FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 30 september 1998 (1)
Gemensam jordbrukspolitik - Skyddsåtgärder - Bovin spongiform encefalopati
- Skadeståndstalan - Förordning (EG) nr 1357/96 - Tilläggsbidrag - Talan om
ogiltigförklaring - Sammanslutning av ekonomiska aktörer - Avvisning
I mål T-149/96,
Confederazione Nazionale Coltivatori Diretti (Coldiretti), fackförbund bildat enligt
italiensk rätt, Rom,
110 lantbrukare vilkas namn framgår av en bilaga till förevarande dom, Italien,
företrädda av advokaten Roberto Aloisio, Rom, och advokaten Fabrizio Massoni,
Bryssel, delgivningsadress: advokatbyrån Jim Penning, 31, Grand-rue, Luxemburg,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt inledningsvis av juridiske rådgivaren
Moyra Sims-Robertson och Marco Umberto Moricca, rättstjänsten, sedan av
Moyra Sims-Robertson och juridiske rådgivaren Ignacio Díez Parra, samtliga i
egenskap av ombud, delgivningsadress: Europeiska investeringsbanken, direktoratet
för rättsfrågor, generaldirektören Alessandro Morbilli, 100, boulevard Konrad
Adenauer, Luxemburg,
och
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Paolo Ziotti och James
Macdonald Flett, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
angående dels en skadeståndstalan med stöd av artiklarna 178 och 215
andra stycket i EG-fördraget om ersättning för den skada som enligt påstående
vållats sökandena på grund av rådets och kommissionens åtgärder och
underlåtenhet till följd av uppkomsten av sjukdomen bovin spongiform encefalopati,
dels ett yrkande om ogiltigförklaring av rådets förordning (EG) nr 1357/96 av den
8 juli 1996 om tilläggsbetalningar under 1996 av de bidrag som avses i förordning
(EEG) nr 805/68 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött
och om ändring av den förordningen (EGT L 175, s. 9),
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden J. Azizi samt domarna R. García-Valdecasas och
M. Jaeger,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören Blanca Pastor,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den
10 mars 1998,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
- 1.
- Bovin spongiform encefalopati (nedan kallad BSE), den så kallade galna ko-sjukan,
ingår i en grupp sjukdomar som går under beteckningen överförbara spongiforma
encefalopatier vilka utmärks av en degeneration av hjärnan och av att hjärnans
nervceller har ett svampartat utseende vid mikroskopanalys.
- 2.
- Det sannolika upphovet till BSE skulle bestå i en ändring av tillredningen av foder
avsett för nötkreatur som innehöll protein från får som var smittade av den
sjukdom som kallas scrapie hos får. Sjukdomen kännetecknas av en
inkubationsperiod om flera år under vilken sjukdomen inte kan upptäckas så länge
djuret lever.
- 3.
- BSE upptäcktes i Förenade kungariket för första gången år 1986. Sedan år 1988
har mer än 160 000 bekräftade fall av BSE noterats i besättningen i denna
medlemsstat och sporadiska fall av BSE har även brutit ut i Frankrike, Irland,
Portugal och Schweiz.
- 4.
- För att bekämpa denna sjukdom och dess följder har Europeiska gemenskapen -
utöver de olika åtgärder som har vidtagits av Förenade kungariket - sedan juli 1998
fattat ett visst antal beslut, bland annat dem som anges nedan.
- 5.
- Genom beslut 89/469/EEG av den 28 juli 1989 om vissa skyddsåtgärder mot bovin
spongiform encefalopati (BSE) i Förenade kungariket (EGT L 225, s. 51) infördes
ett visst antal begränsningar av handeln inom gemenskapen med nötkreatur födda
i Förenade kungariket före juli 1988, det vill säga före den dag man i detta land
beslutade om ett förbud mot att sälja foder avsett för idisslare som innehåller
idisslarprotein samt förbud mot att utfodra idisslare med sådant foder (Ruminant
Feed Ban, som återfinns i Bovine Spongiform Encephalopathy Order (1988,
SI 1988/1039), senare ändrad).
- 6.
- Detta beslut ändrades genom kommissionens beslut 90/59/EEG av den
7 februari 1990 (EGT L 41, s. 23) genom vilket förbudet att exportera nötkreatur
från Förenade kungariket gavs allmän tillämplighet, med undantag av de nötkreatur
som var avsedda att slaktas före sex månaders ålder.
- 7.
- Ovannämnda beslut 89/469 av den 28 juli 1998 ändrades för andra gången genom
kommissionens beslut 90/261/EEG av den 8 juni 1990 (EGT L 146, s. 29) som
föreskrev att iakttagandet av det förbud som ålagts Förenade kungariket att inte
exportera djur som är äldre än sex månader skulle säkerställas genom att ett
särskilt märke skulle anbringas på djuren och genom att ett dataregistersystem
skulle användas för att möjliggöra identifikation av djuren. Dessutom krävdes i
beslutet att följande mening skulle ingå i det hälsointyg som skulle åtfölja nötkött
med ben med ursprung i Förenade kungariket: Färskt nötkött av nötkreatur som
har uppehållit sig på anläggningar där inget fall av BSE har konstaterats under
föregående två år. I fråga om urbenat nötkött föreskrev beslutet att hälsointyget
skulle innehålla uppgift om att det rörde sig om färskt urbenat nötkött från vilket
synliga nerv- och lymfvävnader har avlägsnats, det vill säga de delar som enligt
experternas uppfattning kunde innehålla smittämnet.
- 8.
- Dessa beslut ersattes i sin tur genom kommissionens beslut 94/474/EG av den
27 juli 1994 om vissa skyddsåtgärder mot bovin spongiform encefalopati (BSE) och
om upphävande av besluten 89/469/EEG och 90/200/EEG (EGT L 194, s. 96;
svensk specialutgåva, område 3, volym 59, s. 222) där dessas innehåll återgavs med
en del ändringar. Genom det nya beslutet förlängdes den period under vilken inget
fall av BSE fick ha konstaterats på den anläggning där nötkreaturen hade
uppehållit sig från två till sex år, för att möjliggöra export av deras kött med ben
till andra medlemsstater i gemenskapen. Beslutet förbjöd Förenade kungariket att
exportera material från idisslare eller produkter som innehåller sådant material som
inte har behandlats på det sätt som är tillåtet på grundval av kommissionens
beslut 94/382/EG av den 27 juni 1994 om godkännande av alternativa
värmebehandlingssystem för bearbetning av animaliskt avfall från idisslare i syfte
att inaktivera smittämnen av spongiform encefalopati (EGT L 172, s. 25; svensk
specialutgåva, område 3, volym 58, s. 245), vilket är tillämpligt från och med den
1 januari 1995.
- 9.
- Ovannämnda beslut 94/474 av den 27 juli 1994 ändrades i sin tur genom
kommissionens beslut 95/287/EG av den 18 juli 1995 (EGT L 181, s. 40). Detta
beslut föreskriver officiella ELISA-tester för att identifiera idisslarprotein avsett att
användas i foder för idisslare. Beslutet har även medfört en ändring av innehållet
i hälsointygen för kött som sänds från Förenade kungariket och följaktligen av
räckvidden av de kontroller som skall göras av de behöriga nationella
myndigheterna. Vad särskilt beträffar nötkött från nötkreatur som är äldre än två
och ett halvt år skall det av intyget framgå att det har uppehållit sig på
anläggningar där fall av BSE inte har konstaterats under föregående sex år och att
det i motsatt fall rörde sig om färskt urbenat kött i form av muskler från vilka
fastsittande vävnader, inbegripet synliga nerv- och lymfvävnader, hade avlägsnats.
- 10.
- Genom kommissionens beslut 90/134/EEG av den 6 mars 1990 om ändring för
andra gången av rådets direktiv 82/894/EEG om anmälan av djursjukdomar inom
gemenskapen och om tillfällig ändring av anmälningsfrekvensen för bovin
spongiform encefalopati (EGT L 76, s. 23) fogades BSE till listan över
anmälningspliktiga sjukdomar i rådets direktiv 82/894/EEG av den
21 december 1982 om anmälan av djursjukdomar inom gemenskapen (EGT L 378,
s. 58; svensk specialutgåva, område 3, volym 15, s. 215), för att säkerställa snabb
information för att de olika skyddsåtgärder som fastställts i gemenskapens
förordningar skall kunna tillämpas. Det sistnämnda direktivet har ändrats för tredje
gången genom kommissionens beslut 92/450/EEG av den 30 juli 1992 (EGT L 248,
s. 77; svensk specialutgåva, område 3, volym 44, s. 200), varigenom skyldigheten att
anmäla utbrott av sjukdom en gång i veckan, vilken föreskrevs i det ovannämnda
beslutet 90/134 av den 6 mars 1990, förlängdes till att gälla till och med den
31 december 1997.
- 11.
- Genom kommissionens beslut 90/200/EEG av den 9 april 1990 om ytterligare krav
för vissa vävnader och organ i fråga om bovin spongiform encefalopati (BSE)
(EGT L 105, s. 24; svensk specialutgåva, område 3, volym 32, s. 135) infördes ett
antal åtgärder avsedda att begränsa handeln inom gemenskapen med vissa
vävnader och organ från nötkreatur i förhållande till BSE, i synnerhet vävnader och
organ från nötkreatur som vid slakten var mer än sex månader gamla.
- 12.
