Förenade målen T-366/03 och T-235/04

Land Oberösterreich och Republiken Österrike

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tillnärmning av lagstiftning – Nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd – Förbud mot användning av genetiskt modifierade organismer i delstaten Oberösterreich – Villkor för tillämpning av artikel 95.5 EG”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Kommissionens beslut riktat till en medlemsstat om nationella bestämmelser om förbud mot användning av genetiskt modifierade organismer i en delstat i den medlemsstaten – Talan som väckts av den delstat som antagit de bestämmelser som är föremål för en ansökan om undantag av nämnda stat från en harmoniseringsåtgärd – Upptagande till sakprövning

(Artiklarna 95.5 EG och 230 fjärde stycket EG; kommissionens beslut 2003/653)

2.      Tillnärmning av lagstiftning – Åtgärder som vidtas för att genomföra den inre marknaden – Införandet av nya nationella undantagsbestämmelser – Kommissionens kontroll – Förfarande – Tillämpning av den kontradiktoriska principen – Föreligger inte

(Artikel 95.4, 95.5 och 95.6 EG)

3.      Tillnärmning av lagstiftning – Åtgärder som vidtas för att genomföra den inre marknaden – Införandet av nya nationella undantagsbestämmelser – Kommissionens kontroll – Beslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Artiklarna 95.5 EG och 253 EG)

1.      Andra personer än dem som ett beslut är riktat till kan göra anspråk på att vara personligen berörda i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG endast om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett beslut är riktat till. Syftet med bestämmelsen är nämligen att tillförsäkra ett rättsligt skydd även för den som inte är mottagare av den omtvistade rättsakten men som rent faktiskt berörs av den på samma sätt som mottagaren.

En delstat som antagit ett lagförslag vilket omfattas av delstatens egen behörighet och för vilket den berörda medlemsstaten har ansökt om undantag med stöd av artikel 95.5 EG skall anses vara personligen berörd av ett beslut från kommissionen om nationella bestämmelser om förbud mot användning av genetiskt modifierade organismer i en delstat i medlemsstaten. Beslutet påverkar följaktligen en rättsakt som antagits av delstaten och hindrar även den senare från att utöva den behörighet delstaten ges i den österrikiska grundlagen.

Trots att beslutet riktas till den berörda medlemsstaten gjorde den senare inte någon egen bedömning när den meddelade delstaten beslutet, varför även delstaten är direkt berörd av beslutet enligt artikel 230 fjärde stycket EG.

(se punkterna 27–29)

2.      Den kontradiktoriska principen tillämpas inte på förfarandet i artikel 95.5 EG. Detta förfarande inleds i likhet med förfarandet i artikel 95.4 EG på begäran av en medlemsstat och avser godkännande av nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd som antagits på gemenskapsnivå. I båda fallen inleds förfarandet av den medlemsstat som anmält bestämmelsen vilken också har möjlighet att yttra sig över det beslut som medlemsstaten begär skall antas. Båda förfarandena skall, i såväl den medlemsstats intresse som framställt begäran som när det gäller intresset av en väl fungerande inre marknad, avslutas snabbt. Den omständigheten att förfarandet i artikel 95.5 EG gäller nationella bestämmelser som ännu är på förslagsstadiet innebär inte, i motsats till förfarandet i artikel 95.4 EG, att kommissionen får förlänga den sexmånadersfrist som föreskrivs i artikel 95.6 EG för att genomföra ett kontradiktoriskt förfarande.

Vad för det första gäller ordalydelsen i artikel 95.6 EG är artikeln tillämplig utan åtskillnad på framställningar med begäran om undantag beträffande gällande nationella bestämmelser vilka omfattas av artikel 95.4 EG samt på framställningar rörande åtgärder på förslagsstadiet på vilka artikel 95.5 EG är tillämplig. Eftersom kommissionen endast har möjlighet att förlänga den sexmånaders beslutsfrist som avses i tredje stycket i artikel 95.6 om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, så ger artikel 95.6 tredje stycket EG inte kommissionen rätt att förlänga beslutsfristen med sex månader enbart i syfte att ge den medlemsstat som begärt undantag enligt artikel 95.5 EG tillfälle att yttra sig.

Vad beträffar systematiken i artikel 95.5 EG minskar inte det faktum att bestämmelsen avser nationella bestämmelser som ännu inte trätt i kraft intresset av att kommissionen skall avgöra begäran om undantag snabbt. Fördragets upphovsmän ville nämligen att förfarandet skulle avslutas snabbt för att tillvarata intresset för den medlemsstat som framställt begäran av att få klarhet i vilka regler som är tillämpliga samt intresset av en väl fungerande inre marknad.

(se punkterna 41–44)

3.      För att uppfylla motiveringsskyldigheten i artikel 253 EG skall ett beslut som kommissionen antagit med stöd av artikel 95.5 EG innehålla en tillräcklig och relevant angivelse av de omständigheter som beaktats vid bedömningen av om de villkor som föreskrivs i artikeln för att bevilja en medlemsstat undantag från en gemenskapsrättslig harmoniseringsåtgärd är uppfyllda.

(se punkt 53)