DOMSTOLENS DOM (fjärde avdelningen)
den 2 december 2021 (*)
”Överklagande – Dumpning – Import av solfångarglas från Kina – Förordning (EG) nr 1225/2009 – Artikel 2.7 b och c – Status som ett företag som är verksamt under marknadsmässiga förhållanden – Avslag – Begreppet ’betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet’, i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen – Skatteförmåner”
I de förenade målen C‑884/19 P och C‑888/19 P,
angående överklaganden enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingetts den 3 respektive den 4 december 2019,
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av L. Flynn, T. Maxian Rusche och A. Demeneix, därefter av L. Flynn och T. Maxian Rusche, samtliga i egenskap av ombud,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, Anhui (Kina), företrätt av advokaterna Y. Melin och B. Vigneron,
sökande i första instans
GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH, Tschernitz (Tyskland), företrädd av R. MacLean, solicitor,
intervenient i första instans (C‑884/19 P)
och
GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH, Tschernitz (Tyskland), företrädd av R. MacLean, solicitor,
klagande
i vilket de andra parterna är:
Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd, Anhui (Kina), företrätt av advokaterna Y. Melin och B. Vigneron,
sökande i första instans
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av L. Flynn, T. Maxian Rusche och A. Demeneix, därefter av L. Flynn och T. Maxian Rusche, samtliga i egenskap av ombud,
svarande i först instans (C‑888/19P)
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden på tredje avdelningen, tillika tillförordnad ordförande på fjärde avdelningen K. Jürimäe (referent), samt domarna S. Rodin och N. Piçarra,
generaladvokat: G. Pitruzzella,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
och efter att den 8 juli 2021 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Europeiska kommissionen och GMB Glasmanufaktur Brandenburg GmbH (nedan kallat GMB) har i sina respektive överklaganden yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 24 september 2019, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T‑586/14 RENV, EU:T:2019:668) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 470/2014 av den 13 maj 2014 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av solfångarglas med ursprung i Republiken Kina (EUT L 142, 2014, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen).
Tillämpliga bestämmelser
Antidumpningsavtalet
2 Genom beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 3), godkände Europeiska unionens råd avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994, samt de avtal som återges i bilagorna 1–3 till detta avtal, bland vilka återfinns avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, 1994, s. 103; svensk specialutgåva, område 1, volym 38, s. 105) (nedan kallat antidumpningsavtalet).
3 I artikel 2 i antidumpningsavtalet anges de bestämmelser som reglerar ”[f]astställande av dumpning”.
Unionsrätt
4 Vid tidpunkten för omständigheterna i målet reglerades Europeiska unionens antagande av antidumpningsåtgärder i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, rättelse i EUT L 7, 2010, s. 22) (nedan kallad grundförordningen).
5 I skäl 6 till grundförordningen anges följande:
”När normalvärdet fastställs för länder utan marknadsekonomi, bör regler fastställas för val av ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi som ska användas för detta ändamål och, om det inte är möjligt att hitta ett lämpligt tredjeland, att föreskriva att normalvärdet får fastställas på någon annan godtagbar grund.”
6 I artikel 2.1–2.6 i denna förordning anges de regler som ska tillämpas vid fastställandet av normalvärdet.
7 I artikel 2.7 i förordningen föreskrivs följande:
”a) I fråga om import från länder utan marknadsekonomi [(bland annat Albanien, Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Nordkorea, Kirgizistan, Moldavien, Mongoliet, Tadjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan)], skall normalvärdet bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredje land med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredje land till andra länder, inbegripet gemenskapen, eller om detta inte är möjligt, på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller skall betalas i gemenskapen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal.
…
b) I fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från Folkrepubliken Kina, Vietnam och Kazakstan och alla länder som inte är marknadsekonomier men som är medlemmar i WTO den dag då undersökningen inleds ska normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6, om det på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som omfattas av undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i led c visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för tillverkaren eller tillverkarna i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten. Om så inte är fallet ska de regler som anges i led a tillämpas.
c) Ett krav enligt led b måste … innehålla tillräcklig bevisning att tillverkarna är verksamma under marknadsmässiga förhållanden, det vill säga om
– företagens beslut om priser, kostnader och insatsvaror, exempelvis vad gäller råmaterial, kostnader för teknik och arbetskraft, produktion, försäljning samt investeringar, fattas som svar på marknadssignaler som återspeglar utbud och efterfrågan och utan ett större statligt inflytande i detta hänseende, och kostnader för de viktigaste insatsvarorna återspeglar i stort sett marknadsvärden,
– företagen har en enda uppsättning räkenskaper som är föremål för en självständig revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål,
– företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning,
– de berörda företagen omfattas av lagar om konkurser och ägandeförhållanden som garanterar rättssäkerhet och stabila villkor för företag, och
– valutaomräkning sker till marknadskurser.
…”
Bakgrund till tvisten
8 Bakgrunden till tvisten kan såvitt framgår av den överklagade domen sammanfattas enligt följande.
9 Xinyi PV Products (Anhui) Holdings Ltd (nedan kallat Xinyi PV), ett bolag Kina, tillverkar och exporterar solfångarglas till unionen enligt vad som avses i den omtvistade förordningen. Bolagets enda aktieägare är bolaget Xinyi Solar (Hongkong) Ltd, som är etablerat i Hongkong (Kina) (nedan kallat XSolarHK), och är noterat på Hong Kongbörsen.
10 Inom ramen för det förfarande som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen ingav Xinyi PV den 21 maj 2013 en ansökan om att beviljas marknadsekonomisk status i den mening som avses i artikel 2.7 b och c i grundförordningen.
11 Efter att ha mottagit Xinyi PV:s svar på antidumpningsfrågeformuläret och på begäran om kompletterande upplysningar, genomförde kommissionen en kontroll av de upplysningar som hade lämnats till detta företags kinesiska säte mellan den 21 och den 26 juni 2013. I slutet av juni och i juli 2013 gav Xinyi PV in kompletterande upplysningar enligt en överenskommelse med kommissionen och på dennas begäran.
12 Genom skrivelse av den 22 augusti 2013 upplyste kommissionen Xinyi PV om att den inte ansåg sig kunna bifalla ansökan om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden; ansökan uppfyllde visserligen villkoren i första, andra, fjärde och femte strecksatserna i artikel 2.7 c i grundförordningen, men företaget uppfyllde däremot inte villkoren i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen (nedan kallad skrivelsen av den 22 augusti 2013). Kommissionen anmodade dessutom Xinyi PV att inkomma med sina synpunkter.
13 Xinyi PV yttrade sig den 1 september 2013 och invände mot kommissionens bedömning.
14 Genom skrivelse av den 13 september 2013 underrättade kommissionen Xinyi PV om sitt slutliga beslut att avslå dess ansökan om status som företag som verkar i en marknadsekonomi (nedan kallad skrivelsen av den 13 september 2013).
