TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen)

den 5 juli 2012 (*)

”EUGFJ – Garantisektionen – Utgifter som undantagits från gemenskapsfinansiering – Frukt och grönsaker – Landsbygdsutveckling – Betalning efter tidsfristens utgång – Åtgärder för att följa domstolens dom – Rättskraft – Frist på 24 månader – Proportionalitetsprincipen”

I mål T‑86/08,

Republiken Grekland, inledningsvis företrädd av V. Kontolaimos, S. Charitaki och M. Tassopoulou, därefter av M. Tassopoulou, I. Chalkias och K. Tsagkaropoulos, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av H. Tserepa-Lacombe, i egenskap av ombud, biträdd av advokaten P. Katsimani,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av beslut 2008/68/EG av den 20 december 2007 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EUT L 18, 2008, s. 12), i den mån det avser vissa utgifter som verkställts av Republiken Grekland,

meddelar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

sammansatt av ordföranden L. Truchot samt domarna M.E. Martins Ribeiro och H. Kanninen (referent),

justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 22 juni 2011,

följande

Dom

 Bakgrund till tvisten

1        Genom beslut 2008/68/EG av den 20 december 2007 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EUT L 18, 2008, s. 12, nedan kallat det angripna beslutet) undantog Europeiska gemenskapernas kommission vissa utgifter som bland annat Republiken Grekland hade verkställt på områdena frukt och grönsaker, kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling samt finansiell revision.

2        Talan avser följande finansiella korrigeringar:

–        en schablonmässig korrigering på 2 procent av stödet till bearbetning av citrusfrukter för åren 1998 och 1999, motsvarande ett totalt belopp om 345 259,93 euro, med angivande av skälet ”kontrollbrister – betalningar med check minskar kvaliteten på genomförda kontroller”,

–        en schablonmässig korrigering på 5 procent avseende kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling, för åren 2003 och 2004, motsvarande ett totalt belopp om 1 331 047 euro, med angivande av skälet ”dubbelkontroller inte helt tillfredsställande”;

–        ett engångsbelopp avseende försenade betalningar för år 2004 till ett belopp av 5 279 881,28 euro.

1.     Den finansiella korrigering som tillämpats på utgifterna på området ”Frukt och grönsaker – Bearbetning av citrusfrukter” med avseende på åren 1998 och 1999

3        Den 23–26 februari 1999 och den 22–24 mars 1999 genomförde kommissionen en kontroll i Grekland avseende de utgifter som Republiken Grekland hade verkställt på området ”Frukt och grönsaker – bearbetning av citrusfrukter” för åren 1998 och 1999.

4        Genom skrivelse av den 16 augusti 1999 meddelade kommissionen Republiken Grekland resultaten av kontrollerna. Republiken Grekland besvarade skrivelsen den 1 oktober 1999.

5        Den 27 januari 2000 kallade kommissionen Republiken Grekland till en bilateral diskussion som ägde rum den 12 april 2000. Kommissionen översände protokollet från denna diskussion till Republiken Grekland den 16 juni 2000. Republiken Grekland inkom med synpunkter genom skrivelse av den 21 juli 2000.

6        Den 6 december 2001 vände sig Republiken Grekland till förlikningsorganet, som avgav sitt yttrande den 25 april 2002.

7        I skrivelse av den 24 juni 2002 meddelade kommissionen Republiken Grekland sin slutliga ståndpunkt.

8        Den 5 november 2002 antog kommissionen beslut 2002/881/EG om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 306, s. 26).

9        Genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 3 januari 2003 väckte Republiken Grekland talan om ogiltigförklaring av beslut 2002/881 i den mån det avsåg finansiella korrigeringar, för det första, med ett belopp på 2 438 896,91 euro för räkenskapsåren 1997–2001 beträffande frukt och grönsaker, för det andra med ett belopp på 11 352 868 euro för räkenskapsåren 1999–2001 beträffande djurbidrag för nötkreatur och, för det tredje, med ett belopp på 22 969 271 euro för räkenskapsåren 1998 och 1999 beträffande djurbidrag för får och getter.

10      Genom dom av den 7 juli 2005 i mål C‑5/03, Grekland mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5925 (nedan kallad domen av den 7 juli 2005), ogiltigförklarade domstolen beslut 2002/881 i den mån det innebar att ett belopp om 2 438 896,91 euro, motsvarande en schablonmässig korrigering på 2 procent tillämpad på de utgifter som verkställts på området frukt och grönsaker, skulle undantas från gemenskapsfinansiering.

11      Den 10 april 2006 kallade kommissionen Republiken Grekland till en ny bilateral diskussion, som ägde rum den 11 maj 2006. Kommissionen översände protokollet från denna diskussion till Republiken Grekland genom en skrivelse av den 2 juni 2006. Republiken Grekland inkom med synpunkter den 13 juli 2006.

12      Genom skrivelse av den 2 februari 2007 föreslog kommissionen Republiken Grekland att kommissionen skulle tillämpa en finansiell korrigering grundad enbart på att det var omöjligt att genomföra en stödkontroll.

13      Efter förlikningsorganets yttrande av den 17 juli 2007 meddelade kommissionen Republiken Grekland sin slutliga ståndpunkt i en skrivelse av den 14 augusti 2007. En redogörelse för denna finns i punkt 4.3.5 i kommissionens sammanfattande rapport av den 3 september 2007 om kontrollresultat vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), enligt artikel 5.2 c i rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), och artikel 7.4 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 160, s. 103) (nedan kallad den sammanfattande rapporten).

2.     Den finansiella korrigering som tillämpades på utgifterna på området för kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling för åren 2003 och 2004

14      Den 28 februari–4 mars 2005 genomförde kommissionen kontroller i Grekland avseende de kompletterande åtgärderna för landsbygdsutveckling, såvitt avser ”miljövänligt jordbruk” och ”beskogning av jordbruksmark”.

15      Genom skrivelse av den 4 juli 2005 meddelade kommissionen Republiken Grekland resultaten av kontrollen. Republiken Grekland svarade genom en skrivelse av den 5 september 2005.

16      I skrivelse av den 19 januari 2006 kallade kommissionen Republiken Grekland till en bilateral diskussion, som ägde rum den 21 februari 2006. Kommissionen översände protokollet från detta bilaterala möte till Republiken Grekland den 28 mars 2006. Medlemsstaten inkom med synpunkter genom skrivelse av den 28 april 2006.

17      I skrivelse av den 3 oktober 2006 underrättade kommissionen formellt Republiken Grekland om uppskattningen av beloppet för den föreslagna korrigeringen, nämligen 1 331 047 euro för åren 2003 och 2004.

18      Den 13 november 2006 vände sig Republiken Grekland till förlikningsorganet, som avgav sitt yttrande den 19 mars 2007.

19      I skrivelse av den 31 juli 2007 meddelade kommissionen Republiken Grekland sin slutliga ståndpunkt. En redogörelse för denna finns i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten.

3.     Den finansiella korrigering som tillämpades inom området för finansiell revision för år 2004

20      I skrivelse av den 25 maj 2005 konstaterade kommissionen att Republiken Grekland inte hade iakttagit de angivna betalningsfristerna under perioden den 16 oktober 2003–den 31 juli 2004 och inte heller under månaderna augusti, september och oktober 2004. Republiken Grekland svarade genom skrivelse av den 4 juli 2005.

21      Den 2 december 2005 kallade kommissionen Republiken Grekland till ett bilateralt möte som ägde rum den 12 januari 2006. Kommissionen översände protokollet till Republiken Grekland i en skrivelse av den 15 mars 2006. Medlemsstaten svarade genom en skrivelse av den 2 maj 2006.

22      Den 17 januari 2007 vände sig Republiken Grekland till förlikningsorganet, som avgav sitt yttrande den 21 maj 2007.

23      Genom skrivelse av den 20 augusti 2007 meddelade kommissionen Republiken Grekland sin slutliga ståndpunkt, för vilken det redogörs i punkt 17.1.5 i den sammanfattande rapporten.

 Förfarandet och partens yrkanden

24      Republiken Grekland väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 19 februari 2008.

25      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (åttonde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Som en processledande åtgärd enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler ställde denna skriftliga frågor till parterna och anmodade kommissionen att inkomma med vissa handlingar. Parterna följde tribunalens anmodan.

26      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 22 juni 2011.

27      Republiken Grekland har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara eller ändra det angripna beslutet i den del det innebär finansiella korrigeringar för Republiken Grekland, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

28      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

1.     Den finansiella korrigering som har tillämpats på utgifterna på området ”Frukt och grönsaker – Bearbetning av citrusfrukter”

29      Republiken Grekland har anfört två grunder avseende den finansiella korrigering som kommissionen har tillämpat på utgifterna på området ”Frukt och grönsaker – Bearbetning av citrusfrukter”. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 233 EG, principen om rättskraft, vissa gemenskapsförordningar och riktlinjer om avslut av räkenskaper. Den andra grunden avser en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, otillräcklig motivering, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning.

 Den första grunden: Åsidosättande av artikel 233 EG, principen om rättskraft, vissa gemenskapsförordningar och riktlinjerna om avslut av räkenskaper

30      Den första grunden omfattar huvudsakligen tre anmärkningar. För det första har Republiken gjort gällande att domstolen prövade tvisten slutligt genom domen av den 7 juli 2005, vilket innebär att kommissionen inte kan tillämpa en ny finansiell korrigering. För det andra beräknade kommissionen felaktigt den frist om 24 månader som föreskrivs i artikel 5 i förordning nr 729/70 med utgångspunkt från dagen för skrivelsen av den 16 augusti 1999, vilken inte innehöll någon utvärdering av utgifterna, i strid med artikel 8.1 första stycket i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6). För det tredje hade kommissionen inte rätt att tillämpa en schablonmässig korrigering med 2 procent vid en felaktigt genomförd stödkontroll.

 Den första anmärkningen: Kommissionen hade inte rätt att tillämpa en ny finansiell korrigering efter domen av den 7 juli 2005

31      Republiken Grekland har erinrat om att domstolen genom domen av den 7 juli 2005 ogiltigförklarade beslut 2002/881 med hänvisning till att det saknades grund för två av de brister som kommissionen hade konstaterat, nämligen bristfällig kontroll av leveransen av vissa citrusfrukter och underlåtenhet att spara dokument angående mängden levererade varor (vägningsdokument). Domstolen har således slutligt avgjort tvisten mellan Republiken Grekland och kommissionen. Republiken Grekland anser nämligen att domstolen inte skulle ha ogiltigförklarat beslut 2002/881 om den hade bedömt att de andra två brister som kommissionen hade konstaterat – att betalningen av stödet hade skett med check och att Republiken Grekland hade försummat att betala ut stödet till vissa producenter inom de föreskrivna fristerna – hade räckt som motivering av kommissionens beslut att tillämpa korrigeringar. Republiken Grekland anser således att kommissionen efter domen av den 7 juli 2005 inte kunde upprepa förfarandet för avslut av räkenskaperna i syfte att tillämpa en ny finansiell korrigering.

32      Enligt fast rättspraxis innebär artikel 233 EG att en institution vars rättsakt har ogiltigförklarats av gemenskapsdomstolen är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa domen. Domstolen och tribunalen har härvid preciserat att institutionen, för att rätta sig efter domen om ogiltigförklaring och följa den fullt ut, ska iaktta inte bara domslutet utan även de domskäl som domslutet grundar sig på och som utgör det nödvändiga stödet för detta, i den meningen att de är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. I dessa domskäl preciseras nämligen vilken bestämmelse som anses vara rättsstridig, och redovisas de exakta skälen för den rättsstridighet som fastslås i domslutet, vilka institutionen ska beakta när den ersätter den ogiltigförklarade rättsakten (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot kommissionen, REG 1988, s. 2181, punkt 27, förstainstansrättens beslut av den 24 april 2007 i mål T‑132/06, Gorostiaga Atxalandabaso mot parlamentet, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 28, och förstainstansrättens dom av den 9 juli 2008 i mål T‑301/01, Alitalia mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1753, punkterna 97 och 98).

