Mål C‑367/23
EA
mot
Artemis security SAS
(begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike))
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 20 juni 2024
”Begäran om förhandsavgörande – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Arbetstidens förläggning – Direktiv 2003/88/EG – Artikel 9.1 a – Skyldighet att genomföra hälsoundersökningar av nattarbetande – Arbetsgivaren har åsidosatt denna skyldighet – Rätt till skadestånd – Nödvändigt att kunna styrka att det föreligger en specifik skada”
1. Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Skyldighet att genomföra hälsoundersökningar av nattarbetande – Arbetsgivaren har åsidosatt denna skyldighet – Rätt till ersättning – Beräkning av ersättningens storlek – Tillämpning av nationella bestämmelser om den ekonomiska ersättningens storlek – Villkor – Iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artikel 9.1 a)
(se punkterna 25–27 och 37)
2. Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Skyldighet att genomföra hälsoundersökningar av nattarbetande – Arbetsgivaren har åsidosatt denna skyldighet – Rätt till ersättning – Full kompensation för den skada som åsidosättandet har orsakat – Räckvidd – Skadestånd med bestraffande verkan – Omfattas inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artikel 9.1 a)
(se punkterna 31–33, 35 och 36)
3. Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Skyldighet att genomföra hälsoundersökningar av nattarbetande – Arbetsgivaren har åsidosatt denna skyldighet – Rätt till ersättning – Nödvändigt att kunna styrka att det föreligger en specifik skada
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47; Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artikel 9.1 a)
(se punkterna 40–43 samt punkt 1 i domslutet)
Resumé
Efter en begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) preciserar EU-domstolen vissa bestämmelser om nattarbete enligt direktiv 2003/88/EG(1) och om rätt till ersättning vid överträdelse av dessa bestämmelser.
EA anställdes den 1 april 2017 som medarbetare inom räddningstjänsten av Artemis security SAS (nedan kallat Artemis). Efter att EA omplacerats från dagarbete till nattarbete väckte han talan vid conseil de prud’hommes de Compiègne (Arbetsdomstolen i Compiègne, Frankrike) och yrkade bland annat att Artemis skulle förpliktas att betala skadestånd till honom dels på grund av att Artemis ensidigt hade ändrat hans anställningsavtal, dels på grund av att han inte hade fått sådan förstärkt medicinsk uppföljning som gäller vid nattarbete.
Ovan nämnda domstol ogillade skadeståndsyrkandet och EA överklagade till cour d’appel d’Amiens (Appellationsdomstolen i Amiens, Frankrike), som fastställde avgörandet med motiveringen att EA inte hade visat att den skada som han påstod sig ha lidit till följd av avsaknaden av sådan förstärkt medicinsk uppföljning som krävs vid nattarbete verkligen förelåg. EA har till stöd för sitt överklagande av denna dom till den hänskjutande domstolen gjort gällande att enbart konstaterandet att skyddsbestämmelserna om förstärkt medicinsk uppföljning vid nattarbete inte har iakttagits ger den berörda arbetstagaren rätt till skadestånd och att cour d’appel d’Amiens (Appellationsdomstolen i Amiens), genom att ogilla hans skadeståndsyrkande, har åsidosatt lagen om arbete(2), jämförd med artikel 9 i direktiv 2003/88.
Den hänskjutande domstolen vill i detta avseende bland annat få klarhet i huruvida enbart den omständigheten att arbetsgivaren inte har iakttagit de nationella bestämmelser som är avsedda att säkerställa hälsoundersökning av nattarbetande i artikel 9.1 a i direktiv 2003/88(3) i sig ger rätt till ersättning, utan att det är nödvändigt att styrka att det föreligger en specifik skada för den berörda arbetstagaren till följd av denna underlåtenhet.
Domstolens bedömning
Domstolen erinrar inledningsvis om att i avsaknad av unionsbestämmelser som syftar till att fastställa regler om den eventuella ersättning som en arbetstagare som innehar nattarbete kan göra anspråk på, för det fall arbetsgivaren åsidosätter de nationella bestämmelser om den hälsoundersökning som föreskrivs för att genomföra artikel 9.1 a i direktiv 2003/88, ankommer det på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa villkoren för att väcka talan för att säkerställa skyddet av de rättigheter som enskilda har enligt denna bestämmelse och, i synnerhet, de kriterier under vilka en sådan arbetstagare kan erhålla skadestånd på grund av nämnda åsidosättande från arbetsgivaren, under förutsättning att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.