15 Det framgår av skrivelserna av den 22 augusti och den 13 september 2013, såsom de återgetts i utdrag i punkterna 63–65 i den överklagade domen, att avslaget grundades på övervägandet att Xinyi PV inte uppfyllde det kriterium för beviljande som anges i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, enligt vilket företagens tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte får vara föremål för någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet (nedan kallat det tredje kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status). Enligt kommissionen har Xinyi PV nämligen omfattats av två fördelaktiga skatteordningar, nämligen dels programmet ”2 Free 3 Halve”, vilket gör det möjligt för utländska bolag med begränsat ansvar att komma i åtnjutande av en total skattebefrielse (0 procent) under två år och därefter en skattesats på 12,5 procent, i stället för den normala skattesatsen på 25 procent, under de tre följande åren, dels skatteordningen för högteknologiska företag, med tillämpning av vilket bolaget är föremål för en reducerad skattesats på 15 procent, i stället för 25 procent.
16 Den 26 november 2013 antog kommissionen förordning (EU) nr 1205/2013 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 316, 2013, s. 8) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).
17 I skälen 34–47 i denna förordning erinrade kommissionen om skälen till att fyra företag eller koncerner som hade samarbetat i undersökningen, däribland Xinyi PV, hade nekats marknadsekonomisk status. Skäl 43 hade följande lydelse:
”Dessutom kunde ingen av de fyra exporterande tillverkarna, vare sig individuellt eller som grupp, visa att de inte omfattades av väsentlig snedvridning till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet. Därför uppfyllde dessa företag eller företagsgrupper inte kriterium 3 för marknadsekonomisk status. Alla fyra exporterande tillverkare eller grupper av exporterande tillverkare drog fördel av program för förmånlig skattebehandling.”
18 Den 13 maj 2014 antog kommissionen den omtvistade förordningen genom vilken den införde en slutgiltig antidumpningstull på import av solfångarglas tillverkade av Xinyi PV.
19 I skäl 34 i denna förordning bekräftade kommissionen de konstateranden som gjorts i skälen 34–47 i förordningen om preliminär tull, enligt vilka alla ansökningar om marknadsekonomisk status skulle avslås. I skäl 33 i den omtvistade förordningen angavs särskilt följande:
”[Xinyi PV] hävdade att de förmåner som erhålls genom systemet med förmånsbehandling i skattehänseende och bidrag inte utgör en betydande andel av företagets omsättning. I detta hänseende erinras det om att kommissionen bemötte både detta och andra argument redan i [skrivelsen av den 13 september 2013], i vilken kommissionen informerade den berörda parten om sitt beslut avseende ansökan om marknadsekonomisk status. Där betonades särskilt att denna förmåns karaktär gör att den absoluta förmån som erhållits under undersökningsperioden saknar relevans för bedömningen av om snedvridningen är ’betydande’. Denna invändning avvisas således.”
Förfarandet före överklagandet och den överklagade domen
20 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 augusti 2014 väckte Xinyi PV Giant talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen i den del bolaget berördes. Till stöd för sin talan åberopade Xinyi PV fyra grunder. Den första grunden var uppdelad i två delar och avsåg åsidosättande av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
21 Genom dom av den 16 mars 2016, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T‑586/14, EU:T:2016:154), biföll tribunalen talan såvitt avsåg den första grundens första del med motiveringen att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när den fann att snedvridningen till följd av de skatteförmåner som de kinesiska myndigheterna beviljat Xinyi PV var en ”följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet”. Utan att pröva den andra delgrunden ogiltigförklarade tribunalen följaktligen den omtvistade förordningen i den del den avsåg Xinyi PV.
22 Denna dom upphävdes genom domstolens dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings (C‑301/16 P, EU:C:2018:132), med motiveringen att tribunalen hade gjort sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning vid tolkningen av villkoret avseende förekomsten av en snedvridning ”till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet” i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen. Domstolen återförvisade målet till tribunalen och förordnade att beslut om rättegångskostnader skulle anstå.
23 Efter det att målet hade återförvisats till tribunalen återupptog tribunalen förfarandet. Xinyi PV, kommissionen och GMB yttrade sig över vilka konsekvenser domen av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings (C‑301/16 P, EU:C:2018:132) skulle få för lösningen av tvisten och besvarade tribunalens frågor skriftligen. En ny förhandling hölls.
24 I den överklagade domen biföll tribunalen talan såvitt avsåg den andra delen av Xinyi PV:s första grund med motiveringen att kommissionens avslag på bolagets ansökan om marknadsekonomisk status var behäftat med en uppenbart oriktig bedömning av huruvida det förelåg en betydande snedvridning av företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation. Tribunalen ogiltigförklarade således den omtvistade förordningen utan att pröva de tre övriga grunder som bolaget hade åberopat.
Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden
25 Kommissionen har i sitt överklagande i mål C‑884/19 P yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– ogilla talan i första instans såvitt avser den första grunden,
– återförvisa målet till tribunalen för att den ska pröva den andra, den tredje, den fjärde och den femte grunden för talan, och
– förordna att frågan om rättegångskostnader i förevarande instans och de tidigare instanserna i denna instans ska anstå, det vill säga i första instans och i det föregående överklagandet.
26 GMB har i sitt överklagande i mål C‑888/19 P yrkat att domstolen ska
– upphäva den överklagade domen,
– ogilla överklagandet såvitt avser den andra delen av den första grunden för talan vid tribunalen,
– återförvisa målet till tribunalen för prövning av övriga grunder för talan i första instans, och
– förplikta Xinyi PV att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit i förevarande mål samt i förfarandet i första instans och i det föregående överklagandet.
27 Xinyi PV har i sin svarsskrivelse yrkat att domstolen ska
– ogilla de båda överklagandena, och
– förplikta kommissionen och GMB att ersätta rättegångskostnaderna.
28 Domstolens ordförande beslutade den 11 mars 2020 att förena målen C‑884/19 P och C‑888/19 P beträffande det muntliga förfarandet och domen.
Prövning av överklagandena
29 Kommissionen och GMB har till stöd för sina respektive överklaganden åberopat tre grunder som i huvudsak överlappar varandra. Den första grunden avser felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen och fördelningen av bevisbördan. Den andra grunden avser felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av denna bestämmelse och den tredje grunden avser rättegångsfel.
30 Domstolen ska först pröva de första grunderna som har åberopats till stöd för förevarande överklaganden.
Parternas argument
31 Genom den första grunden för överklagandet i mål C‑884/19 P och den första grundens första del i mål C‑888/19 P har kommissionen respektive GMB i huvudsak gjort gällande att tribunalen, i punkterna 55–61, 67 och 68 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen och, enligt kommissionen, av artikel 2.7 b i samma förordning. Genom den första grundens andra del i mål C‑888/19 P har GMB dessutom gjort gällande att tribunalen, i punkterna 68, 69 och 72 i domen, gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller fördelningen av bevisbördan vid tillämpningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i nämnda förordning.
