TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 25 september 2015(*)
”Gemenskapsvarumärke – Invändningsförfarande – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket BLUECO – Äldre gemenskapsordmärke BLUECAR – Relativt registreringshinder – Risk för förväxling – Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga – Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 – Intervenienten har yrkat ändring – Artikel 65.4 i förordning nr 207/2009”
I mål T‑684/13,
Copernicus-Trademarks Ltd, Borehamwood (Förenade kungariket), företrätt av advokaterna L. Pechan och S. Körber,
klagande,
mot
Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och modeller) (harmoniseringskontoret), företrätt av A. Schifko, i egenskap av ombud,
motpart,
varvid motparten i förfarandet vid harmoniseringskontorets överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen, var
Bolloré SA, Ergué-Gabéric (Frankrike), inledningsvis företrätt av advokaten B. Fontaine, därefter av advokaten O. Legrand,
angående ett överklagande av det beslut som fattats av harmoniseringskontorets första överklagandenämnd den 8 oktober 2013 (ärende R 2029/2012‑1) om ett invändningsförfarande mellan Bolloré SA och Copernicus-Trademarks Ltd,
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden M. E. Martins Ribeiro, samt domarna S. Gervasoni (referent) och L. Madise,
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 23 december 2013,
med beaktande av harmoniseringskontorets svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 26 maj 2014,
med beaktande av intervenientens svarsinlaga som inkom till tribunalens kansli den 23 maj 2014,
med beaktande av repliken som inkom till tribunalens kansli den 1 september 2014,
med beaktande av dupliken som inkom till tribunalens kansli den 24 november 2014,
efter förhandlingen den 24 mars 2015, i vilken klaganden inte deltog,
följande
Dom
Bakgrunden till tvisten
1 Copernicus Eood ingav den 9 februari 2011 en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till harmoniseringskontoret i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).
2 Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet BLUECO.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av bland annat klass 12 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Fordon med tillhörande delar och komponenter”.
4 Ansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 139/2011 av den 26 juli 2011.
5 Den 26 oktober 2011 framställde intervenienten Bolloré SA, med stöd av artikel 41 i förordning nr 207/2009, en invändning mot registrering av det sökta varumärket för de varor som angetts ovan i punkt 3.
6 Invändningen grundade sig på det äldre gemenskapsordmärket BLUECAR, som hade registrerats den 23 augusti 2006 under nummer 4597621, bland annat för varor i klass 12 som motsvarar följande beskrivning: ”Fordon, elmotorer och transmissionsdelar för ovannämnda eldrivna fordon”.
7 Till stöd för invändningen åberopades det registreringshinder som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
8 Den 20 augusti 2012 översändes varumärkesansökan till klaganden, Copernicus Trademarks Ltd.
9 Invändningsenheten biföll invändningen i beslut av den 31 augusti 2012.
10 Den 30 oktober 2010 överklagade klaganden invändningsenhetens beslut hos harmoniseringskontoret med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
11 Den 10 april 2013 ansökte klaganden om att förteckningen över varor i varumärkesansökan skulle begränsas till ”fordon, ej tillhörande delar och komponenter” i klass 12. Harmoniseringskontoret godtog ändringen och uppmanade intervenienten att avgöra huruvida invändningen skulle återkallas med hänsyn till den nya varuspecifikationen. Intervenienten följde inte denna uppmaning.
