Mål C‑394/12

Shamso Abdullahi

mot

Bundesasylamt

(begäran om förhandsavgörande från Asylgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt europeiskt asylsystem – Förordning (EG) nr 343/2003 – Fastställande av vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan – Kontroll av att ansvarighetskriterierna för prövningen av asylansökan har iakttagits – Domstolsprövningens omfattning”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 10 december 2013

Gränskontroller, asyl och immigration – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan – Förordning nr 343/2003 – Tolkningsmetod – Domstolskontroll – Räckvidd – Asylsökanden motsätter sig samtycket av den medlemsstat, till vilken vederbörande anlände vid första inresan till unionen, till att överta asylsökanden – Villkor – Systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för asylsökande i en medlemsstat – Verklig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4; rådets förordning nr 343/2003, artiklarna 10.1 och 19.2)

Artikel 19.2 i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat ska tolkas så, att när en medlemsstat med tillämpning av kriteriet i artikel 10.1 i förordningen har samtyckt till att överta en asylsökande, det vill säga i egenskap av den medlemsstat till vilken asylsökanden anlände vid första inresan till Europeiska unionen, kan asylsökanden ifrågasätta valet av detta kriterium endast genom att åberopa att de systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för asylsökande som finns i den medlemsstaten utgör allvarliga och klarlagda skäl att anta att sökanden löper en verklig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

När det gäller omfattningen av det rättsmedel som anges i artikel 19.2 i förordning nr 343/2003 ska denna förordning tolkas inte bara utifrån lydelsen i bestämmelserna däri, utan också med hänsyn till dess allmänna systematik, dess ändamål och dess kontext, inte minst den utveckling som den undergått inom det system i vilket den ingår.

(se punkterna 51 och 62 samt domslutet)