32 Kommissionen har, genom den första grunden för överklagandet, och GMB, genom den första grundens första del, gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den vid tolkningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen beaktade de omständigheter som räknades upp vid beräkningen av normalvärdet i artikel 2.1–2.6 i denna förordning och slog fast att det fanns ett samband mellan den betydande snedvridningen av företagets ekonomiska situation och de faktorer som hänför sig till den berörda produkten.
33 Kommissionen och GMB har för det första påpekat att tribunalen felaktigt har kastat om den logiska ordningen för stegen i fastställandet av normalvärdet i en undersökning avseende Kina. I motsats till tribunalens synsätt saknar artikel 2.1–2.6 i grundförordningen betydelse för tolkningen av artikel 2.7 b och c tredje strecksatsen i denna förordning. Dess tillämpning inom ramen för en undersökning som avser Kina är nämligen följden av att villkoren i artikel 2.7 c i nämnda förordning, som kombinerar makroekonomiska och mikroekonomiska indikatorer, är uppfyllda. Bland dessa är det endast det kriterium som avses i första delen av artikel 2.7 c första strecksatsen i samma förordning som kräver en konkret påverkan på priserna och kostnaderna.
34 Dessutom har domstolen redan slagit fast, i domen av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal (C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkterna 47–50 och 53), att artikel 2.7 i grundförordningen återspeglar ett synsätt som är specifikt för unionens rättsordning. Det kan således inte anses föreligga någon överensstämmelse mellan denna bestämmelse och artikel 2 i antidumpningsavtalet, vilken har införlivats med unionens rättsordning genom artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.
35 För det andra anser kommissionen och GMB att tribunalen, i punkterna 58 och 59 i den överklagade domen, felaktigt motiverade sin tolkning med förteckningen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, vilken avser snedvridningar ”särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning”.
36 Såsom tribunalen angav i punkt 59 i den överklagade domen är denna förteckning endast vägledande.
37 Under alla omständigheter anser kommissionen att bland uppgifterna i nämnda förteckning nämns endast byteshandel i artikel 2.3 andra stycket i grundförordningen, utan att för övrigt ingå bland de faktorer som använts för att beräkna normalvärdet enligt den metod som fastställs i artikel 2.1–2.6 i denna förordning.
38 I sin svarsskrivelse i mål C‑884/19 P har GMB tillagt att de omständigheter som räknas upp i den vägledande förteckningen avser faktorer som har en direkt inverkan på ett företags ekonomiska situation snarare än dess produktionskostnader, vilket innebär att dessa omständigheter inte kan motivera sambandet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen. Tribunalen har dessutom underlåtit att ge en tillräcklig motivering till den jämförelse som gjorts mellan denna bestämmelse och artikel 2.7 c tredje strecksatsen i förordningen.
39 För det tredje anser kommissionen och GMB att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 59–61 i den överklagade domen, genom att analogt tillämpa domen av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group (C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkterna 79–82). I den domen inskränkte sig domstolen till att tolka den första delen av artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen. Denna bestämmelses ordalydelse och syfte skiljer sig emellertid från ordalydelsen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i denna förordning.
40 För det fjärde har kommissionen och GMB i huvudsak påpekat att tribunalens tolkning fråntar artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen en del av sin ändamålsenliga verkan. Unionslagstiftaren har nämligen i denna bestämmelse uppställt två olika kriterier, nämligen dels förekomsten av betydande snedvridningar av produktionskostnaderna för ett bolag som ansöker om marknadsekonomisk status, dels förekomsten av betydande snedvridningar av dess finansiella situation. Tribunalens tolkning innebär emellertid att förekomsten av en betydande snedvridning av den finansiella situationen är beroende av att det visas att denna snedvridning medför en betydande snedvridning av produktionskostnaderna.
41 Kommissionen har i detta sammanhang understrukit att kriteriet avseende den finansiella situationen är vittgående och omfattar en helhetsbedömning som inte nödvändigtvis är nära knuten till produktionskostnaderna eller priserna. Unionslagstiftaren har således antagit att om den finansiella situationen är föremål för betydande snedvridningar, är företaget inte verksamt under marknadsmässiga förhållanden, varför dess kostnader eller priser kan snedvridas i sin helhet. Så är fallet när företaget är befriat från skatt.
42 För det femte anser kommissionen att artikel 2.7 c fjärde och femte strecksatserna i grundförordningen stöder dess tolkning av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i denna förordning. De kriterier som avses i fjärde och femte strecksatserna är abstrakta och kräver inte någon bedömning av den faktiska inverkan på möjligheten att beräkna normalvärdet på grundval av punkterna 1–6 i denna artikel. Vidare skulle ett beaktande av förhållandet ”undantag från skatteplikt/omsättning” leda till omotiverad diskriminering mellan dem som gynnas av samma skatteåtgärd.
43 GMB har även hänvisat till strukturen i artikel 2.7 c i grundförordningen för att understryka att de fem strecksatserna i denna bestämmelse innehåller specifika kriterier. Härav följer att den ekonomiska situationen utgör en faktor som har samband med tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten.
44 I den andra delen av den första grunden för överklagandet i mål C‑888/19 P har GMB gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkterna 68, 69 och 72 i den överklagade domen, genom att slå fast att kommissionen borde ha lämnat utförligare förklaringar i sitt beslut att avslå Xinyi PV:s ansökan om att beviljas marknadsekonomisk status, genom att ta upp den konkreta inverkan av snedvridningen av bolagets finansiella situation. Tribunalen överförde därigenom felaktigt bevisbördan för att villkoren för beviljande av marknadsekonomisk status var uppfyllda på kommissionen, trots att denna bevisbörda enligt domstolens praxis åvilar den part som ansöker om sådan status. Enligt GMB ankom det, i motsats till vad som anges i punkterna 72 och 73 i den överklagade domen, på Xinyi PV att visa att de aktuella förmånliga skatteordningarna inte innebar någon betydande snedvridning av bolagets ekonomiska situation, och inte på kommissionen att visa motsatsen, eftersom kommissionen endast var skyldig att bedöma den bevisning som Xinyi PV hade lagt fram, vilket den för övrigt gjorde i förevarande fall.
45 Xinyi PV har bestritt alla dessa argument.
46 Xinyi PV har för det första uppfattat kommissionens argument på så sätt att formuleringen ”i fråga om tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten” i artikel 2.7 b i grundförordningen, enligt kommissionen endast avser den första delen av det första kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status som avses i artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen. En sådan tolkning skulle strida mot själva ordalydelsen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i nämnda förordning, som särskilt avser produktionskostnaderna för den likadana produkten. Kommissionen har för övrigt underlåtit att förklara syftet med de andra fyra kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status, om det inte är att ge en exportör tillåtelse att tillämpa de inhemska kostnaderna och försäljningspriserna i Kina under undersökningsperioden, om dessa kostnader och försäljningspriser kan användas för att beräkna normalvärdet. Kommissionen har tolkat dessa andra kriterier utan att sätta dem i samband med syftet med artikel 2.7 b och c i grundförordningen.
