DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 21 december 2023 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Direkt beskattning – Artikel 49 FEUF – Etableringsfrihet – Införande av en skatt som tas ut på kreditinstitutens skulder för att finansiera det nationella systemet för social trygghet – Påstådd diskriminering av filialer till utländska kreditinstitut – Direktiv 2014/59/EU – Ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag – Tillämpningsområde”
I mål C‑340/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skattefrågor (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden), Portugal) genom beslut av den 24 maj 2022, som inkom till domstolen den 24 maj 2022, i målet
Cofidis
mot
Autoridade Tributária e Aduaneira,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Arabadjiev samt domarna T. von Danwitz (referent), P.G. Xuereb, A. Kumin och I. Ziemele,
generaladvokat: P. Pikamäe,
justitiesekreterare: handläggaren L. Carrasco Marco,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 20 april 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Cofidis, genom P. Melcher, Rechtsanwalt, P. Núncio, D. Oda, F. Osório de Castro, A. Queiroz Martins och M. Teles, advogados,
– Portugals regering, genom P. Barros da Costa, J.P. Cardoso da Costa, A. Pimenta och A. Rodrigues, samtliga i egenskap av ombud,
– Spaniens regering, genom A. Ballesteros Panizo, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom A. Armenia, P. Caro de Sousa, A. Nijenhuis och D. Triantafyllou, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 13 juli 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 49 FEUF och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Cofidis, som är den portugisiska filialen till Cofidis SA, ett kreditinstitut med säte i Frankrike, och Autoridade Tributária e Aduaneira (skatte- och tullmyndigheten, Portugal). Målet rör en begäran om återbetalning av belopp som betalats av denna filial för adicional de Solidariedade sobre o sector bancário (solidaritetstillägg för banksektorn) (nedan kallat ASSB).
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 Skälen 1, 5 och 103 i direktiv 2014/59 har följande lydelse:
”(1) Finanskrisen har visat att det finns en klar brist på lämpliga verktyg på [Europeiska unionens nivå] för att effektivt hantera kreditinstitut med osunda finanser eller fallissemang och värdepappersföretag … Sådana verktyg behövs särskilt för att förebygga insolvens, eller när insolvens är ett faktum, för att minska de negativa följdverkningarna genom att bevara systemviktiga funktioner inom det berörda institutet. Under krisen var dessa problem en viktig orsak till att medlemsstater tvingades rädda institut med hjälp av skattebetalarnas pengar. Målet för en trovärdig återhämtnings- och resolutionsram är att i största möjliga utsträckning förebygga behovet av sådana åtgärder.
…
(5) [Det] behövs … en ordning som ger myndigheter en trovärdig uppsättning verktyg för att ingripa tillräckligt tidigt och snabbt i institut med osunda finanser eller på obestånd, så att deras kritiska finansiella och ekonomiska funktioner kan fortsätta, samtidigt som det innebär att institutens fallissemang minimalt påverkar ekonomin och det finansiella systemet. Ordningen bör säkerställa att aktieägare bär förluster först och att borgenärer bär förluster efter aktieägare …
…
(103) Det finns omständigheter där de tillämpade resolutionsverktygens effektivitet kan bero på tillgången till kortfristig finansiering för ett institut eller ett broinstitut, utställandet av garantier till potentiella köpare eller tillhandahållandet av kapital till broinstitutet. Oberoende av centralbankernas uppgift att tillhandahålla likvida medel till det finansiella systemet även i svåra tider, är det viktigt att medlemsstaterna upprättar finansieringsordningar för att undvika att de medel som krävs för sådana ändamål tas från de nationella budgetarna. Det bör vara finanssektorn som helhet som finansierar stabiliseringen av det finansiella systemet.”
4 Enligt artikel 1.1 i direktivet fastställs i denna rättsakt regler och förfaranden för återhämtning och resolution av de enheter som räknas upp i den bestämmelsen.
Portugisisk rätt
5 ASSB infördes genom artikel 18 i Lei n° 27-A/2020, que aprova o Orçamento Suplementar para 2020 (lag nr 27-A/2020 om godkännande av tilläggsbudgeten för år 2020) av den 24 juli 2020 (nedan kallad lagen om tilläggsbudgeten för år 2020) jämförd med bilaga VI till den lagen.