- Genom kommissionens beslut 92/290/EEG av den 14 maj 1992 om vissa
skyddsåtgärder mot bovin spongiform encefalopati vad avser embryon av nötkreatur
i Förenade kungariket (EGT L 152, s. 37) ålades samtliga medlemsstater att
övervaka att de inte till andra medlemsstater i gemenskapen sände embryon av
nötkreatur som härrör från hondjur hos vilka förekomsten av BSE hade
konstaterats eller misstänktes.
- 13.
- Genom kommissionens beslut 94/381/EG av den 27 juni 1994 om vissa
skyddsåtgärder vad avser bovin spongiform encefalopati och utfodring med
däggdjursprotein (EGT L 172, s. 23; svensk specialutgåva, område 3, volym 58,
s. 243) förbjöds utfodring av idisslare med protein från däggdjursvävnader i hela
gemenskapen, dock med det undantaget att medlemsstaterna kunde införa ett
system som gör det möjligt att skilja mellan protein från idisslare och protein från
andra däggdjursarter. Innehållet i detta beslut har ändrats och klarlagts genom
kommissionens beslut 95/60/EG av den 6 mars 1995 (EGT L 55, s. 43).
- 14.
- I ett meddelande av den 20 mars 1996 noterade Spongiform Encephalopathy
Advisory Committee (nedan kallad SEAC), ett oavhängigt vetenskapligt organ med
uppgift att ge råd till den brittiska regeringen, tio fall av en variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos personer i en ålder av högst 42 år.
- 15.
- Meddelandet hade följande lydelse:
Trots att det inte finns några direkta bevis på ett samband är den för närvarande
mest sannolika förklaringen, med hänsyn till de uppgifter som finns att tillgå i
dagsläget och i avsaknad av trovärdiga alternativ, att personerna i dessa fall har
utsatts för BSE innan förbudet mot specifikt slaktavfall från nötkreatur infördes
år 1989. Detta är mycket oroande.
- 16.
- Samma dag fattade det brittiska ministeriet för jordbruk, fiske och livsmedel beslut
om att förbjuda dels försäljning och leverans av kött- och benmjöl från däggdjur
samt användning av sådant mjöl för utfodring av lantbruksdjur, inklusive fjäderfä,
hästar och fisk, dels försäljning av kött från över 30 månader gamla nötkreatur
avsedda att konsumeras av människor.
- 17.
- Samtidigt vidtog ett visst antal medlemsstater och tredje länder åtgärder för att
förbjuda import av nötkreatur eller nötkött från Förenade kungariket eller, vad
gällde de åtgärder som vidtogs av tredje land, från Europeiska unionen.
- 18.
- Den 22 mars 1996 ansåg Europeiska unionens vetenskapliga veterinärmedicinska
kommitté (nedan kallad Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén) att
tillgängliga uppgifter inte gjorde det möjligt att bevisa att BSE kan överföras till
människan. Med beaktande av att en risk, som kommittén dessutom alltid hade
tagit hänsyn till, likväl förelåg i det hänseendet, beslöt kommittén att
rekommendera att de åtgärder som Förenade kungariket nyligen hade vidtagit
angående urbening av slaktkroppar från över 30 månader gamla nötkreatur i
godkända anläggningar skulle verkställas såvitt avser handeln inom gemenskapen
och att gemenskapen skulle vidta lämpliga åtgärder med avseende på förbudet mot
användning av kött- och benmjöl till utfodring av kreatur. Kommittén ansåg
dessutom att all kontakt mellan ryggmärg å ena sidan, och talg, ben och kött å
andra sidan skulle uteslutas, annars skulle slaktkroppen behöva behandlas som
specifika inälvor från nötkreatur. Slutligen uppmanade kommittén till fortsatt
forskning kring frågan om överföring av BSE till människan.
- 19.
- Den 24 mars 1996 bekräftade SEAC de första rekommendationerna men
underströk att den inte var i stånd att bekräfta om det fanns ett orsakssamband
mellan BSE och den variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom som nyligen hade
upptäckts eller inte, och att den frågan skulle kräva mer omfattande vetenskapliga
studier.
- 20.
- Kommissionen fattade den 27 mars 1996 beslut 96/239/EG om vissa nödåtgärder
vad beträffar skydd mot bovin spongiform encefalopati (EGT L 78, s. 47, nedan
kallat beslut 96/239).
- 21.
- Femte övervägandet i detta beslut har följande lydelse:
För närvarande är det omöjligt att inta en definitiv ståndpunkt om risken för
överföring av BSE till människor. Risken kan inte uteslutas. Den osäkerhet detta
leder till har skapat stor oro bland konsumenterna. Under dessa förhållanden och
som nödåtgärd förefaller det vara lämpligt att tillfälligt förbjuda alla sändningar av
nötkreatur och nötkött eller produkter framställda av nötkött från Förenade
kungarikets territorium till de övriga medlemsstaterna. Samma förbud bör gälla för
export till tredje land för att undvika omdestinering.
- 22.
- I artikel 1 föreskrivs följande:
I väntan på en fullständig bedömning av situationen och oaktat
gemenskapsbestämmelserna om skydd mot bovin spongiform encefalopati skall
Förenade kungariket inte från sitt territorium till de andra medlemsstaterna sända
- levande nötkreatur samt deras sperma och embryon,
- nötkött från djur som slaktats i Förenade kungariket,
- produkter framställda av nötkött från djur som slaktats i Förenade
kungariket och som skulle kunna komma in i människors eller djurs
näringskedja, samt produkter avsedda för medicinsk, kosmetisk och
farmaceutisk användning,
- kött- och benmjöl från däggdjur.
- 23.
- Till följd av två yttranden av den 9 respektive den 18 april 1996 av den
Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén ändrades beslut 96/239 genom
kommissionens beslut 96/362/EG av den 11 juni 1996 (EGT L 139, s. 17) på så sätt
att förbudet mot export av sperma från nötkreatur och andra produkter såsom
gelatin, dikalciumfosfat, aminosyror och peptider, talg och talgprodukter hävdes
under förutsättning att de producerats enligt de metoder som beskrivs i bilaga till
beslutet, i anläggningar som står under officiell veterinär kontroll.
- 24.
- Samtidigt samlades en internationell expertgrupp i Genève, sammankallad av
Världshälsoorganisationen och med deltagare från Förenta nationernas jordbruks-
och livsmedelsorganisation (FAO) och från Internationella byrån för epizootiska
sjukdomar (OIE). Även dessa experter kom fram till slutsatsen att sambandet
mellan BSE och varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom inte var fastställt, men
att den mest sannolika förklaringen till de fall av den senare sjukdomen som
upptäckts i Förenade kungariket var att den brittiska befolkningen hade utsatts för
BSE. Experterna rekommenderade särskilt att alla länder skulle se till att djur med
överförbar spongiform encefalopati slaktades, och att alla delar av djuret och alla
produkter framställda av detta undanröjdes på ett sådant sätt att smittämnena inte
kunde komma in i någon näringskedja. De ansåg det dessutom vara nödvändigt
med en översyn av metoderna för hantering av slaktkroppar för att garantera att
smittämnen som orsakar överförbar spongiform encefalopati effektivt inaktiveras.
- 25.
- Redan i april månad 1996 vidtog gemenskapen ett antal åtgärder för att stödja
marknaden för nötkött inom hela gemenskapen, och utökade bland annat betydligt
förutsättningarna för intervention. Med stöd av dessa åtgärder antog rådet
förordning (EG) nr 1357/96 av den 8 juli 1996 om tilläggsbetalningar under 1996
av de bidrag som avses i förordning (EEG) nr 805/68 om den gemensamma
organisationen av marknaden för nötkött och om ändring av den förordningen
(EGT L 175, s. 9, nedan kallad förordning nr 1357/96).
- 26.
- Branschsammanslutningen The National Farmers' Union och fyra bolag som är
verksamma inom den brittiska nötköttsindustrin yrkade, genom en ansökan som
inkom till förstainstansrättens kansli den 21 maj 1996 och registrerades under
nummer T-76/96, ogiltigförklaring av beslut 96/239. Genom en ansökan som inkom
till förstainstansrättens kansli den 25 maj 1996 och registrerades under nummer
T-76/96 R ansökte de om uppskov med verkställigheten av detta beslut i enlighet
med artikel 185 i EG-fördraget.
- 27.
- Förenade kungariket yrkade, genom en ansökan som inkom till domstolens kansli
och registrerades under nummer C-180/96, ogiltigförklaring av samma beslut och
av vissa andra rättsakter som hänför sig till det. Genom särskild handling som
inkom till domstolens kansli samma dag och registrerades under nummer
C-180/96 R ansökte medlemsstaten om uppskov med verkställigheten av beslutet
och/eller beviljande av vissa interimistiska åtgärder.
- 28.
- Domstolen avslog genom beslut av den 12 juli 1996 i mål C-180/96 R, Förenade
kungariket mot kommissionen (REG 1996, s. I-3903), sökandens ansökan om
uppskov med verkställigheten. Förstainstansrättens ordförande avslog genom beslut
av den 13 juli 1996 i mål T-76/96 R, The National Farmers' Union m.fl. mot
kommissionen (REG 1996, s. II-815), också sökandenas ansökan om uppskov med
verkställigheten.
- 29.
- Mål T-76/96, The National Farmers' Union m.fl. mot kommissionen, avskrevs
genom förstainstansrättens beslut av den 5 december 1996 på grund av att
sökandena återkallade sin talan.