47 Xinyi PV anser för det andra att tribunalen i förevarande mål med rätta kunde dra en parallell till det mål som avgjordes genom domen av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group (C‑337/09 P, EU:C:2012:471). I båda dessa ärenden har unionsinstitutionerna nämligen avstått från att pröva den bevisning som lagts fram till stöd för en ansökan om marknadsekonomisk status.
48 Liksom vid tillämpningen av artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen ska kommissionen dessutom alltid, inom ramen för den tredje strecksatsen i denna bestämmelse, bedöma inverkan av snedvridningen eller icke-snedvridningen på tillverkarens priser eller kostnader. Den kan inte nöja sig med en abstrakt och vag bedömning.
49 Vad för det tredje gäller argumentationen om den ändamålsenliga verkan av uttrycket ”finansiell situation” i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, har Xinyi PV genmält att om en betydande snedvridning av ett bolags finansiella situation påverkar dess priser snarare än dess kostnader, skulle tribunalens tolkning inte frånta dessa begrepp deras ändamålsenliga verkan.
50 Vad för det fjärde gäller artikel 2.7 c fjärde och femte strecksatserna i grundförordningen är det uppenbart att den omständigheten, som är relevant inom ramen för fjärde strecksatsen i denna bestämmelse, att ett bolag inte omfattas av ett konkursförfarande snedvrider dess kostnader och priser. På samma sätt skulle en eventuell vinst, som är relevant inom ramen för femte strecksatsen i nämnda bestämmelse, av en förmånligare växelkurs än marknadsräntan vid köp eller försäljning av utländsk valuta få återverkningar på bolagets kostnader respektive priser.
51 Kommissionen och GMB har i sin replik och duplik i mål C‑884/19 P genmält att det inte finns något allmänt krav som är gemensamt för de fem kriterierna för beviljande av marknadsekonomisk status i de fem strecksatserna i artikel 2.7 c i grundförordningen och som kräver att det visas att produktionskostnaderna verkligen har snedvridits.
52 Kommissionen har i detta avseende bland annat understrukit att kravet på att marknadsekonomiska förhållanden ska gälla för den berörda tillverkaren när det gäller tillverkning och försäljning av en likadan produkt, med hänsyn till ordalydelsen i artikel 2.7 b och c i grundförordningen, inte innehåller någon hänvisning till tillverkningskostnaderna eller till att det inte föreligger någon verklig snedvridning av dessa kostnader. Kommissionen och GMB anser således att detta krav endast avser det sammanhang i vilket tillverkaren är verksam, medan de fem kriterier som räknas upp i artikel 2.7 c i förordningen rör olika aspekter av detta sammanhang. Xinyi PV har för övrigt medgett att det fjärde och det femte kriteriet automatiskt påverkar kostnaderna. Enligt kommissionen och GMB borde detsamma gälla det tredje kriteriet.
53 Kommissionen har vidare påpekat att det inte går att göra någon annan tolkning av syftet med artikel 2.7 i grundförordningen, som är att undvika att hänsyn tas till gällande priser och kostnader i länder utan marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar inte är det normala resultatet av marknadskrafterna. Det rör sig således om en inledande bestämmelse, medan de kriterier som anges i artikel 2.7 c i denna förordning syftar till att fastställa huruvida ett företag som ansöker om marknadsekonomisk status endast omfattas av normala marknadskrafter. Denna inledande karaktär skulle förvanskas om det fanns anledning att, såsom tribunalen gjorde, göra samtliga dessa kriterier beroende av att det visas att det har haft en faktisk inverkan på produktionskostnaderna för varje specifik produkt som tillverkas och exporteras av företaget under varje undersökningsperiod.
54 GMB har tillagt att kommissionens beslutspraxis bekräftar möjligheten att neka marknadsekonomisk status med stöd av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen på grund av snedvridningar som endast påverkar den berörda aktörens ekonomiska situation, till exempel på grund av att det finns en förmånlig skatteordning. Det framgår dessutom av tribunalens praxis att artikel 2.1–2.6 och artikel 2.7 i denna förordning utgör två olika regelverk.
Domstolens bedömning
Inledande synpunkter
55 Vad gäller artikel 2.7 i grundförordningen påpekar domstolen att denna bestämmelse, som genomför det som anges i skäl 6 i denna förordning, inrättar en särskild ordning innehållande detaljerade regler för beräkning av normalvärdet för import från länder utan marknadsekonomi (se, analogt, dom av den 16 juli 2015, kommissionen/Rusal Armenal, C‑21/14 P, EU:C:2015:494, punkt 47).
56 Domstolen erinrar om att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet – enligt artikel 2.7 a i grundförordningen – med avvikelse från de regler som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i den förordningen, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi, det vill säga enligt metoden med ett jämförbart land. Syftet med denna bestämmelse är således att undvika att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller i ett land som inte tillämpar marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar i sådana länder inte utgör det normala resultatet av marknadskrafterna (dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 64 och där angiven rättspraxis).
57 Enligt artikel 2.7 b i grundförordningen ska emellertid, i fråga om antidumpningsundersökningar rörande import från bland annat Kina, normalvärdet bestämmas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i den förordningen och således inte enligt metoden med ett jämförbart land, om det – på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från en eller flera tillverkare som är föremål för undersökningen och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i artikel 2.7 c i samma förordning – visas att marknadsekonomiska förhållanden råder för den eller de tillverkarna vad gäller tillverkning och försäljning av den ifrågavarande likadana produkten. (dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
58 Såsom framgår av de olika förordningar från vilka artikel 2.7 b i grundförordningen härrör, syftar denna anordning till att göra det möjligt för tillverkare som omfattas av marknadsekonomiska villkor som uppkommit i bland annat Kina, att beviljas status som motsvarar deras individuella situation i stället för med avseende på det land där de är etablerade (dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 66 och där angiven rättspraxis).
59 Bevisbördan åvilar således den tillverkare som vill erhålla marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i grundförordningen. I artikel 2.7 c första stycket i grundförordningen anges nämligen att en sådan tillverkares ansökan måste innehålla tillräcklig bevisning, såsom denna specificeras i sistnämnda bestämmelse, för att tillverkaren är verksam under marknadsmässiga förhållanden. Följaktligen åligger det inte unionsinstitutionerna att bevisa att tillverkaren inte uppfyller de villkor som föreskrivits för att tillerkännas sådan status. Det åligger däremot dessa institutioner att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den aktuella tillverkaren är tillräckliga för att styrka att villkoren i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda och att denne kan beviljas marknadsekonomisk status. Det åligger vidare unionsdomstolen att pröva huruvida något uppenbart fel begåtts vid den bedömningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2012, Brosmann Footwear (HK) m.fl./rådet, EU:C:2012:53, punkt 32, och dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 67 och där angiven rättspraxis).
60 Det är i förevarande mål fastslaget att Xinyi PV:s ansökan om att beviljas marknadsekonomisk status avslogs av det enda skälet att bolaget inte hade styrkt att det uppfyllde det tredje kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status som anges i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
61 Enligt den bestämmelsen ska den ifrågavarande tillverkaren förebringa tillräcklig bevisning för att styrka att företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet, särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning.
