Mål T‑47/12

Intesa Sanpaolo SpA

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden

(varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering av gemenskapsfigurmärket EQUITER – Äldre gemenskapsordmärke EQUINET – Relativt registreringshinder – Verkligt bruk av det äldre varumärket – Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009 – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (tredje avdelningen) av den 27 mars 2014

1.      Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Delvis användning – Av betydelse

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2)

2.      Gemenskapsvarumärke – Förfarandebestämmelser – Motivering till beslut – Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 – Samma räckvidd som artikel 296 FEUF

(Artikel 296 FEUF, rådets förordning nr 207/2009, artikel 75 första meningen)

1.      Ett invändningsförfarande enligt artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken syftar till att harmoniseringsbyrån ska ha möjlighet att bedöma huruvida det föreligger en risk för förväxling som – om de motstående varumärkena liknar varandra – innebär att likheten mellan de varor eller tjänster som avses med varumärkena ska bedömas. Om det äldre gemenskapsvarumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, ska det – enligt artikel 42.2 sista meningen i förordning nr 207/2009 – vid prövning av invändningen anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna. Om bevis för verklig användning i samma sammanhang har förebringats endast för en del av varorna eller tjänsterna i en kategori som det äldre varumärket har registrerats för och på grundval av vilken invändningen har gjorts, ska överklagandenämnden även bedöma huruvida denna kategori omfattar självständiga underkategorier som omfattar de varor och tjänster för vilka verklig användning har visats föreligga, så att det måste anses att bevisningen har förebringats endast med avseende på en sådan underkategori av varor eller tjänster, eller om sådana underkategorier tvärtom inte är tänkbara.

Bedömningen av om ett varumärke som åberopats till stöd för en invändning verkligen har använts i den mening som avses i artikel 42.2 i förordning nr 207/2009 består således av två oskiljaktiga delar. Den ena avser att det ska styrkas att varumärket verkligen har använts inom unionen, även om detta skett i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats. Den andra delen syftar till att det ska styrkas för vilka av de varor eller tjänster – för vilka varumärket är registrerat och vilka ligger till grund för invändningen – det har styrkts att det äldre varumärket verkligen har använts.

(se punkterna 20 och 21)

2.      Se domen.

(se punkt 24)