FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 28 mars 2000 (1)
Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Ansökan om
extra tilldelning av importlicenser - Artikel 30 i förordning (EEG) nr 404/93 -
Talan om ogiltigförklaring
I mål T-251/97,
T. Port GmbH & Co., Hamburg (Tyskland), företrätt av advokaten G. Meier, Köln,
delgivningsadress: advokatbyrån M. Baden, 24, rue Marie-Adélaïde, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av K.-D. Borchardt och
H. van Vliet, rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, delgivningsadress:
rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner, Kirchberg, Luxemburg,
med stöd av
Konungariket Spanien, företrätt av R. Silva de Lapuerta, abogado del Estado, i
egenskap av ombud, delgivningsadress: Spaniens ambassad,
4-6, boulevard Emmanuel Servais, Luxemburg,
och
Republiken Frankrike, företrädd av K. Rispal-Bellanger, sous-directeur,
internationella ekonomiska och gemenskapsrättsliga frågor, utrikesministeriets
rättsavdelning, i egenskap av ombud, delgivningsadress: Frankrikes ambassad, 8 B,
boulevard Joseph II, Luxemburg,
angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 9 juli 1997
att avslå sökandens ansökan om extra tilldelning av importlicenser såsom en
övergångsåtgärd inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden
för bananer,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
sammansatt av ordföranden J.D. Cooke samt domarna R. García-Valdecasas och
P. Lindh,
justitiesekreterare: H. Jung,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den
24 juni 1999,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
- 1.
- En gemensam ordning för import av bananer som ersatte de olika nationella
ordningarna infördes genom rådets förordning (EEG) nr 404/93 av
den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för
bananer (EGT L 47, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 48, s. 129).
- 2.
- I artikel 18.1 i förordning nr 404/93, i avdelning IV som handlar om handel med
tredje land, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 3290/94 av den
22 december 1994 om de anpassningar och övergångsåtgärder som krävs inom
jordbrukssektorn för att genomföra avtalen som slöts inom ramen för de
multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan (EGT L 349, s. 105; svenskspecialutgåva, område 3, volym 66, s. 52) föreskrevs att det skulle öppnas en
tullkvot på 2,1 miljoner ton (nettovikt) för år 1994 och 2,2 miljoner ton (nettovikt)
för de följande åren för import av bananer från annat tredje land än AVS-staterna
(Afrika, Västindien och Stillahavsstaterna) (nedan kallade tredjelandsbananer) och
för icke traditionell import av bananer från AVS-staterna (nedan kallade icke
traditionella AVS-bananer). Inom ramen för denna tullkvot skulle import av icke
traditionella AVS-bananer inte beläggas med någon tull och import av
tredjelandsbananer beläggas med en avgift på 75 ECU per ton. De ändringar som
därefter har gjorts i den gemensamma organisationen av marknaden inom denna
sektor är inte relevanta i förevarande mål.
- 3.
- Genom artikel 19.1 delades tullkvoten upp och öppnades med 66,5 procent till de
aktörer som hade avyttrat tredjelandsbananer och/eller icke traditionella
AVS-bananer (kategori A), med 30 procent till de aktörer som hade avyttrat
gemenskapsbananer och/eller traditionella AVS-bananer (kategori B) och med
3,5 procent till de aktörer etablerade i gemenskapen som sedan år 1992 hade börjat
avyttra andra bananer än gemenskapsbananer eller traditionella AVS-bananer
(kategori C).
- 4.
- I artikel 19.2 föreskrevs följande:
På grundval av separata beräkningar för var och en av de kategorier av aktörer
som avses i punkt 1 ... skall varje aktör erhålla importlicenser som grundar sig på
de genomsnittliga kvantiteter av bananer som denne har sålt under de tre senaste
år för vilka uppgifter finns tillgängliga.
...
För den andra hälften av 1993 skall varje aktör tilldelas licenser baserade på
hälften av det avyttrade årsgenomsnittet för åren 1989 till 1991.
- 5.
- I artikel 30 i förordningen föreskrevs följande:
Om det efter juli 1993 krävs särskilda åtgärder för att underlätta övergången från
den ordning som gällde innan denna förordning trädde i kraft till den som fastställs
genom denna förordning, särskilt för att komma till rätta med svårigheter av känslig
natur, skall kommissionen ... besluta om de övergångsåtgärder som den bedömer
vara nödvändiga.
Bakgrund och förfarande
- 6.
- Sökanden är ett tyskt företag som importerar frukt och som sedan början av seklet
bedriver handel med bananer från tredje land.
- 7.
- År 1990 ingick sökanden ett föravtal (carta de intención) med det colombianska
bolaget Proban (nedan kallat Proban) om veckovisa leveranser av bananer för
försäljning i Tyskland. Eventuella tvister avseende fullgörandet av detta avtal skulle
hänskjutas till skiljedomare utsedda enligt Hamburgs regler om
skiljedomsförfarande (Hamburger freundschaftliche Arbitrage). Proban följde inte
föravtalet utan valde att leverera bananer till ett annat företag, vilket medförde att
sökanden var tvungen att hitta en ny leverantör.
- 8.
- Sökanden ingick därför år 1991 ett avtal (ibland beskrivet som agreement (avtal),
projet de contrat (avtalsutkast), précontrat (föravtal) eller contrat
préparatoire (förberedande avtal)) med bolaget McKenza Organisation Paris
(nedan kallat McKenza). Avtalet reglerades av tysk rätt och föreskrev även det att
eventuella tvister avseende fullgörandet av avtalet skulle hänskjutas till skiljedomare
utsedda enligt Hamburgs regler om skiljedomsförfarande. I november 1991 gick
McKenzas huvudsakliga leverantör, det ecuadorianska bolaget Sembriosa (nedan
kallat Sembriosa), i konkurs, och dess företagsledare mördades.
- 9.
