Talan väckt den 25 januari 2010 - Tyskland mot kommissionen

(Mål T-21/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och advokaten C. von Donat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

ogiltigförklara kommissionens beslut K (2009) 9049 av den 13 november 2009, vilket delgetts sökanden genom skrivelse av den 16 november 2009, angående reducering av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för ett samlat programdokument avseende mål 2-området Saarland (1997/1999) i Förbundsrepubliken Tyskland, vilket stöd hade beviljats genom kommissionens beslut K (97) 1123 av den 7 maj 1997 och K (1999) 4928 av den 28 december 1999, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har i det omtvistade beslutet reducerat stödet från ERUF för ett samlat programdokument avseende mål 2-området Saarland (1997-1999) i Förbundsrepubliken Tyskland.

Sökanden har anfört fem grunder till stöd för sin talan.

Sökanden gör för det första gällande att det saknas rättslig grund för schablonberäkningen och extrapoleringen av finansiella korrigeringar för stödperioden 1994-1999 i det samlade programdokumentet.

Sökanden hävdar vidare att kommissionen har åsidosatt artikel 24.2 i förordning (EEG) nr 4253/88 ¹ eftersom villkoren för reduktion inte var uppfyllda. Sökanden hävdar bland annat att kommissionen har missförstått begreppet "överträdelse". Kommissionen har dessutom påstått att fel har begåtts systematiskt, utan att först ha fastställt att de nationella myndigheter som svarar för förvaltningen av strukturstödet inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 23 i förordning nr 4253/88. Enligt sökanden har kommissionen påstått att fel systematiskt har begåtts i förvaltningen och kontrollen av stöd från ERUF på grundval av felaktiga påståenden om de faktiska omständigheterna. Viktiga delar av dessa konstateranden om de faktiska omständigheterna är felaktiga och har bedömts felaktigt.

Sökanden har i sin tredje grund alternativt gjort gällande att reduktionerna i det omtvistade beslutet är oproportionerliga. Kommissionen har inte använt sig av sitt utrymme för eget skön enligt artikel 24.2 i förordning nr 4253/88. De schablonmässiga korrigeringar som har gjorts är större än den (potentiella) skada som gemenskapens budget har drabbats av. Sökanden anser även att kommissionens extrapolering av felen är oproportionerlig, eftersom specifika fel inte kan överföras på en helhet av annan natur.

Sökandens fjärde grund rör åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Kommissionen har inte motiverat det omtvistade beslutet tillräckligt och har inte tillämpat rätt förfarande när den avslutade perioden. Sökanden hävdar att det av det omtvistade beslut inte framgår hur eller varför kommissionen har bestämt de schablonbelopp som den har tillämpat. Kommissionen har dessutom ändrat de konstateranden som de utsända kontrollanterna har gjort utan att först ha gjort en ny kontroll och har inte eller inte tillräckligt beaktat de tyska myndigheternas uppgifter.

Sökanden gör slutligen i sin femte grund gällande att svaranden har åsidosatt samarbetsprincipen genom att efter att först ha bekräftat att systemen för förvaltning och kontroll var funktionsdugliga, därefter, i det omtvistade beslutet, hävda att dessa system innehåller systematiska brister.

____________

¹ - Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av olika strukturfonders verksamhet, dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1).