12 Harmoniseringskontorets första överklagandenämnd avslog överklagandet genom beslut av den 8 oktober 2013 (nedan kallat det angripna beslutet). Överklagandenämnden ansåg i synnerhet att Europeiska unionen utgjorde det relevanta området, att omsättningskretsen utgjordes av slutkonsumenter med en hög uppmärksamhetsnivå, eftersom det är fråga om dyra varor (punkt 20 i det angripna beslutet) och att de varor som avses med det sökta varumärket är identiska med de varor som omfattades av det äldre varumärket (punkt 21 i det angripna beslutet). Överklagandenämnden angav vidare att det äldre varumärket innehåller orden blue och car, och att det sistnämnda är direkt beskrivande för de aktuella varorna och därför är det svagaste ordet i det varumärket (punkt 24 i det angripna beslutet). Överklagandenämnden beaktade dessutom att det med stöd av den bevisning som intervenienten hade förebringat inte var möjligt att styrka att det äldre varumärket hade förvärvat en högre särskiljningsförmåga till följd av användning och drog slutsatsen att varumärket har en medelhög ursprunglig särskiljningsförmåga (punkt 25 i det angripna beslutet). Överklagandenämnden ansåg vidare att de motstående kännetecknen, vars fem första bokstäver är identiska och placerade i samma ordning, liknar varandra i visuellt hänseende (punkt 26 i det angripna beslutet). I fonetiskt hänseende ansåg överklagandenämnden att de motstående kännetecknen i sin helhet är mycket lika varandra för den engelskspråkiga allmänheten – som utgjorde en avsevärd del av omsättningskretsen – på grund av att beståndsdelen blue, som är gemensam för de båda kännetecknen, uttalas på samma sätt och beståndsdelarna co och car uttalas på sätt som liknar varandra (punkt 27 i det angripna beslutet). Överklagandenämnden fann i övrigt att kännetecknen delvis liknar varandra i begreppsmässigt hänseende för den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen på grund av att ordet blue återges i båda kännetecknen (punkt 28 i det angripna beslutet). Eftersom kännetecknen som helhet liknar varandra (punkt 29 i det angripna beslutet), eftersom de aktuella varorna är identiska och eftersom det enligt rättspraxis är tillräckligt att det föreligger risk för förväxling i fråga om endast en del av omsättningskretsen, drog överklagandenämnden slutsatsen att det inte kunde uteslutas att risk för förväxling mellan de motstående varumärkena föreligger (punkterna 30–33 i det angripna beslutet).
Parternas yrkanden
13 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet och avslå invändningen
– förplikta harmoniseringskontoret och intervenienten att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen och vid överklagandenämnden.
14 Harmoniseringskontoret har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet,
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
15 Intervenienten har yrkat att tribunalen ska
– ålägga klaganden att styrka ett berättigat intresse av att få saken prövad,
– avvisa bilagorna K 5–K 27 som klaganden ingett,
– fastställa det angripna beslutet med förbehållet att tribunalen slår fast att det äldre varumärket åtnjuter ett starkare skydd på grund av att det är känt på marknaden.
– ogilla överklagandet,
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Huruvida det föreligger ett berättigat intresse av att få saken prövad
16 I sin svarsinlaga har intervenienten bestritt att klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Klaganden har överlåtit den omtvistade varumärkesansökan till företaget Ivo-Kermartin. Intervenienten har begärt att tribunalen ska anmoda klaganden att förebringa bevisning för att denne har ett berättigat intresse av att få saken prövad.
17 I sin replik har klaganden ingett en fullmakt från Ivo-Kermartin, som är ny innehavare av varumärkesansökan. Enligt fullmakten har klaganden rätt att fullfölja överklagandet i sitt eget intresse och i eget namn. Klaganden anser sig därför ha ”saklegitimation för att överklaga” enligt artikel 65.4 i förordning nr 207/2009.
18 Under förhandlingen har intervenienten uppgett att denne inte längre ifrågasätter att klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Harmoniseringskontoret har uppgett att det överlåter åt tribunalen att avgöra frågan.
19 Tribunalen ska först och främst avgöra målet i sak och det saknas anledning att slå fast huruvida klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2002, rådet/Boehringer, C‑23/00 P, REG, EU:C:2002:118, punkterna 50–52, och dom av den 23 oktober 2007, Polen/rådet, C‑273/04, REG, EU:C:2007:622, punkt 33).
Huruvida argument och bevisning kan tillåtas som anförts och förebringats först vid tribunalen
20 Såsom harmoniseringskontoret och intervenienten har anfört, konstaterar tribunalen inledningsvis att klaganden till stöd för sina argument, som åberopats för första gången vid tribunalen, har ingett ett flertal handlingar som inte gavs in under förfarandet vid överklagandenämnden. Enligt dessa argument syftar ordet blue, bland annat inom bilindustrin, på hänsyn till miljön.
21 I motsats till vad klaganden har gjort gällande framgår det av handlingarna i målet att klaganden inte anförde några argument vid harmoniseringskontoret för att styrka att ordet blue syftar på hänsyn till miljön. På samma sätt gav klaganden inte in bilagorna K 5–K 25 till harmoniseringskontoret.