- Den 7 november 1991 undertecknade sökanden ett föravtal (även det kallat carta
de intención) med det ecuadorianska bolaget Carrión Internacional (nedan kallat
Carrión). Carrión köptes senare upp av den ecuadorianska koncernen Bananor
(nedan kallad Bananor). Sökanden ingick ett distributionsavtal med Carrión
den 11 mars 1993. Den 1 juni 1993 ersattes detta avtal av ett annat avtal med
samma innehåll, som ingåtts med Bananor.
- 10.
- Efter det att den gemensamma organisationen av marknaden för bananer trädde
i kraft den 1 juli 1993 försökte sökanden att erhålla de referenskvantiteter som den
behövde för att ur ekonomisk synvinkel kunna fortsätta sin verksamhet som
bananimportör.
- 11.
- Sökanden erhöll, genom ett interimistiskt beslut av den 9 februari 1995 från
Hessischer Verwaltungsgerichtshof (Tyskland), extra importlicenser. Hessischer
Verwaltungsgerichtshof begärde genom samma beslut att domstolen i enlighet med
artikel 177 i EG-fördraget (nu artikel 234 EG) skulle meddela ett
förhandsavgörande, bland annat avseende tolkningen av artikel 30 i förordning
nr 404/93.
- 12.
- Genom dom av den 26 november 1996 i mål C-68/95, T. Port (REG 1996, s. I-6065,
nedan kallat målet T. Port), fastställde domstolen bland annat följande: Artikel 30
i förordning (EEG) nr 404/93 innebär däremot att kommissionen har befogenhet
och under vissa omständigheter även skyldighet att anta bestämmelser för att
komma till rätta med fall där det föreligger svårigheter av en känslig natur [*övers.
anm.: orimliga svårigheter], vilka uppstår genom att importörer av
tredjelandsbananer eller icke traditionella AVS-bananer kan tvingas upphöra med
sin verksamhet, eftersom de på grundval av de referensår som skall beaktas enligt
artikel 19.2 i förordningen blir tilldelade en ovanligt låg importlicens [*övers. anm:
kvot], om dessa svårigheter är oupplösligt knutna till övergången från de föreikraftträdandet av denna förordning gällande nationella organisationerna [*övers.
anm.: ordningarna] till den gemensamma organisationen av marknaden och inte
beror på bristande aktsamhet hos de berörda aktörerna.
- 13.
- Sökanden begärde genom rekommenderad skrivelse av den 16 december 1996, som
inkom till kommissionen den 23 december 1996, att institutionen snarast skulle anta
bestämmelser som kunde tillämpas på fall där det förelåg orimliga svårigheter och,
i synnerhet, att sökanden inom ramen för tullkvoten skulle tilldelas extra
importlicenser för tredjelandsbananer.
- 14.
- Kommissionen tog under de därefter följande två månaderna inte ställning till
denna begäran. Sökanden väckte därför, genom ansökan som inkom till
förstainstansrättens kansli den 27 februari 1997, med stöd av artikel 175 i
EG-fördraget (nu artikel 232 EG) en passivitetstalan (mål T-39/97).
- 15.
- Sökanden begärde genom särskild handling, som inkom till förstainstansrättens
kansli samma dag, att interimistiska åtgärder skulle vidtas i enlighet med
artiklarna 185 och 186 i EG-fördraget (nu artiklarna 242 EG och 243 EG)
(mål T-39/97 R). Sökanden återkallade därefter sin ansökan om interimistiska
åtgärder varför förstainstansrättens ordförande avskrev målet från vidare
handläggning genom beslut av den 13 juni 1997.
- 16.
- Kommissionen avslog genom beslut av den 9 juli 1997 den begäran sökanden
framfört i sin skrivelse av den 16 december 1996 (nedan kallat det omtvistade
beslutet).
- 17.
- Sökanden har genom ansökan, som inkom till förstainstansrättens kansli
den 12 september 1997, väckt förevarande talan.
- 18.
- Genom beslut av den 26 november 1997 i mål T-39/97, T. Port mot
kommissionen (REG 1997, s. II-2125), fastslog förstainstansrätten att anledning
saknades att pröva passivitetstalan.
- 19.
- Konungariket Spanien och Republiken Frankrike tilläts att intervenera till stöd för
kommissionens yrkanden genom beslut av ordföranden på förstainstansrättens
fjärde avdelning den 17 juni 1998. Intervenienterna inkom med sina inlagor
den 30 juli respektive den 3 september 1998.
- 20.
- Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid
sammanträdet den 24 juni 1999.
Det omtvistade beslutet
- 21.
- I det omtvistade beslutet ansåg kommissionen, beträffande det föravtal som slutits
med Proban, att det inte förelåg något definitivt åtagande gentemot detta företagoch att föravtalet endast utgjorde en avsiktsförklaring som inte var rättsligt
bindande. Kommissionen framhöll dessutom att sökanden först ingav en version av
föravtalet som endast hade undertecknats av sökanden själv, och därefter ingav en
annan version som även hade undertecknats av företrädaren för Proban. I båda
versionerna saknades viktiga uppgifter, som exempelvis det datum då leveranserna
skulle påbörjas samt plats för lastning respektive lossning. Under dessa
omständigheter hade det inte styrkts att det förelåg ett avtal och att ett brott mot
detta avtal skulle kunna anses utgöra en orimlig svårighet i den mening som avses
i domen i målet T. Port.
- 22.
- Vad beträffar avtalet som ingicks med McKenza ansåg kommissionen att
Sembriosas konkurs den 4 november 1991 inte kunde ses som en orimlig svårighet.
Avtalet var daterat den 22 oktober 1991, det vill säga några dagar före konkursen.