- 30.
- Domstolen ogillade genom dom av den 5 maj 1998 i mål C-180/96, Förenade
kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-0000), medlemsstatens talan om
ogiltigförklaring.
Förfarande och parternas yrkanden
- 31.
- Sökandena, Confederazione Nazionale Coltivatori Diretti (Coldiretti), som är ett
fackförbund bildat enligt italiensk rätt, etablerat i Rom, till vilket de italienska
djuruppfödarna genom sammanslutningarna i regionerna och provinserna är
anslutna, samt 110 enskilda djuruppfödare har, genom en ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 23 september 1996, väckt förevarande talan mot
rådet, kommissionen och Ständiga veterinärkommittén.
- 32.
- Genom förstainstansrättens (femte avdelningen) beslut av den 12 mars 1997
avvisades talan vad beträffar Ständiga veterinärkommittén.
- 33.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (femte
avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och vidta processledningsåtgärder,
vilka bestod i att kommissionen anmodades att förete resultaten från arbetet i
Europaparlamentets undersökningskommitté om BSE vilka överlämnades den
7 februari 1997. Kommissionen inlämnade den begärda handlingen den
9 oktober 1997.
- 34.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens muntliga frågor
vid offentligt sammanträde den 10 mars 1998.
- 35.
- Sökandena har yrkat att förstainstansrätten skall
- förplikta svarandena att i enlighet med artikel 215 andra stycket i fördraget
solidariskt till var och en av sökandena utge det skadestånd som rätten
finner dem berättigade till jämte dröjsmålsränta om 10 procent till dess
betalning sker och med justering för inflationen,
- ogiltigförklara förordning nr 1357/96 till den del den begränsar det belopp
som skall utges som kompensation till djuruppfödarna, och, i vart fall, till
den del den grundar kompensationens storlek endast på inkomstbortfall och
inte på kostnadsökningar,
- förplikta den eller de svarande som befinns ansvariga att ersätta
rättegångskostnaderna.
- 36.
- Sökandena framförde vid sammanträdet att om förstainstansrätten bifaller
svarandenas påstående att förordning nr 1357/96 inte begränsar gemenskapens
utomobligatoriska skadeståndsansvar, kommer de att avstå från sitt yrkande om
ogiltigförklaring av denna förordning.
- 37.
- Rådet har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa skadeståndsyrkandet såvitt avser Coldiretti,
- i vart fall ogilla skadeståndsyrkandet,
- avvisa yrkandet om ogiltigförklaring av förordning nr 1357/96,
- i vart fall ogilla yrkandet,
- förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
- 38.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- avvisa yrkandet om ogiltigförklaring av förordning nr 1357/96,
- avvisa Coldirettis skadeståndsyrkande,
- avvisa skadeståndsyrkandet såvitt det grundas på en rätt till skydd för hälsan
som tillkommer varje gemenskapsmedborgare,
- ogilla skadeståndsyrkandet i övrigt,
- förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.
- 39.
- Sökandena har begärt ett sakkunnigutlåtande i syfte att definiera de tekniska
åtgärder som är nödvändiga för att förhindra uppkomsten och spridningen av BSE
vad gäller nötkött och att kvantifiera den aktuella och framtida skada som har
vållats och kommer att vållas var och en av sökandena i det föreliggande fallet i
form av såväl uppkommen skada (damnum emergens) som utebliven vinst (lucrum
cessans). De förbehåller sig i detta avseende rätten att framlägga vid
förstainstansrätten all dokumentation som är nödvändig i detta ärende och/eller den
sakkunniggrupp som kommer att tillsättas.
Skadeståndsyrkandet
Upptagande till sakprövning
Rådets invändning om rättegångshinder på grund av att ansökan inte
överensstämmer med artikel 44.1 c i rättegångsreglerna
- Parternas argument
- 40.
- Rådet har påpekat att det följer av en fast rättspraxis avseende räckvidden av
artikel 44.1 c i rättegångsreglerna att en ansökan skall innehålla uppgift om
föremålet för talan och en sammanfattning av grunderna för den. Dessa uppgifter
skall vara tillräckligt klara och precisa, så att svaranden har möjlighet att förbereda
sitt försvar och förstainstansrätten kan pröva talan, i förekommande fall utan att
ha tillgång till andra uppgifter.
- 41.
- Vad närmare bestämt gäller sådan skadeståndstalan som är i fråga i det
föreliggande fallet, har rådet åberopat en fast rättspraxis enligt vilken en ansökan
som inte gör det möjligt för förstainstansrätten att identifiera den skada som
sökanden åsamkats inte uppfyller minimikraven enligt artikel 44.1 c i
rättegångsreglerna för att en talan skall kunna upptas till sakprövning
(förstainstansrättens beslut av den 29 november 1993 i mål T-56/92, Koelman mot
kommissionen, REG 1993, s. II-1267).
- 42.
- Rådet har hävdat att det är uppenbart att sökandena inte har uppfyllt detta villkor,
eftersom de inte närmare har angett vare sig den exakta beskaffenheten eller
omfattningen av den skada som har vållats var och en av dem. Rådet har i
synnerhet erinrat om att sökandena i sin ansökan har begärt att förstainstansrätten
skall ge en grupp sakkunniga i uppdrag att uppskatta det belopp som skall
utbetalas till var och en av dem och att de har hävdat att skadan har berört
samtliga uppfödare av nötkreatur i Italien.
- 43.
- Skadeståndsyrkandet skall således avvisas på grund av bristande sammanhang,
klarhet och exakthet.
- 44.
- Sökandena bestred vid sammanträdet denna invändning om rättegångshinder och
påpekade att rådet och kommissionen har medgett att djuruppfödarna har vållats
skada. Sökandena tillade att den exakta kvantifieringen av denna skada är en
övermäktig uppgift som de inte kan klara varför de begärt ett tekniskt
sakkunnigutlåtande av förstainstansrätten.
- Förstainstansrättens bedömning
- 45.
- En ansökan skall, enligt artikel 19 i EG-stadgan för domstolen och artikel 44.1 c
i förstainstansrättens rättegångsregler, innehålla uppgifter om föremålet för talan
samt en kortfattad framställning av grunderna för denna.
- 46.
- Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa, så att svaranden harmöjlighet att förbereda sitt försvar och förstainstansrätten kan pröva talan, i
förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera
rättssäkerheten och en riktig rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp
till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan
grundas på i varje fall kortfattat, men på ett sammanhängande och begripligt sätt,
framgår av innehållet i själva ansökan (se domstolens dom av den
13 december 1990 i mål C-347/88, kommissionen mot Grekland, REG 1990,
s. I-4747, punkt 28, och av den 31 mars 1992 i mål C-52/90, kommissionen mot
Danmark, REG 1992, s. I-2187, punkt 17 och följande punkter. Se vidare beslutet
i det ovannämnda målet, Koelman mot kommissionen, punkt 21,
förstainstansrättens dom av den 18 september 1996 i mål T-387/94, Asia Motor
France m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II-961, punkt 106,
förstainstansrättens beslut av den 21 november 1996 i mål T-53/96, Syndicat des
producteurs de viande bovine m.fl. mot kommissionen, REG 1996, s. II-1579, punkt
21, och förstainstansrättens dom av den 29 januari 1998 i mål T-113/96, Dubois et
Fils mot rådet och kommissionen, REG 1998, s. II-125, punkt 29).
- 47.
- För att uppfylla dessa krav skall en ansökan om ersättning för skada som har
vållats av en gemenskapsinstitution innehålla uppgifter som gör det möjligt att
identifiera bland annat den skada som sökanden påstår sig ha lidit samt närmare
uppgifter om skadans art och omfattning (beslutet i det ovannämnda målet
Koelman mot kommissionen, punkt 22-24, och förstainstansrättens dom av den
13 december 1995 i de förenade målen T-481/93 och T-484/93, Exporteurs in
Levende Varkens m.fl. mot kommissionen, REG 1995, s. II-2941, punkt 75).
- 48.
- I det föreliggande fallet erinras på sidorna 18 och 19 i ansökan om de olika
skadetyper som har vållats nötköttsuppfödarna, nämligen, för det första, damnum
emergens på grund av försäljningen av levande djur under självkostnadspriset till
ett försäljningspris som enligt sökandena var 40 procent lägre än vad
djuruppfödarna förväntade sig, för det andra, damnum emergens på grund av
kostnaderna för skötsel av djur som inte blivit sålda i slutet av gödningsperioden,
för det tredje, lucrum cessans på grund av utebliven försäljning av djur under
pågående år och, för det fjärde, lucrum cessans på grund av den bestående
nedgången i konsumtionen av nötkött under de närmaste åren.
- 49.
- Även om sökandena i sina inlagor inte på ett slutgiltigt sätt har kvantifierat den
skada som har vållats var och en av djuruppfödarna, innehåller likväl bilagorna 10
och 11 till ansökan detaljerade uppskattningar av de förluster som den italienska
nötkreatursbesättningen påstås ha vållats, och de kriterier och parametrar som har
använts vid sådana uppskattningar anges där. Trots att sådana uppskattningar har
lagts fram har sökandena betonat de enorma svårigheter de har haft för att korrekt
uppskatta och kvantifiera den skada som har vållats var och en av djuruppfödarna.
De har uppgett att just detta är anledningen till att de har begärt att denna
invecklade fastställelse skall göras av sakkunniga.
- 50.
