FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM
(första avdelningen i utökad sammansättning)
den 28 januari 1999 (1)
”Skadeståndstalan - Utomobligatoriskt ansvar - Statligt stöd - Meddelande till
klaganden av det beslut som riktats till den berörda medlemsstaten - Dröjsmål -
Materiell och ideell skada - Orsakssamband”
I mål T-230/95,
Bretagne Angleterre Irlande (BAI), bolag bildat enligt fransk rätt, Roscoff
(Frankrike), företrätt av advokaten Jean-Michel Payre, Paris, delgivningsadress:
advokatbyrån Aloyse May, 31, Grand-rue, Luxemburg,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren
Gérard Rozet och Anders Christian Jessen, rättstjänsten, båda i egenskap av
ombud, delgivningsadress: rättstjänsten, Carlos Gómez de la Cruz, Centre Wagner,
Kirchberg, Luxemburg,
angående en talan om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till
följd av kommissionens dröjsmål med att meddela sökanden sitt beslut av den 7
juni 1995 att avsluta det undersökningsförfarande som inletts med stöd av artikel
93.2 i EG-fördraget angående statligt stöd till Ferries Golfo de Vizcaya SA,
meddelar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
sammansatt av avdelningsordföranden B. Vesterdorf samt domarna C.W. Bellamy,
R.M. Moura Ramos, J. Pirrung och P. Mengozzi,
justitiesekreterare: avdelningsdirektören B. Pastor,
med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet
den 16 juni 1998,
följande
Dom
Bakgrund och förfarande
- 1.
- Sökanden driver sedan flera år tillbaka under firma ”Brittany Ferries” en färjelinje
mellan hamnarna Plymouth i Förenade kungariket och Santander i Spanien.
Sökanden riktade genom en skrivelse av den 21 september 1992 ett klagomål till
kommissionen där den påtalade de omfattande subventioner som
områdesförvaltningen för Biscaya och den baskiska regeringen skulle bevilja Ferries
Golfo de Vizcaya SA, som är ett bolag bildat enligt spansk rätt av Vapores Surdíaz
Bilbao, SA, ett bolag bildat enligt spansk rätt, och av P&O European Ferries
(Portsmouth) Ltd, ett brittiskt bolag, för att från och med mars 1993 driva reguljär
linjetrafik mellan hamnarna i Portsmouth och Bilbao.
- 2.
- Klaganden underrättade således kommissionen om olika uppgifter som den
förfogade över beträffande det avtal som skulle komma att undertecknas mellan
Ferries Golfo de Vizcaya och de baskiska myndigheterna med avseende på att
under de första tre driftsåren subventionera trafikeringen av sträckan Bilbao-Portsmouth. Klaganden begärde dessutom formellt av kommissionen att den skulle
inleda ett förfarande för tillämpning av artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget.
- 3.
- Sökanden tillsände den 11 februari 1993 kommissionen ytterligare synpunkter
avseende det stöd som beviljats Ferries Golfo de Vizcaya och framhöll att det var
nödvändigt att snarast inleda det undersökningsförfarande som den hade begärt i
sitt klagomål, eftersom transporttjänsterna på sträckan Bilbao-Portsmouth skulle
inledas inom en snar framtid. Sökanden angav i detta avseende att eftersom denna
sträcka direkt konkurrerade med den sträcka som den drev, kunde dess etablering
på de villkor som överenskommits med de spanska myndigheterna på ett allvarligt
sätt skada sökandens ekonomiska intressen.
- 4.
- Kommissionen beslutade den 29 september 1993 att inleda det förfarande som
föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget. Kommissionen ansåg på grundval av de
uppgifter som den hade meddelats att det finansiella stödet till Ferries Golfo de
Vizcaya utgjorde statligt stöd i den mening som avses i artikel 92 i fördraget och
inte uppfyllde villkoren för att bli förklarat förenligt med den gemensamma
marknaden. Detta beslut meddelades den spanska regeringen genom skrivelse av
den 13 oktober 1993. Regeringen uppmanades att bekräfta att den skulle avbryta
alla betalningar på grund av stödordningen i fråga fram till dess att kommissionen
fattat sitt slutgiltiga beslut samt att den skulle lägga fram sina synpunkter och
inkomma med alla nödvändiga uppgifter för bedömningen av denna ordning.
- 5.
- Beslutet att inleda ett förfarande avseende det stöd som Spanien beviljat Ferries
Golfo de Vizcaya var föremål för ett meddelande från kommissionen till de övriga
medlemsstaterna och till de berörda parterna och offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning (EGT C 70, 1994, s. 5) för att dessa skulle kunna
inkomma med sina yttranden.