33      Domstolen har även vid upprepade tillfällen erinrat dels om den stora betydelse som principen om rättskraft äger såväl i unionsrätten som i de nationella rättsordningarna (dom av den 30 september 2003 i mål C‑224/01, Köbler, REG 2003, s. I‑10239, punkt 38, av den 16 mars 2006 i mål C‑234/04, Kapferer, REG 2006, s. I‑2585, punkt 20, och av den 29 mars 2011 i mål  C‑352/09 P, ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen, REU 2011, s. I‑2359, punkt 123), dels om att rättskraften endast omfattar de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet har avgjorts genom det aktuella domstolsavgörandet (se domen i det ovannämnda målet ThyssenKrupp Nirosta mot kommissionen, punkt 123 och där angiven rättspraxis).

34      I beslut 2002/881 tillämpade kommissionen en schablonmässig korrigering med 2 procent på de utgifter som Republiken Grekland hade verkställt på området frukt och grönsaker. Kommissionen grundade sig därvid på fyra brister, närmare bestämt på att stödet hade betalats med check, att Republiken Grekland inte hade betalat ut stödet till vissa producenter inom de föreskrivna fristerna, att kontrollen vid leveransen av vissa citrusfrukter hade varit bristfällig samt att vägningsdokumenten inte hade sparats.

35      I domen av den 7 juli 2005, punkterna 34–43, fann domstolen att den delade kommissionens bedömning beträffande två av de fyra brister som kommissionen hade konstaterat, nämligen betalningen av stöd med check och underlåtenheten att betala ut stöd till vissa producenter inom de föreskrivna fristerna. I punkt 36 i domen påpekade domstolen bland annat att ”[u]tgifterna i fråga … inte [har] verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna” och att ”[k]ommissionen … följaktligen med fog [har] undantagit motsvarande belopp från gemenskapsfinansiering”.

36      Eftersom det saknades grund för två av de fyra brister som kommissionen hade gjort gällande (domen av den 7 juli 2005, punkterna 44–53) och eftersom den schablonmässiga korrigeringen enligt domstolen således var grundad på ”en otillräcklig motivering”, ogiltigförklarades beslut 2002/881 i den mån 2 procent av de utgifter som hade verkställts på området frukt och grönsaker undantogs från gemenskapsfinansiering (domen av den 7 juli 2005, punkterna 54 och 55).

37      I motsats till vad Republiken Grekland har hävdat, och i likhet med vad som följer av punkt 35 ovan, slog domstolen inte fast, i domen av den 7 juli 2005, att de två brister som kommissionen befanns ha haft fog för att konstatera inte kunde föranleda någon finansiell korrigering.

38      Eftersom kommissionen grundade beslut 2002/881 på fyra brister, av vilka två enligt domstolen i domen av den 7 juli 2005 inte var för handen, kunde domstolen inte i kommissionens ställe besluta om konsekvenserna av de två brister som befanns föreligga, såvitt avser tillämplig finansiell korrigering, (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 30 september 2003 i mål T‑196/01, Aristoteleio Panepistimio Thessalonikis mot kommissionen, REG 2003, s. II‑3987, punkterna 224 och 225).

39      Förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i mål T‑33/07, Grekland mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), fastställd genom domstolens dom av den 7 april 2011 i mål C‑321/09 P, Grekland mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), vilken Republiken Grekland hänvisade till under den muntliga förhandlingen, föranleder ingen annan slutsats. I domen fann förstainstansrätten nämligen att det saknades grund för kommissionens beslut såvitt avsåg en av de fyra konstaterade bristerna. Denna utgjorde inte en ”väsentlig” utan en ”mindre” del, medan de övriga var de ”huvudsakliga bristerna”. Därefter konstaterade den att kommissionens beslut inte skulle ogiltigförklaras (dom av den 11 juni 2009 i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkterna 211 och 212). I det nu aktuella målet framgår det däremot varken av den sammanfattande rapporten eller av kommissionens slutliga ståndpunkt att bristen i form av betalning med check skulle vara mindre betydelsefull.

40      Det ska dessutom tilläggas, i motsats till vad Republiken Grekland har påstått, dock utan att anföra något stöd för sitt påstående, att unionsrätten inte hindrar att förfarandet för avslut av räkenskaper återupptas för det fall att det beslut som kommissionen har meddelat vid förfarandets slut ogiltigförklaras. Artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1), har följande lydelse: ”En vägran att finansiera får inte inbegripa utgifter som betalats före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av [kommissionens undersökningar].” Denna bestämmelse kan inte hindra att förfarandet för avslut av räkenskaper återupptas, eftersom den nya finansiella korrigering som tillämpades av kommissionen efter ogiltigförklaringen av beslut 2002/881 även avsåg utgifter som hade verkställts under de 24 månader som närmast föregick kommissionens skriftliga meddelande till Republiken Grekland om resultaten av kontrollerna.

41      Vad gäller Republiken Greklands argument att den frist på 24 månader som föreskrivs i artikel 5.2 c förordning nr 729/70 inte kan beräknas från och med dagen för skrivelsen av den 16 augusti 1999 med hänsyn till att domstolen ogiltigförklarade hela förfarandet för avslut av räkenskaper, konstaterar tribunalen att domstolen i domen av den 7 juli 2005 inte, i motsats till vad Republiken Grekland har hävdat, prövade det förfarande för avslut av räkenskaper i slutet av vilket kommissionen antog beslut 2002/881.

42      Eftersom ett förfarande för att ersätta en rättsakt som har ogiltigförklarats av unionsdomstolen kan återupptas i just det skede då rättsstridigheten uppstod (domstolens dom av den 3 oktober 2000 i mål C‑458/98 P, Industrie des poudres sphériques mot rådet, REG 2000, s. I‑8147, punkt 82, beslutet i det ovan i punkt 32 nämnda målet Gorostiaga Atxalandabaso mot parlamentet, punkt 30, och domen i det ovan i punkt 32 nämnda målet Alitalia mot kommissionen, punkt 99), påverkar ogiltigförklaringen av nämnda rättsakt nämligen inte alla de rättsakter som antogs före förfarandet. Om kommissionen i det aktuella fallet återupptog förfarandet i det skede då kommissionen kallade till ett nytt bilateralt möte som ägde rum den 11 maj 2006 var det, så som kommissionen själv har påpekat, för att göra det möjligt för Republiken Grekland att redogöra för sina synpunkter med anledning av ogiltigförklaringen av beslut 2002/881 genom domen av den 7 juli 2005.

43      Av det ovan anförda följer således att kommissionen inte åsidosatte vare sig artikel 233 EG eller principen om rättskraft genom att i det angripna beslutet ange betalningen av stödet med check som skäl för den finansiella korrigering som tillämpades på de utgifter som under åren 1998 och 1999 hade verkställts på området frukt och grönsaker.

44      Tribunalen underkänner således den första anmärkningen.

 Den andra anmärkningen: Den frist på 24 månader som föreskrivs i artikel 5 i förordning nr 729/70 kan inte anses ha börjat löpa på dagen för skrivelsen av den 16 augusti 1999, eftersom den i strid med artikel 8.1 första stycket i förordning nr 1663/95 inte innehöll någon utvärdering av utgifterna

45      Enligt Republiken Grekland kan kommissionen inte med framgång hänvisa till den 16 augusti 1999 såsom den dag när den frist på 24 månader som föreskrivs i artikel 5 i förordning nr 729/70, i dess lydelse enligt förordning nr 1287/95, började löpa, eftersom skrivelsen av den 16 augusti 1999 inte innehöll någon ”utvärdering av utgifterna”, vilket strider mot artikel 8.1 första stycket i förordning nr 1663/95.

46      Kommissionen har gjort gällande, i sina skriftliga svar på tribunalens frågor liksom under förhandlingen, att Republiken Grekland inte längre hade rätt att framställa denna anmärkning inom ramen för den aktuella talan, eftersom frågan om innehållet i skrivelsen av den 16 augusti 1999 slutligt avgjordes av domstolen i det förfarande som ledde till domen av den 7 juli 2005.

47      Parterna är eniga om att Republiken Grekland inte anförde den aktuella anmärkningen inom ramen för det förfarande som ledde till domen av den 7 juli 2005. Kommissionen kan således inte med framgång göra gällande att frågan om innehållet i skrivelsen av den 16 augusti 1999 slutligt avgjordes av domstolen inom ramen för det förfarande som ledde till domen av den 7 juli 2005.

48      Vid förhandlingen har Republiken Grekland gjort gällande att den under det förfarande som ledde till domen av den 7 juli 2005 anförde alla grunder som den ansåg ändamålsenliga. Republiken Grekland har härvid i sak anfört att frågan huruvida meddelandet om resultaten av kontrollerna borde ha innehållit en utvärdering av utgifterna inte var aktuell när medlemsstaten väckte talan vid domstolen. Den kunde inte anföra den aktuella anmärkningen förrän efter det att domstolen hade meddelat dom av den 24 februari 2005 i mål C‑300/02, Grekland mot kommissionen (REG 2005, s. I‑1341) (nedan kallad domen av den 24 februari 2005), i vilken domstolen enligt Republiken Grekland för första gången slog fast att kommissionens meddelande om resultaten av kontrollerna enligt artikel 8 i förordning nr 1663/95 borde ha innehållit en utvärdering av utgifterna.

49      Republiken Grekland kan inte vinna framgång med denna argumentation. Den tolkning som domstolen ger en unionsrättslig bestämmelse förklarar och anger närmare, vid behov, innebörden och räckvidden av bestämmelsen, såsom den ska uppfattas och tillämpas eller borde ha uppfattats och tillämpats sedan den trädde i kraft. Härav följer att den sålunda tolkade bestämmelsen kan och ska tillämpas även på rättsliga förhållanden som har uppstått innan domstolen meddelade sin dom (se, för ett liknande resonemang och analogt, beträffande verkningarna i tiden av domstolens tolkningar vid utövandet av den behörighet som den hade enligt artikel 234 EG, domstolens domar av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit italiana, REG 1980, s. 1205, punkt 16, svensk specialutgåva, volym 5, s. 149, och av den 11 augusti 1995 i de förenade målen  C‑367/93–C‑377/93, Roders m.fl., REG 1995, s. I‑2229, punkt 42). Republiken Grekland kan således inte framgångsrikt åberopa den omständigheten att domen av den 24 februari 2005 meddelades efter det att talan hade väckts i det mål som ledde fram till domen av den 7 juli 2005, i syfte att motivera varför den inte kunde anföra den aktuella anmärkningen inom ramen för nämnda talan.

50      Genom att underlåta att anföra den aktuella anmärkningen inom ramen för det förfarande som ledde fram till domen av den 7 juli 2005, trots att den hade möjlighet därtill, gick Republiken Grekland således miste om varje möjlighet att anföra den senare, efter utgången av fristen för att väcka talan mot beslut 2002/881.

51      Såsom nämnts ovan i punkterna 41 och 42 har domstolen inte prövat det förfarande för avslut av räkenskaper som ledde till beslut 2002/881. Detta innebär att kommissionen efter det att beslutet hade ogiltigförklarats kunde återuppta förfarandet för avslut av räkenskaper genom att kalla Republiken Grekland till en ny bilateral diskussion utan att de rättsakter som hade antagits tidigare under förfarandet påverkades. Skrivelsen av den 16 augusti 1999, genom vilken kommissionen meddelade resultaten av sina kontroller, påverkades således inte av ogiltigförklaringen av beslut 2002/881.