Detta datum var tvivelaktigt, eftersom det lagts till för hand och inte anges bredvid
underskrifterna. I sin skrivelse av den 16 december 1996 hade sökanden uppgett
att åtagandet hade undertecknats den 17 oktober 1991. Vidare gick det inte att
fastställa hur länge avtalet skulle tillämpas. I avtalet nämndes även att andra
producenter än Sembriosa skulle kunna leverera till McKenza. Sökanden hade
emellertid inte styrkt att andra producenter inte kunde tillhandahålla samma
kvantitet bananer eller att sökanden vidtagit någon åtgärd gentemot McKenza för
att avtalet skulle fullgöras, trots att det i avtalet föreskrevs att sökanden kunde
hänskjuta en eventuell tvist till skiljedomstol i Hamburg. Sökanden hade således
inte visat den aktsamhet som krävs enligt domen i målet T. Port.
- 23.
- Kommissionen ansåg att avtalen av den 11 mars och den 1 juni 1993, som ingicksmed Carrión respektive Bananor, inte kunde beaktas, eftersom de hade ingåtts
efter det att förordning nr 404/93 hade offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas
officiella tidning. När avtalen ingicks var det följaktligen redan känt att denna
förordning skulle begränsa möjligheterna till import av tredjelandsbananer till en
lägre avgift. I avtalet av den 1 juni 1993 föreskrevs det dessutom uttryckligen att
problem med tillstånd skulle anses utgöra force majeure som kunde berättiga ett
hävande av avtalet. Sökanden var således inte skyldig att saluföra Carrións och
Bananors bananer eller att sälja dessa med förlust.
- 24.
- Kommissionen ansåg att den avsiktsförklaring som avgetts tillsammans med Carrión
den 7 november 1991 inte innebar något rättsligt bindande åtagande och att det i
förklaringen inte föreskrevs något om eventuell ersättning för det fall avtal inte
skulle komma att ingås. Det var dessutom riktigt att sökanden skulle drabbas av
följderna av att den inte hade kunnat börja importera de bananer som Carrión
levererade förrän under det första halvåret 1993, eftersom den inte hade vidtagit
nödvändiga åtgärder i tid.
- 25.
- Mot bakgrund av detta ansåg kommissionen att sökanden inte var ställd inför
orimliga svårigheter och avslog därför sökandens ansökan om extra tilldelning av
importlicenser.
Parternas yrkanden
- 26.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogiltigförklara det omtvistade beslutet, och
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 27.
- Kommissionen, som stöds av Konungariket Spanien och Republiken Frankrike, har
yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla talan, och
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
- 28.
- Sökanden har grundat sin talan på två grunder, nämligen att artikel 30 i förordning
nr 404/93 har åsidosatts och att kommissionen har överskridit gränsen för sin
behörighet. Svaranden har inledningsvis hävdat att de handlingar som bifogats
ansökan, såsom bilagorna K1 och K4, inte kan beaktas inom ramen för denna
talan. Republiken Frankrike har gjort samma invändning beträffande de handlingar
som bifogats ansökan som bilaga K1. Förstainstansrätten skall först pröva
svarandens och Republiken Frankrikes yrkande om att vissa handlingar skall
lämnas utan beaktande.
Huruvida de handlingar som har bifogats ansökan, som bilagorna K1 och K4, skall
beaktas
Kommissionens och Republiken Frankrikes argument
- 29.
- Enligt kommissionen är det föravtal som ingicks med Proban, vilket bifogats
ansökan som bilaga K1, inte identiskt vare sig med den version som översändes
med ansökan av den 16 december 1996 eller den version som ingavs i de tidigare
målen vid förstainstansrätten (målen T-39/97 och T-39/97 R).
- 30.
- Till skillnad från tidigare versioner innehåller den version som bifogades ansökan
uppgifter om det datum då leveranserna skulle påbörjas samt plats för lastning och
destinationsort. Detta har relevans för kommissionens konstaterande i det
omtvistade beslutet, att föravtalet saknade rättslig status.
- 31.
- Enligt fast rättspraxis skall en omtvistad rättsakts lagenlighet bedömas i förhållande
till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde när rättsakten antogs. I
målet utgör den version av föravtalet med Proban som bifogades som bilaga K1 enny faktisk omständighet och skall därför inte beaktas. Republiken Frankrike stöder
kommissionens argument i det avseendet.
- 32.
- På samma sätt anser kommissionen att den försäkran på heder och samvete som
George Nazzari, McKenzas företrädare under förhandlingarna med sökanden,
avgav den 11 juli 1997, och som bifogades ansökan som bilaga K4, inte skall
beaktas. Datumet för när avtalet med McKenza ingicks är nämligen inte klarlagt,
eftersom datumet den 22 oktober 1991 lagts till för hand och inte anges bredvid
underskrifterna. Sökandens advokat har uppgett att avtalet undertecknades
den 17 oktober 1991.
- 33.
- På samma sätt föreligger det osäkerhet beträffande väsentliga uppgifter i avtalet.
George Nazzari har uppgett att avtalets giltighetstid fastställts till fem år medan
Hajo Port i en försäkran på heder och samvete av den 14 mars 1997 hävdade att
giltighetstiden var minst tre år. I det avtal som överlämnades till kommissionen
tillsammans med ansökan av den 16 december 1996 anges inte någon giltighetstid.
- 34.
- Vid prövningen av en begäran om att bestämmelser skall antas för att komma till
rätta med fall där det föreligger orimliga svårigheter kan kommissionen endast
beakta de uppgifter som lämnats av den som ingett begäran. Eventuella ändringar
i avtalet som skett under förfarandet har därför skett för sent för att kunna
beaktas.
Sökandens argument
- 35.
