Talan väckt den 17 juli 2006 - Air Liquide mot kommissionen

(Mål T-185/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Air Liquide SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna R. Saint Esteben och M. Pittie)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

slå fast att talan kan tas upp till sakprövning,

ogiltigförklara artikel 1 i) i kommissionens beslut K (2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/F/38.620 - Hydrogenperoxid och perborat), till den del det däri slås fast att Air Liquide har överträtt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet under perioden den 12 maj 1995-31 december 1997,

följaktligen ogiltigförklara artiklarna 2 f och 4 i kommissionens beslut K (2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006, till den del artiklarna rör Air Liquide, och

förplikta kommissionen att ersätta sökandens samtliga rättegångskostnader i målet.

Grunder och huvudargument

I förevarande talan yrkar sökanden att delar av kommissionens beslut K (2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006 i ärende COMP/F/38.620 - Hydrogenperoxid och perborat skall ogiltigförklaras. I nämnda beslut konstaterade kommissionen att de företag som beslutet är riktat till, däribland sökanden, har överträtt artikel 81.1 EG och artikel 53 i EES-avtalet genom att delta i en rad avtal och samordnade förfaranden, vilka bestod i informationsutbyte mellan konkurrenter och avtal om priser och produktionskapacitet samt övervakning av genomförandet av dessa avtal inom sektorn för hydrogenperoxid och natriumperborat.

Till stöd för sina yrkanden åberopar sökanden fyra grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att kommissionen ansåg att de omständigheter som den anförde för en presumtion om att Air Liquide har ett gemensamt och solidariskt ansvar för sitt dotterbolags agerande var tillräckliga med hänsyn till de kriterier som uppställs i rättspraxis. Kommissionen åsidosatte följaktligen de regler som är vägledande för att hålla ett moderbolag ansvarigt för dotterbolagets agerande och åsidosatte således artikel 81 EG.

Som andra grund hävdar sökanden att kommissionen otillbörligt kastade om bevisbördan, genom att i förhållande till Air Liquide felaktigt åberopa ansvarspresumtionen, och den åsidosatte därigenom sökandens rätt till försvar.

Som tredje grund gör sökanden gällande att, även om förstainstansrätten skulle anse att det var motiverat av kommissionen att presumera att Air Liquide skulle hållas ansvarigt för dotterbolaget Chemoxals agerande, kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet, genom att den inte behandlade någon av de omständigheter som Air Liquide anförde för att visa Chemoxals självständighet, och den kastade därigenom om denna presumtion om gemensamt och solidariskt ansvar, vilken endast är en presumtion som kan motbevisas.

Som fjärde grund hävdar sökanden att kommissionen vare sig i rättsligt eller i faktiskt hänseende har visat att den hade ett berättigat intresse av att vidta åtgärder mot sökanden i förfarandet, genom att - trots att preskriptionstiden för att påföra Air Liquide böter löpt ut - anta ett beslut i vilket det slogs fast att Air Liquide gjort sig skyldigt till en överträdelse av artikel 81.1 EG och artikel 53 i EES-avtalet. I avsaknad av ett sådant berättigat intresse hade kommissionen således inte behörighet att anta ett sådant beslut i förhållande till sökanden.

____________