- Under dessa omständigheter skall det medges att ansökan, kompletterad genom
uppgifter i bilagorna, är tillräckligt precis vad gäller de åberopade skadornas
beskaffenhet och art och att varken svarandena eller förstainstansrätten har
förhindrats att ta del av den ungefärliga omfattningen av de påstådda skadorna.
Parterna har således, utan tillgång till andra uppgifter, kunnat förbereda sitt försvar
och förstainstansrätten kan avgöra talan, utan att göra avkall på ett eventuellt
behov av senare närmare angivanden avseende den exakta omfattningen av de
skador som har vållats var och en av sökandena.
- 51.
- Rådet har följaktligen oriktigt hävdat att ansökan inte uppfyller de villkor på
klarhet och exakthet som uppställs i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna.
- 52.
- Invändningen om rättegångshinder skall följaktligen ogillas.
Svarandenas invändning om rättegångshinder på grund av att Coldiretti saknar
intresse av att få saken prövad
- Parternas argument
- 53.
- Svarandena har ifrågasatt att Coldirettis skadeståndsyrkande kan upptas till
sakprövning. De har hänvisat till rättspraxis enligt vilken en organisation som har
bildats för att försvara de kollektiva intressena hos en viss grupp av enskilda inte
kan framställa ett yrkande om ersättning för den skada som har vållats dess
medlemmar. Enligt gemenskapsdomstolarna har branschsammanslutningar endast
rätt att få saken prövad med stöd av artikel 215 i fördraget när de vid domstolen
kan göra gällande antingen ett eget intresse som är skilt från deras medlemmars
intresse eller en rätt till ersättning som har överlåtits till dem av andra personer
(domstolens dom av den 18 mars 1975 i mål 72/74, Union syndicale mot rådet,
REG 1975, s. 401, punkt 20-22, och domen i de ovannämnda målen Exporteurs in
Levende Varkens m.fl. mot kommissionen, punkt 64. Se också beslutet i det
ovannämnda målet Syndicat des producteurs de viande bovine m.fl. mot
kommissionen, punkt 28). Av ansökan framgår emellertid inte ens underförstått att
Coldiretti själv har vållats skada eller att den utövar en rätt till skadestånd som dess
medlemmar har överlåtit till den. Coldiretti har varken visat eller ens påstått att en
av dessa situationer föreligger i detta fall. Dess yrkande skall följaktligen avvisas.
- 54.
- Sökandena har medgett att Coldiretti är en sammanslutning som inte är en juridisk
personlig. Sammanslutningen har likväl talerätt. Att Coldiretti inte är en juridisk
person saknar betydelse och hindrar inte på något sätt att den är ett skilt
rättssubjekt i förhållande till sina medlemmar med egen processbehörighet.
Coldiretti har därför intresse av att institutionernas och/eller deras tjänstemäns
ansvar för uppkomsten av de skador som ansökan avser fastställs.
- 55.
- Coldiretti har enligt sökandena talerätt, eftersom sådana icke godkända
sammanslutningar som den har en juridisk personlighet som är skild från deras
medlemmar, även om sammanslutningarna - vad gäller ekonomiskt ansvar - inte
har fullständig ekonomisk självständighet.
- Förstainstansrättens bedömning
- 56.
- Såsom kommissionen har angett, grundas den undersökta invändningen om
rättegångshinder inte på argument som hänger samman med sökandens rättsliga
form eller avsaknaden av juridisk personlighet enligt italiensk rätt, utan hänför sig
till de gemenskapsrättsliga villkoren avseende en branschsammanslutnings intresse
av att få saken prövad.
- 57.
- En rätt att få saken prövad med stöd av artikel 215 i fördraget tillkommer
branschsammanslutningar endast när dessa vid domstolen kan göra gällande
antingen ett eget intresse som är skilt från deras medlemmars intresse eller en rätt
till ersättning som har överlåtits till dem av andra personer (domstolens dom av
den 4 oktober 1979 i mål 238/78, Ireks-Arkady mot rådet och kommissionen,
REG 1979, s. 2955, punkt 5, svensk specialutgåva, volym 4, s. 567; domen i de
ovannämnda målen Exporteurs in Levende Varkens m.fl. mot kommissionen,
punkterna 76 och 77, och beslutet i det ovanämnda målet Syndicat des producteurs
de viande bovine et de la coordination rurale m.fl. mot kommissionen, punkterna
28 och 29).
- 58.
- Även om det är riktigt - såsom sökandena gjorde gällande vid sammanträdet - att
Coldiretti företräder jordbrukarnas och djuruppfödarnas intressen (artikel 2 i dess
stadga), är det emellertid så att endast sammanslutningar, och inte enskilda
djuruppfödare, kan ingå bland dess medlemmar. Enligt artikel 7 i stadgan är
Coldiretti nämligen en centralorganisation för sammanslutningarna av direkta
jordbrukare och djuruppfödare i regionerna och provinserna. Enligt artikel 10 kan
även organisationer för jordbruksföretagare, vilka eftersträvar liknande mål som
Coldiretti, bli medlemmar.
- 59.
- Coldiretti har emellertid inte åberopat någon egen skada för vilken den yrkar
ersättning eller gjort gällande en överlåtelse av rättigheter eller en uttrycklig
fullmakt som ger den behörighet att framställa yrkande om ersättning för den skada
som har vållats dess medlemssammanslutningar och dessas medlemmar, enskilda
djuruppfödare.
- 60.
- Av detta följer att Coldiretti inte har visat att den har intresse av att få saken
prövad i det föreliggande fallet.
- 61.
- Skadeståndsyrkandet skall således avvisas till den del det har framställts av
Coldiretti.
Kommissionens invändning om rättegångshinder såvitt yrkandet grundas på en rätt
till skydd för hälsan som tillkommer varje gemenskapsmedborgare
- Parternas argument
- 62.
- Kommissionen har påpekat att sökandena, genom att erinra om behovet av att
skydda konsumenternas ekonomiska intressen och skyddet för deras rätt till hälsa
och genom att göra gällande den skada som har vållats gemenskapsmedborgarna
till följd av BSE-krisen, för en talan som inte ligger i deras eget intresse utan i alla
europeiska medborgares allmänna intresse, vilket de på detta sätt påstår sig
företräda. Under dessa omständigheter förväxlas sökandenas eget intresse med
samhällets eller konsumenternas intresse. En talan som syftar till att skydda ett
kollektivt intresse erkänns emellertid inte i gemenskapsrätten.
- 63.
- Kommissionen har för övrigt erinrat om rättspraxis rörande avvisning av
skadeståndstalan när dessa inte, ens sammanfattningsvis, innehåller någon
omständighet som gör det möjligt att identifiera de tre nyckelomständigheterna,
nämligen den vållade skadan (dess art och omfattning), gemenskapsinstitutionernas
rättsstridiga agerande och förekomsten av ett orsakssamband (domstolens dom av
den 21 maj 1976 i mål 26/74, Roquette frères mot kommissionen, REG 1976,
s. 677, punkt 22-24, och förstainstansrättens dom av den 10 juli 1990 i mål T-64/89,
Automec mot kommissionen, REG 1990, s. II-367, punkt 73). Kommissionen har
slutit sig till att talan även skall avvisas på grund av bristande bestämning av den
skada som sökandenas hälsa påstår ha vållats.
- Förstainstansrättens bedömning
- 64.
- Kommissionen har tolkat ansökan oriktigt när den anser att sökandena för talan
i alla europeiska medborgares allmänna intresse.
- 65.
- Sökandena har visserligen i ett stycke av ansökan åberopat artiklarna 3 o, 129
och 129a i fördraget och påpekat att gemenskapsinstitutionerna i enlighet med
dessa bestämmelser skall bidra till att säkerställa en hög hälsoskyddsnivå och en
hög konsumentskyddsnivå. Det skall emellertid, med beaktande av det sammanhang
i vilket påståendena har gjorts, lydelsen av yrkandena i ansökan och att det i
sökandenas inlagor inte hänvisas till någon skada på personers hälsa, konstateras
att sökandena inte har påstått att någons hälsa har skadats och att de inte har yrkat
ersättning i detta avseende.
- 66.
- Kommissionens invändning om rättegångshinder kan således inte bifallas.
Prövning i sak
Parternas argument
- Rådets och kommissionens rättsstridiga agerande
- 67.
- Sökandena har hävdat att gemenskapsinstitutionerna, särskilt kommissionen, har
använt sina rättigheter och uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med gällande
lagstiftning för att förebygga spridningen av BSE på ett dåligt sätt och att de
således bär ansvaret för de allvarliga störningarna på marknaden för nötkött.
- 68.
- Sökandena har framhållit att gemenskapens grundläggande uppgift som anges i
artikel 2 i fördraget preciseras genom ett antal särskilda uppgifter som har getts
gemenskapen genom olika bestämmelser i fördraget.
- 69.
- Sökandena har särskilt anfört följande:
- Enligt artikel 39 i fördraget skall den gemensamma jordbrukspolitiken ha
som mål att höja produktiviteten, höja den individuella inkomsten för dem
som arbetar i jordbruket, stabilisera marknaderna, trygga försörjningen och
tillförsäkra konsumenterna skäliga priser.
- Enligt artikel 129 i fördraget skall gemenskapen bidra till att stärka en hög
hälsoskyddsnivå.
- Artikel 129a handlar om konsumentskydd.
- 70.