62 Det framgår av den bestämmelsens lydelse att två kumulativa villkor ställs upp. Det ena avser huruvida det föreligger en betydande snedvridning av tillverkningskostnaderna och den finansiella situationen för företaget i fråga. Det andra avser att denna snedvridning uppkommit till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet (dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 70 och där angiven rättspraxis).
63 Den överklagade domen avser endast det första av dessa villkor, eftersom tribunalen ansåg att kommissionen hade gjort en uppenbart oriktig bedömning härvidlag.
64 I detta avseende fann tribunalen i punkt 55 i den överklagade domen att de kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen, med hänsyn till ordalydelsen i artikel 2.7 b i samma förordning, avser tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten. Tribunalen fann att denna precisering gjordes mot bakgrund av artikel 2 i nämnda förordning, i vilken reglerna för beräkning av normalvärdet fastställs, och slog i punkt 57 i den överklagade domen fast att samtliga kriterier i artikel 2.7 c i samma förordning ”är uttryck för dennes vilja att kontrollera att den näringsidkare som ansöker om ställning som företag som är verksamt under marknadsekonomiska förhållanden – med avseende på produktionen och försäljningen av den berörda liknande produkten – är verksam i enlighet med de principer som gör det möjligt att beräkna ett normalvärde”.
65 Det var mot denna bakgrund som tribunalen, i punkterna 58–61 i den överklagade domen, tolkade artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen så, att när det gäller omständigheter eller åtgärder som rör företagets ekonomiska situation i allmänhet, ska kommissionen, mot bakgrund av de omständigheter som framkommit under det administrativa förfarandet, bedöma huruvida dessa omständigheter eller åtgärder verkligen har gett upphov till en betydande snedvridning av de faktorer som är avgörande för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten.
66 I förevarande fall fann tribunalen, i punkterna 66–72 i den överklagade domen, att kommissionen inte kunde stödja sig enbart på den skatteförmån som Xinyi PV åtnjöt och på den omständigheten att denna förmån kunde locka investerare i sitt kapital, för att inte tillämpa det tredje kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status. Tribunalen påpekade i punkt 67 i den överklagade domen att dessa skäl på sin höjd avser företagets ekonomiska situation ur en abstrakt synvinkel – utan samband med de omständigheter som är uttryckligen angivna i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen eller med andra omständigheter hänförliga till produktion och försäljning av den berörda likadana produkten – vars betydande snedvridning till följd av den omtvistade förmånen skulle undergräva möjligheten att på ett giltigt sätt kunna beräkna normalvärdet enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.
67 Det följer av dessa påpekanden att tribunalen i huvudsak tolkade artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen så, att förekomsten av en betydande snedvridning av den berörda tillverkarens totala ekonomiska situation kan leda till att kommissionen avslår en ansökan om marknadsekonomisk status endast om denna snedvridning påverkar tillverkningen eller försäljningen av den berörda likadana produkten, vilket det ankommer på kommissionen att bedöma.
68 Genom den första grunden för överklagandet i mål C‑884/19 P och den första grundens första del i mål C‑888/19 P har kommissionen och GMB bestritt denna tolkning, vilken enligt deras uppfattning innehåller flera fall av felaktig rättstillämpning. Genom den andra delen av den första grunden för överklagandet i sistnämnda mål har GMB även kritiserat tribunalen för att felaktigt ha kastat om bevisbördan.
69 Tribunalen kommer därför att pröva dessa båda påståenden i tur och ordning.
Grunderna avseende felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen
70 Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 12 september 2019, kommissionen/Kolachi Raj Industrial, C‑709/17 P, EU:C:2019:717, punkt 82 och där angiven rättspraxis).
71 Det är mot bakgrund av denna rättspraxis som domstolen ska tolka artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, i vilken det tredje kriteriet för att beviljas marknadsekonomisk status anges, och närmare bestämt villkoret att det berörda företagets tillverkningskostnader och ekonomiska situation ska vara föremål för en betydande snedvridning.
72 Vad för det första gäller bokstavstolkningen av detta villkor ska det erinras om att den berörda tillverkaren, såsom framgår av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen och av punkt 61 i förevarande dom, ska lägga fram tillräcklig bevisning för att styrka att dess ”tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för betydande snedvridningar”.
73 Användningen av konjunktionen ”och” innebär otvetydigt att det ankommer på producenten att visa dels att det inte föreligger någon betydande snedvridning av tillverkningskostnaderna, dels att det inte föreligger någon betydande snedvridning av dess ekonomiska situation. Nämnda villkor är således grundat på två kumulativa och separata undervillkor.
74 Denna omständighet innebär att marknadsekonomisk status inte kan beviljas om ett av dessa undervillkor inte är uppfyllt, oavsett om det rör sig om villkoret att det inte får förekomma betydande snedvridningar av den berörda tillverkarens tillverkningskostnader eller villkoret att tillverkarens ekonomiska situation inte i väsentlig grad snedvrids, till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.
75 Enligt tribunalens tolkning är en förutsättning för att en ansökan om marknadsekonomisk status ska kunna avslås på grund av att det föreligger en betydande snedvridning av den berörda tillverkarens ekonomiska situation, i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, att denna snedvridning påverkar tillverkningen och försäljningen av den berörda likadana produkten. Denna tolkning, såsom den redovisas i punkterna 64–67 i förevarande dom, innebär att dessa kumulativa och separata undervillkor blandas ihop och att det inte nämns någon väsentlig snedvridning av den berörda finansiella situationen.
76 Den omständigheten att denna bestämmelse innehåller en förteckning över parametrar som kan ge upphov till snedvridningar som omfattas av dess tillämpningsområde, ”särskilt vad gäller avskrivning av tillgångar, andra nedskrivningar, byteshandel och betalning genom skuldavskrivning”, motsäger inte denna tolkning.
77 Förutom att användningen av adverbet ”särskilt” visar, såsom tribunalen med rätta har påpekat i punkt 59 i den överklagade domen, att denna förteckning endast är vägledande, fastställer den inte något uttryckligt samband mellan de parametrar som anges däri och de faktorer som beaktats vid beräkningen av normalvärdet enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen.
78 Härav följer att artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen, med hänsyn till dess ordalydelse, inte innehåller någon uppgift som syftar till att koppla bedömningen av huruvida det föreligger en betydande snedvridning av den berörda tillverkarens ekonomiska situation till dess produktionskostnader eller relevanta faktorer vid fastställandet av normalvärdet med tillämpning av artikel 2.1–2.6 i denna förordning.
79 Tvärtom låter denna lydelse förstå att det tredje kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status avser den ekonomiska situation som den berörda tillverkaren i vid bemärkelse befinner sig i och inte nödvändigtvis i snäv bemärkelse avser produktionskostnaderna eller priserna.