6 Enligt artikel 1.2 i lagen om tilläggsbudgeten för år 2020 jämförd med artikel 9 i bilaga VI till denna infördes ASSB i syfte att förstärka mekanismerna för finansiering av det nationella systemet för social trygghet genom att intäkterna till systemet direkt avsätts till Fundo de Estabilização Financeira da Segurança Social (Fonden för finansiell stabilisering av systemet för social trygghet). Enligt dessa bestämmelser syftar införandet av ASSB till att kompensera det undantag från mervärdesskatteplikt för flertalet finansiella tjänster som banksektorn åtnjuter, så att skattebördan i denna sektor i högre grad motsvarar den i andra ekonomiska sektorer.
7 Enligt artikel 2.1 i nämnda bilaga VI ska ASSB betalas av för det första kreditinstitut med säte i Portugal (nedan kallade i landet hemmahörande kreditinstitut), för det andra portugisiska dotterbolag till kreditinstitut med säte i en annan stat (nedan kallade i landet ej hemmahörande kreditinstitut) och för det tredje portugisiska filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut.
8 I artikel 3 i nämnda bilaga VI definieras ASSB:s materiella tillämpningsområde på följande sätt:
”ASSB ska betalas på följande:
a) Den skuld som fastställs och godkänns av de skattskyldiga efter avdrag, i förekommande fall, av skuldposter som utgör eget kapital, insättningar som täcks av Insättningsgarantifondens garanti, Garantifonden för ömsesidiga jordbrukskrediter eller ett insättningsgarantisystem som erkänts officiellt i enlighet med artikel 4 i [Europaparlamentets och rådets] direktiv 2014/49/EU [av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem (EUT L 173, 2014, s. 149)] eller ett därmed likvärdigt system i den mening som avses i artikel 156.1 b i [Regime Geral das Instituições de Crédito e Sociedades Financeiras (de allmänna föreskrifterna om kreditinstitut och finansiella företag)], inom de gränser som föreskrivs i tillämplig lagstiftning, och de insättningar som har gjorts hos Centralkassan av de jordbrukskreditkassor som ingår i det integrerade systemet för ömsesidiga jordbrukskrediter, enligt artikel 72 i föreskrifterna om ömsesidiga jordbrukskrediter och kooperativa jordbrukskreditkassor, vilka antagits i bilaga till lagdekret nr 24/91 av den 11 januari;
b) Det nominella värdet av finansiella derivatinstrument utanför balansräkningen som fastställts av de skattskyldiga.”
9 Artikel 4 i nämnda bilaga VI rör fastställandet av beräkningsunderlaget för ASSB. Där föreskrivs följande:
”1. Vid tillämpning av bestämmelserna i led a i föregående artikel ska som skuld förstås alla poster som anges i balansräkningen vilka, oberoende av deras form och typ, utgör en skuld i förhållande till tredje man, med undantag av följande:
a) Poster som i enlighet med tillämpliga redovisningsregler ska anses som eget kapital.
b) Skulder som är kopplade till erkännandet av förmånsbestämda förpliktelser.
c) Insättningar som täcks av Insättningsgarantifonden och av Garantifonden för ömsesidiga jordbrukskrediter beaktas dock endast till det belopp som faktiskt täcks av dessa fonder.
d) Skulder som följer av att finansiella derivatinstrument har omvärderats.
e) Förutbetalda intäkter, med undantag för dem som avser debettransaktioner.
f) Tillgångsrelaterade skulder som inte har upphört i samband med värdepapperiseringstransaktioner.
