FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 27 oktober 2010

Mål T‑65/09 P

Enzo Reali

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Kontraktsanställda – Rekrytering – Placering i lönegrad – Yrkeserfarenhet – Examensbevis – Likvärdighet ”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 11 december 2008 i mål F-136/06, Reali mot kommissionen, REGP 2008, s. I‑A‑1‑451 och II‑A‑1‑2495) med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Enzo Reali ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i förevarande instans.

Sammanfattning

1.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Den institution som har antagit den angripna rättsakten saknar behörighet – Rättens prövning ex officio

(Artikel 263 FEUF)

2.      Tjänstemän – Kontraktsanställda – Placering

1.      Grunder avseende en rättsakts formella lagenlighet eller avseende rättegångshinder får anföras på eget initiativ av domstolen, varför en invändning avseende bristande behörighet för rättsaktens upphovsman prövas ex officio av domstolen även om ingen av parterna har begärt att den skall göra det.

(se punkt 43)

Hänvisning till

Domstolen: 10 maj 1960, C‑19/58, Tyskland mot Höga myndigheten, REG 1960, s. 469, 488; 13 juli 2000, C‑210/98 P, Salzgitter mot kommissionen, REG 2000, s. I‑5843, punkt 56

2.      Icke-diskrimineringsprincipen innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

Beträffande situationen för en sökande som erhållit ett examensbevis avseende kandidat- eller masterexamen efter fyra års studier, innan ett nytt system för examensbevis infördes till följd av Bolognaförklaringen, oaktat att de som innehar ett sådant examensbevis tilldelats titeln ”Dottore magistrale” efter förebild av dem som innehar en ”Master” som de erhållit efter införandet av nämnda system, gäller i detta hänseende att situationen för en sådan sökande och situationen för en person som erhållit nämnda ”Master” inte kan anses lika eftersom kravet på erhållande av dessa examensbevis, i synnerhet med avseende på den tid som krävs för att erhålla dem, varierar. Det kan därmed inte med någon giltighet anses att sökanden vid placeringen av honom som kontraktsanställd hade erhållit två examensbevis, en ”kandidatexamen” och en ”Master”, där det senare examensbeviset ska anses motsvara ett års yrkeserfarenhet.

(se punkterna 62 och 64)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 december 2006, T‑373/94, Werners mot rådet och kommissionen, REG 2006, s. II‑4631, punkt 98, och där angiven rättspraxis