- 6.
- Eftersom sökanden inte fick några närmare uppgifter om hur förfarandet
utvecklades, anmodade den formellt kommissionen den 28 februari 1995, med stöd
av artikel 175 andra stycket i fördraget, att fatta ett slutgiltigt beslut.
- 7.
- Sökanden begärde genom skrivelser av den 12 och den 16 juni 1995 att
kommissionen skulle översända det beslut som fattats i förfarandet och som den
ännu inte officiellt underrättats om. Sökanden oroade sig över att det i spanska
massmedia hävdades att kommissionen hade fattat ett slutgiltigt beslut i detta
ärende efter det att ett nytt avtal hade slutits mellan Ferries Golfo de Vizcaya och
de regionala myndigheterna. Enligt de uppgifter som förekom i massmedia var
detta avtal jämförbart med 1992 års avtal. De spanska myndigheterna åtog sig att
hos sökandens konkurrent köpa ett stort antal kuponger över en treårsperiod, vilket
skulle göra det möjligt för konkurrenten att täcka förlusterna utanför högsäsongen.
Sökanden ville följaktligen få kännedom om de åtgärder som kommissionen hade
för avsikt att vidta med avseende på det nya avtalet.
- 8.
- Kommissionens generaldirektorat (motsvarande) översände genom telefax av den
19 juni 1995 pressmeddelande IP/95/579 av den 7 juni 1995 till sökanden och åtog
sig att så snart som möjligt skicka beslutet till denne. I pressmeddelandet angavs
att kommissionen den dagen hade beslutat att avsluta förfarandet avseende stöd
till förmån för Ferries Golfo de Vizcaya. Pressmeddelandet innehöll en
sammanfattning av motiveringen av beslutet, varav det bland annat framgick att
avtalet mellan myndigheterna och den spanska transportören hade ändrats på så
sätt att kommissionens invändningar hade beaktats. Kommissionen förklarade
följaktligen att den var övertygad om att Ferries Golfo de Vizcaya inte fick något
statligt stöd. Det beslut som detta pressmeddelande hänför sig till delgavs den
spanska regeringen genom skrivelse av den 11 juli 1995.
- 9.
- Sökanden bekräftade den 21 juni 1995 mottagandet av pressmeddelandet och att
den väntade på att få det beslut som pressmeddelandet hänvisade till.
Kommissionens generaldirektorat (motsvarande) svarade på nytt, efter att ha
påpekat att beslutet skulle offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella
tidning inom de närmaste veckorna, att de skulle översända en kopia av beslutet
så snart som möjligt.
- 10.
- Det var mot den bakgrunden som sökanden den 28 november 1995, då innehållet
i beslutet fortfarande varken hade sänts till den eller offentliggjorts, per post sände
den ansökan genom vilken förevarande talan anhängiggjorts. Till följd av strejker
som vid den tiden påverkade posttransporterna i Frankrike inkom nämnda talan
till förstainstansrättens kansli emellertid först den 18 december 1995.
- 11.
- Kommissionens beslut av den 7 juni 1995 offentliggjordes under tiden i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning av den 1 december 1995 (EGT C 321, s. 4).
Kommissionens generaldirektorat (motsvarande) översände genom telefax av den
8 december 1995 den således offentliggjorda texten till sökanden.
- 12.
- Sökanden väckte då genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den
1 februari 1996 en andra talan som registrerades under nummer T-14/96 och som
avsåg ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avsluta förfarandet rörande stöd
till Ferries Golfo de Vizcaya.
- 13.
- På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (första avdelningen
i utökad sammansättning) att inleda det muntliga förfarandet. Parterna utvecklade
sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid sammanträde den 16 juni
1998.
Parternas yrkanden
- 14.
- Sökanden har yrkat att förstainstansrätten skall
- förplikta kommissionen att ersätta den skada som sökanden har lidit till
följd av kommissionens dröjsmål med att meddela sökanden beslutet av den
7 juni 1995,
- fastställa den frist inom vilken parterna till förstainstansrätten skall lämna
överenskommelsen om ersättningsbeloppet eller, om en överenskommelse
inte kommer till stånd, den frist inom vilken de skall till förstainstansrätten
lämna uppgift om de belopp som yrkas, samt
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
- 15.