2. Vid tillämpningen av led a i föregående artikel gäller följande bestämmelser:
a) Värdet av det egna kapitalet, inklusive primärkapital och supplementärkapital, omfattar de positiva poster som ska beaktas vid beräkningen av detta kapital i enlighet med del II i [Europaparlamentets och rådets] förordning (EU) nr 575/2013 [av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1)], med beaktande av de övergångsregler som avses i del X i nämnda förordning, och som samtidigt omfattas av begreppet skuld enligt definitionen i föregående punkt.
b) Insättningar som täcks av Insättningsgarantifonden, Garantifonden för ömsesidiga jordbrukskrediter eller ett insättningsgarantisystem som är officiellt erkänt i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU, eller ett därmed likvärdigt system i den mening som avses i artikel 156.1 b i de allmänna föreskrifterna om kreditinstitut och finansiella företag, inom de gränser som föreskrivs i tillämplig lagstiftning, beaktas endast till det belopp som faktiskt täcks av dessa fonder.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
10 Sökanden i det nationella målet är en portugisisk filial till ett kreditinstitut med säte i Frankrike. Sökanden är i egenskap av filial skyldig att erlägga ASSB, det vill säga en skatt inom banksektorn som införts av Republiken Portugal för att ekonomiskt stödja det nationella systemet för social trygghet och återställa jämvikten mellan skattebördan i denna sektor, som är undantagen från mervärdesskatt i fråga om de flesta finansiella tjänster, och skattebördan i alla andra sektorer i den portugisiska ekonomin.
11 Den 11 december 2020 lämnade sökanden in en självdeklaration för ASSB för det första halvåret 2020 och betalade med anledning härav in ett belopp på 364 229,67 euro. Den 5 januari 2021 begärde sökanden omprövning hos skattemyndigheten och yrkade återbetalning av nämnda belopp. Skattemyndigheten fann genom beslut av den 21 maj 2021 att det inte fanns skäl för ändring.
12 Sökanden väckte den 23 augusti 2021 talan mot detta beslut vid Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) [Skiljedomstolen för skattefrågor (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden), Portugal], som är den hänskjutande domstolen. Sökanden gjorde till stöd för talan bland annat gällande att ASSB strider mot unionsrätten.
13 Enligt sökanden strider införandet av ASSB mot direktiv 2014/59 och mot den påstådda skatteharmonisering som införts genom detta direktiv vad gäller kreditinstitutens resolutionsbidrag. Sökanden beskattas nämligen redan i den medlemsstat där det har sitt säte, det vill säga Republiken Frankrike, enligt nämnda direktiv, vilket innebär att Republiken Portugal inte kan påföra sökanden en motsvarande skatt.
14 Vidare anser sökanden att ASSB står i strid med artikel 49 FEUF på grund av den diskriminerande behandlingen av portugisiska filialer till utländska kreditinstitut. Eftersom dessa filialer inte är juridiska personer kan de nämligen inte göra avdrag för det egna kapitalet från sitt beskattningsunderlag för ASSB.
15 Mot denna bakgrund beslutade Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Skiljedomstolen för skattefrågor (Centrum för förvaltningsrättsliga skiljeförfaranden – CAAD)) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Utgör [direktiv 2014/59] hinder för beskattning i en medlemsstat av filialer till finansinstitut som är hemmahörande i en annan medlemsstat i unionen i enlighet med en sådan lagstiftning som de portugisiska bestämmelserna om [ASSB], när skatten tas ut på justerad skuld och på det nominella värdet på finansiella derivatinstrument utanför balansräkningen, och dessa skatteintäkter inte avsätts för de nationella mekanismerna för finansiering av resolutionsåtgärder och finansiering av den gemensamma resolutionsfonden?
2) Strider det mot den i artikel 49 FEUF fastställda etableringsfriheten att en sådan nationell lagstiftning som de portugisiska bestämmelserna om [ASSB], vilken tillåter avdrag från den fastställda och godkända skulden för vissa skuldposter som beaktas vid beräkningen av primärkapitalet och supplementärkapitalet, i enlighet med del II i [förordning nr 575/2013], med beaktande av de övergångsregler som föreskrivs i del IX i samma förordning, som endast kan utfärdas av institut som är juridiska personer, det vill säga som inte kan utfärdas av filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
16 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 2014/59 ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför en skatt på kreditinstituts skulder vars beräkningsmetod påstås likna den metod som används för att beräkna de bidrag som betalas av sådana institut i enlighet med detta direktiv, men vars intäkter inte avsätts till de nationella mekanismerna för finansiering av resolutionsåtgärder.
