Language of document : ECLI:EU:T:2013:127

Förenade målen T‑229/11 och T‑276/11

Lord Inglewood m.fl.

mot

Europaparlamentet

”Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter – Systemet för tilläggspension – Beslut om avslag på ansökningar som ingetts med stöd av bestämmelser som var i kraft före 2009 års ändring av systemet för tilläggspension – Invändning om rättsstridighet – Förvärvade rättigheter – Berättigade förväntningar – Proportionalitet – Likabehandling”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 13 mars 2013

1.      Institutionernas rättsakter – Beslut om ändring av reglerna för systemet för frivillig tilläggspension för Europaparlamentets ledamöter – Offentliggörande – Information via institutionens intranät – Ej tillgängligt för före detta ledamöter – Huruvida ett beslut som offentliggjort via internet kan göras gällande mot enskilda

2.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Villkor för beviljande – Kumulativ karaktär

3.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Ej avtalsmässigt

4.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Avskaffande av möjligheten att betala ut en del av pensionen i form av ett engångsbelopp – Åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar – Föreligger inte

5.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Avskaffande av möjligheten att betala ut en del av pensionen i form av ett engångsbelopp och möjligheten till förtidspension – Åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Föreligger inte

6.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Införande av ändring som syftar till att återställa den ekonomiska balansen i systemet – Tillåtet

(Artikel 232 första stycket FEUF)

7.      Unionsrätten – Principer – Likabehandling – Begrepp – Domstolsprövning – Gränser

8.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Höjning av pensionsåldern – Åsidosättande av principen om likabehandling genom underlåtenhet att anta sådana övergångsåtgärder som vidtagits för unionstjänstemännen – Föreligger inte

(Rådets förordning nr 723/2004)

9.      Europaparlamentet – Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till ledamöterna – Systemet för frivillig tilläggspension – Ändring – Skyldighet att först rådfråga parlamentets generalsekreterare eller dess kvestorskollegium – Föreligger inte

(Parlamentets interna arbetsordning, artikel 21.2)

1.      Eftersom ett beslut från Europaparlamentets presidium om ändring av systemet för (frivillig) tilläggspension för ledamöterna, som återfinns i bilaga VII till Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, utgör en rättsakt med allmän giltighet som inte riktar sig till en viss adressat behövs det inte någon individuell delgivning för att det ska träda i kraft, men däremot ett offentliggörande. Det är nämligen en grundläggande princip i Europeiska unionens rättsordning att en rättsakt från en offentlig myndighet inte kan göras gällande mot enskilda innan dessa har haft möjlighet att få kännedom om den.

Eftersom det inte rör sig om en rättsakt som enligt artikel 254 EG skulle offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning ska varje annan ändamålsenlig form av offentliggörande anses som tillfredsställande. Då ett sådant beslut utgör en rättsakt rörande parlamentets interna organisation, måste det godtas att de berörda personerna ges kännedom om beslutet i enlighet med de regler som uppställts inom institutionen avseende sådana åtgärder. Det är tillräckligt med ett offentliggörande på parlamentets intranät, i enlighet med parlamentets praxis, när det gäller de parlamentsledamöter som vid den aktuella tiden utövar ett mandat. Däremot behövs det ett offentliggörande på internet för före detta ledamöter, vilka inte längre har tillgång till parlamentets intranät.

Eftersom ett sådant beslut utgör en rättsakt med allmän giltighet måste det dock träda i kraft vid samma tidpunkt för samtliga de personer vilkas rättsliga ställning påverkas av beslutet, detta på grund såväl av rättssäkerhetsskäl som av skäl hänförliga till likabehandlingsprincipen. Dessutom konstaterar tribunalen att eftersom det är ett villkor för att en rättsakt från en offentlig myndighet ska kunna göras gällande mot enskilda att dessa har haft möjlighet att få kännedom om den är det den tidpunkt då den sista av dessa personer fick en sådan möjlighet som ska beaktas i detta avseende.

(se punkterna 32–34 och 37)

2.      Det framgår tydligt av artikel 1.1 i bestämmelserna om systemet för (frivillig) tilläggspension för Europaparlamentets ledamöter, som återfinns i bilaga VII till Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, att för att en ledamot ska förvärva en rätt till tilläggspension måste han eller hon uppfylla samtliga villkor, det vill säga att vederbörande för det första ska ha betalat avgifter till tilläggspensionssystemet under minst två år, för det andra ha avgått från sin tjänst och för det tredje ha uppnått pensionsåldern (som var sextio år före den 14 juli 2009, och därefter sextiotre år). Det är således först när en ledamot eller en före detta ledamot uppfyller det sista av dessa villkor, vilket det än må vara, som en rätt till tilläggspension uppstår.

(se punkterna 40 och 56)

3.      Systemet för (frivillig) tilläggspension för Europaparlamentets ledamöter, som återfinns i bilaga VII till Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, omfattas enbart av de offentliga maktbefogenheter som parlamentet har tilldelats för att det ska kunna fullgöra sin uppgift enligt fördragen. De rättigheter och skyldigheter som parlamentet och de anslutna ledamöterna har enligt detta system följer således av de tjänsteföreskrifter som förenar dem och alltså inte av ett avtal, utan av den offentliga rätten. Detta påverkas inte av den omständigheten att den berörda personen frivilligt har anslutit sig till nämnda system.