52      Härav följer att det angripna beslutet antogs i slutet av ett förfarande som delvis var detsamma som det som hade lett fram till beslut 2002/881.

53      Att låta Republiken Grekland inom ramen för förevarande talan anföra en anmärkning avseende en rättsakt från förfarandet som inte påverkades av ogiltigförklaringen av beslut 2002/881, trots att inget hindrade nämnda medlemsstat från att anföra den inför domstolen inom ramen för det förfarande som ledde till domen av den 7 juli 2005, skulle således innebära att Republiken Grekland tilläts kringgå fristen för att väcka talan mot beslut 2002/881.

54      Det framgår av fast rättspraxis att det följer av kravet på rättssäkerhet och nödvändigheten av att undvika diskriminering och godtycklig behandling i rättsskipningen att unionsbestämmelserna om förfarandefrister ska tillämpas strikt (se, för ett liknande resonemang, domstolens beslut av den 16 november 2010 i mål C‑73/10 P, Internationale Fruchtimport Gesellschaft Weichert mot kommissionen, REU 2010, s. I‑11535, punkt 49).

55      Den andra anmärkningen ska således avvisas.

 Den tredje anmärkningen: En schablonmässig korrigering med 2 procent kan inte tillämpas vid en bristfälligt genomförd stödkontroll.

56      Republiken Grekland har gjort gällande att en finansiell korrigering inte kan tillämpas när en medlemsstat bara har genomfört en bristfällig stödkontroll. Enbart en fullständig underlåtenhet att genomföra en sådan kontroll motiverar tillämpning av en finansiell korrigering med 2 procent.

57      Om det antas att kontrollen av sättet för betalning av stödet utgör en stödkontroll, konstaterar tribunalen att den omständigheten att betalningen med check gjordes i vissa fall, men inte i samtliga, inte i sig räcker för att det ska anses fastställt att Republiken Greklands kontroll av betalningen av stödet bara var bristfällig. Kommissionen har i detta avseende hävdat att Republiken Grekland ”aldrig har kontrollerat” om sättet för betalningen av stödet var korrekt. Republiken Grekland har inte anfört något stöd för sitt bestridande av detta påstående, utan enbart vidhållit att de genomförda kontrollerna bara var bristfälliga och att kommissionens påstående därför är ”uppenbart felaktigt”.

58      Mot denna bakgrund kan den tredje anmärkningen inte godtas, och följaktligen kan talan inte bifallas såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, otillräcklig motivering, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning

59      Denna grund består av två delar. Den första delgrunden avser oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och otillräcklig motivering. Genom den andra delgrunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

 Den första delgrunden: Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och otillräcklig motivering

60      Vad gäller motiveringen av det angripna beslutet – vilken sökanden inom ramen för denna delgrund har hävdat är otillräcklig – erinrar tribunalen om att det följer av fast rättspraxis att motiveringen av ett beslut, under de särskilda omständigheter som råder då beslut om avslut av räkenskaper för EUGFJ utarbetas, ska anses vara tillräcklig då den stat till vilken det är riktat har varit nära knuten till det förfarande under vilket beslutet har utarbetats och varit medveten om skälen till varför kommissionen ansåg att EUGFJ inte skulle belastas med det omtvistade beloppet (se domstolens dom av den 21 mars 2002 i mål C‑130/99, Spanien mot kommissionen, REG 2002, s. I‑3005, punkt 126, och av den 14 april 2005 i mål C‑335/03, Portugal mot kommissionen, REG 2005, s. I‑2955, punkt 84 och där angiven rättspraxis, samt förstainstansrättens dom av den 10 juli 2009 i mål T‑373/05, Italien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 51).

61      Om det antas att sökanden har gjort gällande att kommissionen inte angav skälen för den tillämpade korrigeringen konstaterar tribunalen först och främst att det i punkt 4.3 i den sammanfattande rapporten, till vilken det angripna beslutet uttryckligen hänvisar, redogörs för de olika skedena i det administrativa förfarandet vid kommissionen, till vilka Republiken Grekland var nära knuten. I det angripna beslutet anges vidare klart såsom skäl för korrigeringen ”betalningar med check minskar kvaliteten på genomförda kontroller”, och det hänvisas till den sammanfattande rapporten. I punkt 4.3.5 i denna redogörs det för kommissionens slutliga ståndpunkt och anges klart att ”[d]en aktuella finansiella korrigeringen motiveras av svagheten i kontrollsystemet, bestående i att de grekiska myndigheterna har tillåtit betalningar med check”.

62      Sökanden kan under dessa omständigheter inte framgångsrikt göra gällande att motiveringen i det angripna beslutet är ”vag och otillräcklig”.

63      Vad gäller påståendet att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna har Republiken Grekland gjort gällande att det angripna beslutet är rättsstridigt i den mån det bygger på konstaterandet att det ”inte var ovanligt” med betalning med check trots att, för det första, bara vissa medlemmar i producentorganisationer fick betalning med check, för det andra, den nationella lagstiftningen på området var förenlig med gemenskapslagstiftningen, för det tredje, betalningen av stödet betalades ut till samtliga medlemmar i producentorganisationerna för regleringsåret 1997/1998.

64      Tribunalen erinrar om att kommissionen i det aktuella fallet motiverade tillämpningen av en finansiell korrigering avseende regleringsåret 1997/1998 på området ”Frukt och grönsaker – Bearbetning av citrusfrukter” med skälen ”Kontrollbrister” och ”Betalningar med check minskar kvaliteten på genomförda kontroller”.

65      Såsom kommissionen har påpekat har domstolen slagit fast, i domen av den 7 juli 2005, att utgifterna i fråga inte verkställdes i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna med hänvisning till att vissa producenter betalades med check och att kommissionen följaktligen hade fog för att undanta dessa utgifter från gemenskapsfinansiering genom beslut 2002/881.

66      Republiken Grekland har för övrigt inte bestritt att stödet har betalats med check till vissa medlemmar i producentorganisationer, men har hävdat att den nationella lagstiftningen på området överensstämde med gemenskapslagstiftningen och att alla producentorganisationsmedlemmar erhöll stödet, även om betalning i vissa fall hade skett med check.

67      Påståendet att den nationella lagstiftningen överensstämde med gemenskapslagstiftningen kan dock inte påverka konstaterandet att betalning har skett med check. Vidare anmärkte kommissionen i punkt 4.3.1.1 i den sammanfattande rapporten att det första interministeriella cirkulär enligt vilket betalning måste ske genom girering kom efter regleringsåret 1997/1998 och att kommissionen därav har dragit slutsatsen att det under denna kampanj inte var ovanligt att betalningen skedde på något annat sätt än genom bank- eller postgirering. Republiken Grekland har varken i ansökan eller i repliken kunnat styrka att detta påstående från kommissionens sida är oriktigt.

68      Republiken Greklands argument att syftet med artikel 15.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1169/97 av den 26 juni 1997 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2202/96 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter (EGT L 169, s. 15) – nämligen att producenterna ska erhålla stödet inom de tillämpliga fristerna – har uppnåtts trots att vissa betalningar skedde med check, är verkningslöst, eftersom utgifterna ska betalas i enlighet med gemenskapsbestämmelserna för att finansieras av EUGFJ (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 9 april 2008 i mål T‑364/04, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 69).

69      Republiken Grekland kan således inte med framgång göra gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna i det aktuella fallet.

70      Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den första delgrunden.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning

71      Enligt Republiken Grekland tillämpade kommissionen en korrigering som uppenbart var för stor med hänsyn till de förluster som EUGFJ påstås har gjort på grund av att stödet har betalats med check till vissa medlemmar i producentorganisationer.

72      Tribunalen erinrar om, beträffande beloppet för den finansiella korrigeringen, att kommissionen har möjlighet att besluta att ingen av de utgifter som verkställts ska belasta EUGFJ om den anser att tillräckliga kontrollmekanismer inte finns (domstolens dom av den av den 20 september 2001 i mål C‑263/98, Belgien mot kommissionen, REG 2001, s. I‑6063, punkt 125, och förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 39 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 140). Kommissionen måste dock iaktta proportionalitetsprincipen, vilken kräver att institutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas (domstolens dom av den 17 maj 1984 i mål 15/83, Denkavit Nederland, REG 1984, s. 2171, punkt 25). Om kommissionen, inom ramen för sitt uppdrag att avsluta räkenskaperna, i stället för att underkänna samtliga utgifter, har bemödat sig om att fastställa regler för att åstadkomma en differentierad behandling beroende på i vilken utsträckning kontrollerna är bristfälliga och hur stor risk de medför för EUGFJ, ankommer det på medlemsstaten att visa att dessa kriterier är godtyckliga och oskäliga (domstolens dom av den 4 juli 1996 i mål C‑50/94, Grekland mot kommissionen, REG 1996, s. I‑3331, punkt 28, och domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 39 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 140).

73      Vad beträffar den typ av korrigering som har tillämpats i det aktuella fallet ska det, mot bakgrund av kommissionens dokument nr VI/5330/97 av den 23 december 1997, med rubriken ”Riktlinjer för utvärdering av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ” (nedan kallat dokument nr VI/5330/97), påpekas att kommissionen, när det inte är möjligt att exakt beräkna den förlust som Europeiska gemenskapen har åsamkats, kan använda en schablonmässig korrigering (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 september 2003 i mål C‑346/00, Förenade kungariket mot kommissionen, REG 2003, s. I‑9293, punkt 53, och förstainstansrättens dom av den 30 april 2009 i mål T‑281/06, Spanien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 66).

74      Det framgår av dokument nr VI/5330/97 att om en medlemsstat har utfört de grundläggande kontrollerna korrekt men helt har underlåtit att utföra en eller flera stödkontroller, är en korrigering på 2 procent berättigad mot bakgrund av den låga risken för förlust för fonden och mot bakgrund av att överträdelsen är mindre allvarlig. Om däremot alla grundläggande kontroller har utförts, men det antal, den frekvens eller den utsträckning som föreskrivs i förordningarna inte har iakttagits, är en korrigering på 5 procent berättigad, eftersom det rimligtvis kan antas att dessa kontroller inte ger den förväntade garantin för att ansökningarna berättigade till stöd och att EUGFJ alltså har löpt en betydande risk för förlust.

75      I det aktuella fallet framgår det av prövningen av den andra grundens första del (se ovan punkterna 63–69) att kommissionen hade fog för sin slutsats att den omständigheten att vissa stöd betalades med check innebar att de aktuella utgifterna verkställdes på ett sätt som strider mot gemenskapsbestämmelserna.

76      Domstolen har redan slagit fast, i domen av den 7 juli 2005, att kommissionens konstateranden beträffande förekomsten av en risk för förlust för EUGFJ skulle godtas (se punkterna 41 och 42).

77      Tribunalen anser således att kommissionen skäligen kunde besluta om en schablonmässig korrigering med 2 procent, som var den lägsta nivå som kunde tillämpas, utan att samtidigt åsidosätta dokument nr VI/5330/97 (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom i det ovan i punkt 73 nämnda målet Förenade kungariket mot kommissionen, punkt 56, och av den 24 april 2008 i mål C‑418/06 P, Belgien mot kommissionen, REG 2008, s. I‑3047, punkt 137).

78      Även om kontrollen av sättet för betalning av stödet utgjorde en grundläggande kontroll, såsom kommissionen hävdade under förhandlingen, följer det dessutom av dokument nr VI/5330/97 att kommissionen hade rätt att tillämpa en korrigering med 5 procent med avseende på brister i de grundläggande kontrollerna. Kommissionen har inte desto mindre anfört att den sänkte den finansiella korrigeringen till 2 procent på grund av den lägre risken för förluster för EUGFJ.