80 Tribunalens tolkning strider följaktligen, såsom kommissionen och GMB har gjort gällande, mot den klara ordalydelsen i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
81 För det andra vederlägger även sammanhanget och systematiken i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen tribunalens tolkning och ger stöd åt den tolkning som redovisats i punkt 79 ovan.
82 Vad för det första gäller det nära samband som tribunalen slog fast mellan denna bestämmelse och artikel 2.1–2.6 i grundförordningen, erinrar domstolen om att det i artikel 2.7 i denna förordning, enligt den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 55–57 i denna dom, fastställs en särskild ordning som utgör ett undantag från de allmänna reglerna för beräkning av normalvärdet i artikel 2.1–2.6 i nämnda förordning. Detta särskilda system är tillämpligt på import från länder utan marknadsekonomi.
83 Detta särskilda system grundar sig emellertid i princip på metoden med jämförbart land i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen, vilken enligt artikel 2.7 b och c i grundförordningen ska fortsätta att gälla automatiskt även i antidumpningsundersökningar avseende import från bland annat Kina. Det är endast om en kinesisk tillverkare visar att den uppfyller samtliga fem villkor i artikel 2.7 c i nämnda förordning som denna metod inte kommer att tillämpas på denna tillverkare och som kommissionen är skyldig att beräkna normalvärdet för denna tillverkare, i enlighet med den metod som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i samma förordning, för import från länder med marknadsekonomi (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 80).
84 När det gäller en antidumpningsundersökning avseende import från Kina förutsätter tillämpningen av de allmänna bestämmelserna i artikel 2.1–2.6 i grundförordningen att samtliga villkor som föreskrivs i artikel 2.7 b och c i denna förordning är uppfyllda.
85 Genom att i punkterna 57 och 61 i den överklagade domen uppställa som villkor för tillämpningen av artikel 2.7 c i grundförordningen att det på den berörda tillverkarens nivå görs en analys av huruvida tillverkaren är verksam i enlighet med principer som möjliggör en beräkning av normalvärdet eller om tillämpningen av dessa allmänna bestämmelser skulle ge upphov till artificiella resultat, förväxlade tribunalen de ordningar som fastställts i artikel 2.1–2.6 respektive artikel 2.7 i grundförordningen, och missuppfattade således systematiken i dessa bestämmelser.
86 I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 61 i den överklagade domen kan en sådan tolkning inte heller grundas på en analogi med punkt 82 i domen av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group (C-337/09 P, EU:C:2012:471), i vilken domstolen slog fast, vad gäller artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen, i vilken det första kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status anges, att frågan om huruvida det rör sig om ett större statligt inflytande över nämnda beslut eller ej ska prövas mot bakgrund av bestämmelsens syfte, vilket är att säkerställa att tillverkaren verkar i en marknadsekonomi, och särskilt att de kostnader som denna får vidkännas och det pris som tas ut följer av de fria marknadskrafterna
87 Det första kriteriet för att bevilja marknadsekonomisk status, som anges i artikel 2.7 c första strecksatsen i grundförordningen, avser emellertid uttryckligen tillverkarens beslut om priser och kostnader för insatsvaror (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group, C‑337/09 P, EU:C:2012:471, punkt 79), till skillnad från det tredje kriteriet för beviljande av marknadsekonomisk status som är i fråga i förevarande mål. Under alla omständigheter har domstolen i domen av den 19 juli 2012, rådet/Zhejiang Xinan Chemical Industrial Group (C‑337/09 P, EU:C:2012:471), inte fastställt något direkt samband mellan de villkor för att bevilja marknadsekonomisk status som föreskrivs i artikel 2.7 c i grundförordningen och bestämmelserna i artikel 2.1–2.6 i denna förordning.
88 För det andra följer det visserligen, såsom tribunalen påpekade i punkt 54 i den överklagade domen, av artikel 2.7 b i grundförordningen att det för att beviljas marknadsekonomisk status krävs att det, på grundval av korrekt underbyggda ansökningar från den berörda tillverkaren och i enlighet med de kriterier och förfaranden som anges i artikel 2.7 c i samma förordning, visas att ”marknadsekonomiska förhållanden råder för [denna tillverkare] i samband med produktion och försäljning av den berörda likadana produkten”.
89 I motsats till vad tribunalen slog fast i punkterna 55 och 57 i den överklagade domen går det emellertid inte av detta att dra slutsatsen att samtliga fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen avser tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten, i den utsträckning som tredje strecksatsen i denna bestämmelse kräver, såsom antyds i punkt 60 i denna dom, att kommissionen, när det gäller åtgärder som i allmänhet rör företagets ekonomiska situation, även ska bedöma huruvida dessa åtgärder verkligen har en betydande inverkan på den berörda likadana produkten.
90 Det finns nämligen ingenting i strukturen i artikel 2.7 c i grundförordningen som tyder på att vart och ett av de fem kriterier som anges i denna bestämmelse ska bedömas uttryckligen i förhållande till de faktorer som direkt påverkar tillverkningen och försäljningen av den berörda likadana produkten. Det ska således påpekas, såsom generaladvokaten gjort i punkt 67 i sitt förslag till avgörande, att bland dessa kriterier återfinns bland annat kriterierna i fjärde och femte strecksatserna i nämnda bestämmelse, vilka rör vem som omfattas av lagar om konkurs, äganderätt och valutahandel. Dessa kriterier saknar per definition direkt samband med tillverkning och försäljning av den berörda likadana produkten, även om det, såsom samtliga parter i förevarande mål om överklagande för övrigt är överens om, kan antas att dessa faktorer indirekt kan påverka den berörda tillverkarens kostnader och priser.
91 På motsvarande sätt ska, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, kriteriet avseende förekomsten av en betydande snedvridning av den ekonomiska situationen för den berörda tillverkaren, med hänsyn till dess allmänna ordalydelse och med hänsyn till systematiken i artikel 2.7 c i grundförordningen, förstås så, att det i vid mening avser alla åtgärder, även om de är av allmän karaktär, såsom förmånliga skatteordningar, vilka medför en betydande snedvridning av tillverkarens ekonomiska situation. Detta gäller i än högre grad då det kan antas att sådana åtgärder, om de föreligger, kan snedvrida nämnda tillverkarens kostnader och priser, utan att detta påverkar den berörda tillverkarens möjlighet att lägga fram motbevisning.
92 För det tredje är en sådan tolkning även förenlig med syftet med den särskilda ordning som inrättats genom artikel 2.7 i grundförordningen och som det erinrats om i punkterna 56 och 58 i förevarande dom.
93 Denna bestämmelse syftar nämligen till att undvika att hänsyn tas till de priser och kostnader som gäller i länder utan marknadsekonomi, eftersom dessa parametrar inte är det normala resultatet av normala marknadskrafter, och detta, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 69 i sitt förslag till avgörande, oberoende av om de följder som åtgärderna, som leder till en snedvridning av de parametrar som är kännetecknande för en marknadsekonomi, får på priserna och kostnaderna för den likadana produkten är direkta eller indirekta.
