FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 20 oktober 2008

Mål T‑278/07 P

Luigi Marcuccio

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Olycksfall i arbetet – Beslut om avslutande av förfarandet för tillämpning av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna – Rättsakt som går någon emot föreligger inte – Överklagande som är ogrundat”

Saken: Överklagande av det beslut som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 11 maj 2007 i mål F-2/06, Marcuccio mot kommissionen (REGP 2007, s. I‑A-0000 och II‑0000), med yrkande om upphävande av detta beslut.

Avgörande: Överklagandet ogillas. Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna

(Artikel 225 EG)

2.      Förfarande – Målet avgörs genom ett motiverat beslut– Vidtagande av åtgärder för processledning – Åtgärderna utgör inte hinder för att avgöra målet genom ett motiverat beslut

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 64 och 111; rådets beslut 2004/752, artikel 3.4)

1.      Ett överklagande kan endast avse en prövning av om rättsregler har åsidosatts och inte en bedömning av de faktiska omständigheterna. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är domstolen enligt artikel 225 EG behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav.

(se punkt 20)

Hänvisning till domstolen den 27 november 2001, C‑270/99 P, Z mot parlamentet, REG 2001, s. I‑9197, punkt 37, och där angiven rättspraxis

2.      Den omständigheten att åtgärder för processledning, för att underlätta förlikning, har vidtagits med stöd av artikel 64 i förstainstansrättens rättegångsregler utgör inte i sig ett hinder för att målet avgörs genom ett motiverat beslut enligt artikel 111 i samma rättegångsregler, såvida de villkor som uppställs i denna bestämmelse är uppfyllda.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till domstolen den 19 januari 2006, C‑547/03 P, AIT mot kommissionen, REG 2006, s. I‑845, punkt 30