Huruvida frågan kan tas upp till prövning
17 Den portugisiska regeringen har gjort gällande att denna fråga inte kan tas upp till prövning, eftersom den helt saknar relevans för avgörandet i det nationella målet. ASSB har nämligen inte något samband med resolution och återhämtning av kreditinstitut och omfattas följaktligen inte av tillämpningsområdet för direktiv 2014/59.
18 Det följer av fast rättspraxis att det uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen. EU-domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande när de frågor som ställts avser tolkningen eller giltigheten av en unionsbestämmelse. De frågor som de nationella domstolarna ställer ska således presumeras vara relevanta. En tolkningsfråga från en nationell domstol kan bara avvisas då det framgår att den begärda tolkningen inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet eller då frågeställningen är hypotetisk eller EU-domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att kunna ge ett användbart svar på de nämnda frågorna (dom av den 16 juli 2020, Facebook Ireland och Schrems, C‑311/18, EU:C:2020:559, punkt 73 och där angiven rättspraxis).
19 I förevarande fall har sökanden gjort gällande att ASSB är oförenlig med direktiv 2014/59, varför presumtionen för att den ställda frågan är relevant inte kan ifrågasättas. Dessutom rör den portugisiska regeringens argument avseende tillämpningsområdet för direktiv 2014/59 i själva verket den ställda frågan i sak.
20 Den första frågan kan följaktligen tas upp till prövning.
Prövning i sak
21 För att besvara den ställda frågan erinrar domstolen inledningsvis om att det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara är lydelsen som ska beaktas, utan också det sammanhang i vilket bestämmelsen förekommer och de mål och syften som eftersträvas med den rättsakt som bestämmelsen ingår i (dom av den 21 september 2023, Staatssecretaris van Justitie en Veiligheid (Diplomatkort), C‑568/21, EU:C:2023:683, punkt 32).
22 För det första fastställs i artikel 1.1 i direktiv 2014/59 regler och förfaranden för återhämtning och resolution av de enheter som räknas upp i denna bestämmelse.
23 För det andra antogs direktivet, såsom framgår av skälen 1 och 5 i detta, med anledning av finanskrisen, vilken visade att det var nödvändigt att föreskriva instrument som gör det möjligt att hantera bland annat kreditinstitutens insolvens, genom att låta institutens aktieägare och borgenärer bära de risker som insolvensen är förenad med, och inte skattebetalarna. Enligt skäl 103 i direktivet ankommer det nämligen på finanssektorn som helhet att finansiera stabiliseringen av det finansiella systemet.
24 För det tredje utgör de bidrag som dessa institut ska betala enligt nämnda direktiv mot denna bakgrund inte skatter, utan följer tvärtom av en försäkringsbaserad logik (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 113).
25 Direktiv 2014/59 syftar således inte alls till att harmonisera beskattningen av kreditinstitut som bedriver verksamhet inom unionen.
26 Direktiv 2014/59 kan följaktligen inte utgöra hinder för införandet av en nationell skatt, såsom ASSB, som tas ut på nämnda instituts skulder och vars intäkter är avsedda att finansiera det nationella systemet för social trygghet, utan att ha något samband med resolution och återhämtning av dessa institut. Den omständigheten att beräkningsmetoden för en sådan skatt har likheter med beräkningsmetoden för de bidrag som betalas enligt direktiv 2014/59 saknar betydelse i detta avseende.
27 Den första frågan ska således besvaras enligt följande. Direktiv 2014/59 ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför en skatt på kreditinstituts skulder, vars beräkningsmetod påstås likna den metod som används för att beräkna de bidrag som betalas av sådana institut i enlighet med detta direktiv, men vars intäkter inte avsätts till de nationella mekanismerna för finansiering av resolutionsåtgärder.
Den andra frågan
28 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida den i artiklarna 49 och 54 FEUF garanterade etableringsfriheten ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om införande av en skatt vars beskattningsunderlag utgörs av i landet hemmahörande kreditinstituts skulder samt i landet ej hemmahörande kreditinstuts dotterbolags och filialers skulder, i den mån som nämnda lagstiftning medger avdrag för eget kapital och skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, vilka inte kan utfärdas av enheter som inte är juridiska personer, såsom dessa filialer.