- Kommissionen har yrkat att förstainstansrätten skall
- ogilla sökandens skadeståndstalan, samt
- förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
I sak
Parternas argument
- 16.
- Sökanden har i huvudsak hävdat att kommissionen, genom att underlåta att
omedelbart underrätta den om innehållet i det beslut som fattats till följd av ett
klagomål som den inlämnat, trots att den flera gånger begärde det och skickade en
formell anmodan, begick ett fel som ger upphov till gemenskapens
utomobligatoriska ansvar i den mening som avses i artikel 215 andra stycket i
fördraget.
- 17.
- Sökanden anser att kommissionens dröjsmål med att översända den sitt beslut av
den 7 juni 1995, vilket delgavs den spanska regeringen den 11 juli 1995, inte är
normalt. Att beslutet inte var tillgängligt på alla gemenskapsspråk kan inte utgöra
en giltig grund för ett sådant dröjsmål. Sökanden har för det första gjort gällande
att argument som rör uppenbar passivitet inom en institutions interna verksamhet
inte godtas i rättspraxis (domstolens dom av den 22 maj 1985 i mål 13/83,
parlamentet mot rådet, REG 1985, s. 1513; svensk specialutgåva, volym 8) och för
det andra att beslutet naturligtvis var tillgängligt på spanska, eftersom det hade
delgetts den berörda medlemsstaten. Sökanden anser för övrigt att beslutet borde
ha varit tillgängligt på franska som var det språk på vilket förfarandet inletts.
Sökanden anser att avsaknaden av en seriös motivering visar att kommissionen
avsiktligen underlät att meddela den sitt slutgiltiga beslut trots att det inte fanns
något faktiskt hinder för det och trots att kommissionen meddelade beslutet till de
övriga parterna i förfarandet.
- 18.
- Sökanden har anfört att kommissionens oriktiga handlande hindrade den från att
så snart som möjligt bestrida giltigheten av beslutet i fråga, eftersom den inte kände
till dess motivering (domstolens dom av den 6 juli 1998 i mål 236/86, Dillinger
Hüttenwerke mot kommissionen, REG 1988, s. 3761, punkt 14). För detta ändamål
hade den oundgängligen behov av hela kommissionens beslut i dess helhet och inte
endast till ett pressmeddelande där beslutet sammanfattades. Sökanden har
påpekat att den för att kunna konstatera att meddelandet innehöll de väsentliga
delarna av nämnda beslut, såsom kommissionen har angett i sitt svaromål, hade
behövt ha tillgång till den motsvarande texten, vilket just inte var fallet. För att föra
talan mot beslutet var det emellertid nödvändigt att känna till dess motivering och
särskilt få veta varför kommissionen ansåg att det nya avtalet mellan de spanska
myndigheterna och Ferries Golfo de Vizcaya inte innehöll någon aspekt som
utgjorde statligt stöd.
- 19.
- Sökanden har i detta avseende i sin replik framhållit att kommissionen fortfarande
inte har efterkommit dess skrivelse av den 21 december 1995 i vilken sökanden
begärde att det nya avtalet skulle översändas till den, och sökanden anser att
räckvidden av kommissionens beslut varken kunde uppfattas eller bedömas utan
tillgång till innehållet i detta avtal.
- 20.
- Sökanden har angett att kommissionens handlande har förorsakat den en säker och
allvarlig skada som består i att dess nya och enda konkurrent, Ferries Golfo de
Vizcaya, har kunnat fortsätta att rättsstridigt motta stöd som gör det möjligt för den
att säkerställa sin etablering på marknaden. Eftersom endast de första tre driftsåren
har beräknats vara förlustbringande och även om det antas att Ferries Golfo de
Vizcaya en dag kommer att tvingas återbetala de subventioner som beviljatsföretaget rättsstridigt, har det kunnat dra fördel av de långa handläggningstiderna
för att etablera sig på marknaden och skaffa sig en kundkrets. Kommissionens
dröjsmål på flera månader med att ge sökanden kännedom om sitt slutgiltiga beslut
senarelade i samma utsträckning dennes möjlighet att få slut på den snedvridna
konkurrens som den utsatts för.
- 21.
- Vad beträffar frågan om den påstådda skadan faktiskt inträffat anser sökanden att
kommissionen saknar fog för att hävda att de två linjerna inte direkt konkurrerar
med varandra och att sökanden följaktligen inte har lidit någon skada. Den skada
som sökanden har påtalat utgör under alla omständigheter inte den skada som
följer av snedvriden konkurrens utan den skada som följer av kommissionens fel.
