Talan väckt den 25 juli 2013 – La Ferla mot kommissionen och Echa
(Mål T-392/13)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Leone La Ferla SpA (Melilli, Italien) (ombud: advokaterna G. Passalacqua, J. Occhipinti och G. Calcerano)
Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) och Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
ogiltigförklara de angivna angripna rättsakterna i deras helhet eller i den del tribunalen finner lämpligt och överensstämmande med sökandens intressen,
förplikta Echa att återbetala de belopp som på ett rättsstridigt sätt har utkrävts från sökanden jämte lagstadgad ränta och kompensation för värdeminskning på grund av inflation från den tidpunkt då det av Leone La Ferla Spa erlagda beloppet krediterats Echa till den dag då beloppen återbetalas,
kumulativt eller alternativt, förplikta Echa att betala ersättning för den skada som Leone Ferla SpA har lidit till ett belopp motsvarande de summor som på ett rättstridigt sätt har utkrävs från sökanden jämte lagstadgad ränta och kompensation för värdeminskning på grund av inflation från den tidpunkt då det av Leone La Ferla SpA erlagda beloppet krediterats Echa till den dag då ersättningen betalas, och
förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Sökanden för talan mot de beslut genom vilka Echa, på den grunden att sökanden inte hade visat att bolaget var ett litet eller medelstort företag, förpliktade sökanden att betala registreringsavgift uppgående till de belopp som föreskrivs för stora företag och att betala därtill svarande administrativa avgifter.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
Som första grund gör sökanden gällande att Echa på ett rättsstridigt sätt har överskridit sina befogenheter, vilka begränsar sig till att kontrollera huruvida sökandeföretaget har rätt till den reduktion i avgiften som förskrivs för små och medelstora företag, genom att sätta sig i kommissionens ställe och fatta beslut avseende denna rätt och genom att godtyckligt tillämpa andra materiella kriterier än dem som kommissionen har angett i förordning nr 340/20081 för att avgöra huruvida sökanden juridiskt sett var ett litet eller medelstort företag.
För att anta beslut avseende rätten till reducerade avgifter för små och medelstora företag måste det göras en bedömning av huruvida kriterierna i rekommendation 2003/361/EG avseende gemenskapsfinansiering av små och medelstora företag är tillämplig på det registrerade företaget med hänsyn till dess storlek. Denna bedömning ankommer inte på Echas sekretariat, utan åligger uteslutande kommissionen, eftersom det inte finns något ad hoc begrepp, vare sig i Reach förordningen eller i kommissionens genomförandeförordningar.
När det gäller fatställandet av rättsställning såsom litet eller medelstort företag är underkriterierna i rekommendation 2003/361/EG avseende företag som äger andelar i andra företag endast tillämpliga på företag som inte är etablerade i Europeiska unionen, enligt vad som anges i förordning nr 340/2008. Härav följer, e contrario, att dessa kriterier inte kan tillämpas vid bedömningen av storleken på ett företag som är etablerat i Europeiska unionen för att avgöra om det har rätt till reducerade avgifter.
Som andra grund anför sökanden att Echa under alla förhållanden har tillämpat de aktuella underkriterierna på ett rättsstridigt sätt i förevarande fall, genom att den inte beaktat det faktum att Leone La Ferla SpA är ett familjeföretag. Alla andelarna ägs nämligen av de tre bröderna La Ferla. Av detta skäl borde det inte ha lagts någon vikt på partnerskap och anknytning till andra företag, ens med tillämpning av de aktuella underkriterierna, eftersom ingen av de till sökanden knutna företagen är verksamma på samma marknad eller på närliggande marknader (artikel 3.3 i bilaga I till rekommendation 361/2003/EG).
Som tredje grund hävdar sökanden att det är rättsstridigt att den angripna rättsakten har undertecknats av den verkställande direktören i Echa, eftersom förordningen Reach inte ger den verkställande direktören i Echa någon befogenhet att anta beslut avseende storleken på de företag som ansöker om registrering.
Som fjärde grund bestrider sökanden lagenligheten av besluten ECHA MB/D/29/2010 och MB/D/21/2012/D, i vilka kemikaliemyndigheten fastställt ”den administrativa avgiften” till beloppet, genom att godtyckligt låta avgiften variera mellan flera olika värden, trots att den i verkligheten endast fastställs till det högsta beloppet. Dessa beslut är rättsstridiga, vilket innebär att även genomförandeåtgärderna är rättsstridiga, eftersom det ankommer på kommissionen att bestämma det exakta beloppet på alla avgifter och taxor som föreskrivs i Reach förordningen (Echa får endast klassificera ”andra” tjänster än dem som är specifika för själva Reach systemet) och eftersom ”den administrativa avgiften” tillfaller Echas budget. Dessutom måste ”avgiften” fastställas av medlemsstaterna enligt Reach förordningen, eftersom den utgör en administrativ påföljd, som syftar till att avskräcka företagen från att agera på ett olämpligt sätt och från att undanhålla information.
____________1 Kommissionens förordning (EG) nr 340/2008 av den 16 april 2008 om de avgifter som ska betalas till Europeiska kemikaliemyndigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 107, s. 6).