94 Av det ovan anförda följer att tribunalens tolkning av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen bygger på en felaktig rättstillämpning, eftersom den strider mot bestämmelsens klara ordalydelse och inte beaktar det rättsliga sammanhanget, den allmänna systematiken och syftet med bestämmelsen.
95 Överklagandet i mål C‑884/19 P ska således bifallas såvitt avser den första grunden och den första delen av den första grunden i mål C‑888/19 P.
Den påstådda felaktiga rättstillämpningen vad gäller fördelningen av bevisbördan
96 Genom den första grundens andra del har GMB gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid fördelningen av bevisbördan för att det tredje kriteriet för att beviljas marknadsekonomisk status var uppfyllt.
97 Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalen, i punkt 60 i den överklagade domen, fann att det, beträffande åtgärder som avser företagets ekonomiska situation generellt sett, ankommer på kommissionen att, mot bakgrund av de uppgifter som lagts fram under det administrativa förfarandet, bedöma huruvida dessa åtgärder verkligen är upphovet till en sådan snedvridning när det gäller tillverkning eller försäljning av den berörda likadana produkten.
98 Därigenom har tribunalen ålagt kommissionen att visa att en betydande snedvridning av den berörda tillverkarens ekonomiska situation påverkar tillverkningen eller försäljningen av den berörda likadana produkten.
99 Enligt den rättspraxis som anges i punkt 59 i förevarande dom ankommer bevisbördan för att samtliga kriterier i artikel 2.7 c i grundförordningen är uppfyllda på den tillverkare som vill beviljas marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b i samma förordning. Det ankommer inte på kommissionen att bevisa att tillverkaren inte uppfyller villkoren för att beviljas marknadsekonomisk status, utan att bedöma huruvida de uppgifter som lämnats av den berörda tillverkaren är tillräckliga för att visa att de kriterier som anges i artikel 2.7 c för att denne ska tillerkännas marknadsekonomisk status är uppfyllda.
100 Tribunalen har således vänt på bevisbördan på ett felaktigt sätt. Överklagandet ska därför bifallas även såvitt avser den första grundens andra del i mål C‑888/19 P.
101 Under dessa omständigheter ska den överklagade domen upphävas, eftersom det finns fog för de första grunderna för överklagandena, utan att det är nödvändigt att pröva de övriga grunder som åberopats till stöd för överklagandena.
Tvisten i första instans
102 Enligt artikel 61 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol kan domstolen själv, när ett avgörande från tribunalen upphävs, slutligt avgöra målet om det är färdigt för avgörande.
103 Xinyi PV har anfört fyra grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen. Den andra grunden rör åsidosättande av artikel 2.10 i) i denna förordning. Som tredje grund har Xinyi PV anfört åsidosättande av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen och den fjärde grunden avser åsidosättande av rätten till försvar.
104 Med hänsyn bland annat till att den första grunden har varit föremål för ett kontradiktoriskt förfarande vid tribunalen och till att det vid prövningen av denna grund inte är nödvändigt att vidta någon ytterligare åtgärd för processledning eller bevisupptagning, finner domstolen att målet är färdigt för avgörande såvitt avser denna grund, och att det finns anledning att slutligt avgöra målet såvitt avser denna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2020, kommissionen och rådet/Carreras Sequeros m.fl., C‑119/19 P och C‑126/19 P, EU:C:2020:676, punkt 130, och dom av den 16 september 2021, kommissionen/Belgien och Magnetrol International, C‑337/19 P, EU:C:2021:741, punkt 158).
Åsidosättande av artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen
105 Xinyi PV har genom den första grunden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
106 Såsom framgår av punkterna 61 och 62 ovan ska den berörda tillverkaren enligt artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen lägga fram tillräcklig bevisning för att styrka att dess tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för någon betydande snedvridning till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet. Det framgår av den bestämmelsen att två kumulativa villkor ställs upp. Det ena avser huruvida det föreligger en betydande snedvridning av tillverkningskostnaderna och den finansiella situationen för företaget i fråga. Det andra avser att denna snedvridning uppkommit till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.
107 Med grundens första del har Xinyi PV invänt att förordningen är rättsstridig på grund av att kommissionen bland annat ansåg att de skatteförmåner som företaget hade åtnjutit utgjorde snedvridningar till följd av det icke-marknadsekonomiska systemet i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
108 I förevarande fall fann kommissionen i skrivelsen av den 13 september 2013 att den inkomstskatteordning som de aktuella skatteförmånerna omfattas av och som behandlar vissa bolag eller vissa ekonomiska sektorer som den kinesiska regeringen anser vara strategiska, innebär att denna ordning inte härrör från en marknadsekonomi utan till stor del av en statlig planering.
109 Enligt domstolens praxis ska artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen förstås så, att tillverkaren är skyldig att styrka att dess tillverkningskostnader och ekonomiska situation inte är föremål för någon betydande snedvridning till följd av ett ekonomiskt system som inte är marknadsekonomiskt, vare sig det är fråga om ett statligt handelssystem eller ett system som redan befinner sig i en övergång, för vissa sektorer, till ett marknadsekonomiskt system (dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkter 85 och 95).
110 Med hänsyn till tillverkarens bevisbörda är sambandet mellan en åtgärd som består i att bevilja skatteförmåner för utländska investeringar i sektorer som ansetts strategiska, såsom högteknologi, tillräckligt för att det ska kunna antas att åtgärden utgör en snedvridning ”till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet” i den mening som avses i denna bestämmelse. Även om det antas att det i de kinesiska femårsplanerna numera inte längre föreskrivs fastställda produktionsmål för alla sektorer i ekonomin, i motsats till vad som var fallet när Kina fortfarande var ett statshandelsland, är det inte desto mindre vedertaget att dessa planer, även efter de reformer som det kinesiska ekonomiska systemet har genomgått, fortfarande spelar en grundläggande roll för organisationen av denna ekonomi, eftersom de för ett stort antal sektorer fortfarande har en grundläggande roll för att uppnå vissa mål, som är tvingande för samtliga statliga nivåer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 94 och 95 och där angiven rättspraxis).
111 I förevarande fall har det emellertid inte bestritts att de aktuella skatteförmånerna kan knytas till olika planer som genomförs i Kina och att detta land, trots reformerna av sin ekonomiska modell, såsom framgår av den bestämmelse som föreskrivs i artikel 2.7 b och c i grundförordningen, fortfarande i princip anses som ett land utan marknadsekonomi, vilket innebär att det sammanhang i vilket dessa skatteförmåner förekommer skiljer sig radikalt från det sammanhang i vilket sådana eventuellt liknande åtgärder verkar i länder som eventuellt är verksamma på normala marknadsekonomiska villkor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 104).
112 Härav följer att kommissionen i förevarande fall hade rätt att presumera att de aktuella åtgärderna, som bestod i skatteförmåner för genomförande av en femårsplan, vilket är kännetecknande för planekonomi och grundläggande organisation av ekonomin i Kina, hade orsakats av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet.