- Även om kommissionen sedan år 1989 har varit underrättad om talrika utbrott av
BSE i Förenade kungariket och de stora riskerna för att sjukdomen överförs avlevande djur, har gemenskapsinstitutionerna enligt sökandena underlåtit att vidta
nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förhindra spridningen av epidemin och har
begränsat sig till att göra ingrepp som senare visat sig vara otillräckliga och
ineffektiva.
- 71.
- Sökandena har närmare bestämt hävdat följande:
- Kommissionen har inte utövat sin övervakningsrätt för att säkerställa att
medlemsstaterna gör vad som är nödvändigt för att se till att nötkreatur
eller svindjur vid uppfödning, avel eller slakt avsedda för handel inom
gemenskapen inte utgör en källa för spridningen av smittsamma sjukdomar.
- Kommissionen har med avseende på genomförandet av den inre marknaden
inte gjort vad som är nödvändigt för att säkerställa skyddet för hälsan och
för konsumenternas ekonomiska intressen vad beträffar handeln inom
gemenskapen med livsmedel genom att i detta syfte harmonisera och
effektivera den offentliga kontrollen av ovannämnda livsmedel på grundval
av rådets direktiv 89/397/EEG av den 14 juni 1989 om offentlig kontroll av
livsmedel (EGT L 186, s. 23; svensk specialutgåva, område 13, volym 19,
s. 47), 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet
(EGT L 228, s. 24; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 169)
och 93/99/EEG av den 29 oktober 1993 om ytterligare åtgärder för offentlig
kontroll av livsmedel (EGT L 290, s. 14; svensk specialutgåva, område 13,
volym 25, s. 80).
- Kommissionen har inte vidtagit nödvändiga säkerhets- och kontrollåtgärder
för att förebygga spridningen av sjukdomar som kan medföra allvarliga
risker för djur eller människors hälsa, såsom de åtgärder som avses i rådets
direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid
handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden
(EGT L 395, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 31, s. 216),
och 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära och avelstekniska
kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom gemenskapen
med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, s. 29; svensk
specialutgåva, område 3, volym 33, s. 146).
- 72.
- Sökandena har särskilt kritiserat kommissionen för att den inte har utövat följande
befogenheter enligt ovannämnda direktiv 89/662 av den 11 december 1989:
- Befogenheten enligt artikel 8.1 att sända en inspektionsgrupp till den
berörda anläggningen, uppdra åt en officiell veterinär att kontrollera fakta
vid den berörda anläggningen och uppmana den behöriga myndigheten att
intensifiera provtagningen.
- Befogenheten enligt artiklarna 9.2 och 15 att sända sina representanter till
platsen för att undersöka vilka åtgärder som vidtagits och för att avge ett
yttrande om dessa åtgärder.
- Befogenheten enligt artikel 9.3 att vidta tillfälliga skyddsåtgärder och att
underställa dem Ständiga veterinärkommittén.
- Befogenheten enligt artiklarna 9.4, 16.2, 16.3 och 17 att besluta om
nödvändiga åtgärder, rekommendationer och beslut.
- 73.
- Sökandena har för övrigt hävdat att institutionernas underlåtenhet framgår av deras
åtgärder och agerande.
- 74.
- För det första tilläts genom det ovannämnda beslutet 94/474, av den 27 juli 1994
om vissa skyddsåtgärder mot BSE, export av färskt nötkött med ursprung i
Förenade kungariket, förutsatt att följande neutrala formulering tillades
hälsointyget: Färskt urbenat kött i form av muskler från vilka fastsittande
vävnader, inbegripet synliga nerv- och lymfvävnader, har avlägsnats. Enligt
sökandena var det uppenbart att en sådan åtgärd inte kunde hejda spridningen av
epidemin.
- 75.
- För det andra tilläts genom det ovannämnda beslutet 95/287, av den 18 juli 1995,
i en situation där detta inte på något sätt var berättigat, export av nötkött med
ursprung i Förenade kungariket, även från anläggningar där ett eller flera fall av
BSE hade konstaterats, förutsatt att den ovannämnda beskedliga formuleringen
fogades till hälsointyget.
- 76.
- Sökandena har till stöd för ovanstående påpekanden och för påståendet att
gemenskapen är ansvarig på grundval av artikel 215 fördraget åberopat resultaten
från arbetet i den undersökningskommitté om BSE som inrättats av
Europaparlamentet för att fastställa kommissionens och rådets eventuella politiska
ansvar. Sökandena har särskilt hänvisat till vissa stycken i nämnda rapport.
- 77.
- Vad beträffar den rättsliga karaktären av det åberopade ansvaret har sökandena
slutit sig till att det i det föreliggande fallet rör sig om ett objektivt ansvar grundat
på felaktigt agerande. Svarandena har gjort sig skyldiga till fel genom att underlåta
att uppfylla sin skyldighet att agera för att begränsa spridningen av en epidemi och
sin skyldighet att vidta åtgärder mot Förenade kungarikets fortsatta underlåtenhet
att uppfylla sina skyldigheter enligt de bestämmelser som antagits för att bekämpa
sjukdomen. Eftersom resultatet ingalunda har uppnåtts och institutionernas
agerande tvärtom har lett till ett motsatt resultat än vad de måste ha avsett, är
deras ersättningsskyldighet uppenbar, och det är inte ens nödvändigt att undersöka
var och en av svarandenas underlåtenheter för att anse dem ansvariga.
- 78.
- Gemenskapsinstitutionerna kan inte krypa bakom begrepp som
lagstiftningsverksamhet och utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom de
även kritiseras för flera fall av underlåtenhet och agerande i administrativt
hänseende och eftersom det utrymme för fri bedömning som de har för att anta
eller avstå från att anta en bestämmelse inte får leda till godtyckligt agerande.
- 79.
- Sökandena uppgav vid sammanträdet att de slutligen kritiserar
gemenskapsinstitutionerna för att inte år 1990 ha vidtagit samma åtgärder som de
vidtog år 1996, nämligen ett förbud mot att till den europeiska kontinenten sälja
nötkreatur med ursprung i Förenade kungariket.
- 80.
- Kommissionen har erinrat om gemenskapens bestämmelser för att åtgärda BSE-krisen. Mot bakgrund av de gradvisa framsteg som har gjorts i fråga om kunskapen
om sjukdomens epidemiologi har kommissionen från och med år 1989 vidtagit olika
åtgärder avsedda å ena sidan att förhindra spridningen av BSE till andra
medlemsstater än Förenade kungariket, där de första utbrotten hade lokaliserats,
och å andra sidan att utrota denna sjukdom. Dessa åtgärder gick hand i hand med
de åtgärder som samtidigt vidtogs av de brittiska myndigheterna.
- 81.
- Kommissionen har påpekat att slutsatsen att dess agerande har varit rättsstridigt
förutsätter en undersökning av lämpligheten av de åtgärder som vidtogs från och
med juli 1989 till följd av offentliggörandet av SEAC:s rapport om sjukdomens
utveckling i Förenade kungariket. I denna rapport konstaterades de första fallen
av BSE och redogjordes för de vetenskapliga rönen i denna fråga. Lämpligheten
av kommissionens åtgärder skall bedömas med hänsyn till de vetenskapliga rön som
var tillgängliga då åtgärderna vidtogs. Kommissionen har på denna punkt erinrat
om att den vid flera tillfällen bad Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén
och dess särskilt bildade BSE-grupp att diskutera frågan och ge sitt utlåtande om
olika problem i samband med sjukdomen. Kommissionen har tillagt att den
arrangerade två internationella symposier om detta tema i november 1990 och i
september 1993, att den deltog i anordnandet av en internationell konferens som
hölls i september 1993 och att den för övrigt har bidragit till finansieringen av
forskningen på området.
- 82.
- Enligt kommissionen är det oförenligt med institutionernas skyldigheter enligt
artikel 39 i fördraget att inför uppkomsten av en viss sjukdom vidta restriktiva
åtgärder som saknar både skälig vetenskaplig motivering och grund. Under en
längre tid ansåg man inom vetenskapen likväl att det var ganska osannolikt att
sjukdomen kunde spridas till människan och Vetenskapliga veterinärmedicinska
kommittén uttryckte sig i samma riktning i sina utlåtanden av den
27 september 1989, den 8 januari 1990, den 6 juni 1990 och den 17 januari 1992.
Denna synpunkt delades för övrigt av Internationella byrån för epizootiska
sjukdomar (OIE) i dess rapport från september 1990 och av
Världshälsoorganisationen (WHO) i en rapport från år 1991.
- 83.
- Det var först från och med år 1993 som de eventuella sambanden mellan BSE och
Creutzfeldt-Jakobs sjukdom hos människan blev föremål för eftertanke och
ingående kontroller, även om det då endast rörde sig om en ren arbetshypotes
som vid tidpunkten inte hade något stöd i den medicinska och vetenskapliga
världen.
- 84.
- Kommissionen har i detta avseende hänvisat till WHO:s promemoria från år 1993
om utvecklingen av BSE i Förenade kungariket, till de slutsatser OIE:s ad hoc-expertgrupp för BSE drog vid symposiet i Paris i september 1994, till WHO:s
slutsatser vid ett symposium om BSE i Genève från den 17 till den 19 maj 1995 och
slutligen till Vetenskapliga livsmedelskommitténs utlåtande av den 21
september 1995 och Vetenskapliga veterinärmedicinska kommitténs utlåtanden av
den 7 och den 20 november 1995.
- 85.
