Mål C‑470/14

Entidad de Gestión de Derechos de los Productores Audiovisuales (EGEDA) m.fl.

mot

Administración del Estado

och

Asociación Multisectorial de Empresas de la Electrónica, las Tecnologías de la Información y la Comunicación, de las Telecomunicaciones y de los contenidos Digitales (AMETIC)

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo)

”Begäran om förhandsavgörande – Immateriell och industriell äganderätt – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29/EG – Artikel 5.2 b – Rätten till mångfaldigande – Undantag och inskränkningar – Privatkopiering – Rimlig kompensation – Finansiering via den allmänna statsbudgeten – Tillåtet – Villkor”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 9 juni 2016

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätten till mångfaldigande – Undantag för privatkopiering – Rimlig kompensation – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Mål – Skydd för upphovsrättsinnehavare

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, skälen 35 och 38 samt artikel 5.2 b)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätten till mångfaldigande – Undantag för privatkopiering – Rimlig kompensation – Nationell lagstiftning enligt vilken kompensationen ska finansieras via statsbudgeten utan möjlighet till undantag för juridiska personer – Otillåtet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, skälen 4 och 9 samt artikel 5.2 b)

3.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Rätten till mångfaldigande – Undantag för privatkopiering – Rimlig kompensation – Självständigt unionsrättsligt begrepp

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 5.2 b)

1.        Se domen.

(se punkterna 19–28)

2.        Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för ett system för rimlig kompensation för privatkopiering som finansieras via statsbudgeten, vilket betyder att det inte är möjligt att garantera att det blir användarna av de privata kopiorna som får bära kostnaden för den rimliga kompensationen.

Det framgår nämligen av den tydliga skrivningen i den bestämmelsen att undantaget för privatkopiering har utformats på så sätt att det endast gäller fysiska personer som mångfaldigar eller har möjlighet att mångfaldiga skyddade verk eller andra alster för privat bruk och utan vare sig direkt eller indirekt kommersiellt syfte. Av detta framgår att juridiska personer – till skillnad från fysiska personer, vilka under de villkor som anges i direktiv 2001/29 omfattas av undantaget för privatkopiering – under alla omständigheter faller utanför undantagets tillämpningsområde. Det betyder att de inte har rätt att framställa privata kopior utan föregående tillstånd från dem som innehar rättigheterna till de berörda verken eller alstren.

Vidare, även om medlemsstaterna på unionsrättens nuvarande stadium visserligen har rätt att införa ett system som innebär att juridiska personer, under vissa villkor, kan bli skyldiga att betala den avgift som är avsedd för finansieringen av den rimliga kompensation som avses i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, får det inte under några omständigheter vara så att det blir dessa juridiska personer som i slutändan får bära kostnaden och därmed blir att betrakta som de verkliga gäldenärerna. Detta gäller oberoende av huruvida det system för rimlig kompensation som har inrättats av den medlemsstat som har infört undantaget för privatkopiering finansieras genom en avgift eller via medlemsstatens allmänna budget.

Under dessa omständigheter finner domstolen, att det inte går att garantera att det i slutändan enbart är användarna av de privata kopiorna som får bära kostnaden för kompensationen om man använder sig av ett sådant system – för finansiering av den rimliga kompensationen via den berörda medlemsstatens allmänna statsbudget – som för det första innebär att inga konkreta budgetmedel anslås för bestämda utgifter (vilket betyder att den budgetpost som används för betalningen av den rimliga kompensationen ska anses finansieras via samtliga medel som ingår i den allmänna statsbudgeten och därmed även via alla skattebetalare, inklusive juridiska personer), och som för det andra inte innehåller någon ordning som gör att juridiska personer kan begära att undantas från skyldigheten att bidra till finansieringen av denna kompensation eller, åtminstone, kan begära återbetalning av den.

(se punkterna 29, 30, 36, 37 och 39–42 samt domslutet)

3.        Se domen.

(se punkt 38)