Genom att inte omedelbart och på eget initiativ meddela innehållet i sitt beslut till
sökanden behandlade institutionen sökanden orättvist. Även om den således
orsakade skadan endast var ideell, skulle den icke desto mindre vara säker och
berättiga till ersättning i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma
för medlemsstaterna.
- 22.
- Sökanden har dessutom gjort gällande att den nya linjen inte skulle ha inrättats
utan det avtal varigenom de spanska myndigheterna åtog sig att ersätta denna linjes
förluster under minst tre år, eftersom efterfrågan inte var tillräcklig. Även om
beslutet att inleda ett undersökningsförfarande teoretiskt sett satte stopp för
utbetalningen av stöd, har sökanden framhållit att dess konkurrent, såsom framgår
av beslutet av den 7 juni 1995, endast har föranstaltat att de första delarna av
stödet blir återbetalade, men att dessa pengar faktiskt inte har återbetalats. Av det
nya avtalet som föreskriver betalningar till Ferries Golfo de Vizcaya från och med
år 1995 framgår att tillämpningen av stödordningen endast varit avbruten från
september 1993 till december 1994, det vill säga under ett år och tre månader.
- 23.
- Sökanden har för övrigt anfört att det ännu inte är möjligt att ange exakt vilket
skadeståndsbelopp som yrkas. Sökanden har i sin replik framfört att detta belopp
till stor del är beroende av utgången av sökandens talan om ogiltigförklaring av
kommissionens beslut att avsluta det förfarande som inleddes till följd av dess
klagomål. Eftersom skadan likväl är säker, anser sökanden att förstainstansrätten
kan döma i saken (domstolens dom av den 2 mars 1977 i mål 44/76, Eier-Kontor
mot rådet och kommissionen, REG 1977, s. 393, av den 6 december 1984 i mål
59/83, Biovilac mot EEG, REG 1984, s. 4057, svensk specialutgåva, volym 7, s. 701,
och av den 14 januari 1987 i mål 281/84, Zuckerfabrik Bedburg m.fl. mot rådet och
kommissionen, REG 1987, s. 49). Det ankommer på parterna att inom den
föreskrivna fristen till förstainstansrätten lämna antingen uppgift om vilket
ersättningsbelopp de har enats om eller uppgift om sina i siffror angivna yrkanden
(domstolens dom av den 27 mars 1990 i mål C-308/87, Grifoni mot Euratom, REG
1990, s. I-1203).
- 24.
- Kommissionen har för sin del hävdat att pressmeddelandet och den franska
versionen av beslutet av den 7 juni 1995 översändes till sökanden utan dröjsmål
med beaktande av när de berörda handlingarna fanns tillgängliga. Kommissionen
anser att sökanden saknar fog för att påstå att kommissionens handlande gentemot
den var rättsstridigt så att gemenskapen ådrar sig ansvar.
- 25.
- Kommissionen har dessutom gjort gällande att sökanden inte har lagt fram någon
konkret bevisning av vilken det med tillräcklig sannolikhet framgår att den
åberopade skadan faktiskt föreligger, eller är omedelbart förestående och
förutsebar. Sökanden kan således inte åberopa den fasta rättspraxis enligt vilken
talan kan väckas vid domstolen för att få fastställt gemenskapens ansvar för en
omedelbart förestående skada som kan förutses med tillräcklig säkerhet, även om
skadans storlek ännu inte kan bedömas exakt (domstolens dom av den 2 juni 1976
i de förenade målen 56/74, 57/74, 58/74, 59/74 och 60/74, Kampffmeyer m.fl. mot
kommissionen, REG 1976, s. 711, svensk specialutgåva, volym 3, s. 103, och domen
i det ovannämnda målet Grifoni mot Euratom).
- 26.
- Kommissionen har understrukit att sökanden inte klart och precist har kunnat
definiera i vad den materiella skadan skulle bestå eller utpeka den ideella skada
som har åberopats subsidiärt och accessoriskt. Kommissionen har i vart fall bestridit
att sökanden lidit någon skada.
- 27.
- Kommissionen har tillagt att sökanden inte heller har visat att den åberopade
skadan berodde på kommissionens påstådda fel. Ferries Golfo de Vizcayas
etablering på marknaden genom stöd som erhållits rättsstridigt kan endast ha sitt
ursprung i beslutet av den 7 juni 1995, förutsatt att det konstateras att detta beslut
är rättsstridigt, och inte i kommissionens påstådda dröjsmål med att meddela
sökanden beslutet. Sökanden har nämligen, genom att uppge att den påstådda
skadans storlek är beroende av huruvida talan om ogiltigförklaring vinner bifall
eller ogillas, själv bekräftat att det inte finns något direkt orsakssamband mellan det
dröjsmål som kommissionen förebrås för och denna skada vars art med
nödvändighet hänger samman med själva innehållet i beslutet i fråga.
