Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 17 april 2024 – Granulines Invest Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-270/24, Granulines Invest)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: Granulines Invest Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

1.    Är det förenligt med artiklarna 167, 168 a, 178 a och 226 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt1 (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) och med rätten till en opartisk domstol, som erkänns som en allmän rättsprincip i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), jämförda med principen om skatteneutralitet, proportionalitetsprincipen, effektivitetsprincipen och rättssäkerhetsprincipen att skattemyndigheten har som praxis att neka den beskattningsbara personen rätt till återbetalning av mervärdesskatt med motiveringen att fakturan, trots att leveransen av varorna faktiskt har skett och att det finns en faktura och andra styrkande redovisningshandlingar, är fiktiv, eftersom de affärstransaktioner som anges i denna faktura i själva verket inte ägt rum och transaktionerna följaktligen inte ingicks mellan de parter som anges på fakturan, eftersom

a)    den beskattningsbara personen var den som förhandlade alla frågor med tillverkarna och det var först efter det att den beskattningsbara personen hade avbrutit från transaktionen som fakturautfärdaren, som är etablerad i landet, blev inblandad, i syfte att villkoren för lånet skulle uppfyllas,

b)    maskinerna levererades direkt av tillverkaren till den beskattningsbara personens lokaler,

c)    det datum för fullgörelse som anges på fakturan är falskt,

d)    det pris som anges på fakturan överdrivits,

e)    fakturautfärdaren endast delvis och för sent fullgjorde sin skyldighet att betala [mervärdesskatten]?

2.    Ska artikel 178 a i mervärdesskattedirektivet tolkas så, att den utgör hinder för den nationella skattemyndigheten att neka rätt till återbetalning av mervärdesskatt enbart på den grunden att den beskattningsbara personen innehar en faktura som inte uppfyller villkoren i artikel 226.6 och 226.7 i det direktivet, trots att denna myndighet har tillgång till alla handlingar och uppgifter som behövs för att den utifrån dessa ska kunna kontrollera huruvida de materiella villkor som uppställs i lag för att utöva denna rätt är uppfyllda?

a)    Om den andra tolkningsfrågan ska besvaras jakande, utgör då en anmodan till den beskattningsbara personen att rätta fakturan en förutsättning för återbetalning av mervärdesskatt?

b)    Om den andra tolkningsfrågan ska besvaras ska nekande, och även med beaktande av principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen, är det då proportionerligt att påföra den beskattningsbara personen straffavgift på 200 procent, som är det avgiftsbelopp som kan påföras vid undanhållande av inkomster eller förfalskning och förstöring av styrkande handlingar, redovisningshandlingar och bokföring?

3.    Är det förenligt med ovannämnda bestämmelser i mervärdesskattedirektivet, med den rätt till en opartisk domstol som erkänns i artikel 47 i stadgan och effektivitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om skatteneutralitet att skattemyndigheten har som praxis att neka den beskattningsbara personen rätt till återbetalning av mervärdesskatt med motiveringen att skattemyndigheten, trots att den affärstransaktion som anges i fakturan faktiskt har ägt rum, med utgångspunkt i att fakturan – av de skäl som anges i den första tolkningsfrågan och som myndigheten anser vara objektiva – är fiktiv, med automatik och utan att pröva några andra omständigheter, bedömer att den beskattningsbara personens handlande strider mot kraven för ett berättigat utövande av återbetalningsrätten och, på grundval detta handlande och utan att uttryckligen ta ställning till den aspekt som avser den beskattningsbara personens kännedom, sålunda finner att den beskattningsbara personen avsiktligen har undandragit sig skyldigheten att betala skatt genom de konstlade transaktioner som anges på fakturan?

____________

1 EUT L 347, 2006, s. 1.