- Enligt kommissionen var det de nya uppgifter som offentliggjordes den
20 mars 1996 inom ramen för ett meddelande från SEAC som gjorde det
nödvändigt att snabbt vidta de restriktiva åtgärder som är föremål för beslut 96/239,
eftersom man i detta meddelande för första gången inom vetenskapen hävdade att
det smittämne som var ansvarigt för BSE sannolikt var ett patogent ämne som var
farligt för människors hälsa.
- 86.
- Det är således oriktigt att i efterhand bedöma gemenskapsinstitutionernas agerande
före denna dag. Så länge möjligheten att BSE kunde överföras till människan var
en ren vetenskaplig hypotes ansåg kommissionen att de intressen som stod på spel,
nämligen de intressen som aktörerna på den berörda sektorn hade, i synnerhet av
att marknaden förblev stabil, och konsumenternas intressen, sammanjämkades på
ett lämpligt sätt genom ett förbud mot att från Förenade kungariket sända levande
nötkreatur som var mer än sex månader gamla och ett antal produkter som kunde
bära sjukdomen. Enligt en fast rättspraxis kräver proportionalitetsprincipen, som
ingår bland de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, att
gemenskapsinstitutionernas rättsakter inte överskrider gränsen för vad som är
lämpligt och nödvändigt för att uppnå de legitima syften som eftersträvas genom
ifrågavarande bestämmelser, med beaktande av att man, om valet står mellan flera
lämpliga åtgärder, skall välja den minst betungande, och att de belastningar som
påförs skall stå i rimlig proportion till de eftersträvade målen (domstolens dom av
den 29 februari 1996 i de förenade målen C-296/93 och C-307/93, REG 1996,
s. I-795, punkt 30). Kommissionen kan följaktligen inte tillräknas ett fel vad
beträffar bedömningen före den 20 mars 1996 av riskerna i samband med BSE med
hänsyn till dåvarande vetenskapliga rön.
- 87.
- Kommissionen har slutit sig till att den inte har gjort sig skyldig till rättsstridigt
agerande och att talan således skall ogillas.
- 88.
- Rådet har också hävdat att skadeståndstalan saknar grund. Det har erinrat om de
nödvändiga villkoren för att gemenskapens utomobligatoriska ansvar skall
uppkomma och påpekat att det ankommer på sökandena att visa att gemenskapens
agerande i anledning av spridningen av BSE-epidemin var rättsstridigt.
- 89.
- Rådet har beträffande rådets och kommissionens rättsakter som har antagits inom
den veterinärmedicinska sektorn och som sökandena har ansett otillräckliga för att
bromsa spridningen av BSE hänvisat till domstolens fasta rättspraxis enligt vilken
gemenskapens ansvar, i samband med gemenskapsrättsliga regler som kännetecknas
av ett stort utrymme att företa skönsmässig bedömning som är nödvändigt för
genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken, endast undantagsvis kan
inträda när den berörda institutionen på ett uppenbart och allvarligt sätt har
överskridit de gränser som gäller för utövandet av dess behörighet (domstolens dom
av den 2 december 1971 i mål 5/71, Zuckerfabrik Schöppenstedt mot rådet,
REG 1971, s. 975, punkt 115, svensk specialutgåva, volym 1, s. 607, och av den
5 december 1979 i de förenade målen 116/77 och 124/77, Amylum och Tunnel
Refineries mot rådet och kommissionen, REG 1979, s. 3497, punkt 13).
- 90.
- Rådet har gjort gällande att den har gett kommissionen behörighet att vidta
skyddsåtgärder till skydd för människors och djurs hälsa samtidigt som behörigheten
att verkställa dem har förbehållits medlemsstaterna.
- 91.
- Rådet har dessutom erinrat om behörighetsfördelningen mellan rådet ochkommissionen på det veterinärmedicinska området. Det har framhållit att det
framgår av fördraget, särskilt av artiklarna 5, 145 och 155, att lagstiftningen på
detta område skall genomföras gemensamt av medlemsstaterna och kommissionen.
Rådet har tillagt att det ankommer på kommissionen att förelägga rådet förslag för
att det skall kunna anta särskilda lagbestämmelser rörande BSE och att
kommissionen, sedan epidemin uppkom år 1986, inte en enda gång har förelagt det
något förslag som särskilt syftat till att bekämpa BSE. Rådet har följaktligen
bestridit att ramlagstiftningen var otillräcklig, eftersom den redan gav kommissionen
befogenhet att inom ramen för sitt utrymme att företa skönsmässig bedömning
vidta de åtgärder som den ansåg nödvändiga gentemot även nya zoonoser, samtidigt
som medlemsstaterna förbehölls vissa befogenheter.
- 92.
- Rådet anser att sökandena inte har visat att rådet antagit rättsakter som utgör ett
allvarligt och uppenbart åsidosättande av en överordnad rättsregel till skydd för
enskilda och att det åsidosatt skyldigheten att vidta åtgärder, eftersom institutionen
saknar verkställande makt på detta område och inte kan agera på eget initiativ
utan förslag av kommissionen.
- 93.
- Rådet anser således att ett av villkoren för att dess ansvar skall uppkomma inte är
uppfyllda och att skadeståndsyrkandet således skall ogillas utan att frågan om
skadan har inträffat eller frågan om ett orsakssamband föreligger undersöks.
- Förekomsten av en skada och ett orsakssamband
- 94.
- Sökandena har påstått att skada som kan ersättas har uppkommit, å ena sidan
genom damnum emergens på grund av att levande djur har sålts under gängse pris
till följd av nedgången av priserna på marknaden och på grund av kostnaderna för
skötsel av djur som inte blivit sålda i slutet av gödningsperioden, och å andra sidan
genom lucrum cessans på grund av utebliven försäljning av djur under pågående
år och på grund av den bestående nedgången i konsumtionen av nötkött under de
närmaste åren.
- 95.
- Sökandena har framställt begäran om ett sakkunnigutlåtande för fastställelse till
beloppet av den skada som har vållats var och en av djuruppfödarna och angett att
de förbehåller sig rätten att framlägga vid förstainstansrätten och/eller specialisterna
all dokumentation som är nödvändig i detta avseende.
- 96.
- Sökandena förklarade vid sammanträdet att om institutionerna år 1990 hade fattat
beslut om en total blockad av försäljningen av nötkreatur med ursprung i Förenade
kungariket, skulle marknaden för nötkött i de övriga medlemsstaterna inte ha brutit
samman, eftersom sådana åtgärder direkt skulle ha begränsat infektionsutbrottet
till Förenade kungariket och tolkats av konsumenterna som en mycket stark
kontrollsignal från gemenskapsinstitutionernas sida. Institutionernas underlåtenhet
att vidta åtgärder utgör följaktligen den omständighet som ligger bakom den skada
som har följt av nedgången på marknaden.
- 97.
- Kommissionen har inte bestridit omfattningen av de ekonomiska förluster som i
synnerhet har vållats djuruppfödarna till följd av BSE-krisen. Kommissionen anser
emellertid att sökandena inte på något sätt har visat att den skada som har vållats
dem har sitt ursprung i gemenskapsinstitutionernas agerande. Den nedgång i
efterfrågan på nötkött som låg till grund för skadan orsakades - såsom domstolen
konstaterade i sitt beslut i det ovannämnda målet Förenade kungariket mot
kommissionen (punkt 87) och såsom sökandena själva underförstått har medgett
i sin ansökan (s. 18) - av SEAC:s förklaring av den 20 mars 1996 rörande det
sannolika sambandet mellan BSE och en variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
- 98.
- Rådet har inte bestridit att skador kan ha vållats, men har hävdat att sökandena
inte närmare har angett vare sig den exakta beskaffenheten eller omfattningen av
den skada som direkt har vållats var och en av sökandena, vilket bland annat
framgår av den begäran om sakkunnigutlåtande som har framställts vid
förstainstansrätten.
Förstainstansrättens bedömning
- 99.
- För att gemenskapen skall kunna ådra sig skadeståndsansvar enligt artikel 215
andra stycket i fördraget förutsätts att flera villkor är uppfyllda, det vill säga att det
handlande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det föreligger en
verklig skada och att det finns ett orsakssamband mellan detta handlande och den
åberopade skadan (se domstolens dom av den 27 mars 1990 i mål C-308/87, Grifoni
mot Euratom, REG 1990 s. I-1203, punkt 6, och av den 7 maj 1992 i de förenade
målen C-258/90 och C-259/90, Pesquerias De Bermeo och Naviera Laida mot
kommissionen, REG 1992 s. I-2901, punkt 42; förstainstansrättens dom av den 18
september 1995 i mål T-168/94, Blackspur m.fl. mot rådet och kommissionen,
REG 1995, S. II-2627, punkt 38).
- 100.
- I detta fall finns det anledning att inleda prövningen med frågan om det finns ett
orsakssamband mellan gemenskapsinstitutionernas påstått rättsstridiga agerande
och den av sökandena åberopade skadan.
- 101.
- Ett orsakssamband föreligger i den mening som avses i artikel 215 andra stycket i
fördraget när det finns ett direkt orsakssamband mellan det fel som den berörda
institutionen har begått och den åberopade skadan - ett samband som det
ankommer på sökandena att bevisa (domstolens dom av den 14 juli 1961 i de
förenade målen 9/60 och 12/60, Société commerciale Antoine Vloeberghs mot
Höga myndigheten, REG 1961, s. 391, 428, och av den 30 januari 1992 i de
förenade målen C-363/88 och C-364/88, Finsider m.fl. mot kommissionen,
REG 1992, s. I-359, punkt 25; och domen i det ovannämnda målet Blackspur m.fl.
mot rådet och kommissionen, punkt 40).