22 Enligt fast rättspraxis får tribunalen, vid sin prövning av huruvida överklagandenämndernas beslut är lagenliga, inte pröva de faktiska omständigheterna på nytt mot bakgrund av sådan bevisning som för första gången åberopats vid tribunalen (dom av den 18 december 2008, Les Éditions Albert René/harmoniseringskontoret, C‑16/06 P, REG, EU:C:2008:739, punkterna 136‑144, och dom av den 10 november 2011, LG Electronics/harmoniseringsbyrån, C‑88/11 P, EU:C:2011:727, punkt 25). På samma sätt får de omständigheter som parterna inte har åberopat vid harmoniseringskontoret inte heller åberopas i samband med att talan väcks vid tribunalen (domen i det ovannämnda målet Les Éditions Albert René/harmoniseringsbyrån, EU:C:2008:739, punkt 137, och i det ovannämnda målet LG Electronics/harmoniseringsbyrån, EU:C:2011:727, punkt 25). Åberopande av omständigheter som klaganden inte åberopat vid harmoniseringskontoret och bevisning som förebringas för första gången vid tribunalen kan således inte tillåtas.
23 Bilaga K 26, som innehåller Bundespatentgerichts (federal patentdomstol, Tyskland) dom av den 24 november 2010, som inte ingavs till överklagandenämnden, och som är identisk med bilaga K 29, kan på samma sätt inte åberopas som bevisning för omständigheterna i det här målet. Avgöranden från nationella domstolar kan visserligen i princip inges för första gången vid tribunalen, men de kan inte åberopas som bevisning för omständigheterna i ett mål vid tribunalen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2008, Lego Juris/harmoniseringsbyrån – Mega Brands (röd LEGO-kloss), T‑270/06, REG, EU:T:2008:483, punkterna 22 och 23).
Huruvida intervenientens yrkanden om ändring kan tas upp till sakprövning
24 Intervenienten har, i likhet med harmoniseringskontoret, yrkat att talan ska ogillas, men har samtidigt begärt att tribunalen ska fastställa det angripna beslutet med förbehållet att tribunalen slår fast att det äldre varumärket åtnjuter ett starkare skydd på grund av att det är känt på marknaden. Intervenienten har bestritt överklagandenämndens bedömning i punkt 25 i det angripna beslutet, nämligen att den bevisning som intervenienten ingav inte utgjorde tillräckliga bevis för att det äldre varumärket hade använts i sådan omfattning att det är välkänt hos omsättningskretsen i hela unionen och att det därför endast har en genomsnittlig särskiljningsförmåga. Intervenienten har yrkat att det angripna beslutet ska underkännas på den punkten, eller åtminstone fastställas till den del det medger att det äldre varumärket har en genomsnittlig särskiljningsförmåga.
25 En sådan begäran ska förstås som ett yrkande om ändring av det angripna beslutet, vilket intervenienten för övrigt även har medgett under förhandlingen. Intervenienten har preciserat att yrkandena är andrahandsyrkanden. Enligt artikel 134.3 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 får en intervenient i sin svarsinlaga i princip framställa yrkanden om ändring av överklagandenämndens beslut med avseende på en punkt som inte är omnämnd i ansökan.
26 Under förhandlingen har harmoniseringskontoret anfört att yrkandet om ändring av det angripna beslutet bör avvisas.
27 I artikel 65.4 i förordning nr 207/2009 föreskrivs att var och en som varit part i förfarandet vid överklagandenämnden ska ha rätt att till tribunalen överklaga ett beslut som fattats av en av harmoniseringskontorets överklagandenämnder och ”som gått denne emot”. Enligt fast rättspraxis är den omständigheten att klaganden har ett berättigat intresse av att få saken prövad ett väsentligt villkor för all talan vid domstol (beslut av den 31 juli 1989, S./kommissionen, 206/89 R, REG, EU:C:1989:333, punkt 8) och ska vid äventyr av avvisning, mot bakgrund av saken i målet, föreligga i det skede då talan väcks (dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen, C-362/05 P, REG, EU:C:2007:322, punkt 42). Att ett berättigat intresse av att få saken prövad föreligger förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som har väckt den (dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen, C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, REG, EU:C:2008:230, punkt 25).