- Sökanden har medgett att den i samband med denna talan ingav två olika versioner
av det föravtal som ingicks med Proban. I den version som sökanden skickade till
kommissionen i skrivelsen av den 16 december 1996 anges inte det datum då
leveranserna skulle påbörjas eller plats för lastning. I form av bilaga K1 till ansökan
bifogade sökanden senare ett kompletterat exemplar av föravtalet, där dessa två
uppgifter anges. Anledningen till att handlingen överlämnades vid olika tillfällen var
att sökandens arkiv var uppdelat i tre delar och att flera olika personer hade ingett
handlingar till kommissionen. Det ankommer på förstainstansrätten att bedöma
huruvida bevis som ingetts som bilaga till ansökan endast kan beaktas i den version
som kommissionen hade tillgång till när den fattade det omtvistade beslutet.
- 36.
- Sökanden har gjort gällande att avtalet med McKenza ingicks med stöd av det avtal
som parterna slöt den 17 oktober 1991, såsom framgår av George Nazzaris
försäkran på heder och samvete som bifogades ansökan som bilaga K4.
Den 22 oktober 1991 fick sökanden tillbaka handlingen efter det att McKenza hade
undertecknat den.
- 37.
- Sökanden har, med hänvisning till George Nazzaris försäkran på heder och
samvete, tillagt att parterna kom överens om att avtalet skulle gälla i fem år.
Sökanden anser att det inte föreligger någon motsägelse mellan denna försäkran
och Hajo Ports försäkran (se punkt 33 ovan).
Förstainstansrättens bedömning
- 38.
- Enligt fast rättspraxis skall en omtvistad rättsakts lagenlighet bedömas i förhållande
till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde när rättsakten antogs
(domstolens dom av den 7 februari 1979 i de förenade målen 15/76 och 16/76,
Frankrike mot kommissionen, REG 1979, s. 321, punkt 7, svensk specialutgåva,
volym 4, s. 287, punkt 7, och av den 5 juli 1984 i mål 114/83, Société d'initiatives
et de coopération agricoles och Société interprofessionnelle des producteurs et
expéditeurs de fruits, légumes, bulbes et fleurs d'Ille-et-Vilaine mot kommissionen,
REG 1984, s. 2589, punkt 22; förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1996 i
de förenade målen T-79/95 och T-80/95, SNCF och British Railways mot
kommissionen, REG 1996, s. II-1491, punkt 48). I synnerhet framgår det av
rättspraxis att de komplicerade bedömningar som kommissionen har gjort skall
bedömas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång
till när den gjorde bedömningarna (domstolens dom av den 26 september 1996 i
mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen, REG 1996, s. I-4551, punkt 33, och
förstainstansrättens dom av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-371/94 och
T-394/94, British Airways m.fl. och British Midland Airways mot kommissionen,
REG 1998, s. II-2405, punkt 81).
- 39.
- Av detta följer att sökanden till stöd för talan inte kan åberopa den version av
föravtalet med Proban som bifogades ansökan till förstainstansrätten, utan endast
den version som kommissionen hade tillgång till vid prövningen av sökandens
begäran av den 16 december 1996.
- 40.
- Sökanden kan inte heller åberopa George Nazzaris försäkran för att komplettera
det avtal som ingåtts med McKenza, eftersom George Nazzari ger avtalet ett annat
innehåll än den version av avtalet som kommissionen hade tillgång till när den
fattade det omtvistade beslutet.
- 41.
- Av detta följer att bilagorna K1 och K4 inte skall beaktas i förevarande mål.
Den första grunden: Huruvida artikel 30 i förordning nr 404/93 har åsidosatts
Sökandens argument
- 42.
- Sökanden anser att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av arten av det
föravtal som ingicks med Proban och de rättsliga följderna av detta. Ett föravtal
innebär att parterna på förhand gör ett åtagande för det fall det fortfarande
föreligger faktiska eller rättsliga hinder för att sluta ett avtal i egentlig mening.
- 43.
- Varken avtalets benämning eller bedömningen av avsiktsförklaringar i allmänhet
är av relevans. Det enda avgörande är parternas vilja och, om det inte föreligger
någon uttalad vilja, handelsbruket på den plats där avtalet skall fullgöras, i det här
fallet Hamburg. Föravtalet med Proban visar de båda parternas vilja att binda sigoch innehåller alla uppgifter som krävs för detta. I motsats till vad kommissionen
har hävdat anser sökanden att uppgifter om det datum då leveranserna skulle
påbörjas samt plats för lastning respektive lossning inte utgör väsentliga uppgifter
i ett föravtal. De enda väsentliga uppgifterna är sådana som avser varornas
kvantitet och kvalitet, priserna för dessa samt fördelningen av
försäljningskostnaderna samt avtalets minsta giltighetstid.
- 44.
- Enligt handelsbruket i Hamburg utgör ett carta de intención, av samma slag som
de föravtal som undertecknats med Proban och Carrión (se ovan punkt 49), ett
giltigt avtal om det är tillräckligt precist och detaljerat för att det skall kunna
fullgöras efter ett domstolsförfarande. Om en av parterna till ett sådant avtal
underlåter att fullgöra avtalet har den förfördelade parten även möjlighet att väcka
skadeståndstalan på grund av avtalsbrottet.
- 45.
- Det förelåg således ett juridiskt bindande försäljningsavtal med Proban, enligt vilket
sökanden skulle ha fått leveranser under referensperioden om inte den andra
parten hade åsidosatt sina åtaganden på grund av sökandens konkurrenter.
- 46.
- Även om sökanden hade väckt talan vid domstol skulle den inte ha fått Probans
varor under referensperioden. Sökanden beslutade därför att hitta en annan
avtalspart.
- 47.
- Vad beträffar avtalet med McKenza erhöll detta leveranser enbart från Sembriosa
och dess plantager, vilka juridiskt sett inte kunde leverera direkt till McKenza utan
exportlicenser. Eftersom McKenza inte slutit avtal med någon annan exportör i
Ecuador och de övriga producenterna inte hade möjlighet att exportera blev
McKenzas och sökandens avtal ogiltigt efter Sembriosas konkurs. Det var både ur
ekonomisk och juridisk synvinkel lönlöst att väcka talan mot McKenza, eftersom
det inte skulle ha möjliggjort för sökanden att importera kvantiteter som skulle
kunna beaktas under referensperioden.