79      Under dessa omständigheter kan Republiken Grekland inte med framgång göra gällande att kommissionen har tillämpat en oproportionerlig finansiell korrigering.

80      Med anledning av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden.

2.     Korrigeringen avseende utgifter som har betalts på området kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling, för åren 2003 och 2004

81      Republiken Grekland har anfört tre grunder beträffande den finansiella korrigering som kommissionen tillämpade på utgifterna på området kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling för åren 2003 och 2004. Som första grund har medlemsstaten gjort gällande att kommissionen har åsidosatt väsentliga formföreskrifter för förfarandet och, i andra hand, att kommissionen saknade behörighet av tidsmässiga skäl (ratione temporis). Den andra grunden avser otillräcklig motivering. Såvitt avser den tredje grunden har Republiken Grekland gjort gällande åsidosättande av lagen, felaktiga faktiska omständigheter, otillräcklig motivering, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning.

 Den första grunden: Kommissionen åsidosatte väsentliga formföreskrifter för förfarandet och, i andra hand, saknade behörighet av tidsmässiga skäl

82      Den första grunden består av två delgrunder. Den första avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Den andra, som har anförts i andra hand, avser att kommissionen saknade behörighet av tidsmässiga skäl.

 Den första delgrunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter för förfarandet

83      Inom ramen för den första delgrunden har Republiken Grekland anfört två anmärkningar. För det första borde kommissionen, under den bilaterala diskussion som det ankom på kommissionens respektive den berörda medlemsstatens företrädare att föra enligt artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 och artikel 8 i förordning nr 1663/95, ha redogjort för sin preliminära utvärdering av de finansiella korrigeringar som den avsåg föreslå. För det andra underlät kommissionen att under samma bilaterala diskussion redogöra för sin inställning beträffande överträdelsernas allvar och den ekonomiska skada som de orsakat gemenskapen.

–       Den första anmärkningen: Det fördes ingen diskussion om bedömningen av de planerade korrigeringarna

84      Enligt artikel 7.4 andra stycket i förordning nr 1258/1999 ska resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter båda parter ska söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas.

85      I artikel 8.1 i förordning nr 1663/95, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 2245/1999, preciseras de närmare formerna för förfarandet. Efter en undersökning ska kommissionen meddela den berörda medlemsstaten sina iakttagelser och ange vilka korrigeringsåtgärder som ska vidtas. Medlemsstaten ska besvara meddelandet inom två månader. Efter utgången av den tillåtna svarstiden ska kommissionen kalla till en bilateral diskussion och de båda parterna försöka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som ska vidtas samt om hur allvarlig överträdelsen skall anses vara och hur stor ekonomisk skada den kan anses ha orsakat gemenskapen. Därefter ska kommissionen formellt meddela medlemsstaten sina slutsatser tillsammans med en uppskattning av de utgifter som den avser att utesluta.

86      I artikel 8.1 första stycket i förordning nr 1663/95, i dess lydelse före ändringen genom förordning nr 2245/1999, föreskrevs det att kommissionens meddelande till den berörda medlemsstaten om sina iakttagelser skulle innehålla uppgift om de korrigerande åtgärder som skulle vidtas för att säkerställa framtida uppfyllande av reglerna och en utvärdering av utgifterna. Efter ändringen av förordning nr 1663/95 genom förordning nr 2245/1999 ska kommissionens första skrivelse innehålla kommissionens iakttagelser men inte någon utvärdering av de utgifter som den föreslår ska uteslutas (förstainstansrättens dom av den 14 februari 2008 i mål T‑266/04, Spanien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 199, och av den 26 november 2008 i mål T‑263/06, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 65). Såsom kommissionen har påpekat är kommissionen under diskussionen med medlemsstaten inte heller skyldig att vare sig ange något belopp som ska uteslutas eller komma med något som helst förslag (dom av den 26 november 2008 i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 67). Enligt skäl 3 i förordning nr 2245/1999 är det varken lämpligt eller skäligt att kommissionen anger en uppskattning av de utgifter som man på grund av sina iakttagelser planerar att utesluta innan medlemsstaten har haft tillfälle att lägga fram sitt svar. Förfarandets gång gör det bland annat möjligt för kommissionen att samla in medlemsstatens förklaringar angående de konstaterade oegentligheterna och eventuellt beakta dessa förklaringar när den fastställer det utgiftsbelopp som den planerar att utesluta (domstolens dom av den 11 oktober 2007 i mål  C‑332/06 P, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 47).

87      Uppskattningen av de utgifter som kommissionen planerar att utesluta ska numera, enligt artikel 8.1 tredje stycket i förordning nr 1663/95 i dess ändrade lydelse, finnas med i den skrivelse som skickas efter den bilaterala diskussionen (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 20 juni 2006 i mål T‑251/04, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 181, och av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 39 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 81).

88      I det nu aktuella fallet har Republiken Grekland gjort gällande att kommissionen under den bilaterala diskussionen borde ha lagt fram en preliminär utvärdering av eventuella finansiella korrigeringar. I enlighet med vad som anförts ovan i punkt 86 var kommissionen inte skyldig att redogöra för Republiken Grekland hur stort belopp som skulle undantas, vare sig före eller under den bilaterala diskussionen. Beloppet meddelades formellt Republiken Grekland genom skrivelse av den 3 oktober 2006, vilket var i enlighet med artikel 8.1 tredje stycket i förordning nr 1663/95 i dess ändrade lydelse.

89      Republiken Grekland har i repliken anfört att det omständigheten att det inte förekom någon bilateral diskussion om utvärderingen av de planerade korrigeringarna föranledde medlemsstaten att tro att kommissionen avsåg att avstå från att göra gällande att medlemsstaten hade gjort sig skyldig till någon överträdelse. Detta argument föranleder dock inte någon annan bedömning. Såsom kommissionen har påpekat framgår det nämligen entydigt av kallelsen till den bilaterala diskussionen att kommissionen ”planerar att föreslå att vissa utgifter ska undantas från gemenskapsfinansiering”, även om ingen diskussion om själva korrigeringsbeloppet var planerad. Republiken Grekland kan således inte framgångsrikt göra gällande att den har blivit vilseledd.

90      Den första anmärkningen kan således inte godtas.

–       Den andra anmärkningen: Det fördes ingen diskussion om vare sig överträdelsens art och allvar eller den ekonomiska skadan

91      Enligt artikel 7.4 fjärde stycket i förordning nr 1258/1999 ska den bilaterala diskussionen avse överträdelsens art[*] och betydelse samt den ekonomiska förlust som gemenskapen lidit. [* Med anpassning till den svenska språkversionen av förordning nr 2245/1999 används nedan ”allvar”. Övers. anm.]

92      I artikel 8.1 tredje stycket första meningen i förordning nr 1663/95, i dess lydelse enligt förordning nr 2245/1999, föreskrivs det att kommissionen ska ”kalla till en bilateral diskussion och de båda parterna försöka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas samt om hur allvarlig överträdelsen skall anses vara och hur stor ekonomisk skada den kan anses ha orsakat [gemenskapen]”.

93      I det aktuella fallet framgår det av kallelsen av den 19 januari 2006 till den bilaterala diskussionen att föremålen för diskussionen anges i bilagan till kallelsen. I punkt 1.1 i bilagan anges att de jordbruksskiften för vilka stöd hade begärts inte var individuellt identifierade enligt kraven i gemenskapslagstiftningen. I punkt 2.2 i samma bilaga påpekas att det inte skedde några dubbelkontroller mot databasen i det integrerade administrations- och kontrollsystemet (nedan kallat IAKS). I punkt 3.2 i bilagan behandlades bristen på kontroller på plats av stödmottagarnas samtliga åtaganden och skyldigheter. Punkt 3.3 rör kontrollrapporterna och den omständigheten att de inte var tillräckligt detaljerade. Punkt 4 i samma bilaga avser goda jordbruksmetoder och kontrollen av att denna iakttas.

94      Det framgår dessutom av protokollet från det bilaterala mötet, vilket delgavs Republiken Grekland den 28 mars 2006, att detta möte ”främst rörde de frågor som nämndes i bilagan till kallelsen till ett bilateralt möte”. Det preciseras även att ”följande punkter diskuterades, i den ordning i vilken de står i kallelsen till det bilaterala mötet”, närmare bestämt den individuella identifieringen av skiftena och dubbelkontrollerna mot IAKS (punkt 1.1), innehållet i kontrollrapporterna (punkt 3.3) och kontrollen av iakttagandet av goda jordbruksmetoder (punkt 4.3).

95      Republiken Grekland kan således inte framgångsrikt göra gällande att den bilaterala diskussionen inte rörde allvaret i och betydelsen av de av kommissionen konstaterade bristerna.

96      Vad gäller påståendet att det bilaterala mötet inte inbegrep någon diskussion om den ekonomiska skadan för gemenskapen konstaterar tribunalen, i motsats till vad Republiken Grekland har anfört, att det i protokollet från det bilaterala mötet hänvisas till kallelsen till den bilaterala diskussionen, i vilken det i sin tur hänvisas tilldokument nr VI/5330/97 vad gäller brister i de grundläggande kontrollerna. Riktlinjerna i detta dokument rör bland annat risken för förluster för EUGFJ när det har konstaterats brister i de grundläggande kontrollerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2008 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkterna 76 och 77).

97      Den andra anmärkningen kan således inte heller godtas, vilket innebär att talan inte kan bifallas såvitt avser den första delen av den aktuella grunden.

 Den andra delgrunden: Kommissionen saknade behörighet av tidsmässiga skäl

98      Republiken Grekland har gjort gällande att om tribunalen inte bifaller talan såvitt avser grunden rörande åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, så ska det angripna beslutet ändå ogiltigförklaras med hänvisning till att kommissionen saknade behörighet av tidsmässiga skäl. Enligt Republiken Grekland är det första meddelande som innehåller en uppskattning av beloppet för den finansiella korrigeringen skrivelsen av den 3 oktober 2006. Med tillämpning av 24‑månadersregeln i artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 saknade kommissionen följaktligen av tidsmässiga skäl behörighet att besluta om finansiell korrigering för de utgifter som hade verkställts före den 3 oktober 2004.

99      I artikel 7.4 femte stycket a i förordning nr 1258/1999 föreskrivs att en vägran att finansiera inte får omfatta de utgifter som verkställts ”före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna”.

100    Enligt rättspraxis är det meddelande som tjänar som startpunkt för 24-månadersperioden och som begränsar möjligheten att vägra finansiering till sådana utgifter som verkställts under denna period kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 oktober 2007 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 48, och tribunalens dom av den 31 mars 2011 i mål T‑214/07, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 39).

101    Såsom kommissionen har anfört, och i motsats till vad Republiken Grekland har gjort gällande, ska 24-månadersperioden således inte beräknas med utgångspunkt i kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006 innehållande uppskattningen av utgifterna, utan med utgångspunkt i kommissionens skrivelse av den 4 juli 2005, genom vilken Republiken Grekland underrättades om resultaten av kommissionens kontroller. Det ska för övrigt betonas att det i nämnda skrivelse uttryckligen anges att undantagandet från gemenskapsfinansiering ”enbart avser de utgifter som verkställts tidigast 24 månader före översändandet av denna skrivelse på grekiska”.

102    Av det ovanstående följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den andra delgrunden, och följaktligen inte såvitt avser någon del av förevarande grund.