28 Enligt rättspraxis ska en av parterna anses ha vunnit framgång med sitt överklagande till överklagandenämnden när nämnden i sitt beslut bifaller partens yrkande mot bakgrund av ett av registreringshindren eller ogiltighetsgrunderna eller, mer allmänt, mot bakgrund av endast en del av partens argument. Detta gäller även om överklagandenämnden underlåter att pröva de andra grunder och argument som åberopats av den parten, eller kommer fram till att överklagandet inte ska bifallas på dessa andra grunder och argument (dom av den 14 december 2011, Völkl/harmoniseringsbyrån – Marker Völkl (VÖLKL), T‑504/09, REG, EU:T:2011:739, punkt 26, se, för ett liknande resonemang även beslut av den 14 juli 2009, Hoo Hing/harmoniseringsbyrån – Tresplain Investments (Golden Elephant Brand), T‑300/08, EU:T:2009:275, punkterna 29‑37, se, analogt, dom av den 17 september 1992, NBV och NVB/kommissionen, T‑138/89, REG, EU:T:1992:95, punkterna 30–35).
29 Eftersom intervenientens invändning mot registrering av det sökta varumärket i enlighet med artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 bifallits i sin helhet, finner tribunalen att intervenienten ska anses ha vunnit framgång genom det angripna beslutet.
30 Det framgår visserligen av skäl 8 i förordning nr 207/2009 att risken för förväxling bör bedömas särskilt mot bakgrund av i hur hög grad varumärket är känt på marknaden. Dessutom är risken för förväxling större ju högre särskiljningsförmåga varumärket har. Varumärken som har en hög särskiljningsförmåga antingen ursprungligen eller på grund av att de är kända hos omsättningskretsen åtnjuter därför ett mer omfattande skydd än varumärken med lägre särskiljningsförmåga (se, analogt, dom av den 11 november 1997, SABEL, C‑251/95, REG, EU:C:1997:528, punkt 24, dom av den 29 september 1998, Canon, C‑39/97, REG, EU:C:1998:442, punkt 18, och dom av den 22 juni 1999, Lloyd Schuhfabrik Meyer, C‑342/97, REG, EU:C:1999:323, punkt 20).
31 Eftersom överklagandenämnden ansåg att risk för förväxling förelåg mellan de motstående kännetecknen och biföll invändningen, trots att den inte medgav att det äldre varumärket hade förvärvat en högre särskiljningsförmåga till följd av användning, skulle en eventuell ändring av det angripna beslutet, mot bakgrund endast av överklagandenämndens bedömning av det äldre varumärkets grad av särskiljningsförmåga och hur välkänt det är, inte påverka intervenientens rättigheter med anledning av det varumärket, vilka inte påverkats av det ovannämnda beslutet. Till stöd för yrkandet om ändring har intervenienten preciserat att det angripna beslutet ska fastställas åtminstone till den del det slogs fast att det varumärket har en genomsnittlig särskiljningsförmåga.
32 Följaktligen ska intervenientens yrkande om ändring avvisas.
Prövning i sak
33 Klaganden har åberopat en enda grund, som avser åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.
34 Klaganden har hävdat att de motstående kännetecknen inte ger upphov till någon risk för förväxling. Klaganden har först och främst gjort gällande att det äldre varumärket har mycket låg särskiljningsförmåga, eftersom ordet blue är beskrivande och ofta används i varumärken som registreras inom bilindustrin. Klaganden anser vidare att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den slog fast att de motstående kännetecknen liknar varandra i visuellt hänseende, eftersom det sökta varumärket måste anses innehålla orden blue och eco. I fonetiskt avseende finns det stora skillnader mellan de båda kännetecknen. Kännetecknen liknar inte varandra i begreppsmässigt hänseende, eftersom den avslutande delen i vart och ett av dem skiljer sig från det andra.
35 Harmoniseringskontoret och intervenienten har bestritt klagandens argument.
36 Det framgår av lydelsen i artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 att om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska det varumärke som ansökan gäller inte kunna registreras om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk för att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat. Risken för förväxling inbegriper risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.
37 Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att de aktuella varorna eller tjänsterna kommer från samma företag eller i förekommande fall från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling ska det, enligt denna rättspraxis, göras en helhetsbedömning utifrån hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknen och varorna eller tjänsterna mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, särskilt samspelet mellan känneteckenslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten (se dom av den 9 juli 2003, Laboratorios RTB/harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), T‑162/01, REG, EU:T:2003:199, punkterna 30–33 och där angiven rättspraxis).