- 102.
- Det fel som sökandena har påtalat består väsentligen i att det har antagits regler
och vidtagits åtgärder som inte är tillräckliga, är felaktiga eller otillräckliga för att
bemästra BSE. Felet består närmare bestämt i underlåtenheten att år 1990 fatta
beslut om total isolering av eller förbud mot att till den europeiska kontinenten
sända produkter av nötkött med ursprung i Förenade kungariket, såsom det förbud
som utfärdades i mars 1996. Det är således den omständigheten att denna
underlåtenhet kvarstod mellan åren 1990 och 1996 samt att de under denna period
vidtagna åtgärderna var otillräckliga som utgör det rättsstridiga agerande som
institutionerna har kritiserats för.
- 103.
- Svarandena har inte bestridit den ekonomiska skada som har vållats
nötkreatursuppfödarna på kontinenten till följd av de händelser som inträffade i
mars 1996.
- 104.
- Det framgår dels att förekomsten av BSE i den brittiska besättningen, vilken
upptäcktes för första gången år 1986, är ett allmänt känt faktum, eftersom mer än
160 000 fall av BSE har konstaterats i denna medlemsstat sedan år 1988, dels att
sporadiska fall av BSE även har brutit ut i Frankrike, Irland, Portugal och Schweiz.
- 105.
- Från och med år 1989 antog gemenskapsinstitutionerna ett antal bestämmelser (se
ovan punkt 4-13) vilkas syfte var att bemästra BSE-krisen. Även om dessa åtgärder
var avsedda att förhindra spridningen av BSE till andra medlemsstater än Förenade
kungariket, utrota sjukdomen och eliminera dess skadliga effekter, innebar de likväl
inte någon total isolering av nötkreatursbesättningen och produkter av nötkött från
Förenade kungariket inom detta lands territorium, eftersom vissa levande djur som
var mindre än sex månader gamla och födda av kor hos vilka BSE varken hade
konstaterats eller misstänktes, och vissa produkter av nötkött, sperma och embryon
fortsättningsvis kunde säljas på kontinenten fram till dess att kommissionen fattade
beslut 96/239.
- 106.
- Trots kännedomen om sjukdomen och trots att ett totalembargo saknades före
mars 1996 har konsumenternas tillit till nötkött inte förändrats, vilket visas av att
efterfrågan inte minskade kraftigt före den 20 mars 1996. I detta avseende har
varken kännedomen om denna sjukdom hos den brittiska nötkreatursbesättningen,
om dess allvar och om möjligheten att den kan sprida sig bland djuren på
kontinenten, eller ovissheten om huruvida det kött som såldes på kontinenten
kunde härstamma från nedsmittade djur eller inte, eller slutligen den allmänna
opinionens bedömning av svarandenas agerande vid bekämpningen av BSE lett till
en liknande reaktion bland konsumenterna som den reaktion som orsakades av
SEAC:s meddelande i mars 1996.
- 107.
- Såsom kommissionen på goda grunder har betonat, har sökandena själva i sin
ansökan (s. 18) medgett att de inte hade någon anledning att förutse en förändring
av efterfrågan och att de, när gödningsperioden började i november 1995, med fog
kunde förvänta sig åtminstone lika stor efterfrågan på nötkött som under
föregående år.
- 108.
- Det var först den 20 mars 1996 som SEAC meddelade att det var möjligt att
sjukdomen kunde överföras till människan när den, med hänsyn till 10 fall av en
variant av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom som hade noterats hos personer som var
högst 42 år gamla, förklarade följande: Trots att det inte finns några direkta bevis
på ett samband är den för närvarande mest sannolika förklaringen, med hänsyn till
de uppgifter som finns att tillgå i dagsläget och i avsaknad av trovärdiga alternativ,
att personerna i dessa fall har utsatts för BSE innan förbudet mot specifikt
slaktavfall från nötkreatur infördes år 1989. Detta är mycket oroande.
- 109.
- Den nya informationen i detta yttrande utgjordes av ett avsnitt angående en
hypotes om ett samband mellan BSE och Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Även om
BSE förekom tidigare, förändrade SEAC:s nya uppgifter på ett betydande sätt
uppfattningarna om den fara som sjukdomen utgör för människors hälsa (dom av
den 5 maj 1998 i det ovannämnda målet, Förenade kungariket mot kommissionen,
punkterna 52 och 53).
- 110.
- Till följd av meddelandet i fråga vidtog de brittiska myndigheterna nödåtgärder,
såsom beslutet att förbjuda dels försäljning och leverans av kött- och benmjöl från
däggdjur samt användning av sådant mjöl för utfodring av lantbruksdjur, inklusive
fjäderfä, hästar och fisk, dels försäljning av kött från över 30 månader gamla
nötkreatur avsedda att konsumeras av människor. Samtidigt vidtog ett visst antal
medlemsstater och tredje länder åtgärder för att förbjuda import av nötkreatur
eller nötkött från Förenade kungariket eller, vad gällde de åtgärder som vidtogs av
vissa tredje länder, från Europeiska unionen.
- 111.
- Såsom sökandena själva har medgett, var SEAC:s meddelande samt de åtgärder
som medlemsstaterna vidtog föremål för en omfattande mediabevakning inom
gemenskapen, och arten och omfattningen av denna bevakning fick sedan en stor
och direkt inverkan på konsumenternas omedelbara oro. Förstainstansrätten
konstaterar i detta avseende att sökandena i vissa stycken av bilaga 8 till sin
ansökan själva till stor del hänför krisen till den alarmerande, enligt sökandena
ansvarslösa, behandling som tidningarna och TV gav upptäckterna om möjligheten
att sjukdomen kunde överföras till människan. Således anges följande på sidan 1
i dokumentet kallat Nötköttsproduktionen i Italien: BSE - Situation och utsikter:
Nötköttsproduktionen inom Europeiska unionen och i Italien befinner sig i
dramatiska svårigheter som har förvärrats av de alarmerande uppgifterna i
tidningarna och TV vad gäller möjligheten att BSE kan överföras till människan,
vilka har lett till en kännbar och oförutsedd nedgång i konsumtionen och vilka, om
lämpliga motåtgärder inte vidtas, riskerar att leda till en oåterkallelig kris för
sektorn. På sidan 4 anges följande: Variabeln BSE kan ge sektorn ett nådaskott,
med beaktande av det oberättigade och oansvariga alarmerandet i tidningarna och
TV, vilka endast är upptagna med sensationer, utan minsta försök att ge klar och
objektiv information.
- 112.
- Det har inte bestridits att det är från och med denna tidpunkt som nedgången på
marknaden för nötkött har inträffat, orsakad av en avsevärt minskad efterfrågan.
- 113.
- Således skall konstateras att den nedgång i efterfrågan som ligger till grund för de
skador som har gjorts gällande i det föreliggande fallet har orsakats av effekterna
av SEAC:s meddelande på den allmänna opinionen, det vill säga av den oro som
kännedomen om möjligheten att BSE kan överföras till människan har gett upphov
till hos konsumenterna av nötkött i Europa.
- 114.
- Domstolen drog för övrigt denna slutsats i sitt beslut av den 12 juli 1996 i det
ovannämnda målet Förenade kungariket mot kommissionen (punkt 87), nämligenatt nedgången i efterfrågan på nötkött orsakades en vecka innan beslut 96/239
antogs genom att SEAC, och den brittiska regeringen själv, den 20 mars 1996
offentliggjorde att det möjligen kunde finnas ett samband mellan BSE och
varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
- 115.
- Det skall likväl undersökas om sökandena har framlagt bevisning eller indicier av
vilka det framgår att det fanns ett orsakssamband i detta avseende mellan
svarandenas påstått ansvarsgrundande agerande och underlåtenhet och de
åberopade skadorna.
- 116.
- Förstainstansrätten konstaterar i detta avseende att sökandena har begränsat sig
till att hävda att ett drastiskt ingrepp i rätt tid skulle ha haft till resultat att
omedelbart avgränsa utbrottet av infektionen till Förenade kungariket och skulle
ha hindrat effekterna för den europeiska marknaden. Under omständigheterna i
det föreliggande fallet är det visserligen svårt att avgöra vad som skulle ha hänt om
gemenskapsinstitutionerna år 1990 hade beslutat att införa ett totalembargo med
avseende på den brittiska marknaden. Sökandena har likväl inte framfört någon
omständighet eller något indicium som kan stödja sannolikheten av deras påstående
genom att visa att sådana åtgärder skulle ha kunnat förhindra nedgången i
efterfrågan efter det att det den 20 mars 1996 hade meddelats att det var möjligt
att sjukdomen kunde överföras till människan.
- 117.
- Det finns inget som tyder på att marknaden, även om ett totalembargo hade införts
redan år 1990, trots allt inte skulle ha drabbats av en nedgång när uppgifterna om
möjligheten att sjukdomen kunde överföras till människan offentliggjordes, på
grund av den oro som offentliggörandet skulle ha gett upphov till hos
konsumenterna, på samma sätt som offentliggörandet den 20 mars 1996.
- 118.