113 Denna bedömning påverkas inte av Xinyi PV:s argument avseende en jämförelse mellan de aktuella skatteförmånerna och kommissionens praxis på området för statligt stöd.
114 Domstolen erinrar om att i fråga om EU:s medlemsstater är sådana skatteförmåner i princip oförenliga med den inre marknaden, och de är därför förbjudna om de kan anses utgöra statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Det fordrar att de fyra villkor som anges i den bestämmelsen är uppfyllda (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2018, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, EU:C:2018:132, punkt 105).
115 Talan kan därmed inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.
116 Xinyi PV har genom den första grundens andra del gjort gällande att kommissionen under alla omständigheter gjorde en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning när den slog fast att snedvridningen var betydande i förhållande till bolagets tillverkningskostnader och finansiella situation, i den mening som avses i artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen.
117 Det framgår av domstolens fasta praxis att unionsinstitutionerna, på området för den gemensamma handelspolitiken och särskilt i fråga om handelspolitiska skyddsåtgärder, förfogar över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning med hänsyn till de komplicerade ekonomiska, politiska och juridiska situationer som de ska bedöma. Domstolsprövningen av en sådan bedömning ska därför begränsas till en kontroll av att reglerna för handläggning har följts, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det angripna valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk (dom av den 16 februari 2012, rådet och kommissionen/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 63, och dom av den 11 september 2014, Gem-Year Industrial och Jinn-Well Auto-Parts (Zhejiang)/rådet, C‑602/12 P, ej publicerad, EU:C:2014:2203, punkt 48).
118 Vidare framgår det av punkterna 79, 91 och 92 i förevarande dom att med hänsyn till ordalydelsen, sammanhanget, systematiken i och syftet med artikel 2.7 c tredje strecksatsen i grundförordningen ska kriteriet avseende förekomsten av en betydande snedvridning av den berörda tillverkarens ekonomiska situation förstås så, att det i vid mening avser alla åtgärder, även om de är av allmän karaktär, som medför en betydande snedvridning av tillverkarens ekonomiska situation.
119 I förevarande fall grundade kommissionen, såsom framgår av skrivelserna av den 22 augusti och den 13 september 2013, vilka avses i punkterna 12, 14 och 15 i förevarande dom, sin slutsats att Xinyi PV inte hade lyckats visa att dess ekonomiska situation inte var föremål för betydande snedvridningar på konstaterandet att bolaget omfattades av två förmånliga skatteordningar. Bolaget hade omfattats dels av programmet ”2 Free 3 Halve”, som innebär att företag med utländska investeringar kan medges fullständig skattebefrielse (0 procent) under två år och en skattesats på 12,5 procent, i stället för den normala skattesatsen på 25 procent, under de tre följande åren, dels av skatteordningen för högteknologiska företag omfattas ett bolag av en reducerad skattesats på 15 procent, i stället för den normala skattesatsen på 25 procent. Enligt kommissionen påverkar tillämpningen av dessa skatteordningar den vinst före skatt som företaget måste göra för att locka till sig investerare och kombinationen av dem följer av tillämpningen av en skattesats som är betydligt lägre än den normala skattesatsen, vilken bland annat kan syfta till att locka kapital till lägre skattesatser och på så sätt påverka hela bolagets finansiella och ekonomiska situation.
120 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 84 i sitt förslag till avgörande, och såsom kommissionen har påpekat, utgör kapitalet en av insatsvarorna i ett bolag, vilket innebär att åtgärder som påverkar bolagets kostnad per definition kan ge upphov till betydande snedvridningar av bolagets finansiella situation. Detta gäller bland annat när den berörda tillverkaren omfattas av förmånliga skatteordningar.
121 Inget av de argument som Xinyi PV har anfört, på vilket bolag bevisbördan vilade i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 59 i förevarande dom, kan styrka att dess ekonomiska situation, trots dessa förmånliga skatteordningar, inte var föremål för någon betydande snedvridning.
122 Xinyi PV har för det första hävdat att de aktuella skattelättnaderna endast motsvarade 1,34 procent av dess totala produktionskostnader och 1,14 procent av dess omsättning under undersökningsperioden. Det ska emellertid påpekas att denna part inte har förklarat varför dess tillverkningskostnader och omsättning utgör den relevanta bedömningsramen för att mäta den inverkan som förmånsordningarna har på dess finansiella situation.
123 Xinyi PV har för det andra understrukit att de två förmånliga skatteordningarna i fråga inte är permanenta. Det ska i detta avseende konstateras att det, såsom kommissionen har gjort gällande, framgår av Xinyi PV:s uttalanden under undersökningsförfarandet att även om programmet ”2 Free 3 Halve” är begränsat till en period av fem år och att tillträde till ordningen för högteknologiska företag inledningsvis är tre år, är det icke desto mindre möjligt att på begäran av stödmottagaren förnya det sistnämnda systemet. Under dessa omständigheter kunde kommissionen, utan att göra en uppenbart oriktig bedömning, anse att åtminstone ett av de två systemen, nämligen skatteordningen för högteknologiska företag, är nästan permanent.
124 Av det ovan anförda följer att Xinyi PV inte har lyckats visa att kommissionens bedömningar är behäftade med en uppenbart oriktig bedömning.
125 Talan kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del. Talant kan således inte vinna bifall såvitt avser den första grunden i dess helhet.
De övriga grunderna
126 I motsats till vad som konstaterats beträffande den första grunden för talan i första instans, är målet inte färdigt för avgörande såvitt avser den andra, den tredje och den fjärde grunden för talan.
127 Varken i domen av den 16 mars 2016, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T‑586/14, EU:T:2016:154), eller i den överklagade domen, prövade tribunalen de sistnämnda grunderna, eftersom tribunalen i var och en av dessa domar endast ogiltigförklarade den omtvistade förordningen på grundval av den första grundens första del respektive den andra delen av den första grunden, utan att tribunalen fann det nödvändigt att pröva de övriga grunderna. Mot bakgrund av handlingarna i målet vid tribunalen framgår det att dessa grunder varken blev föremål för några åtgärder för processledning eller några fördjupade diskussioner i samband med de förfaranden som ledde fram till dessa båda domar. En prövning av dessa grunder kräver komplicerade bedömningar av de faktiska omständigheterna, avseende vilka domstolen anser sig sakna nödvändiga upplysningar.
128 Målet ska följaktligen återförvisas till tribunalen för prövning av den andra, den tredje och den fjärde grunden för talan.
Rättegångskostnader
129 Eftersom målet återförvisas till tribunalen ska frågan om rättegångskostnader anstå.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Domen från Europeiska unionens tribunal av den 24 september 2019, Xinyi PV Products (Anhui) Holdings/kommissionen (T‑586/14 RENV, EU:T:2019:668) upphävs.
2) Målet ska följaktligen återförvisas till tribunalen för prövning av den andra, den tredje och den fjärde grunden för talan.
3) Frågan om rättegångskostnader anstår.
Underskrifter