38 Det är mot bakgrund av ovannämnda principer som tribunalen ska pröva överklagandenämndens bedömning av risken för förväxling mellan de motstående kännetecknen.
Omsättningskretsen
39 Enligt rättspraxis ska en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument av det ifrågavarande varuslaget beaktas vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Det ska även beaktas att genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (se dom av den 13 februari 2007 Mundipharma/harmoniseringsbyrån – Altana Pharma (RESPICUR), T-256/04, REG, EU:T:2007:46, punkt 42 och där angiven rättspraxis).
40 Överklagandenämnden gjorde i målet en riktig bedömning när den i punkt 20 i det angripna beslutet, och utan att klaganden har invänt i det avseendet, slog fast att omsättningskretsen – som består av slutkonsumenter – är mycket uppmärksam, eftersom de varor som avses med de motstående varumärkena är dyra. Eftersom det äldre varumärket är ett gemenskapsvarumärke, ska risken för förväxling för övrigt bedömas med hänsyn till omsättningskretsen i hela unionen.
Varuslagsjämförelsen
41 Överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den, utan att klaganden bestred detta, i punkt 21 i det angripna beslutet angav att de aktuella varorna – som alla omfattas av klass 12 – är identiska trots att den ursprungliga förteckningen över de varor som avses med det sökta varumärket begränsades under förfarandet vid harmoniseringskontoret.
Känneteckensjämförelsen
42 Tribunalen erinrar först och främst om att helhetsbedömningen av risken för förväxling, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, ska grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar. Den uppfattning som genomsnittskonsumenten av de aktuella varorna och tjänsterna har av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av risken för förväxling. Genomsnittskonsumenten uppfattar vanligtvis ett varumärke som en helhet och ägnar sig inte åt att undersöka varumärkets olika detaljer (se dom av den 12 juni 2007, harmoniseringsbyrån/Shaker, C‑334/05 P, REG, EU:C:2007:333, punkt 35 och där angiven rättspraxis).
43 I punkterna 26–29 i det angripna beslutet fann överklagandenämnden att de motstående kännetecknen liknar varandra i visuellt hänseende, att de i sin helhet liknar varandra i hög grad i fonetiskt hänseende för de engelskspråkiga konsumenterna och med avseende på den inledande delen ”blue” liknar varandra i begreppsmässigt hänseende för de engelskspråkiga konsumenterna.
– Likheten i visuellt hänseende
44 I punkt 26 i det angripna beslutet angav överklagandenämnden att de aktuella kännetecknen har de fem första bokstäverna gemensamt, att dessa är placerade i samma ordning och att bokstäverna utgör merparten av vardera kännetecknet. Eftersom konsumenterna i allmänhet är mer uppmärksamma på inledningen av ett ordmärke, drog överklagandenämnden slutsatsen att det föreligger en visuell likhet mellan de aktuella kännetecknen.
45 Klaganden anser att kännetecknen inte liknar varandra i visuellt hänseende. Klaganden har hävdat att bokstaven e kommer till dubbel användning i det sökta varumärket och att det märket uppfattas så, att det innehåller orden blue och eco, som är vanliga ord på engelska. Det är för övrigt vanligt förekommande att ordet blue förkortas till blu och många varumärken innehåller ordet blu. De båda aktuella kännetecknen skiljer sig således tydligt åt med avseende på den andra delen. I fråga om korta kännetecken är små skillnader emellertid tillräckliga för att ge ett annat helhetsintryck. Dessutom omfattar det sökta varumärket tre stavelser medan det äldre varumärket bara har två.
46 Det viktiga vid bedömningen av den visuella likheten mellan två ordmärken är snarare huruvida flera av bokstäverna kommer i samma ordningsföljd (dom av den 25 mars 2009, Kaul/harmoniseringsbyrån – Bayer (ARCOL), T‑402/07, REG, EU:T:2009:85, punkt 83).