 Den andra grunden: otillräcklig motivering

103    Republiken Grekland har i sak gjort gällande att motiveringen till det angripna beslutet är oklar på så sätt att det i denna nämns en enda överträdelse med avseende på en bristfälligt utförd grundläggande kontroll, nämligen i följande termer: ”Dubbelkontroller inte helt tillfredsställande”. Samtidigt, menar Republiken Grekland, framgår det av kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006 och av den sammanfattande rapporten att kommissionen i fråga om Grekland ursprungligen hade anfört fem brister avseende de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”miljövänligt jordbruk” och två brister avseende de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”beskogning av jordbruksmark”.

104    Såsom nämnts ovan i punkt 60 ska motiveringen av ett beslut, under de särskilda omständigheter som råder då beslut om avslut av räkenskaper för EUGFJ utarbetas, anses vara tillräcklig då den stat till vilken beslutet är riktat har varit nära knuten till förfarandet under vilket beslutet har utarbetats och varit medveten om skälen till att kommissionen ansåg att EUGFJ inte skulle belastas med det omtvistade beloppet.

105    I det nu aktuella fallet redogörs det tydligt i den sammanfattande rapporten, till vilken det uttryckligen hänvisas i det angripna beslutet, för de olika skedena i det administrativa förfarandet vid kommissionen, till vilka Republiken Grekland var nära knuten. Tribunalen påpekar i detta avseende, i likhet med kommissionen, att det i skäl 4 i det angripna beslutet klart hänvisas till resultaten av ”[d]e utförda kontrollerna, resultaten av de bilaterala diskussionerna och förlikningsförfarandena”.

106    Därefter ska det påpekas att Republiken Grekland under detta förfarande informerades om de olika anmärkningarna mot den. Detta framgår av kommissionens skrivelse av den 4 juli 2005 genom vilken kommissionen meddelade Republiken Grekland resultaten av kontrollerna, av kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006, av kallelsen till den bilaterala diskussionen och av protokollet för nämnda diskussion.

107    Vad särskilt beträffar kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006, som Republiken Grekland själv har citerat, anges i nämnda skrivelse bland annat fem brister i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”miljövänligt jordbruk” och två brister i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”beskogning av jordbruksmark”. Dessa brister, såsom de beskrivs i nämnda skrivelse, är de som kommissionen slog fast vid kontrolluppdraget, i meddelandet om resultaten av kontrollerna, i analysen av Republiken Greklands svar på meddelandet om resultaten av kommissionens kontroller och under den bilaterala diskussionen. Ett sådant konstaterande framgår tydligt av punkt 1 i bilagan till denna skrivelse. I motsats till vad Republiken Grekland har hävdat är de fem brister i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”miljövänligt jordbruk” och de två bristerna i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”beskogning av jordbruksmark” inte de enda brister som kommissionen konstaterade i det inledande skedet av det administrativa förfarandet.

108    Såsom Republiken Grekland har anfört anges i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, i vilken det redogörs för kommissionens slutliga ståndpunkt, inte uttryckligen de fem brister som konstaterats vid de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”miljövänligt jordbruk” och de två bristerna i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”beskogning av jordbruksmark”. Där står bara i allmänna termer att ”kommissionen anser att kontrollerna på plats, även om de genomförts beträffande samtliga stödmottagare i beskogningsprogrammet, inte kompenserar för avsaknaden av databaserade dubbelkontroller mot IAKS, den felaktiga identifieringen av skiftena och andra brister i IAKS som kommissionen har styrkt under den period som omfattas av revisionen”.

109    Det kan emellertid konstateras, såsom kommissionen har påpekat, att det framgår av den sista meningen i kommissionens slutliga ståndpunkt, för vilken det redogörs i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, att ”kommissionen har samma ståndpunkt som den som de grekiska myndigheterna meddelades i [kommissionens skrivelse] av den 3 oktober 2006”, i vilken kommissionen uttryckligen nämner fem brister i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärden angående ”miljövänligt jordbruk” och de två bristerna i de grundläggande kontrollerna vad gäller åtgärderna angående ”beskogning av jordbruksmark”, såsom angetts ovan i punkt 107.

110    I motsats till vad Republiken Grekland har påstått anges i det angripna beslutet sålunda klart på vilka skäl kommissionen grundar sitt beslut att tillämpa korrigeringen med 5 procent på de utgifter som Republiken Grekland verkställde på området för kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling för åren 2003 och 2004.

111    Talan kan således inte bifallas såvitt avser grunden beträffande otillräcklig motivering av det angripna beslutet.

 Den tredje grunden: felaktig rättstillämpning, felaktiga faktiska omständigheter, otillräcklig motivering, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning

112    Denna grund består av två delgrunder. Den första avser felaktig rättstillämpning, felaktiga faktiska omständigheter och otillräcklig motivering. Den andra avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning.

 Den första delgrunden: Felaktig rättstillämpning, felaktiga faktiska omständigheter och otillräcklig motivering

113    Tribunalen erinrar inledningsvis om att EUGFJ endast finansierar de interventioner som genomförs i enlighet med de gemenskapsbestämmelser som gäller inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2005 i det ovan i punkt 48 nämnda målet, punkt 32).

114    Det framgår härvid av bestämmelserna om EUGFJ att medlemsstaterna är skyldiga att införa ett system med administrativa kontroller och kontroller på plats som gör det möjligt att säkerställa att de materiella och formella kraven för att stöd ska beviljas har uppfyllts på ett korrekt sätt. Om ett sådant system saknas eller om det system som har inrättats är så bristfälligt att det ger anledning till misstankar om att kraven inte är uppfyllda, har kommissionen skäl att inte godkänna vissa utgifter som den berörda medlemsstaten har verkställt (domstolens dom av den 14 april 2005 i mål C‑468/02, Spanien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 36, och förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T‑183/06, Portugal mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 31).

115    Enligt fast rättspraxis är kommissionen, för att styrka att bestämmelserna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har åsidosatts, inte skyldig att på ett uttömmande sätt visa att de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört var otillräckliga eller att de sifferuppgifter som de lämnar är oriktiga. Den behöver endast förete bevis för att det föreligger allvarligt och skäligt tvivel beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter. Denna lättnad i fråga om beviskraven för kommissionen förklaras av att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för att avsluta räkenskaperna för EUGFJ. Det åligger följaktligen medlemsstaten att så detaljerat och fullständigt som möjligt bevisa att den har fullgjort sina kontroller eller att dess sifferuppgifter är riktiga samt, i förekommande fall, att kommissionens påståenden är oriktiga (domstolens dom av den 11 januari 2001 i mål C‑247/98, Grekland mot kommissionen, REG 2001, s. I‑1, punkterna 7–9, och dom av den 31 mars 2011 i det ovan i punkt 100 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 51).

116    Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva huruvida, såsom sökanden har påstått, kommissionen gjorde fel när den konstaterade, för det första, att de jordbruksskiften som beviljats stöd bara hade identifierats delvis, i strid med artikel 58 i kommissionens förordning (EG) nr 445/2002 av den 26 februari 2002 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från EUGFJ till utveckling av landsbygden (EGT L 74, 2002, s. 1), för det andra, att det inte hade gjorts några dubbelkontroller mot databasen i IAKS, i strid med artikel 60 i förordning nr 445/2002, för det tredje, att kontrollerna på plats inte var fullständiga, i strid med artikel 61 i förordning nr 445/2002, för det fjärde, att kontrollrapporterna inte var detaljerade, i strid med artikel 20 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för IAKS för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11), och, för det femte, att kontrollerna av stödmottagarnas samtliga åtaganden och skyldigheter var otillräckliga, i strid med artikel 61 i förordning nr 445/2002.

–       Identifieringen av jordbruksskiftena

117    Republiken Grekland har i sak gjort gällande att den under förfarandet för avslutande av räkenskaper har styrkt att jordbruksskiftena sedan år 2003 har identifierats på ett enhetligt sätt i överensstämmelse med artikel 58 i förordning nr 445/2002, och att betalningen av stödet inte innebar någon risk för EUGFJ.

118    I artikel 58.2 i förordning nr 445/2002 föreskrivs att om en stödåtgärd för utveckling av landsbygden avser arealer, ska skiftena anges var för sig. I punkt 4 i samma artikel preciseras att arealer och djur ska identifieras i enlighet med artikel 4 i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78).

119    I artikel 1 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1593/2000 av den 17 juli 2000 (EGT L 182, s. 4), föreskrivs att varje medlemsstat ska upprätta ett IAKS.

120    I artikel 2 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1593/2000, föreskrivs att IAKS ska inbegripa bland annat ett system för identifiering av jordbruksskiften.

121    Enligt artikel 4 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1593/2000, ska systemet för identifiering av jordbruksskiften upprättas på grundval av kartor, dokumentation från fastighetsregistret eller andra kartografiska uppgifter. Metoder för datoriserade geografiska informationssystem skall användas, helst inklusive flyg‑ eller satellitortobilder, med en enhetlig standard som garanterar åtminstone en noggrannhet motsvarande kartografi i skala 1:10 000. Alla jordbruksskiften ska således identifieras enligt detta system (dom av den 31 mars 2011 i det ovan i punkt 100 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 54).

122    Tribunalen erinrar dessutom, i likhet med kommissionen, om betydelsen av att IAKS genomförs. Identifieringen av jordbruksskiftena utgör nämligen ett nyckelelement för att ett system som bygger på arealen ska kunna tillämpas på ett korrekt sätt. Avsaknad av ett tillförlitligt system för identifiering av jordbruksskiften innebär i sig en förhöjd risk för att det uppkommer förluster för gemenskapsbudgeten (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 17 mars 2005 i mål C‑285/03, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 62, förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑243/05, Grekland mot kommissionen, REG 2007, s. II‑3475, punkt 61, och av den 31 mars 2011 i det ovan i punkt 100 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 57).

123    Såsom redan nämnts ovan i punkt 109 hänvisade kommissionen i sin slutliga ståndpunkt, för vilken det redogörs i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, till sin skrivelse av den 3 oktober 2006.

124    I skrivelsen av den 3 oktober 2006 påpekade kommissionen att ”[d]e skiften som har beviljats stöd har inte alltid identifierats, vilket innebär att det inte har varit möjligt att exakt fastställa arealer och utföra effektiva dubbelkontroller, vilket strider mot artikel 58 i förordning nr 445/2002”. I skrivelsen hänvisade kommissionen även till punkt 1.1 i skrivelsen av den 4 juli 2005, i vilken det preciserades att skiftena inte hade ”identifierats på ett enhetligt sätt” som det föreskrivs i förordning nr 445/2002. Den tillade att ”identifieringen huvudsakligen grundades på en uppmätning av jordbruksskiften och de aktuella arealerna i stremmes (1 stremme=1/10 hektar) [och att], det före 2004 inte uppställdes något krav på en regelbunden inlämning av IAKS‑deklarationen och/eller utdrag … ur systemet för identifiering av jordbruksskiften[, vilket har gjort det] omöjligt, i de flesta fall, med en individuell identifiering och således att genomföra icke databaserade dubbelkontroller före [slutet av ] 2003”.

125    I enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkt 115 ska tribunalen pröva huruvida Republiken Grekland har styrkt att kommissionens bedömningar är oriktiga.

126    Republiken Grekland har gjort gällande att den i samband med korrespondensen med kommissionen liksom under den bilaterala diskussionen styrkte att jordbruksskiftena sedan år 2003 identifieras på ett enhetligt sätt i enlighet med artikel 58 i förordning nr 445/2002. Medlemsstaten har härvid hänvisat till sin skrivelse av den 5 september 2005 (punkt 1.1). Dessutom har den erinrat om att det har utfärdats flera ministerförordningar om sättet för identifiering av skiftena och om skyldigheten att ange den exakta koden för skiftena i ansökningarna inom ramen för IAKS.