- 28.
- Kommissionen anser avslutningsvis att sökandens eget handlande har lett till att
varje eventuellt orsakssamband har brutits. Sökanden har sedan den 19 juni 1995
haft tillräcklig kännedom om beslutet för att kunna göra gällande sin rätt att väcka
talan.
Förstainstansrättens bedömning
- 29.
- Gemenskapens utomobligatoriska ansvar enligt artikel 215 andra stycket i fördraget
och de allmänna principer som det hänvisas till i den bestämmelsen förutsätter att
flera villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionen till last
är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett
orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan (domstolens dom av
den 17 december 1981 i de förenade målen 197/80, 198/80, 199/80, 200/80, 243/80,
245/80 och 247/80, Ludwigshafener Walzmühle m.fl. mot rådet och kommissionen,
REG 1981, s. 3211, punkt 18, och förstainstansrättens dom av den 16 juli 1998 i
mål T-199/96, Bergaderm och Goupil mot kommissionen, ännu inte publicerad i
rättsfallssamlingen, punkt 48).
- 30.
- Förevarande talan syftar till ersättning för en skada som förorsakats sökanden av
kommissionens dröjsmål med att underrätta sökanden om sitt beslut av den 7 juni
1995. Det ankommer således på sökanden att visa att det finns ett orsakssamband
mellan det fel som påstås ha begåtts av en institution och den åberopade skadan
(domstolens dom av den 30 januari 1992 i de förenade målen C-363/88 och C-364/88, Finsider m.fl. mot kommissionen, REG 1992, s. I-359, punkt 25, och av den
16 september 1997 i mål C-362/95 P, Blackspur DIY m.fl. mot rådet och
kommissionen, REG 1997, s. I-4775, punkt 31, samt förstainstansrättens dom av
den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot
kommissionen, REG 1997, s. II-1739, punkt 98).
- 31.
- Sökanden har i första hand åberopat en materiell skada som den anser säker och
allvarlig, även om den ännu inte kan bedöma dess storlek exakt. Sökanden har
subsidiärt och accessoriskt åberopat en ideell skada.
- 32.
- Sökanden har förklarat att den materiella skadan består i att den förhindrades att
så snart som möjligt väcka talan mot kommissionens beslut med avseende på det
stöd som beviljats Ferries Golfo de Vizcaya, vilket gjorde det möjligt för dess
konkurrent att säkerställa sin etablering på marknaden genom stöd som erhållits
rättsstridigt. Resultatet av dröjsmålet med att översända detta beslut till sökanden
var att sökanden inte kunde väcka talan om ogiltigförklaring tidigare och således
få den snedvridna konkurrens som den utsattes för att upphöra.
- 33.
- Enligt sökanden beror fastställelsen av skadeståndsbeloppet på utgången av
prövningen av den talan som den väckte den 1 februari 1996 mot beslutet av den
7 juni 1995, eftersom förekomsten av materiell skada skulle bekräftas om
förstainstansrätten ogiltigförklarar beslutet. Kommissionens handlande ledde till att
talan vid förstainstansrätten väcktes sent och Ferries Golfo de Vizcaya drog av den
anledningen fördel av en rättsstridig stödordning under ytterligare sex månader. Om
förstainstansrätten ogillar talan om ogiltigförklaring, måste sökanden begränsa sig
till att yrka ersättning för en ideell skada.
- 34.
- Det skall konstateras att sökanden inte har visat att det föreligger ett
orsakssamband mellan kommissionens påtalade handlande och den materiella
skada som sökanden påstår sig ha lidit. Av hela sökandens argumentation framgår
nämligen att den materiella skada som den har påtalat har sitt ursprung i
kommissionens beslut av den 7 juni 1995 varigenom de spanska myndigheterna
tilläts att betala vissa belopp till Ferries Golfo de Vizcaya och inte i att sökanden
fick kännedom om detta beslut sex månader senare. Sökandens dröjsmål med att
väcka talan om ogiltigförklaring, vilket skulle bero på kommissionens handlande,
kan inte, även om det antas att detta kan anses felaktigt, ha gett upphov till en
fristående materiell skada för sökanden, vilken skiljer sig från den skada som kan
följa av det omtvistade beslutet inom ramen för mål T-14/96. Detta beslut, som har
fortsatt att ha samma verkan sedan den dag då det fattades, utgör den nödvändiga
grunden för all materiell skada som sökanden eventuellt har lidit. Om ett sådant
beslut varken hade fattats eller verkställts, skulle kommissionens dröjsmål med att
meddela sitt ställningstagande med avseende på det omtvistade stödet nämligen
inte ha kunnat skada sökandens ekonomiska intressen, vilket sökanden har påstått.