47 Det är i förevarande mål utrett att det äldre och det sökta varumärket, som består av sju respektive sex bokstäver, har de första fem bokstäverna gemensamt, det vill säga b, l, u, e och c. Det sökta varumärket innehåller dessutom bokstaven o och det äldre varumärket bokstäverna a och r. Denna gemensamma del hos de motstående kännetecknen innebär att de liknar varandra i visuellt hänseende, vilket gäller så mycket mer som allmänheten i generellt är mer uppmärksamma på inledningen av ordmärken (se dom av den 6 juni 2013, Celtipharm/harmoniseringsbyrån – Alliance Healthcare France (PHARMASTREET), T‑411/12, EU:T:2013:304, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
48 Den slutsatsen påverkas inte av klagandens argument att det sökta varumärket visuellt uppfattas så, att det innehåller orden blue och eco och omfattar tre stavelser. Det sökta varumärket innehåller endast ett ord och består, vid det uttal som är det naturligaste för bland annat engelskspråkiga personer, av endast två stavelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 januari 2015, Copernicus-Trademarks/harmoniseringsbyrån – Blue Coat Systems (BLUECO), T-685/13, EU:T:2015:38, punkt 35). Klaganden har inte förebringat någon relevant bevisning till stöd för det argumentet. Visserligen utgör bokstäverna a och r i slutet av det äldre varumärket och bokstaven o i slutet av det sökta varumärket hinder för att kännetecknen uppfattas som identiska, men de beståndsdelarna dominerar – i motsats till vad klaganden har gjort gällande – inte helhetsintrycket av kännetecknen.
49 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den fann att de båda kännetecknen liknar varandra i visuellt hänseende.
– Likheten i fonetiskt hänseende
50 Överklagandenämnden angav i punkt 27 i det angripna beslutet att de aktuella kännetecknen i sin helhet är mycket lika varandra i fonetiskt hänseende för de engelskspråkiga konsumenterna. För dem uttalas ordet blue, som är gemensamt för de båda kännetecknen, på samma sätt och beståndsdelarna co och car uttalas på sätt som liknar varandra. Överklagandenämnden ansåg för övrigt att möjligheten att det sökta varumärket uttalas blou eco på vissa språk inte utgör hinder för att den ovannämnda likheten i fonetiskt hänseende föreligger för en avsevärd del av omsättningskretsen.
51 Klaganden har hävdat att det föreligger stora skillnader i fonetiskt hänseende mellan de båda kännetecknen, eftersom det sökta varumärket omfattar tre stavelser medan det äldre varumärket bara har två. Klaganden har i andra hand gjort gällande att det finns stora skillnader mellan följden och sammansättningen av stavelser i de båda kännetecknen, eftersom en paus markeras mellan vokalerna u och e i det sökta varumärket. Klaganden har slutligen framhållit att de avslutande stavelserna i de motstående kännetecknen inte uttalas på sätt som liknar varandra.
52 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det räcker att risk för förväxling föreligger för endast en del av omsättningskretsen för att ett varumärke inte ska få registreras (se dom av den 18 september 2012, Scandic Distilleries/harmoniseringsbyrån – Bürgerbräu, Röhm & Söhne (BÜRGER), T‑460/11, EU:T:2012:432, punkt 52 och där angiven rättspraxis).
53 I motsats till vad klaganden har gjort gällande dubblerar den engelskspråkiga allmänheten inte mittvokalen i det sökta varumärket, eftersom ordet blue tillhör det gängse språkbruket. Den delen av allmänheten kommer därför inte att anse att det sökta varumärket innehåller tre stavelser, utan att det innehåller två. Den kommer inte heller att göra en paus mellan vokalerna u och e i det sökta varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom BLUECO, ovan punkt 48, EU:T:2015:38, punkt 40).
54 På grund av den gemensamma beståndsdelen blue i den inledande delen kan de motstående kännetecknen anses mycket lika varandra i fonetiskt hänseende. Även om överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den angav att de engelskspråkiga konsumenterna uttalar car och co på sätt som liknar varandra, ligger de ändelserna inte långt ifrån varandra för den engelskspråkiga delen av allmänheten, eftersom den lägger tonvikten på bokstaven c och låter den avslutande bokstaven r vara stum. Klaganden kan slutligen inte med framgång göra gällande att bokstaven o i den sista stavelsen i det sökta varumärket dominerar det fonetiska helhetsintrycket av det märket.
55 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den drog slutsatsen att de båda kännetecknen liknar varandra mycket i fonetiskt hänseende för en avsevärd del av omsättningskretsen.