- 48.
- Sökanden har gjort gällande att den i slutet av oktober eller i början av
november 1991 underrättades om Sembriosas konkurs av George Nazzari per
telefon. George Nazzari uppgav att avtalet som ingicks med McKenza inte kunde
fullgöras på grund av konkursen.
- 49.
- Även det föravtal av den 7 november 1991 som ingicks med Carrión hade rättsligt
bindande status. Det rådde inte någon tvekan om parternas vilja att binda sig. Med
stöd av detta avtal påbörjade parterna handeln, och de första bananerna
levererades i februari 1993, såsom planerat. Samtliga väsentliga delar av avtalet
fanns även i detta fall reglerade.
- 50.
- Sökanden anser att föravtalet och de avtal som ingicks med Carrión och Bananor
år 1993 under alla omständigheter skall ses som en helhet, eftersom avtalen inte
innehåller några ytterligare bestämmelser jämfört med föravtalet, trots att de slöts
efter det att förordning nr 404/93 hade antagits.
- 51.
- Parterna hade visserligen rätt att häva avtalen, men denna möjlighet saknar
samband med de villkor som gäller för att kommissionen skall kunna vidta
övergångsåtgärder.
- 52.
- Sökanden kan tvingas upphöra med sin verksamhet om den tilldelas en banankvotsom är alltför liten. Om den gemensamma organisationen av marknaden inte hade
införts skulle sökanden ha sålt de kvantiteter som överenskommits i föravtalet som
ingicks med Carrión i Tyskland, och dessa kvantiteter skulle ha beaktats som
referenskvantiteter till sökandens fördel. Sökandens situation utgjorde därför en
orimlig svårighet i den mening som avses i domen i målet T. Port. Den oaktsamhet
som kommissionen har klandrat sökanden för har inte på något sätt bidragit till
uppkomsten av sökandens svårigheter. Det är inte heller realistiskt att hävda att
sökanden, om den hade varit aktsam, skulle ha vidtagit de åtgärder som var
nödvändiga för att kunna sälja Carrións bananer i Tyskland.
Kommissionens och intervenienternas argument
- 53.
- Kommissionen har - vad gäller det föravtal som ingicks med Proban, vilket
översändes till kommissionen med begäran av den 16 december 1996 - bestritt
sökandens argument att den uttalade viljan hos dem som upprättade avtalet eller,
i avsaknad av sådan vilja, gällande handelsbruk i Hamburg gör det möjligt att anta
att det förelåg ett försäljningsavtal som band parterna.
- 54.
- Kommissionen anser att varken de förhandlingar som föregick undertecknandet av
föravtalet eller parternas uttalade vilja att upprätta affärsförbindelser på lång sikt
medför att handlingen är juridiskt bindande.
- 55.
- Vidare anges följande beträffande ett föravtals karaktär av bindande avtal i den
sakkunnige Walter Müllers rapport om handelsbruket i Hamburg:
Ett carta de intencion är ett bindande avtal som vid avtalsbrott ger den part
som inte har brutit avtalet rätt att kräva skadestånd, om bestämmelserna i detta är
tillräckligt precisa för att en fullgörelsetalan skall kunna väckas med tillämpning av
principerna om kompletterande tolkning av avtal.
- 56.
- Kommissionen anser att det föravtal som ingicks med Proban inte reglerar samtliga
uppgifter som är grundläggande i ett avtal och följaktligen inte heller innehåller
bestämmelser som är tillräckligt precisa enligt handelsbruket i Hamburg. I motsats
till vad sökanden har hävdat innehåller föravtalet inte några uppgifter om det
datum då leveranserna skulle påbörjas eller om utskeppningshamn respektive
lossningsplats.
- 57.
- Sökanden har vidare förbisett den grundläggande skillnaden mellan
rättsverkningarna av en avsiktsförklaring och av ett avtal. Kommissionen delar
Walter Müllers ståndpunkt att rätt till skadestånd kan uppstå om enavsiktsförklaring med ett tillräckligt konkret innehåll inte iakttas. Rätten till
skadestånd är emellertid begränsad till ersättning för den skada som den andra
parten lidit på grund av att något avtal inte har ingåtts, till följd av de åtgärder som
parten redan vidtagit i syfte att ingå avtalet. En avsiktsförklaring ger däremot inte
parten rätt att kräva att framtida avtalsenliga skyldigheter som anges däri fullgörs.
Föravtalet ger således inte någon juridiskt bindande rätt till att de planerade
bananleveranserna utförs. Detta innebär att ikraftträdandet av den gemensamma
organisationen av marknaden inte har skadat en i rättsligt hänseende tillräckligt
bestående affärsförbindelse avseende leverans av tredjelandsbananer. Sökanden var
uppenbarligen medveten om detta, eftersom den har hävdat att föravtalet inte
utgör en avsiktsförklaring utan ett rättsligt sett giltigt avtal, vilket inte är fallet.
- 58.
- Walter Müllers rapport behandlar endast de minimikrav som en avsiktsförklaring
måste uppfylla för att kunna medföra rättsverkningar som ger rätt till skadestånd.
Rapporten behandlar inte reglerna för avtals upprättande och giltighet.
- 59.
- Oavsett hur föravtalet skall kvalificeras medför inte den omständigheten att Proban
har underlåtit att fullgöra detta att det föreligger orimliga svårigheter. Sökanden
har nämligen själv medgett att denna rättsakt inte ger sökanden någon rätt till
bananleveranser.
- 60.