Huruvida frågan kan tas upp till prövning
29 Den portugisiska regeringen anser att den andra frågan inte kan tas upp till prövning, eftersom den grundar sig på sökandens påstående att filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut inte har möjlighet att göra avdrag för eget kapital från beskattningsunderlaget för ASSB. Detta påstående har emellertid bestritts av skattemyndigheten i det nationella målet och den hänskjutande domstolen har ännu inte kontrollerat dess riktighet, vilket innebär att den fråga som ställts av den hänskjutande domstolen är rent hypotetisk.
30 I den mån den portugisiska regeringen har gjort gällande att den andra frågan har ställts för tidigt, räcker det att erinra om att en nationell domstol har en mycket vittgående möjlighet att hänskjuta en fråga till EU-domstolen, om den bedömer att det i ett mål som pågår vid den har uppkommit frågor som kräver ett avgörande avseende tolkningen eller giltigheten av unionsrätten för att den ska kunna döma i målet. En nationell domstol får dessutom utnyttja denna möjlighet när helst den finner det lämpligt under förfarandet (dom av den 16 mars 2023, Beobank, C‑351/21, EU:C:2023:215, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
31 I den mån denna regering har hävdat att sökandens ovannämnda påstående har bestritts i det nationella målet, ska det erinras om att det ankommer på EU-domstolen, i enlighet med fördelningen av behörighet mellan unionsdomstolen och de nationella domstolarna, att beakta den faktiska och rättsliga bakgrunden till tolkningsfrågorna, såsom den angetts i beslutet om hänskjutande. När den hänskjutande domstolen har klargjort den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs ankommer det inte på EU-domstolen att pröva dess riktighet (dom av den 8 juni 2023, Prestige and Limousine, C‑50/21, EU:C:2023:448, punkterna 42 och 43 och där angiven rättspraxis).
32 I förevarande fall framgår det av begäran om förhandsavgörande att filialer till i landet ej hemmahörande institut enligt den hänskjutande domstolen inte kan göra avdrag för eget kapital eller skulder som kan likställas med eget kapital från beskattningsunderlaget för ASSB, eftersom det rör sig om instrument som endast kan utfärdas av enheter som är juridiska personer.
33 Även om den hänskjutande domstolen själv har upplyst att detta konstaterande har bestritts av skattemyndigheten i det nationella målet, såsom den portugisiska regeringen har anfört, framgår det av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 31 ovan att EU-domstolen inte själv får fastställa den faktiska och rättsliga bakgrunden till tolkningsfrågorna.
34 Med beaktande av den faktiska och rättsliga bakgrund som fastställts i beslutet om hänskjutande kan denna fråga följaktligen inte anses vara hypotetisk.
35 Den andra frågan kan således tas upp till prövning.
Prövning i sak
36 Domstolen erinrar inledningsvis om att ett bolags säte, på samma sätt som nationaliteten när det gäller fysiska personer, kan användas för att bestämma anknytningen till en stats rättsordning. Tillämpningen av en sådan nationell skattelagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet på ett i landet hemmahörande bolag, inbegripet ett i landet hemmahörande dotterbolag till ett i landet ej hemmahörande bolag, å ena sidan, och på en filial till ett i landet ej hemmahörande bolag, å andra sidan, rör den skattemässiga behandlingen av ett i landet hemmahörande bolag respektive ett i landet ej hemmahörande bolag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2017, X, C‑68/15, EU:C:2017:379, punkterna 35 och 36 och där angiven rättspraxis).
37 Det ska även erinras om att enligt fast rättspraxis inbegriper den etableringsfrihet som garanteras i artiklarna 49 och 54 FEUF en rätt för bolag – som bildats i överensstämmelse med en medlemsstats lagstiftning och vilka har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom unionen – att utöva verksamhet i en annan medlemsstat genom ett dotterbolag, en filial eller ett kontor (dom av den 22 september 2022, W (Avdragsrätt för definitiva förluster i ett fast driftsställe i utlandet), C‑538/20, EU:C:2022:717, punkt 14, och dom av den 16 februari 2023, Gallaher, C‑707/20, EU:C:2023:101, punkt 70).