– Likheten i begreppsmässigt hänseende
56 Klaganden anser att de motstående kännetecknen inte liknar varandra i begreppsmässigt hänseende, eftersom omsättningskretsen uppfattar det äldre varumärket som en beskrivande upplysning och bedömer att det finns stora skillnader mellan den avslutande delen av vart och ett av de båda kännetecknen.
57 I likhet med vad överklagandenämnden angav i punkt 28 i det angripna beslutet och såsom klaganden för övrigt har medgett, uppfattar den engelskspråkiga delen av allmänheten ordet blue i båda kännetecknen som en indikation om blå färg. Den delen av allmänheten förstår däremot ordet car i det äldre varumärket i betydelsen bil och skiljer mellan det ordet och ändelsen co i det sökta varumärket. Den ändelsen har antingen inte någon innebörd eller uppfattas som en förkortning av ordet company. I motsats till vad klaganden har hävdat uppfattar omsättningskretsen däremot inte det sökta varumärket så, att det ska delas upp i två ord, blue och eco.
58 Överklagandenämnden gjorde således en riktig bedömning när den ansåg att de motstående kännetecknen liknar varandra i begreppsmässigt hänseende för en del av omsättningskretsen. Eftersom de motstående kännetecknen för en del av omsättningskretsen liknar varandra i begreppsmässigt hänseende med avseende på den inledande delen, är det inte möjligt att på grundval av skillnaderna mellan dem i fråga om den avslutande delen utesluta att en viss likhet föreligger i begreppsmässigt hänseende.
Helhetsbedömningen av risken för förväxling
59 Vid helhetsbedömningen av risken för förväxling föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas, däribland varumärkeslikheten och varu- eller tjänsteslagslikheten. Låg varu- eller tjänsteslagslikhet kan således kompenseras av hög varumärkeslikhet och omvänt (domen i målet Canon, ovan punkt 30, EU:C:1998:442, punkt 17, och dom av den 14 december 2006, Mast-Jägermeister/harmoniseringsbyrån – Licorera Zacapaneca (VENADO med ram m.fl.), T‑81/03, T‑82/03 och T‑103/03, REG, EU:T:2006:397, punkt 74).
60 Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående kännetecknens visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som kännetecknen åstadkommer med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (dom av den 14 oktober 2003, Phillips-Van Heusen/harmoniseringsbyrån – Pash Textilvertrieb und Einzelhandel (BASS), T‑292/01, REG, EU:T:2003:264, punkt 47, och dom av den 7 september 2006, L & D/harmoniseringsbyrån – Sämann (Aire Limpio), T‑168/04, REG, EU:T:2006:245, punkt 98).
61 I punkt 24 i det angripna beslutet angav överklagandenämnden härvid att det äldre varumärket innehöll orden blue och car och att det sistnämnda är direkt beskrivande för de aktuella varorna och därför är det svagaste ordet i det varumärket. I punkt 25 i det angripna beslutet beaktade överklagandenämnden därefter att det med stöd av den bevisning som intervenienten hade förebringat inte var möjligt att styrka att det äldre varumärket hade förvärvat en högre särskiljningsförmåga till följd av användning. Av det drog nämnden slutsatsen att varumärket har en medelhög ursprunglig särskiljningsförmåga.
62 I fråga om helhetsbedömningen av risken för förväxling angav överklagandenämnden i punkterna 30–33 i det angripna beslutet att de aktuella varorna är identiska och att de motstående kännetecknen liknar varandra i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende för de engelskspråkiga konsumenterna, som utgör en avsevärd del av omsättningskretsen. Överklagandenämnden preciserade att den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen anser att ordet car i det äldre varumärket är beskrivande för de aktuella varorna och därför fäster mindre vikt vid det vid helhetsbedömningen av kännetecknen. Ordet blue drar till sig mer uppmärksamhet från de engelskspråkiga konsumenternas sida och medför därför en risk för förväxling.
63 Klaganden har först och främst hävdat att överklagandenämnden gjorde en oriktig bedömning när den fann att det äldre varumärket har en medelhög särskiljningsförmåga. Beståndsdelen blue är nämligen beskrivande och ingår i många varumärken som registrerats inom bilindustrin.