När det gäller effektivitetsprincipen, eftersom de skyldigheter att tillhandahålla nattarbetande sådana hälsoundersökningar som föreskrivs i denna artikel i förevarande fall har införlivats med nationell rätt, ska den berörda arbetstagaren kunna kräva att arbetsgivaren fullgör dessa skyldigheter, vid behov genom att kräva ett korrekt fullgörande av dessa skyldigheter vid behöriga domstolar, i enlighet med de krav som följer av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Utövandet av rätten till ett effektivt domstolsskydd kan således bidra till att säkerställa en effektiv rätt till hälsoundersökning som nattarbetande åtnjuter enligt artikel 9.1 a i direktiv 2003/88.
Den omständigheten att en nattarbetande kan få en adekvat ersättning för det fall arbetsgivaren åsidosätter de skyldigheter som föreskrivs i nämnda artikel bidrar vidare till att säkerställa en sådan effektivitet, eftersom ersättningen måste ge full kompensation för den skada som åsidosättandet faktiskt har orsakat. Rätten för arbetstagaren att begära skadestånd stärker nämligen den ändamålsenliga verkan av de skyddsregler som föreskrivs i artikel 9.1 a och är ägnade att avskräcka från att dessa rättsstridiga beteenden upprepas. Ett skadestånd till den skadelidande, vilket täcker hela den skada som lidits, är ägnat att säkerställa en effektiv kompensation eller ersättning för skadan på ett sätt som är avskräckande och proportionerligt. Med beaktande av den kompensatoriska mekanismen av rätten till ersättning som i förevarande fall föreskrivs enligt tillämplig nationell rätt, är det följaktligen tillräckligt att fullt ut kompensera för den skada som faktiskt vållats, utan att arbetsgivaren ska utge skadestånd med bestraffande verkan.
Tillämplig nationell rätt innehåller, med avseende på sistnämnda aspekt för övrigt specifika regler som gör det möjligt att ålägga böter för det fall arbetsgivaren åsidosätter de nationella bestämmelser genom vilka artikel 9.1 a i direktiv 2003/88 har införlivats. Dessa specifika bestämmelser bidrar i sin tur till att säkerställa effektiviteten av den rätt till hälsoundersökning som nattarbetande åtnjuter enligt nämnda bestämmelse. Sådana regler, som huvudsakligen har ett bestraffande syfte, är inte beroende av förekomsten av en skada. Även om sådana straffbestämmelser och bestämmelser om ansvar i avtalsförhållanden eller skadestånd utanför avtalsförhållanden kompletterar varandra genom att båda uppmuntrar till att nämnda unionsrättsliga bestämmelse iakttas, har de icke desto mindre helt olika funktioner.
Mot denna bakgrund, och med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, finner domstolen att det inte framgår att den aktuella nationella lagstiftningen kan inverka menligt på effektiviteten av de rättigheter som följer av artikel 9.1 a i direktiv 2003/88.
Slutligen, till skillnad från de krav som, i fråga om arbetstidens längd, följer av artikel 6 b och artikel 8 i direktiv 2003/88, vars åsidosättande redan av denna omständighet vållar den berörda arbetstagaren skada, medför avsaknaden av läkarbesök innan arbetstagaren påbörjar en anställning med tjänstgöring nattetid och regelbunden medicinsk uppföljning som föreskrivs i artikel 9.1 a i direktivet vid sådant arbete inte nödvändigtvis att den berörda arbetstagarens hälsa skadas eller att denne följaktligen lider en ersättningsgill skada. Den eventuella uppkomsten av en sådan skada beror nämligen bland annat på den individuella hälsosituationen för varje arbetstagare och vidare kan de arbetsuppgifter som utförs nattetid skilja sig åt i fråga om svårighet och stress.