38 Eftersom artikel 49 första stycket andra meningen FEUF uttryckligen ger ekonomiska aktörer möjlighet att fritt välja den juridiska form som är lämplig för att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat, får detta fria val inte begränsas genom diskriminerande skattebestämmelser (dom av den 23 februari 2006, CLT‑UFA, C‑253/03, EU:C:2006:129, punkt 14, dom av den 6 september 2012, Philips Electronics UK, C‑18/11, EU:C:2012:532, punkt 13, och dom av den 17 maj 2017, X, C‑68/15, EU:C:2017:379, punkt 40).
39 Friheten att välja den juridiska form som är lämplig för att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat har bland annat till syfte att ge bolag med säte i en medlemsstat möjlighet att öppna en filial i en annan medlemsstat för att där utöva sin verksamhet på samma villkor som gäller för dotterbolag (dom av den 23 februari 2006, CLT‑UFA, C‑253/03, EU:C:2006:129, punkt 15, och dom av den 6 september 2012, Philips Electronics UK, C‑18/11, EU:C:2012:532, punkt 14 och där angiven rättspraxis).
40 Enligt fast rättspraxis ska alla åtgärder som förbjuder, försvårar eller gör det mindre attraktivt att utöva den frihet som garanteras i artikel 49 FEUF anses som inskränkningar i etableringsfriheten (dom av den 11 maj 2023, Manitou BF och Bricolage Investissement France, C‑407/22 och C‑408/22, EU:C:2023:392, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
41 Således är inte bara öppen diskriminering som grundas på var bolag har sitt säte förbjuden, utan även all dold diskriminering som, med tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat (dom av den 6 oktober 2022, Contship Italia, C‑433/21 och C‑434/21, EU:C:2022:760, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
42 En obligatorisk skatt eller avgift som tas ut enligt ett särskiljningskriterium som framstår som objektivt, men som i de flesta fall, på grund av sina egenskaper, missgynnar bolag som har sitt säte i en annan medlemsstat och som befinner sig i en situation som är jämförbar med situationen för bolag som har sitt säte i beskattningsmedlemsstaten utgör en enligt artiklarna 49 och 54 FEUF förbjuden indirekt diskriminering som grundas på var bolag har sitt säte (dom av den 3 mars 2020, Vodafone Magyarország, C‑75/18, EU:C:2020:139, punkt 43, och dom av den 3 mars 2020, Tesco-Global Áruházak, C‑323/18, EU:C:2020:140, punkt 63 och där angiven rättspraxis).
43 I förevarande fall är den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet tillämplig utan åtskillnad på i landet hemmahörande kreditinstitut och portugisiska dotterbolag och filialer till ej i landet hemmahörande kreditinstitut. Beskattningsunderlaget för ASSB utgörs av dessa enheters skulder, vilka enligt artikel 4 i bilaga VI till 2020 års lag om tilläggsbudgeten utgörs av samtliga poster i balansräkningen som, oavsett form eller typ, utgör en skuld till tredje man, med undantag för bland annat poster som i enlighet med tillämpliga redovisningsregler tas upp som eget kapital i balansräkningen.
44 Enligt de uppgifter som lämnats av den hänskjutande domstolen är det emellertid omöjligt för filialer till utländska kreditinstitut, i motsats till vad som gäller för i landet hemmahörande kreditinstitut och för dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut, att göra avdrag för det egna kapitalet från sitt beskattningsunderlag för ASSB, eftersom dessa enheter enligt lagen saknar eget kapital. De har inte heller rätt att utfärda skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, såsom konvertibla obligationer, vinstandelsobligationer, preferensaktier som kan återvinnas och villkorade konvertibla obligationer, vilket innebär att filialerna inte heller kan göra avdrag för sådana instrument från beskattningsunderlaget.
45 Det framgår således att den nationella lagstiftning som är aktuell i det nationella målet inte tillåter filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut att bedriva sin verksamhet på samma villkor som dem som gäller för dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 39 ovan. Även om denna lagstiftning är tillämplig utan åtskillnad på skulder hos dotterbolag och filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut, gör den det nämligen möjligt för dotterbolag att minska beskattningsunderlaget genom att göra avdrag för eget kapital och skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, medan ett sådant avdrag förefaller vara omöjligt enligt lag att göra för nämnda filialer. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet.
