Language of document :

Överklagande ingett den 21 februari 2014 av Catherine Teughels av den dom som personaldomstolen meddelade den 11 december 2013 i mål-F-117/11, Teughels mot kommissionen

(Mål T-131/14 )

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Catherine Teughels (Eppegem, Belgien) (ombud: advokaten L. Vogel)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

ogilla den överklagade dom som Europeiska unionens personaldomstol (plenum) meddelade den 11 december 2013 och som delgavs med telefax den 11 december 2013 i vilken personaldomstolen ogillade den talan som klaganden väckt den 8 november 2011,

fastställa att klagandens talan vid personaldomstolen är välgrundad och följaktligen ogiltigförklara de beslut som utgjorde föremålet för talan, och

förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna med tillämpning av artikel 87.2 i rättegångsreglerna, vad avser nödvändiga utgifter för målets handläggning, bland annat utgifter för delgivningsadress, kostnader för resor och uppehälle samt advokatarvode med tillämpning av artikel 91 B i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Första grunden: åsidosättande av artikel 11.3 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och av artikel 26.1 och 4 i bilaga XIII till samma tjänsteföreskrifter, åsidosättande av förvärvade rättigheter och åsidsättande av rättsäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv verkan samt bristande motivering. Sökanden har gjort gällande följande:

Personaldomstolen har tillämpat 2011 års allmänna genomförandenebestämmelser till artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna om överföring av pensionsrättigheter retroaktivt genom att fastslå att tillsättningsmyndigheten, när den fastställde antalet pensionsgrundande tjänsteår, vilket enligt unionens pensionsordning motsvarar det aktuariella värdet av sökandens belgiska pensionsrättigheter, skulle ha tillämpat dessa genomförandebestämmelser, med motiveringen att sökanden vid tidpunkten för ikraftträdandet av dessa bestämmelser befann sig i en helt ” identisk ” situation som den som regleras i 2004 års genomförandebestämmelser genom att hon inte hade godtagit det beräkningsförslag som hon tidigare fått och detta till trots av att begäran om överföring av pensionsrättigheter hade lämnats in i november 2009, att sökandens begäran var slutgiltig vid denna tidpunkt och att pensionsrättigheterna således skulle beräknas med ledning av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser.

Personaldomstolen har inte lämnat någon rättslig motivering för sin analys och har inte angett varför de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som sökanden har åberopat i personaldomstolen och de principer som ligger bakom dem inte kunde tillämpas i förevarande fall.

Andra grunden: Åsidosättande av rättsäkerhetsprincipen och principen om ” patere legem quam ipse fecisti ”, åsidosättande av förvärvade rättigheter, bristande motivering och åsidosättande av den rättskraft som vidlåder varje administrativ rättsakt och närmare bestämt svarandens beslut av den 29 juni 2010. Klaganden har gjort gällande följande:

Personaldomstolen fann felaktigt att klagandens situation vid tidpunkten för ikraftträdandet av 2011 års allmänna genomförandebestämmelser var helt identisk med situationen enligt 2004 års allmänna genomförandebestämmelser, eftersom klaganden « formellt varken hade godkänt eller avvisat » det beräkningsförslag som hon fått den 29 juni 2010, trots att detta förslag utgjorde ett egentligt administrativt beslut i vilket det togs slutlig ställning till klagandens rättigheter.

Administrationen kunde inte längre ensidigt begränsa de rättigheter som framgick av beräkningsförslaget, vilket var rättsligt bindande för administrationen.

Personaldomstolen åsidosatte principen att ett ensidigt kommissionsbeslut är slutgiltigt och bindande och att detta inte förutsätter mottagarens godkännande.