(se punkterna 61 och 148)

4.      Se domen.

(se punkt 66)

5.      Se domen.

(se punkterna 70–72, 93–95, 107 och 132)

6.      Det är legitimt att Europaparlamentet inom ramen för utövandet av sin behörighet att reglera systemet för (frivillig) tilläggspension för Europaparlamentets ledamöter, som återfinns i bilaga VII till Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, inför ändringar som bland annat har till syfte att ekonomisk inverkan på europeiska skattebetalare ska så långt möjligt undvikas, att det ska säkerställas att samtliga kostnader fördelas rättvist, och att vederbörlig hänsyn ska tas till behovet av att förklara besluten för allmänheten, och att pensionsfondens likviditet ska så långt möjligt bevaras. Om det i detta pensionssystem, som är baserat på en försäkringsteknisk beräkning, där summan av årsavgifterna från de anslutna personerna och från parlamentet i princip ska täcka samtliga pensionsrättigheter som har förvärvats samma år, visar sig att prognoserna för fondens avkastning, vilken legat till grund för fastställandet av avgifternas storlek, har varit alltför optimistiska, måste slutsatsen av detta bli att de avgifter som tidigare erlagts av de anslutna personerna och av parlamentet i själva verket varit för låga för att finansiera motsvarande pensionsrättigheter. För att återställa balansen i systemet är det således i princip berättigat att se till att de anslutna personerna och parlamentet bidrar till detta.

Eftersom beslutet att höja pensionsåldern i tilläggspensionssystemet främst var motiverat av den svåra ekonomiska situation i vilken fonden för tilläggspension befann sig, är argumentet att pensionsåldern fastställdes utifrån överväganden som gäller för obligatoriska pensionssystem irrelevant.

(se punkterna 73–75, 98 och 145)

7.      Se domen.

(se punkterna 112 och 113)

8.      När det gäller ändringen av systemet för (frivillig) tilläggspension för Europaparlamentets ledamöter, som återfinns i bilaga VII till Bestämmelser för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter, är det faktum att pensionsåldern har höjts utan införande av några övergångsbestämmelser inte diskriminerande endast på grund av att det har införts övergångsbestämmelser i samband med ändringar av andra pensionssystem. Parlamentsledamöter och unionens tjänstemän befinner sig nämligen i situationer som påtagligt skiljer sig åt i faktiskt och rättsligt hänseende, vilket kan motivera att de behandlas på olika sätt vad gäller antagandet av övergångsbestämmelser.

När det gäller ändringen av unionstjänstemännens pensionssystem som infördes genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, innebar övergångsbestämmelserna dels att vissa tjänstemän som hade trätt i tjänst vid den tidpunkt då ändringarna trädde i kraft undantogs, dels att ändringarna tillämpades i varierande grad beroende på tjänstemännens ålder vid den tidpunkt då ändringarna trädde i kraft. Det bör i detta sammanhang framhållas att den ålderspension som unionstjänstemännen har att vänta i de allra flesta fall utgör den viktigaste, eller till och med den enda, åldersinkomsten som de har rätt till på grund av sin yrkesverksamhet. Ett mandat som parlamentsledamot utgör däremot i allmänhet inte den berörda personens enda yrkesverksamhet. Normalt sett utövas ett sådant mandat efter eller före andra perioder av ledamotens yrkesverksamhet, eller till och med parallellt med annan yrkesverksamhet. Sålunda utgör tilläggspension enligt det omtvistade systemet i regel endast en del av de åldersinkomster som de före detta ledamöterna uppbär, eftersom de normalt sett också har förvärvat andra pensionsrättigheter genom annan yrkesverksamhet. Härav följer att en förändring av systemet för tilläggspensionen inte påverkar de anslutna personerna på samma sätt som unionstjänstemännen påverkas av en ändring av deras pensionssystem.

Vidare var de skäl som ligger bakom den ändring av unionstjänstemännens pensionssystem som infördes genom förordning nr 723/2004 inte desamma som de skäl som anfördes i beslutet om ändringen av tilläggspensionssystemet för parlamentsledamöterna. Höjningen av tjänstemännens pensionsålder och minskningen av pensionsrättigheternas årliga utvecklingstakt utgjorde nämligen en anpassning av pensionssystemet till en progressiv demografisk utveckling och var inte en reaktion på en akut kris i systemet. Vad däremot gäller beslutet att ändra systemet för tilläggspension för ledamöterna – och framför allt beslutet att höja pensionsåldern inom ramen för det systemet – var detta motiverat av den särskilt brådskande situation som rådde med avseende på likviditeten och täckningsgraden för pensionsrättigheterna.

(se punkterna 114, 117–121, 123 och 124)

9.      Se domen.

(se punkterna 137 och 138)