46 Under dessa omständigheter kan en sådan nationell lagstiftning göra det mindre attraktivt för bolag med säte i en annan medlemsstat att bedriva sin verksamhet i Portugal genom en filial.
47 Såsom generaladvokaten har påpekat, i punkt 45 i sitt förslag till avgörande, kan en skillnad i behandling som begränsar det fria valet av lämplig juridisk form för att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat, i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 38 ovan, utgöra en inskränkning i den i artiklarna 49 och 54 FEUF garanterade etableringsfriheten.
48 För att en sådan skillnad i behandlingen ska vara förenlig med EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet krävs att den avser situationer som inte är objektivt jämförbara eller att den kan motiveras av tvingande skäl av allmänintresse (dom av den 11 maj 2023, Manitou BF och Bricolage Investissement France, C‑407/22 och C‑408/22, EU:C:2023:392, punkt 36 och där angiven rättspraxis).
49 För det första står det klart att frågan huruvida en gränsöverskridande situation är jämförbar med en inhemsk situation i den berörda medlemsstaten ska prövas med beaktande av såväl det ändamål som eftersträvas med de aktuella nationella bestämmelserna som föremålet för och innehållet i dessa bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 mars 2022, AllianzGI‑Fonds AEVN, C‑545/19, EU:C:2022:193, punkt 59 och där angiven rättspraxis).
50 Såsom framgår av den hänskjutande domstolens uppgifter är syftena med ASSB – som utan åtskillnad är tillämplig på hela den portugisiska banksektorn, inklusive i landet hemmahörande kreditinstitut samt portugisiska dotterbolag och filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut – att ekonomiskt stödja det nationella systemet för social trygghet och återställa balansen mellan skattebördan inom denna sektor, som är undantagen från mervärdesskatteplikt för merparten av de finansiella tjänsterna, och skattebördan inom alla andra sektorer i den portugisiska ekonomin.
51 Mot bakgrund av dessa syften görs det i de nationella bestämmelser som den hänskjutande domstolen har redogjort för inte någon åtskillnad mellan i landet hemmahörande kreditinstitut och dotterbolag och filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut.
52 Det framgår för övrigt inte av beslutet om hänskjutande att föremålet för och innehållet i de aktuella nationella bestämmelserna visar på en sådan åtskillnad.
53 Följaktligen finns det inget som förefaller tyda på att situationen för ett i landet ej hemmahörande kreditinstitut som bedriver sin verksamhet genom en filial inte är objektivt jämförbar med situationen för ett i landet hemmahörande kreditinstitut eller ett dotterbolag till ett i landet ej hemmahörande kreditinstitut.
54 För det andra, vad gäller frågan huruvida skillnaden i behandling är motiverad av ett tvingande skäl av allmänintresse, har den portugisiska regeringen i sitt skriftliga yttrande gjort gällande att den skattefördel som den aktuella nationella lagstiftningen ger i landet hemmahörande kreditinstitut och dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut är motiverad av behovet av att upprätthålla det nationella skattesystemets inre sammanhang.
55 För att en sådan motivering ska kunna godtas, krävs det emellertid enligt fast rättspraxis att det är styrkt att det finns ett direkt samband mellan den berörda skattefördelen och den kompensation i form av ett visst skatteuttag som svarar mot denna fördel (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 2018, Bevola och Jens W. Trock, C‑650/16, EU:C:2018:424, punkt 45, och dom av den 27 april 2023, L Fund, C‑537/20, EU:C:2023:339, punkt 68 och där angiven rättspraxis).
56 I förevarande fall finns det inget i de handlingar som getts in till domstolen som tyder på att rätten att dra av eget kapital från beskattningsunderlaget för ASSB kompenseras av ett visst skatteuttag som bärs av i landet hemmahörande kreditinstitut och dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut.
57 Härav följer att den inskränkning av etableringsfriheten som den aktuella lagstiftningen utgör inte kan motiveras av behovet av att upprätthålla det portugisiska skattesystemets inre sammanhang.