- Enligt sökandens tolkning av det avtal som ingicks med McKenza var Sembriosa
det bolagets enda handelspartner i Ecuador. Enligt kommissionen stämmer dock
inte denna tolkning överens vare sig med avtalets ordalydelse eller med den
situation som rådde vid undertecknandet av detsamma. Det finns inte något i
avtalet som tyder på att det avtal som slutits med sökanden endast omfattade
leveranser från Sembriosa. Sembriosas relativt begränsade leveranskapacitet
förklarar varför det i avtalet hänvisas till andra leverantörer för att garantera
McKenzas leveranser till sökanden av de planerade kvantiteterna av bananer.
- 61.
- Kommissionen anser att det efter Sembriosas konkurs under alla omständigheter
borde finnas bananer tillgängliga på marknaden som skördats av Sembriosas
produktionsföretag. McKenza kunde på så sätt fullgöra sin leveransskyldighet
gentemot sökanden, eftersom det på den ecuadorianska marknaden uppenbarligen
gick att garantera att denna leverantör försågs med bananer.
- 62.
- Av detta följer att sökandens argument, enligt vilket det skulle vara verkningslöst
att inleda ett förfarande mot McKenza, saknar grund.
- 63.
- Kommissionen har framhållit att det datum då avtalet slöts är relevant (se punkt 32
ovan), eftersom endast ett avtal som slutits med McKenza före Sembriosas konkurs
den 4 november 1991 kan åberopas som stöd för att det skall anses föreligga
orimliga svårigheter. De motsägelsefulla datum och andra oegentligheter som har
nämnts ovan medför dock att trovärdigheten i sökandens påstående minskar
avsevärt.
- 64.
- Vad gäller de avtal och föravtal som ingicks med Carrión och Bananor skall det
skiljas mellan de åtgärder som sökanden vidtog innan den fick kännedom om den
gemensamma organisationen av marknaden och de åtgärder som vidtogs därefter.
Endast föravtalet av den 7 november 1991 kan användas vid bedömningen av
huruvida sökanden var ställd inför orimliga svårigheter. Föravtalet, vars rättsliga
status inte är högre än den som gäller för en avsiktsförklaring, utgör inte en rättsligt
relevant ekonomisk åtgärd som förlorat sin verkan på grund av den gemensamma
organisationen av marknaden. Det rör sig om ett nödvändigt steg vid upprättandet
av leveransavtal, även enligt de bestämmelser i tysk rätt som sökanden har
åberopat.
- 65.
- Parterna ansåg inte att de kvantiteter och leveransvillkor som angavs i föravtalet
skulle införas i avtalet utan ändring, utan de har medgett att dessa frågor skulle
bedömas på nytt och i förekommande fall justeras vid slutandet av avtalet.
Följaktligen kan man inte av föravtalet dra slutsatsen att det uppställdes bindande
villkor som skulle kunna ogiltigförklaras på grund av den gemensamma
organisationen av marknaden. Klausulen om hävning i avtalen från år 1993 visar
dessutom att parterna var fullt medvetna om de svårigheter som införandet av de
gemensamma reglerna skulle kunna medföra.
- 66.
- Sökanden kunde inte heller åberopa de leveransavtal som slöts den 11 mars 1993
med Carrión och den 1 juni 1993 med Bananor till stöd för sin begäran, eftersom
förordning nr 404/93 offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
den 25 februari 1993. De problem som uppstod vid fullgörandet av dessa avtal
berodde dessutom inte på den gemensamma organisationen av marknaden, utan
på ett driftsbeslut fattat av sökanden. Under alla omständigheter kunde sökanden
ha undsluppit dessa skyldigheter genom att använda sig av möjligheten att häva
avtalet.
- 67.
- Konungariket Spanien har gjort gällande att de omständigheter som sökanden har
åberopat inte kan anses utgöra orimliga svårigheter som kräver att kommissionen
vidtar övergångsåtgärder. En sådan avsiktsförklaring som undertecknades
tillsammans med Proban utgör ett första steg för att upprätta ett förberedande
avtal, då parterna gör ett utkast till vissa delar av ett framtida avtalsförhållande.
Handlingen som upprättades tillsammans med McKenza utgör inte heller ett giltigt
förberedande avtal, eftersom däri inte anges sådana väsentliga uppgifter som
giltighetstid eller vilket datum avtalet träder i kraft. Innan den gemensamma
organisationen av marknaden trädde i kraft hade sökanden således enbart
förväntningar och inte någon rättighet som kommissionen borde ha beaktat för att
anta övergångsåtgärder i enlighet med artikel 30 i förordning nr 404/93. Sökanden
har inte heller handlat med den aktsamhet som krävdes för att avtalen med
leverantörerna skulle träda i kraft.
- 68.
- Republiken Frankrike delar kommissionens åsikter om den rättsliga statusen
beträffande de avsiktsförklaringar som ingicks med Proban och Carrión. Sådanaförklaringar motsvarar inte avtal och har inte samma följder. I annat fall skulle det
kunna anses att parterna slutit ett formellt riktigt avtal. Avtalen med Carrión och
Bananor slöts efter det att kommissionens förslag om att upprätta en gemensam
organisation av marknaden hade offentliggjorts och sökanden ägde således
kännedom om det tullkvotsystem som infördes genom förordning nr 404/93.
Dessutom visade sökanden inte tillräcklig aktsamhet. Vad gäller det avtal som
ingicks med McKenza hade sökanden efter Sembriosas konkurs kunnat vidta
åtgärder för att avtalet skulle kunna fullgöras genom att vända sig till de andra
producenter som nämns i avtalet.
Förstainstansrättens bedömning
- 69.