127    För det första kan det konstateras att Republiken Grekland gör anspråk på att ha styrkt att skiftena har identifierats, men utan att ange vilka bevis som den anser sig ha lagt fram. Det framgår visserligen av protokollet från den bilaterala diskussionen att Republiken Grekland under denna diskussion lade fram flera handlingar i syfte att styrka identifieringen av skiftena. Republiken Grekland har i sina skrivelser emellertid inte angett på vilket sätt den anser att dessa handlingar styrker att jordbruksskiftena sedan år 2003 har identifierats i enlighet med förordning nr 445/2002.

128    Medlemsstaten har vidare, till stöd för påståendet att skiftena sedan år 2003 identifieras på ett enhetligt sätt, åberopat sin skrivelse av den 5 september 2005, i vilken den anser sig ha styrkt, i punkt 1.1, att de grekiska producenterna sedan år 2003 gör en sådan identifiering. Tribunalen konstaterar dock att innehållet i denna skrivelse inte vederlägger kommissionens konstaterande. Det framgår nämligen inte av densamma att identifieringen av skiftena, som krävs enligt förordning nr 445/2002, verkligen har ägt rum i Grekland sedan år 2003. Republiken Grekland har bara angett all lagstiftning som i Grekland stadgar en skyldighet för producenterna att identifiera skiftena på ett enhetligt sätt i ansökningarna inom ramen för IAKS, men samtidigt betonat att, ”ett litet antal jordbrukare inte lämnade in någon ansökan [år 2003] på grund av ovetskap”.

129    Republiken Greklands hänvisning till lagstiftning innebärande en skyldighet att identifiera skiftena på ett enhetligt sätt räcker dessutom inte för att styrka att en sådan identifiering verkligen har skett.

130    I ansökan har Republiken Grekland slutligen medgett att vissa producenter inte har fyllt i elektroniska ansökningar för år 2003 enligt förordning nr 3508/92, utan handskrivna. I artikel 6 i samma förordning ska alla jordbrukare varje år lämna in en ansökan om stöd med uppgift om jordbruksskiftena, som ska identifieras på det sätt som föreskrivs i artikel 4 i samma förordning. Under dessa omständigheter kan Republiken Grekland inte med framgång göra gällande att jordbruksskiftena sedan år 2003 har identifierats i enlighet med nämnda förordning.

131    Härav följer att Republiken Greklands argumentation vad gäller jordbruksskiftena inte kan godtas.

–       Dubbelkontrollerna

132    Republiken Grekland har i sak gjort gällande att dubbelkontroller har utförts mot IAKS databas i enlighet med artikel 60 i förordning nr 445/2002.

133    Enligt artikel 16 i förordning nr 2419/2001 ska de administrativa kontrollerna enligt artikel 8.1 i förordning nr 3508/92 omfatta bland annat dubbelkontroller av de jordbruksskiften och djur som deklareras för att förhindra att ett och samma stöd beviljas orättmätigt flera gånger under ett och samma kalenderår eller regleringsår och för att förhindra orättmätig kumulering av stöd som beviljas i enlighet med gemenskapsstödordningar enligt vilka arealer ska deklareras och kontroll av stödberättigandet genom dubbelkontroller via databasen (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 31 mars 2011 i det ovan i punkt 100 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 63).

134    I artikel 60 i förordning nr 445/2002 föreskrivs följande:

”De administrativa kontrollerna skall vara fullständiga och innefatta dubbelkontroller mot bland annat uppgifterna i det integrerade systemet för kontroll och administration. Kontrollerna skall avse skiften … som omfattas av stöd i syfte att undvika felaktiga utbetalningar. …”

135    I punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten påpekade kommissionen att Republiken Grekland inte har utfört databaserade dubbelkontroller mot IAKS databas. Kommissionen hänvisade även till sin ståndpunkt enligt skrivelsen av den 3 oktober 2006, av vilken det framgår att IAKS inte var helt funktionsdugligt i Grekland under den period som berörs av kommissionens undersökning.

136    Såsom framgår av punkt 115 ovan ska tribunalen pröva huruvida Republiken Grekland har styrkt att kommissionens bedömningar är oriktiga.

137    Republiken Grekland har hävdat att IAKS under den berörda perioden var helt funktionsdugligt. Medlemsstaten har även hänvisat till flera handlingar som den påstår sig ha lagt fram vid den bilaterala diskussionen och som ska styrka att den har utfört databaserade dubbelkontroller. Den har dessutom hänvisat till skrivelsen från Opekepe (grekiskt organ med ansvar för betalning och kontroll av utvecklings- och garantistöd) av den 9 mars 2007, i vilken det enligt nämnda medlemsstat förklaras hur nämnda dubbelkontroller utfördes.

138    Tribunalen erinrar först och främst om att, såsom nämnts ovan i punkterna 126–131, systemet för identifiering av jordbruksskiften under den aktuella perioden inte var helt förenligt med artikel 4 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse av förordning nr 1593/2000. Det framgår dessutom av artikel 2 i förordning nr 3508/92, i dess lydelse enligt förordning nr 1593/2000, att systemet för identifiering av jordbruksskiften är en del av IAKS. Med hänsyn till de brister som konstaterats med avseende på identifieringen av jordbruksskiften kan Republiken Grekland inte framgångsrikt göra gällande att IAKS var helt funktionsdugligt år 2003.

139    I avsaknad av sådana effektiva och funktionsdugliga system, som föreskrivs i unionsrätten och är grundläggande för de föreskrivna kontrollerna, kan dubbelkontroller i den mening som avses i artikel 60 i förordning nr 445/2002 inte utföras på ett korrekt sätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2008 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 108, och av den 31 mars 2011 i det ovan i punkt 100 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 65).

140    I enlighet med vad kommissionen har betonat ska det tilläggas att Republiken Grekland, trots sina försök att styrka att den, tvärtemot vad kommissionen konstaterade, utförde databaserade dubbelkontroller, i sina skrivelser själv har medgett att vissa producenter inte ingav elektroniska deklarationer för år 2003 utan handskrivna sådana, vilket även bekräftades under förhandlingen efter en fråga från tribunalen.

141    Det ska härvid påpekas att Republiken Grekland inte har styrkt att den omständigheten att vissa producenter inte lämnade in elektroniska deklarationer enligt förordning nr 3508/92 vederläggs av den bevisning som den påstår sig ha lagt fram under den bilaterala diskussionen och av skrivelsen från Opekepe av den 9 mars 2007.

142    Republiken Grekland har visserligen påstått att avsaknaden av elektroniska deklarationer för år 2003 i enlighet med förordning nr 3508/92 inte innebär att databaserade dubbelkontroller inte har ägt rum och därvid tillagt att de handskrivna deklarationerna för år 2003, som upptäcktes av kommissionen, har bekräftats i systemet och att det var på grundval av dessa som de databaserade dubbelkontrollerna utfördes.

143    Republiken Grekland har dock inte lagt fram någon bevisning till stöd för sina påståenden. Den har bland annat inte bevisat, vad gäller de aktuella producenterna, att databaserade kontroller genomfördes år 2003. Vidare konstaterar tribunalen att även om det antas att dubbla kontroller ägde rum på grundval av de handskrivna deklarationer för år 2003 som kommissionen upptäckte, påverkar denna omständighet inte kommissionens bedömning, vilken grundas på att det inte har upprättats något system för identifiering av jordbruksskiften i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

144    Med hänsyn till ovanstående och till den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 60 kan kommissionens konstaterande att den vid kontrollen inte fann någon bevisning för att dubbelkontrollerna hade genomförts, inte anses utgöra en otillräcklig motivering, såsom Republiken Grekland har gjort gällande.

145    Republiken Greklands argument vad gäller dubbelkontrollerna kan således inte godtas.

–       Kontrollerna på plats

146    Republiken Grekland har på denna punkt anfört två huvudsakliga anmärkningar. För det första har medlemsstaten gjort gällande att den har styrkt att kontrollerna på plats vad gäller uppmätningen av jordbruksskiftena var tillräckliga och tillförlitliga och att de uppfyllde kraven i artikel 61 i förordning nr 445/2002. För det andra har den hävdat att den utförde kontroller på plats vad gäller iakttagande av goda jordbruksmetoder.

147    Artikel 61 i förordning nr 445/2002 har följande lydelse: ”Kontroller på plats skall genomföras i enlighet med avdelning III i förordning … nr 2419/2001.” Enligt artikel 15 i sistnämnda förordning ska administrativa kontroller och kontroller på plats genomföras så att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda.

148    Såvitt avser kontrollen av iakttagandet av goda jordbruksmetoder framgår det av artikel 61 tredje stycket i förordning nr 445/2002 att kontrollen ska avse en stödmottagares alla åtaganden och skyldigheter som är möjliga att kontrollera under besöket. I artikel 22.2 i förordning nr 2419/2001 föreskrivs det att även goda jordbruksmetoder får beaktas vid fastställande av arealer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2008 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 119).

149    Det framgår av kommissionen skrivelse av den 3 oktober 2006, vilken nämns i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, i vilken det redogörs för kommissionens slutliga ståndpunkt, att kontrollerna på plats inte har varit fullständiga i den mening som avses i artikel 61 i förordning nr 445/2002, dels eftersom de inte har inbegripit uppmätning av jordbruksskiften enligt förordning nr 3508/92, dels eftersom det inte fanns någon bevisning för att kontrollerna på plats hade utförts med avseende på iakttagandet av goda jordbruksmetoder.

150    Till bestridande av kommissionens bedömning avseende kontrollerna på plats av uppmätningen av jordbruksskiftena har Republiken Grekland enbart hävdat att nämnda skiften har ”kontrollerats och mätts upp av nationella kontrollanter”, vilket kommissionen inte kunde verifiera, eftersom den själv inte mätte upp nämnda jordbruksskiften. Dessa påståenden, med avseende på vilka det inte har företetts någon bevisning, vederlägger inte kommissionens konstateranden.

151    Tribunalen påpekar härvid att det framgår av kommissionen skrivelse av den 4 juli 2005, vilken nämns i kommissionen skrivelse av den 3 oktober 2006, att ”[v]ad gäller uppmätningen av jordbruksskiftena finns det inte tillräckligt med uppgifter för att det ska kunna fastställas huruvida skiftet verkligen har uppmätts på nytt eller om det bara har gjorts en enkel visuell inspektion av skiftet”. Republiken Grekland har inte ifrågasatt detta konstaterande.

152    Republiken Greklands argument att det i kontrollrapporterna, som tillhandahölls under den bilaterala diskussionen, finns uppgifter om att det har gjorts kontroller på plats med avseende på både uppmätningen av jordbruksskiftena och användningen av goda jordbruksmetoder, kan inte heller godtas. Dessa kontrollrapporter avser enbart regionen Magnisia, vilket Republiken Grekland för övrigt inte har bestritt. Även om det antas att det framgår av nämnda rapporter att kontroller har genomförts med avseende på användningen av goda jordbruksmetoder, anser tribunalen, i likhet med vad kommissionen har gjort gällande, att rapporterna inte i sig styrker att kommissionens konstaterande, som rör ett större landområde än bara Magnisia, är oriktigt. Det åligger nämligen medlemsstaten att konkret visa att kontrollsystemen i de regioner som inte kontrollerades inte var behäftade med samma fel som dem som kommissionen hade iakttagit i de kontrollerade regionerna (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 4 mars 2004 i mål C‑344/01, Tyskland mot kommissionen, REG 2004, s. I‑2081, punkterna 64 och 65).