58 Europeiska kommissionen har slutligen vid förhandlingen gjort gällande att den skillnad i behandling som följer av den aktuella nationella lagstiftningen kan motiveras, vad gäller möjligheten att från beskattningsunderlaget för ASSB göra avdrag för sådana skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, av behovet av att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Kommissionen har bland annat gjort gällande att uteslutandet av filialer från denna avdragsrätt gjorde det möjligt att undvika att dessa fritt kunde välja omfattningen av sitt beskattningsunderlag för ASSB, genom att på ett konstlat sätt inkludera skuldinstrument som kan likställas med eget kapital och som härrör från moderbolagen, utan att dessa instrument nödvändigtvis har något samband med deras verksamhet i Portugal.
59 Det ska på denna punkt erinras om att ett sådant skäl kan godtas, bland annat när syftet med det aktuella systemet är att förebygga beteenden som kan äventyra en medlemsstats rätt att beskatta verksamhet som bedrivs inom landet (dom av den 27 april 2023, L Fund, C‑537/20, EU:C:2023:339, punkt 76 och där angiven rättspraxis).
60 Domstolen har i enlighet härmed slagit fast att detta ändamål bland annat är ämnat att upprätthålla symmetrin mellan rätten att beskatta vinster och möjligheten till avdrag för förluster i ett fast driftsställe, eftersom medgivande av att förluster i ett i landet ej beläget fast driftsställe får dras av från huvudbolagets inkomst skulle leda till att detta bolag fritt kan välja den medlemsstat där det gör sådana förluster gällande (dom av den 4 juli 2013, Argenta Spaarbank, C‑350/11, EU:C:2013:447, punkt 54).
61 När en medlemsstat har valt att inte beskatta enheter som är hemmahörande inom dess territorium, kan den dock inte åberopa behovet av att säkerställa en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna i syfte att rättfärdiga beskattningen av enheter som är hemmahörande i en annan medlemsstat (se, analogt, dom av den 18 juni 2009, Aberdeen Property Fininvest Alpha, C‑303/07, EU:C:2009:377, punkt 67 och där angiven rättspraxis, och dom av den 27 april 2023, L Fund, C‑537/20, EU:C:2023:339, punkt 77 och där angiven rättspraxis).
62 Republiken Portugal har i förevarande fall valt att inte beskatta i landet hemmahörande kreditinstitut och dotterbolag till i landet ej hemmahörande kreditinstitut för skuldinstrument som kan likställas med eget kapital.
63 Denna medlemsstat kan således inte åberopa behovet av att säkerställa en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna för att motivera beskattningen av filialer till i landet ej hemmahörande kreditinstitut vad gäller dessa med eget kapital likställbara skuldinstrument.
64 Härav följer att den inskränkning av etableringsfriheten som den aktuella nationella lagstiftningen innebär inte framstår som motiverad av behovet av att upprätthålla en välavvägd fördelning beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.
65 Den andra frågan ska följaktligen besvaras enligt följande. Den i artiklarna 49 och 54 FEUF garanterade etableringsfriheten ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om införande av en skatt vars beskattningsunderlag utgörs av i landet hemmahörande kreditinstituts skulder samt i landet ej hemmahörande kreditinstituts dotterbolags och filialers skulder, i den mån som nämnda lagstiftning medger avdrag för eget kapital och skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, vilka inte kan utfärdas av enheter som inte är juridiska personer, såsom dessa filialer.
Rättegångskostnader
66 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som inför en skatt på kreditinstituts skulder, vars beräkningsmetod påstås likna den metod som används för att beräkna de bidrag som betalas av sådana institut i enlighet med detta direktiv, men vars intäkter inte avsätts till de nationella mekanismerna för finansiering av resolutionsåtgärder.
2) Den i artiklarna 49 och 54 FEUF garanterade etableringsfriheten ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om införande av en skatt vars beskattningsunderlag utgörs av skulder hos kreditinstitut med säte i denna medlemsstat samt skulder hos dotterbolag och filialer till kreditinstitut med säte i en annan medlemsstat, i den mån som nämnda lagstiftning medger avdrag för eget kapital och skuldinstrument som kan likställas med eget kapital, vilka inte kan utfärdas av enheter som inte är juridiska personer, såsom dessa filialer.
Underskrifter