- Det framgår av domen i det ovannämnda målet T. Port (se punkt 12 ovan) att
artikel 30 i förordning nr 404/93 innebär att kommissionen har befogenhet och
under vissa omständigheter även skyldighet att anta bestämmelser för att komma
till rätta med fall där det föreligger orimliga svårigheter om vissa kumulativa villkor
är uppfyllda. För det första skall den berörda importören av tredjelandsbananer
eller icke traditionella AVS-bananer riskera att tvingas upphöra med sin
verksamhet. För det andra skall importörens svårigheter vara oupplösligt knutna
till övergången från de före ikraftträdandet av förordning nr 404/93 gällande
nationella ordningarna till den gemensamma organisationen av marknaden. För det
tredje krävs att importören på grundval av de referensår som skall beaktas enligt
artikel 19.2 i förordningen blir tilldelad en ovanligt låg kvot. För det fjärde krävs
att dessa svårigheter inte beror på bristande aktsamhet från den berörde
importörens sida.
- 70.
- Det framgår av den karaktär av undantag som präglar de åtgärder som
kommissionen kan vidta med stöd av artikel 30 i förordning nr 404/93, genom
undantag från förordningens allmänna regler om tilldelning av importlicenser, att
kommissionen endast är skyldig att vidta sådana åtgärder om det finns tillräcklig
bevisning som styrker att samtliga ovannämnda villkor är uppfyllda. Bevisbördan
åvilar i det avseendet det företag som begär att sådana åtgärder skall vidtas.
- 71.
- I det omtvistade beslutet ansåg kommissionen att de omständigheter som sökanden
åberopade avseende att de avtal som slutits med Proban, McKenza och
Carrión/Bananor inte fullgjordes inte utgjorde orimliga svårigheter i den mening
som avses i domen i målet T. Port.
- 72.
- Vad beträffar föravtalet som ingåtts med Proban konstaterar förstainstansrätten att
det var berättigat av kommissionen att anse att sökanden inte hade styrkt att
föravtalet var rättsligt bindande. Det var nämligen riktigt av kommissionen att
betvivla att ett avtal faktiskt slutits mellan parterna med tanke på skillnaderna i de
versioner som ingavs. Det var även befogat att ifrågasätta påståendet att avtalet var
slutgiltigt, med hänsyn till att det angavs utgöra ett föravtal och att vissa
väsentliga uppgifter saknades i detta. Avtalets rättsligt bindande status var desto
mer tvivelaktig med tanke på att sökanden avstod från att utöva de rättigheter somföreskrivs i avtalet för det fall en av avtalsparterna underlåter att fullgöra sina
skyldigheter, trots att Proban uppsåtligen hade åsidosatt sina förpliktelser.
- 73.
- Det var även berättigat av kommissionen att ifrågasätta att det avtal som ingicks
med McKenza hade rättsligt bindande karaktär med tanke på oklarheterna
beträffande vilket datum avtalet slöts och att det saknades uppgift om avtalets
giltighetstid. Det var även befogat av kommissionen att fråga sig varför avtalet inte
hade fullgjorts eller varför det övergetts på grund av Sembriosas konkurs, med
tanke på att McKenza självt låtit skriva in i avtalet att det slutit avtal med en grupp
producenter och befraktare och att det står klart att dessa hade kunnat
tillhandahålla åtminstone en del av de kvantiteter som Sembriosa skulle ha
tillhandahållit. Eftersom sökanden avstod från att vidta åtgärder för att förmå
McKenza att fullgöra avtalet och från att utöva de rättigheter som föreskrivs i
avtalet för det fall en avtalspart underlåter att fullgöra sina skyldigheter, var detberättigat av kommissionen att anse att sökanden inte hade visat den aktsamhet
som krävs enligt det fjärde villkoret som domstolen uppställde i domen i målet
T. Port.
- 74.
- Det var även berättigat av kommissionen att anse att de avtal som ingicks med
Carrión den 11 mars 1993 och med Bananor den 1 juni 1993 inte kunde beaktas,
eftersom avtalen slutits efter det att förordning nr 404/93 hade offentliggjorts i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
- 75.
- Förstainstansrätten konstaterar att det framgår av avtalens ordalydelse att sökanden
åtog sig skyldigheten att importera enligt avtalen med full kännedom om reglerna
i den nya gemensamma organisationen av marknaden. I båda avtalen föreskrivs
nämligen en möjlighet att vid force majeure häva avtalet när situationen inom
internationell handel hindrar export av frukt ... vid särskilda problem avseende
kvoter/licenser.
- 76.
- Svårigheter som uppstår till följd av avtalsförpliktelser som överenskommits efter
antagandet av förordning nr 404/93 kan inte likställas med svårigheter som är
oupplösligt knutna till övergången från de före ikraftträdandet av denna förordning
gällande nationella ordningarna till det system som införts genom denna. Av detta
följer att sådana svårigheter inte kan motivera att särskilda åtgärder vidtas på grund
av att det föreligger orimliga svårigheter. Den omständigheten att sökanden redan
hade ingått ett föravtal med Carrión den 7 november 1991 påverkar inte denna
bedömning, eftersom föravtalet inte förpliktade sökanden att underteckna ett
försäljningsavtal.
- 77.
- Även för det fall de avtal som ingicks med Proban och McKenza hade varit rättsligt
bindande så att sökanden faktiskt hade haft rätt till leverans av de kvantiteter som
angavs i dessa avtal för åren 1991-1993, kan sökandens svårigheter på grund av att
de avtal som slutits inte fullgjordes inte anses vara oupplösligt knutna tillövergången från de före ikraftträdandet av förordning nr 404/93 gällande nationella
ordningarna till den gemensamma organisationen av marknaden.
- 78.
- Sökanden har nämligen gjort gällande att föravtalet med Proban inte iakttogs
därför att Proban valde att inte fullgöra sina förpliktelser, och att avtalet med
McKenza blev ogiltigt då företagets huvudsakliga leverantör gick i konkurs. Det
förhållandet att de bägge avtalen inte fullgjordes berodde således på normala
affärsrisker som det berörda företaget löper. Den omständigheten att sökanden
började att förhandla med Carrión samtidigt som förhandlingar pågick med
McKenza visar för övrigt att sökanden var medveten om denna risk. Kommissionen
är inte skyldig att vidta särskilda åtgärder för att lösa de affärsmässiga problem som
en importör stöter på enbart på grund av att dennes förväntningar på att kunna
inleda en affärsförbindelse med en bananleverantör inte uppfylls.