- Konsumenternas rädsla har nämligen inte något direkt samband med importen av
nedsmittat nötkött med ursprung i Förenade kungariket, utan med möjligheten att
sjukdomen kan överföras till människan. Det är således föga sannolikt man i ett
sådant fall genom att redan år 1990 meddela att alla lämpliga åtgärder hade
vidtagits för att bekämpa spridningen av sjukdomen skulle ha kunnat undvika att
konsumenterna känner stor rädsla.
- 119.
- I detta avseende skall det konstateras att de slutsatser i SEAC:s meddelande som
utlöste konsumenternas förlust av förtroende hade sitt ursprung i en undersökning
av tio fall av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom som uppkommit hos konsumenter, vilkas
mest sannolika förklaring enligt SEAC var exponering för BSE-smittämnet före
år 1989, det vill säga under en period före den dag då gemenskapen borde ha
vidtagit de åtgärder som sökandena krävt.
- 120.
- Dessutom fanns det andra omständigheter som kunde ge upphov till rädsla hos
konsumenterna, såsom
- den omständigheten att fall av BSE sedan år 1988 även hade lokaliserats på
kontinenten, vilket kunde göra åtgärderna för isolering av den brittiska
marknaden mindre effektiva,
- möjligheten att nötkött med ursprung i Förenade kungariket anländer till
kontinenten trots ett sådant embargo,
- BSE-sjukdomens mycket långa inkubationstid hos nötkreatur, mellan fem
och tio år, vilket innebär att djuren hade kunnat drabbas av sjukdomen utan
att uppvisa några kliniska tecken under denna tid,
- de allvarliga tvivel som fortfarande finns än i dag vad gäller det sätt på
vilket djuren kan bli nedsmittade.
- 121.
- Slutligen skall det påpekas att SEAC i sitt utlåtande för övrigt tog hänsyn till
osäkerheten rörande det antal fall som kan komma att bryta ut i framtiden.
- 122.
- Under dessa omständigheter har det inte visats att nedgången i efterfrågan har
orsakats av svarandenas påstått ansvarsgrundande agerande och underlåtenhet. Det
har för övrigt inte visats att uppfödarna av nötkreatur inte tillika skulle ha vållats
skada till följd av en nedgång på marknaden, även om svarandena hade vidtagit de
åtgärder som sökandena kritiserar dem för att ha underlåtit.
- 123.
- Med hänsyn till vad som har anförts ovan anser förstainstansrätten att det inte har
visats att det föreligger ett orsakssamband mellan den åberopade skadan och
gemenskapsinstitutionernas påstått ansvarsgrundande handlande.
- 124.
- Således skall skadeståndsyrkandet ogillas, utan att det finns skäl att ta ställning till
dels om de övriga villkoren för gemenskapens utomobligatoriska ansvar är
uppfyllda i det föreliggande fallet, nämligen att det agerande som läggs
gemenskapsinstitutionerna till last är rättsstridigt och att skadan verkligen
uppkommit samt dels sökandenas begäran om sakkunnigutlåtande.
Yrkandet om ogiltigförklaring av förordning nr 1357/96
Parternas argument
- 125.
- Sökandena har yrkat ogiltigförklaring av förordning nr 1357/96 som föreskriver
tilläggsbidrag till uppfödare av nötkött i syfte att säkra sektorns framtid. Dessa
bestämmelser är enligt sökandena rättsstridiga, eftersom de föreskriver
tilläggsbidrag för djuruppfödarnas minskade inkomster och inte för de ökade
kostnader som de har tvingats bestrida. Betalningen av dessa tilläggsbidrag får inte
frånta de skadelidande en helhetsersättning för skadorna.
- 126.
- Den kritiserade förordningen är bristfälligt motiverad, varför den åsidosätter
artikel 190 i fördraget. Särskilt anges det inte i den varför rådet har valt att betala
tilläggsbidrag i stället för att ersätta skadan, varför ersättningsbidragens belopp
kraftigt har begränsats i förhållande till de faktiska skadorna och slutligen inte
heller varför rådet inte har beaktat ökningen av de kostnader som djuruppfödarna
i dag har.
- 127.
- Sökandena har emellertid angett att de har yrkat ogiltigförklaring av denna
förordning endast om den utgör hinder för deras yrkande om full ersättning för den
vållade skadan.
- 128.
- Rådet och kommissionen har framställt en invändning om rättegångshinder vad
beträffar yrkandet om ogiltigförklaring av denna förordning. Enligt institutionerna
är de andra sökandena än Coldiretti inte personligen berörda av förordningen.
Coldiretti har för sin del inte visat att dess ställning som förhandlingspart har
påverkats av rättsakten i fråga, och sammanslutningen har inte visat att den har
trätt i stället för djuruppfödare som är medlemmar av organisationen och som
själva skulle ha kunnat väcka talan.
- 129.
- Kommissionen har gjort gällande att målet med den kritiserade förordningen inte
är att införa en gräns för gemenskapens eventuella ansvar för den påstådda
förseningen med att bemöta den sanitära nödsituationen - såsom sökandena
felaktigt anser - utan att fatta beslut om brådskande stödåtgärder avseende
djuruppfödarnas inkomster för att bemästra exceptionella svårigheter på
marknaden till följd av BSE-krisen. Kommissionen har påpekat att denna gräns i
vart fall inte på något sätt kan tolkas som gemenskapsinstitutionernas vilja att
begränsa den ersättning som sökandena påstår sig ha rätt till.
- 130.
- Rådet har även gjort gällande att det är uppenbart att målet med förordningen inte
har något samband med rätten att föra talan med stöd av artikel 215 i fördraget.
- 131.
- Sökandena har i sin replik hävdat att eftersom rådet och kommissionen obetingat
har uteslutit varje inverkan av förordning nr 1357/96 på frågan om deras
utomobligatoriska ansvar, är det inte nödvändigt att yttra sig över de framställda
invändningarna om rättegångshinder. Sökandena har slutit sig till att det inte längre
finns anledning att ta upp frågan om ogiltigförklaring av förordningen, förutsatt att
förstainstansrätten bekräftar svarandenas inställningar.
- 132.
- Sökandena bekräftade vid sammanträdet att om förstainstansrätten godta denna
inställning, kan den anse att sökandena drar tillbaka sitt yrkande om
ogiltigförklaring.
Förstainstansrättens bedömning
- 133.
- Förstainstansrätten konstaterar att rådet och kommissionen, såväl i sina inlagor som
vid sammanträdet, har bekräftat att förordning nr 1357/96 inte kan begränsa
gemenskapens utomobligatoriska ansvar.
- 134.
- Det framgår faktiskt av ordalydelsen av första och andra övervägandena i den
kritiserade förordningen att dess mål inte är att införa en gräns för gemenskapens
eventuella ansvar för den påstådda försening med vilken den tog itu med den
sanitära nödsituationen - vilket sökandena felaktigt har påstått - utan att fatta
beslut om brådskande stödåtgärder avseende djuruppfödarnas inkomster för att
bemästra exceptionella svårigheter på marknaden till följd av BSE-krisen i syfte att
säkra sektorns framtid.
- 135.
- Det är under dessa omständigheter inte nödvändigt att avgöra om yrkandet kan
prövas i formellt eller materiellt hänseende. Det är tillräckligt att beakta att
sökandena har avstått från sitt yrkande om ogiltigförklaring och konstatera att det
saknas anledning att ta ställning till nämnda yrkande.
Rättegångskostnader
- 136.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökandena har tappat målet,
skall de förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med svarandenas
yrkande.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
följande dom:
- 1.
- Fackförbundet Confederazione Nazionale Coltivatori Direttis (Coldiretti)
skadeståndsyrkande avvisas.
- 2.
- De övriga sökandenas, vilka är lantbrukare, skadeståndsyrkande ogillas.
- 3.
- Det saknas anledning att ta ställning till yrkandet om ogiltigförklaring av
rådets förordning (EG) nr 1357/96 av den 8 juli 1996 om tilläggsbetalningar
under 1996 av de bidrag som avses i förordning (EEG) nr 805/68 om den
gemensamma organisationen av marknaden för nötkött och om ändring av
den förordningen.
- 4.
- Sökandena skall ersätta rättegångskostnaderna.
AziziGarcía-Valdecasas
Jaeger
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 30 september 1998.
H. Jung
J. Azizi
Justitiesekreterare
Ordförande
Innehåll
Bakgrund till tvisten
II - 2
Förfarande och parternas yrkanden
II - 8
Skadeståndsyrkandet
II - 9
Upptagande till sakprövning
II - 10
Rådets invändning om rättegångshinder på grund av att ansökan inte
II - 10
- Parternas argument
II - 10
- Förstainstansrättens bedömning
II - 10
Svarandenas invändning om rättegångshinder på grund av att Coldiretti saknar
II - 12
- Parternas argument
II - 12
- Förstainstansrättens bedömning
II - 13
Kommissionens invändning om rättegångshinder såvitt yrkandet grundas på en
rätt till skydd för hälsan som tillkommer varje gemenskapsmedborgare
II - 14
- Parternas argument
II - 14
- Förstainstansrättens bedömning
II - 14
Prövning i sak
II - 15
Parternas argument
II - 15
- Rådets och kommissionens rättsstridiga agerande
II - 15
- Förekomsten av en skada och ett orsakssamband
II - 20
Förstainstansrättens bedömning
II - 21
Yrkandet om ogiltigförklaring av förordning nr 1357/96
II - 25
Parternas argument
II - 26
Förstainstansrättens bedömning
II - 27