153    Såvitt slutligen avser Republiken Greklands argument att en ministerförordning antogs år 2000 i vilken stadgas en skyldighet att iaktta goda jordbruksmetoder, räcker inte detta för att det ska anses styrkt att Republiken Grekland verkligen gjorde en kontroll på plats av användningen av goda jordbruksmetoder (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2008 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 120).

154    Republiken Greklands argument vad gäller kontrollerna på plats kan således inte godtas.

–       Kontrollrapporterna

155    Republiken Grekland har i sak gjort gällande att varken den omständigheten att det i kontrollrapporterna avseende regionen Larissa finns skillnader mellan de deklarerade arealerna eller djuren och de som har mätts respektive räknats upp eller den omständigheten att det saknas specifika observationer från kontrollanterna utgör något åsidosättande av unionsrätten och att de inte motiverar tillämpning av en finansiell korrigering.

156    Enligt artikel 20.1 c i förordning nr 2419/2001, till vilken det hänvisas i artikel 61.1 första meningen i förordning nr 445/2002, ska det för varje kontroll på plats upprättas en kontrollrapport som gör det möjligt att närmare granska kontrollbesökets detaljer. Rapporten ska innehålla uppgift om bland annat ”de jordbruksskiften som kontrollerades eller mättes upp samt mätresultatet för varje uppmätt jordbruksskifte, och de mätmetoder som användes”.

157    Enligt kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006 till vilken det hänvisas i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, i vilken det redogörs för kommissionens slutliga ståndpunkt, var kontrollrapporterna ”inte detaljerade”, såsom krävs enligt artikel 20 i förordning nr 2419/2001, enligt vilken rapporten såsom nämnts ovan måste innehålla mätresultatet för varje uppmätt jordbruksskifte.

158    I kommissionen skrivelse av den 3 oktober 2006 hänvisas det dessutom till punkt 3.3 i kommissionens skrivelse av den 4 juli 2005, som har följande lydelse:

”[…] de undersökta rapporterna var inte tillräckligt väl underbyggda och det framgick inte klart vilken typ av kontroll som verkligen hade ägt rum vid kontrollen på plats. Inte i något fall påvisade de några skillnader mellan den deklarerade och den fastställda arealen eller mellan antalet deklarerade respektive antalet uppräknade djur vid kontrollen. Detta har väckt tvivel i fråga om huruvida de deklarationer som fanns med i rapporterna verkligen var exakta och sanningsenligt upprättade.

Vad gäller uppmätningen av jordbruksskiftena finns det inte tillräckligt med uppgifter för att det ska vara möjligt att fastställa i vilken mån skiftet verkligen har mätts upp på nytt eller om det bara har gjorts en enkel visuell inspektion av skiftet. Det har observerats särskilt vad avser de kontrollerade akterna att den del som borde ha varit ifylld i kontrollrapporterna rörande bevisning avseende den använda mätmetoden eller antalet uppmätta skiften inte har fyllts i systematiskt. I övrigt saknade kontrollrapporterna rent allmänt specifika observationer från kontrollanterna vid kontrollen …”

159    Republiken Grekland har inte anfört någon bevisning som kan vederlägga riktigheten i kommissionens konstateranden.

160    Republiken Greklands argument att det i kontrollrapporterna, som tillhandahölls under den bilaterala diskussionen, finns uppgifter om uppmätningen av skiftena kan inte godtas. Såsom tribunalen har påpekat ovan i punkt 152, och i likhet med vad kommissionen har hävdat, kan dessa kontrollrapporter, vilka enbart rör regionen Magnisia, inte påverka kommissionens konstateranden, som avser ett större område.

161    Det ska dessutom påpekas att det, i motsats till vad Republiken Grekland har anfört, inte framgår av handlingarna i målet att kommissionen har medgett att innehållet i kontrollrapporterna för regionen Larissa var ett isolerat fall. I punkt 3.3 i protokollet från den bilaterala diskussionen anges enbart att ”kommissionen vidhåller sin ståndpunkt vad gäller den bristande kvaliteten i de kontrollrapporter som undersöktes i samband med kontrollen i Larissa”.

162    Tribunalen anses slutligen att de ministerförordningar och direktiv som Republiken Grekland har hänvisat till inte i sig räcker för att styrka att kontrollrapporterna verkligen har upprättats i enlighet med artikel 20 i förordning nr 2419/2001 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 2008 i det ovan i punkt 86 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 120).

163    Härav följer att Republiken Greklands argument vad gäller kontrollrapporterna inte kan godtas.

–       Kontrollerna avseende stödmottagarnas alla åtaganden och skyldigheter

164    Republiken Grekland har för det första gjort gällande att den omständigheten att det inte alltid har skett en kontroll på plats avseende stödmottagarnas alla åtaganden och skyldigheter inte strider mot unionsrätten. Medlemsstaterna har därefter påpekat att den finansiella korrigering som kommissionen tillämpade grundade sig på ett enda fall där det inte hade skett en kontroll av stödmottagarens alla åtaganden och skyldigheter.

165    I artikel 61 tredje stycket i förordning nr 445/2002 föreskrivs följande: ”Kontrollerna skall avse en stödmottagares alla åtaganden och skyldigheter som är möjliga att kontrollera under besöket.”

166    I kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006, till vilken det hänvisas i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, i vilken det redogörs för kommissionens slutliga ståndpunkt, anges att ”vad gäller kontrollerna med avseende på stödmottagarnas alla åtaganden  (vad gäller åtgärder för utvecklingen av miljövänligt jordbruk) som kan kontrolleras under uppdragstiden enligt artikel 61 förordning nr 445/2002, har dessa varit otillräckliga”.

167    I kommissionens skrivelse av den 3 oktober 2006 hänvisas det dessutom till punkt 3.2 i kommissionen skrivelse av den 4 juli 2005, som har följande lydelse:

”Såsom anges i artikel 69.3 i förordning (EG) nr 817/2004 ska kontrollerna på plats avse en stödmottagares alla åtaganden och skyldigheter avseende landsbygdsutveckling som är möjliga att kontrollera under besöket. På denna punkt får medlemsstaterna föreskriva att en stödmottagare som har valts ut inom ramen för en åtgärd för landsbygdsutveckling ska kontrolleras såvitt avser denna åtgärd och alla andra åtgärder. För kontrollen av dessa ska det uppställas krav på liknande expertis.

Vid kontrollen av akten påträffades ett fall i vilket en stödmottagare som hade beviljats två olika delåtgärder avseende miljövänligt jordbruk hade valts ut för en kontroll på plats avseende den ena av dessa åtgärder men inte avseende den andra under besöket på plats.

När de grekiska myndigheterna tillfrågades på denna punkt medgav de att kontrollen på plats bara hade avsett åtagandena inom ramen för den delåtgärd för vilken stödmottagaren hade valts ut och att den inte sträckte sig till andra möjliga ingripanden med avseende på samma åtgärd för landsbygdsutveckling som hade kommit jordbrukaren till del.”

168    Till bestridande av kommissionens bedömning i punkt 3.2 i kommissionen skrivelse av den 4 juli har Republiken Grekland enbart gjort gällande att den finansiella korrigering som tillämpades grundade sig på ett enda fall i vilket stödmottagaren inte hade kontrollerats med avseende på alla åtaganden och skyldigheter. Detta påstående vederlägger dock inte kommissionens konstateranden med avseende på denna stödmottagare.

169    Det följer av fast rättspraxis att när medlemsstaten inte förmår visa att kommissionens konstateranden är felaktiga, kommer dessa konstateranden följaktligen att kunna utgöra grund för allvarliga tvivel på huruvida ett adekvat och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder har införts (domstolens dom av den 28 oktober 1999 i mål C‑253/97, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I‑7529, punkt 7, och av den 24 februari 2005 i det ovan i punkt 48 nämnda målet, punkt 35). När felet väl har konstaterats vid slumpmässiga kontroller kan kommissionen således inte, mot bakgrund av den rättspraxis som nämns ovan, utesluta att oegentligheten i fråga kan vara mer allmänt utbredd.

170    Såvitt avser Republiken Greklands argument att kommissionen inte indikerade att det, såvitt avser den aktuella stödmottagaren, var möjligt att göra en samtidig kontroll av vederbörandes alla åtaganden och skyldigheter, erinrar tribunalen om att det är den berörda medlemsstaten som ska framlägga sådan bevisning enligt den rättspraxis som nämnts ovan i punkt 115. Republiken Grekland har inte styrkt att en sådan kontroll var omöjlig. Den har bara påstått – utan stöd i bevisning – att det den 15 april 2003, dagen för kontrollen på plats avseende iakttagandet av skyldigheten inom ramen för åtgärden avseende ”biologiskt jordbruk”, ”vete”, var omöjligt för medlemsstaten att kontrollera att alla skyldigheter och åtaganden knutna till åtgärden avseende ”förorening från nitrater”, vad gäller bomull, hade iakttagits, eftersom bomullssådden pågick. Denna argumentation från Republiken Greklands sida skiljer sig dessutom från den som användes vid förhandlingen, då nämnda medlemsstat anförde att sådana kontroller krävde att det samlades ihop en grupp av experter på bomull, förorening av vatten och program för miljövänligt jordbruk.

171    Tribunalen godtar således inte Republiken Greklands argumentation vad gäller kontrollerna av stödmottagarnas alla åtaganden och skyldigheter, och talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första delen av förevarande grund.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande av utrymmet för skönsmässig bedömning

172    Republiken Grekland har gjort gällande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den mån det strider mot proportionalitetsprincipen. Vid beräkningen av korrigeringen borde kommissionen bara ha beaktat regionen Larissa, åtgärderna avseende ”miljövänligt jordbruk” och de utgifter som verkställs efter den 3 oktober 2004.

173    Det följer av den fasta rättspraxis som nämnts ovan i punkt 72 att om kommissionen i stället för att underkänna samtliga utgifter har bemödat sig om att fastställa regler för att åstadkomma en differentierad behandling beroende på i vilken utsträckning kontrollerna är bristfälliga och hur stor risk de medför för EUGFJ, ankommer det på medlemsstaten att visa att kommissionens kriterier är godtyckliga och oskäliga.

174    I dokument nr VI/5330/97 anges dels att ”[o]m en eller flera grundläggande kontroller inte genomförs eller genomförs så bristfälligt eller så sällan att man med deras hjälp inte kan bedöma om en stödansökan är berättigad eller kan hindra oegentligheter är en korrigering på 10 procent berättigad, eftersom det i så fall skäligen kan antas att det har förelegat en hög risk för betydande förluster för EUGFJ”, dels att ”[o]m alla grundläggande kontroller har genomförts, men bristen gäller att det antal, den frekvens eller den utsträckning som föreskrivs i förordningarna inte har uppfyllts är en korrigering på 5 procent berättigad”.

175    Kommissionen har som motivering för de finansiella korrigeringar på 5 procent för åren 2003 och 2004 på området kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling hänvisat till de brister som konstaterats vid de grundläggande kontroller som räknats upp ovan i punkt 116.

176    Det framgår av prövningen av den tredje grundens första del, som avser den finansiella korrigering som kommissionen tillämpade på utgifterna på området kompletterande åtgärder för landsbygdsutveckling för åren 2003 och 2004 (se ovan punkterna 117–171), att Republiken Grekland inte har kunnat styrka att kommissionens konstateranden var oriktiga. Med hänsyn till vad som angetts ovan i punkterna 173–175 kan kommissionens beslut att tillämpa en korrigering på 5 procent inte anses strida mot proportionalitetsprincipen. Det ska för övrigt påpekas att unionsdomstolen redan har slagit fast att en tillämpning av en korrigering på 5 procent på grund av att det saknas ett tillförlitligt system för identifiering av jordbruksskiften är proportionerlig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2005 i det ovan i punkt 48 nämnda målet, punkt 100, av den 17 mars 2005 i det ovan i punkt 122 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 64, och av den 12 september 2007 i det ovan i punkt 122 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 78).

