagets anbud. Sökandebolagets eventuella synpunkter skulle således inte ha kunnat påverka parlamentets beslut avseende bolagets anbud på något sätt.
121 Talan kan således inte heller bifallas såvitt avser den fjärde grunden för talan, där sökandebolaget påstått att det felaktigt inte har beretts tillfälle att yttra sig innan det angripna beslutet antogs. Det saknas anledning att pröva huruvida bolaget överhuvudtaget kan åberopa ett åsidosättande av artikel 41.2 a i stadgan om de grundläggande rättigheterna gentemot den upphandlande myndigheten vad rör ett anbudsförfarande.
122 Av det ovanstående följer att talan ska ogillas.
Rättegångskostnader
123 Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Parlamentet har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet ska yrkandet bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Euris Consult Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Frimodt Nielsen | Dehousse | Collins |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 april 2014.
Underskrifter