- 35.
- Ovanstående konstateranden påverkas inte av sökandens argumentation. Sökanden
anser att om beslutet omedelbart hade översänts till den, skulle den ha kunnat
väcka talan om ogiltigförklaring sex månader tidigare och således försöka begränsa
omfattningen av den skada som den anser sig ha lidit. Det skall anföras att
sökandens resonemang förutsätter att dess påstådda materiella skada inte helt kan
ersättas genom en ogiltigförklaring av detta beslut och en eventuell återbetalning
av stödet efter det att de förfaranden som föreskrivs i gemenskapsrätten och i
nationell rätt avslutats. Med beaktande av den åberopade skadans fortlöpande
karaktär kan sökanden under alla omständigheter inte visa att det föreligger ett
orsakssamband mellan det dröjsmål som den har kritiserat kommissionen för och
den del av denna skada som antas inte kunna avhjälpas. Det är tillräckligt att
påpeka att alla verkningar i tiden av beslutet av den 7 juni 1995 följer av dess
verkställande och inte av ett eventuellt dröjsmål innan det meddelades sökanden.
- 36.
- Förstainstansrätten konstaterar för övrigt att sökanden inte vid någon tidpunkt
inom ramen för mål T-14/96 har inlämnat en ansökan om uppskov med
verkställigheten av det omtvistade beslutet. Genom att begära att verkningarna av
beslutet av den 7 juni 1995 tillsvidare skulle upphöra skulle sökanden ha kunnat
begränsa den åberopade materiella skadan, förutsatt att den hade kunnat visa att
alla de villkor var uppfyllda som förutsätts för att gemenskapsdomstolarna skall
besluta om interimistiska åtgärder.
- 37.
- Förstainstansrätten har slagit fast att kommissionens ifrågasatta handlande inte
ligger till grund för den materiella skada som sökanden har gjort gällande, men det
skall också undersökas om detta handlande har förorsakat sökanden en ideell
skada.
- 38.
- Det skall erinras om att sökanden för att få ersättning för den påstådda ideella
skadan måste visa att han lidit en verklig och säker skada. Sökanden kan
följaktligen i princip inte begränsa sig till att påstå att kommissionens handlande
mot den har varit felaktigt (se i detta avseende förstainstansrättens dom av den 21
mars 1996 i mål T-230/94, Farrugia mot kommissionen, REG 1996, s. II-195,
punkt 46).
- 39.
- Eftersom sökanden inte på något sätt har visat vare sig att en ideell skada
föreligger eller hur stor den är måste den åtminstone visa att kommissionens
kritiserade handlande var så allvarligt att det kunde förorsaka sökanden en sådan
skada. Sökanden anser visserligen att den har behandlats orättvist, men den stöder
sig på sin egen uppfattning om hur kommissionen behandlar eller borde behandla
klagande i förfaranden avseende statligt stöd. Då sökanden inte har uppgett några
objektiva omständigheter som kan stödja dess påstående om orättvis behandling,
kan det inte anses att sökanden har visat att ideell skada föreligger.
- 40.
- Av detta följer att alla de villkor som förutsätts för att gemenskapens ansvar
gentemot sökanden skall inträda inte är uppfyllda i det föreliggande fallet.
Skadeståndstalan skall således ogillas, utan att förstainstansrätten behöver ta
ställning till om kommissionens ifrågasatta handlande är rättsenligt.
Rättegångskostnader
- 41.
- Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta
rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen
skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen har
tappat målet, skall sökandens yrkande bifallas.
På dessa grunder beslutar
FÖRSTAINSTANSRÄTTEN
(första avdelningen i utökad sammansättning)
följande dom:
- 1.
- Talan ogillas.
- 2.
- Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna.
|
VesterdorfBellamy
Moura Ramos
Pirrung Mengozzi
|
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 28 januari 1999.
H. Jung
B. Vesterdorf
Justitiesekreterare
Ordförande