177    Tribunalen konstaterar dessutom att Republiken Grekland inte har anfört några omständigheter som gör det möjligt att anse att kommissionen inte rätteligen kunde dra slutsatsen att det förelåg en betydande risk för förluster för EUGFJ. Den har bara anfört att om den finansiella korrigeringen inte skulle anses oproportionerlig, så borde den enbart avse fallet med regionen Larissa, åtgärden avseende miljövänligt jordbruk och de utgifter som verkställts efter den 3 oktober 2004.

178    Såsom framgår av punkterna 160 och 161 ovan kan bristerna i kontrollerna i regionen Larissa emellertid inte innebära att det är uteslutet att dessa brister finns även i andra regioner. Det framgår dessutom av kommissionen skrivelse av den 3 oktober 2006, till vilken det hänvisats i punkt 16.3.5 i den sammanfattande rapporten, att bristerna i identifieringen av jordbruksskiftena och dubbelkontrollerna mot IAKS inte bara avser åtgärden angående miljövänligt jordbruk, utan även åtgärden angående ”beskogning av jordbruksmark”. Det framgår av punkterna 117–145 ovan att kommissionen inte grundade sitt beslut på felaktiga omständigheter när den konstaterade nämnda brister. Slutligen, såsom angetts ovan i punkterna 99 och 100, beräknas 24‑månadersperioden inte med utgångspunkt från kommissionen skrivelse av den 3 oktober 2006, som innehåller uppskattningen av utgifterna, utan från kommissionens skrivelse av den 4 juli 2005, genom vilken Republiken Grekland underrättades om resultaten av kontrollerna. Republiken Grekland kan således inte med framgång göra gällande att den finansiella korrigeringen på 5 procent bara borde avse de brister som konstaterats vad gäller regionen Larissa, den enda åtgärden avseende miljövänligt jordbruk och enbart de utgifter som verkställdes efter den 3 oktober 2004.

179    Härav följer att talan inte kan bifallas såvitt avser den andra delgrunden, och den kan således inte bifallas på någon del av förevarande grund.

3.     Den finansiella korrigering som tillämpades med avseende på den finansiella revisionen för år 2004

180    Republiken Grekland har anfört en enda grund, nämligen felaktig rättstillämpning, felaktig tillämpning av riktlinjerna i dokument nr VI/5330/97, felaktiga faktiska omständigheter, otillräcklig motivering, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och överskridande om utrymmet för skönsmässig bedömning.

181    Inom ramen för denna grund har Republiken Grekland i sak anfört att betalningsförseningarna var motiverade och att avsikten med dem uteslutande var att skydda gemenskapens finansiella intressen. Den har härav dragit slutsatsen att den tillämpade korrigeringen var uppenbart överdriven i förhållande till den skada som EUGFJ påstås ha lidit.

182    I artikel 4.2 i kommissionens förordning (EG) nr 296/96 av den 16 februari 1996 om de uppgifter som medlemsstaterna skall sända in för månatlig bokföring av de utgifter som finansieras genom garantisektionen vid EUGFJ, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1577/2001 av den 1 augusti 2001 (EGT L 209, s. 12), föreskrivs följande:

”Alla utbetalningar som verkställts utöver föreskrivna villkor eller tidsfrister kommer att bli föremål för en minskning i bokföringen inom ramen för förskott enligt följande regler:

a)       Om allt utom 4 % av utbetalningarna är verkställda enligt föreskrivna villkor och tidsfrister skall ingen minskning göras oavsett hur många månader förseningen gäller.

b)       Utöver marginalen på 4 %, skall alla utbetalningar som verkställts med en försening på upp till

–        en månad minskas med 10 %,

–        två månader minskas med 25 %,

–        tre månader minskas med 45 %,

–        fyra månader minskas med 70 %,

–        fem månader eller mer minskas med 100 %.

Om särskilda omständigheter rörande förvaltningen ändå har uppstått för vissa åtgärder eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl, kan kommissionen tillämpa avvikande stegring och/eller mindre procentsatser eller procentsatsen noll.

De minskningar som anges i den här artikeln skall genomföras enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 14 i förordning (EG) nr 2040/2000.”

183    Bestämmelsen i artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96 innebär enligt rättspraxis ett undantag och ska därför tolkas restriktivt (dom av den 12 september 2007 i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 115).

184    De utgifter för finansiering som ska belasta EUGFJ ska dessutom beräknas under antagandet att de frister som föreskrivs i tillämplig jordbrukslagstiftning har följts. När de nationella myndigheterna verkställer en betalning efter det att fristen har löpt ut, belastar den följaktligen EUGFJ, såsom framgår av fjärde skälet i förordning nr 296/96, icke berättigade utgifter som inte kan godtas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 1999 i det ovan i punkt 169 nämnda målet, punkt 126). Medlemsstaten är således skyldig att anpassa sitt kontrollsystem genom att beakta den frist som föreskrivs för utbetalningar av stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 september 2007 i det ovan i punkt 122 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 116).

185    Enligt punkt 17.1.5 i den sammanfattande rapporten, i vilken det redogörs för kommissionens slutliga ståndpunkt, tillämpades finansiella korrigeringar på grund av försenade betalningar med ett belopp av 5 279 881,28 euro.

186    Det ankommer på Republiken Grekland att styrka att villkoren i artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96 är uppfyllda, det vill säga att styrka att särskilda omständigheter rörande förvaltningen har uppstått för vissa åtgärder eller att påvisa goda skäl. Republiken Grekland ska särskilt styrka att förseningarna inte gick utöver rimliga tidsgränser (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 18 september 2003 i mål C‑331/00, Grekland mot kommissionen, REG 2003, s. I‑9085, punkt 117, och dom av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 39 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 372).

187    Tribunalen påpekar först och främst att Republiken Grekland inte har bestritt att betalningar har skett försent. Medlemsstaten har däremot kritiserat den tillämpade finansiella korrigeringen med hänvisning till att skälet till de försenade betalningarna var att det var nödvändighet att rätta till vissa fel i producenternas ansökningar genom att, i förekommande fall, göra extra kontroller.

188    I enlighet med vad kommissionen har påpekat konstaterar tribunalen först och främst att Republiken Grekland inte har gjort gällande att ”särskilda omständigheter rörande förvaltningen” låg till grund för förseningarna.

189    I artikel 4.2 i förordning nr 296/96 stadgas, förutom särskilda omständigheter rörande förvaltningen, rekvisitet ”om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl”.

190    Tribunalen konstaterar att Republiken Grekland inte har styrkt att ansökningarna verkligen innehöll fel i uppgifterna om producenterna, och det saknas därvid anledning att pröva huruvida nödvändigheten av att rätta till fel i producenternas ansökningar utgör ett ”gott skäl” för förseningen av betalningarna i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning nr 296/96. Enligt protokollet från den bilaterala diskussionen den 12 januari 2006 anmodade kommissionen de grekiska myndigheterna ”att inkomma med bevisning som styrker sanningsenligheten i skälen för förseningarna”. I skrivelsen av den 2 maj 2006 anförde Republiken Grekland visserligen stöd för sina påståenden, men det ska påpekas att medlemsstaten likväl inte har styrkt sanningsenligheten i de påstådda skälen för betalningsförseningarna.

191    Även om det verkligen fanns fel i producenternas ansökningar har Republiken Grekland inte styrkt att det var nödvändigt att utföra extra kontroller vilkas tidsutdräkt motiverade betalningsförseningarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 39 nämnda målet, punkt 375). Tribunalen påpekar härvid att syftet med marginalen på 4 procent enligt artikel 4.2 i förordning nr 296/96 är just att ge medlemsstaterna möjlighet att utföra extra kontroller utan att de utbetalningar som inte överskrider denna marginal påverkas av hur många månader förseningen gäller (dom av den 12 september 2007 i det ovan i punkt 122 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 116).

192    Tribunalen kan inte heller godta Republiken Greklands anmärkning avseende att det angripna beslutet är otillräckligt motiverat på grund av att kommissionen inte förklarade varför de skäl som Republiken Grekland hade åberopat för att motivera betalningsförseningarna inte beaktades.

193    Det kan nämligen konstateras att Opekepe i skrivelse av den 2 maj 2006 – efter det att kommissionen hade anmodat de grekiska myndigheterna att inkomma med bevisning för att de skäl som hade angetts som motivering för betalningsförseningarna var sanningsenliga – erinrade om skälen till betalningsförseningarna och i tabellform angav vilka fel som fanns i producenternas ansökningar under åren 2002 och 2003, dock utan att styrka felen genom konkreta faktiska omständigheter. I skrivelse av den 20 augusti 2007 påpekade kommissionen att de grekiska myndigheternas argument inte kunde godtas eftersom ”det inte har uppstått någon särskild omständighet rörande förvaltningen och eftersom [Republiken Grekland] inte har påvisat något gott skäl” och att de administrativa svårigheterna förvaltades genom marginalen på 4 procent enligt artikel 4.2 i förordning nr 296/96.

194    Enligt den rättspraxis som angetts ovan i punkt 60 kan Republiken Grekland således inte framgångsrikt göra gällande, med hänvisning till att kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten, att medlemsstaten inte blev tillräckligt informerad om skälen till varför kommissionen inte beaktade de omständigheter som hade anförts i skrivelsen av den 2 maj 2006 till stöd för de skäl som angetts för betalningsförseningarna. Det ska dessutom anmärkas att Republiken Grekland har haft möjlighet att göra sina rättigheter gällande, eftersom den i ansökan bestred just uttrycket ”administrativa svårigheter”, som kommissionen använde som beteckning för skälen till betalningsförseningarna.

195    Vad gäller Republiken Greklands anmärkning att den tillämpade korrigeringen uppenbart överstiger den skada som EUGFJ påstås ha lidit, erinrar tribunalen om att det är utrett att betalningar har skett för sent.

196    Enligt rättspraxis åligger det kommissionen att styrka att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna har åsidosatts. När detta åsidosättande styrkts, åligger det därefter medlemsstaten att i förekommande fall bevisa att kommissionen har dragit oriktiga slutsatser om de finansiella konsekvenserna av detta åsidosättande (domstolens dom av den 7 oktober 2004 i mål C‑153/01, Spanien mot kommissionen, REG 2004, s. I‑9009, punkt 67).

197    Republiken Grekland har i det aktuella fallet enbart motiverat betalningsförseningarna, dock utan att bestrida de finansiella konsekvenser som kommissionen fastställde mot bakgrund särskilt av bestämmelserna i artikel 4.2 i förordning nr 296/96, som angetts ovan i punkt 182. Medlemsstaten kan således inte framgångsrikt göra gällande att den finansiella korrigeringen är oproportionerlig.

198    Det ska slutligen påpekas att Republiken Grekland, såväl i sina skrivelser som vid förhandlingen, har anfört att kommissionen borde förpliktas att återbetala 20 006,27 euro motsvarande skillnaden mellan redan gjorda avdrag i samband med förskotten, som uppskattats till 5 299 887,55 euro, och det totala beloppet för den korrigering som kommissionen tillämpade, 5 279 881,28 euro. Tribunalen påpekar härvid att kommissionen beaktade denna skillnad i det angripna beslutet och att den är inskriven i den tabell som utgör bilaga till det angripna beslutet, närmare bestämt i kolumnen ”Finansiella konsekvenser”.

199    Förevarande grund ska således underkännas och talan ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

200    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Republiken Grekland ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (åttonde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

Truchot Martins Ribeiro Kanninen

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 5 juli 2012.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: grekiska.