64 Tribunalen kan först och främst inte godta klagandens argument att intervenienten vill dra fördel av det äldre varumärkets särskilda renommé som inte åberopades vid harmoniseringskontoret. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att intervenienten vid tribunalen endast har anfört att överklagandenämnden borde ha bedömt att det äldre varumärket har hög särskiljningsförmåga till följd av användning. Intervenienten anförde det argumentet redan vid harmoniseringskontoret och överklagandenämnden godtog det inte i det angripna beslutet. Emellertid har intervenientens yrkande om ändring av överklagandenämndens bedömning av den särskiljningsförmåga som det äldre varumärket förvärvat till följd av användning avvisats (se ovan, punkterna 24–32).
65 Tribunalen erinrar vidare om att den omständigheten att det äldre varumärket anses ha låg särskiljningsförmåga inte i sig utesluter att risk för förväxling kan anses föreligga (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 april 2006, L'Oréal/harmoniseringsbyrån, C‑235/05 P, EU:C:2006:271, punkterna 42–45). Det äldre varumärkets särskiljningsförmåga ska visserligen beaktas vid bedömningen av risken för förväxling, men endast som en av flera omständigheter. Risk för förväxling kan därför föreligga även när det äldre varumärket endast har låg särskiljningsförmåga, bland annat då kännetecknen liknar varandra och de varor eller tjänster som avses är av liknande slag (se dom av den 16 mars 2005, L'Oréal/harmoniseringsbyrån – Revlon (FLEXI AIR), T‑112/03, REG, EU:T:2005:102, punkt 61 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 december 2007, Xentral/harmoniseringsbyrån – Pages jaunes (PAGESJAUNES.COM), T‑134/06, REG, EU:T:2007:387, punkt 70 och där angiven rättspraxis).
66 Såsom överklagandenämnden angav kan den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen visserligen anse att ordet car i det äldre varumärket är beskrivande för de aktuella varorna. I förfarandet vid harmoniseringskontoret förebringade klaganden emellertid inte någon bevisning för att ordet blue uppfattas ha en betydelse som motsvarar de aktuella varorna. Det förhållandet att andra varumärken som registrerats inom bilindustrin innehåller ordet blue är, även om det kan styrkas, inte tillräckligt för att omsättningskretsen ska anses uppfatta det ordet som rent beskrivande för de aktuella varornas egenskaper. Överklagandenämnden gjorde därför en riktig bedömning när den fann att det äldre varumärket i sin helhet har en genomsnittlig särskiljningsförmåga.
67 För det andra anser klaganden att det, med hänsyn bland annat till att omsättningskretsen är mycket uppmärksam, inte föreligger någon risk för förväxling mellan de motstående kännetecknen.
68 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det räcker att risk för förväxling föreligger för endast en del av omsättningskretsen för att ett varumärke inte ska få registreras (se ovan punkt 52).
69 Av vad ovan anförts följer dels att de aktuella varorna är identiska, dels att de motstående kännetecknen liknar varandra i visuellt hänseende för hela omsättningskretsen, att de liknar varandra i hög grad i fonetiskt hänseende för den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen och med avseende på den inledande delen liknar varandra i begreppsmässigt hänseende för den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen. Tribunalen finner därför att det trots att omsättningskretsen är mycket uppmärksam, föreligger risk för förväxling för den engelskspråkiga delen av omsättningskretsen.
70 Mot bakgrund av dessa omständigheter åsidosatte överklagandenämnden inte artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 när den fann att det föreligger en risk för förväxling mellan de motstående kännetecknen.
71 Av de skäl som anförts ovan ska överklagandet därmed ogillas i sin helhet. Det saknas därvid anledning att ta ställning till huruvida klagandens yrkande som denne gjort gällande i sitt första yrkande, nämligen att tribunalen ska ogilla invändningen i dess helhet, kan tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 2008, NewSoft Technology/harmoniseringsbyrån – Soft (Presto! Bizcard Reader), T‑205/06, EU:T:2008:163, punkt 70, och dom av den 22 januari 2009, Commercy/harmoniseringsbyrån – easyGroup IP Licensing (easyHotel), T‑316/07, REG, EU:T:2009:14, punkterna 35 och 67).
Rättegångskostnader
72 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom klaganden har tappat målet ska bolaget förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med harmoniseringskontorets och intervenientens yrkande.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Bolloré SA:s yrkande om ändring avvisas.
3) Copernicus-Trademarks Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Martins Ribeiro | Gervasoni | Madise |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 25 september 2015.
Underskrifter