- 79.
- Det kan visserligen vara nödvändigt att vidta särskilda åtgärder därför att det
föreligger orimliga svårigheter för det fall en importör, innan den fick kännedom
om reglerna om den nya gemensamma organisationen av marknaden, har förbundit
sig att importera vissa kvantiteter bananer och den därefter är oförmögen att
fullgöra sina skyldigheter på grund av att det är omöjligt att erhålla nödvändiga
importlicenser. Så är emellertid inte fallet i detta mål.
- 80.
- Sökanden har dessutom varken vid kommissionen eller vid förstainstansrätten styrkt
att omständigheterna, som föranleddes av att de tre ovannämnda avtalen inte
kunde fullgöras innan de nya reglerna trädde i kraft i juli 1993, var av så allvarlig
karaktär att sökanden kunde tvingas upphöra med sin verksamhet och att det
följaktligen förelåg orimliga svårigheter.
- 81.
- Av de förklaringar som sökanden gav under förhandlingen framgår att bananimport
i allmänhet visserligen utgör mer än 50 procent av sökandens omsättning, men att
sökanden även importerar andra frukter och grönsaker. Sökanden hade även ingått
importavtal med andra leverantörer än Proban och McKenza och kunde därför
importera bananer under referensperioden trots att det inte skedde några
leveranser från dessa två bolag.
- 82.
- Som svar på en fråga från förstainstansrätten under förhandlingen medgav
sökanden att den till stöd för sin begäran till kommissionen inte ingav någon
handling på grundval av vilken denna skulle ha kunnat bedöma sökandens
ekonomiska situation. Sökanden har visserligen i detta förfarande gett
förstainstansrätten vissa upplysningar i frågan, men dessa styrker inte att sökanden
kunde tvingas upphöra med sin verksamhet.
- 83.
- Av vad anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den första grunden.
Den andra grunden: Huruvida kommissionen har överskridit gränsen för sin behörighet
Sökandens argument
- 84.
- Sökanden har genomgående hänvisat till sina inlagor i mål T-39/97, eftersom den
anser att en sådan hänvisning är tillräcklig för att närmare förklara grunden.
- 85.
- I repliken har sökanden emellertid hävdat att anledningen till att kommissionen
överskridit gränsen för sin behörighet berodde på att institutionen borde ha beaktat
sitt eget ansvar. Genom att kommissionen förhöll sig passiv från den 1 juli 1993 har
kommissionen inkräktat på sökandens äganderätt och grundläggande rätt att utöva
näringsverksamhet.
- 86.
- Överskridandet bestod även i att kommissionen vägrade låta sökanden yttra sig
under förfarandet då sökandens begäran prövades. Om sökanden hade fått yttra
sig innan det omtvistade beslutet fattades skulle kommissionen inte ha felbedömt
den affärsrättsliga betydelsen av de avtal som sökanden ingått.
Kommissionens argument
- 87.
- Kommissionen anser att talan inte kan prövas på denna grund, eftersom sökanden
inte har förklarat den närmare.
- 88.
- Även för det fall förstainstansrätten skulle anse att det är tillräckligt att sökanden
hänvisar till sina inlagor avseende passivitetstalan i mål T-39/97 för att närmare
förklara grunden, anser kommissionen att talan inte kan vinna bifall på den
grunden.
- 89.
- Argumentet att sökandens rätt att yttra sig har åsidosatts har åberopats för sent
och kan därför inte prövas, eftersom det åberopades för första gången i repliken
och inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först
under förfarandet. I andra hand har kommissionen påpekat att rätten att yttra sig
har iakttagits, eftersom sökanden ingav en begäran att det skulle fastställas att det
förelåg orimliga svårigheter och denna begäran prövades.
Förstainstansrättens bedömning
- 90.
- Enligt artikel 44 i förstainstansrättens rättegångsregler skall en ansökan innehålla
bland annat en kortfattad framställning av grunderna för talan. Enligt rättspraxis
innebär det att ansökan tydligt skall uttrycka vad grunden för talan består i, vilket
innebär att ett abstrakt omnämnande inte uppfyller kraven i rättegångsreglerna
(förstainstansrättens dom av den 18 november 1992 i mål T-16/91, Rendo m.fl. mot
kommissionen, REG 1992, s. II-2417, punkt 130).
- 91.
- Denna framställning skall dessutom vara tillräckligt klar och precis för att
svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och för att förstainstansrätten skall
kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För
att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall
kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsligaomständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent
och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan (förstainstansrättens dom
av den 14 maj 1998 i mål T-348/94, Enso Española mot kommissionen, REG 1998,
s. II-1875, punkt 143).
- 92.
- Dessa villkor är inte uppfyllda i förevarande mål och talan kan därför inte vinna
bifall på den andra grunden. Den förklaring av grunden som gavs i repliken är inte
relevant i det avseendet.
- 93.
- Av detta följer att talan skall ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
- 94.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat
målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
- 95.
- Enligt artikel 87.4 i rättegångsreglerna skall medlemsstater som har intervenerat i
ett mål bära sina rättegångskostnader. Följaktligen skall Konungariket Spanien och
Republiken Frankrike, som har intervenerat till stöd för kommissionens yrkanden,
bära sina rättegångskostnader.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (femte avdelningen)
följande dom:
1) Talan ogillas.
2) Sökanden skall bära sin rättegångskostnad samt ersätta kommissionens
rättegångskostnad.
3) Konungariket Spanien och Republiken Frankrike skall bära sina
rättegångskostnader.
CookeGarcía-Valdecasas
Lindh
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 mars 2000.
H. Jung
R. García-Valdecasas
Justitiesekreterare
Ordförande