Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 28 mars 2002 av Stadtwerke Schwäbisch Hall GmbH, Stadtwerke Tübingen GmbH, Stadtwerke Uelzen GmbH och Wuppertaler Stadtwerke AG.
(mål T-92/02)
Rättegångsspråk: tyska
Stadtwerke Schwäbisch Hall GmbH, Schwäbisch Hall (Tyskland) och tre andra har den 28 mars 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökandena företräds av advokaten D.A. Fouquet, i egenskap av ombud.
Sökandena yrkar att förstainstansrätten skall
(ogiltigförklara kommissionens beslut C(2001)3967 slutlig av den 11 december 2001 i den del kommissionen fastställt att avsättningar av medel för omhändertagande och nedläggning av kärnkraftverk i Förbundsrepubliken Tyskland inte utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG,
(förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Samtliga sökande är tyska kommunala bolag med egen strömproduktion. De driver egna strömproduktionsanläggningar. I egenskap av producenter och leverantörer av energi är de omedelbara konkurrenter till i Förbundsrepubliken Tyskland verksamma företag som driver kärnkraftverk.
Med hänsyn till det handels- och skatterättsliga läget i Förbundsrepubliken Tyskland har enligt sökandena de företag som driver kärnkraftverk den fördelen att de får göra enorma avsättningar av medel i reservfonder för att täcka kostnaderna för en framtida nedläggning av kärnkraftverken och omhändertagandet av radioaktivt avfall. Sökandena gör gällande att detta medför att deras faktiska vinst blir mindre så att kärnkraftverken i betydande omfattning befrias från att betala avkastningsskatt. Dessa företag får fritt förfoga över de till reservfonder avsatta medlen. Sökanden har däremot inte denna fördel.
Sökandena, som av svaranden begärt att ett förfarande enligt artikel 87 EG skall inledas mot Förbundsrepubliken Tyskland
1, gör gällande att den skillnad i behandling som görs i lag och skatterättslig praxis i Förbundsrepubliken Tyskland utgör ett icke meddelat och olagligt statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 EG, som inte är förenligt med den gemensamma marknaden. Avsättningarnas skattemässiga effekter innebär enligt sökandena en snedvridning av ett befintligt konkurrensförhållande och påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Sökandena anser slutligen att det inte endast rör sig om en tillämpning av allmänna bestämmelser i skatterätten eller redovisningsrätt utan om en oberättigad avvikelse från det tyska skatterättssystemets grundstruktur.