TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 11 november 2015 (*)
”Direktiv 2010/30/EU – Märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser – Delegerad förordning (EU) nr 665/2013 – Kommissionens behörighet – Likabehandling – Motiveringsskyldighet”
I mål T‑544/13,
Dyson Ltd, Malmesbury (Förenade kungariket), företrätt av F. Carlin, barrister, samt E. Batchelor och M. Healy, solicitors,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av E. White och K. Herrmann, båda i egenskap av ombud,
svarande,
angående talan om ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, s. 1),
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av ordföranden M. Prek samt domarna I. Labucka (referent) och V. Kreuschitz,
justitiesekreterare: handläggaren C. Heeren,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 4 februari 2015,
följande
Dom
1 Sökanden, Dyson Ltd – ett bolag bildat enligt engelsk rätt med 4 400 anställda i världen och som utvecklar, tillverkar och saluför, i fler än 60 länder, dammsugare för hushållsbruk med dammuppsamlingsbehållare som fungerar utan påse – har väckt förevarande talan i syfte att kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen) ska ogiltigförklaras.
Tillämpliga bestämmelser
2 Europeiska kommissionen har antagit den angripna förordningen i syfte att komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, s. 1) vad gäller energimärkning av dammsugare.
Direktiv 2010/30
3 I artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 2010/30 föreskrivs att ”[det] [g]enom detta direktiv inrättas en ram för harmoniseringen av nationella åtgärder när det gäller information till slutanvändaren, särskilt genom märkning och standardiserad produktinformation, om användning av energi och, där så är relevant, andra väsentliga resurser under användning samt kompletterande uppgifter om energirelaterade produkter, för att därigenom ge slutanvändarna möjlighet att välja mer effektiva produkter”. Direktivet ”ska tillämpas på energirelaterade produkter som under användning har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser”.
4 Enligt artikel 5 a i direktiv 2010/30 ska medlemsstaterna säkerställa att ”[l]everantörer som släpper ut på marknaden eller tar i bruk sådana produkter som omfattas av en delegerad akt ska tillhandahålla en etikett och ett informationsblad i enlighet med … direktiv[et] och den delegerade akten”.
5 Artikel 10 i direktiv 2010/3, med rubriken ”Delegerade akter”, har följande lydelse:
”1. Kommissionen ska fastställa närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13, för varje produkttyp i överensstämmelse med denna artikel.
Om en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas av en delegerad akt i enlighet med punkt 4.
De delegerade akterna ska innehålla bestämmelser om information som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet om användning av energi och andra väsentliga resurser under användning som gör det möjligt för slutanvändare att fatta inköpsbeslut på bättre grunder och för marknadsövervakningsmyndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstämmer med den information som tillhandahålls.
Om en delegerad akt innehåller bestämmelser om både energieffektivitet och användning av väsentliga resurser för en produkt, ska etikettens utformning och innehåll framhäva produktens energieffektivitet.
2. De kriterier som avses i punkt 1 är följande:
a) Enligt senast tillgängliga uppgifter och med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på unionsmarknaden, ska produkterna ge betydande möjligheter att spara energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser.
b) Det ska finnas stora skillnader i fråga om relevanta prestandanivåer för produkter som har likvärdig funktionalitet och som är tillgängliga på marknaden.
c) Kommissionen ska ta hänsyn till relevant unionslagstiftning och självreglering, exempelvis frivilliga avtal, som förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än obligatoriska krav.
3. När kommissionen utarbetar ett utkast till en delegerad akt ska den
a) ta hänsyn till de miljöparametrar som anges i del 1 i bilaga I till direktiv 2009/125/EG som betecknas som betydande i den relevanta genomförandeåtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG och som är relevanta för slutanvändaren under användning,
b) göra en bedömning av aktens effekter på miljö, slutanvändare och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i fråga om konkurrenskraft, även på marknader utanför unionen, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta,
c) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,
d) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, särskilt med beaktande av eventuella konsekvenser för små och medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som främst tillverkas av små och medelstora företag.
4. De delegerade akterna ska i synnerhet ange följande:
a) En exakt definition av det produktslag som avses.
b) De mätstandarder och mätmetoder som ska tillämpas för att ta fram den information som avses i artikel 1.1.
c) Närmare uppgifter om den tekniska dokumentation som krävs enligt artikel 5.
d) Utformningen av och innehållet på den etikett som avses i artikel 4; den ska i största möjliga utsträckning ha ett enhetligt utseende för de olika produktgrupperna och ska under alla omständigheter vara klart synlig och läsbar. Klassificeringen med bokstäver från A–G ska bibehållas som utgångspunkt för etikettens utformning; stegen i klassificeringen ska motsvara betydande energi- och kostnadsbesparingar ur slutanvändarens perspektiv.
Ytterligare tre klasser kan läggas till i klassificeringen om de tekniska framstegen kräver detta. Dessa ytterligare klasser ska vara A+, A++ och A+++ för den effektivaste klassen. I princip kommer det totala antalet klasser att begränsas till sju, såvida inte fler klasser fortfarande utnyttjas.
Färgskalan ska bestå av högst sju olika färger från mörkgrön till röd. Färgkoden för den högsta klassen ska alltid vara mörkgrön och denna färg får inte användas för någon annan klass. Om det finns fler än sju klasser kan endast den röda färgen dupliceras.
Klassificeringen ska särskilt ses över när en betydande andel produkter på den inre marknaden uppnår de två högsta energiklasserna och när ytterligare besparingar kan åstadkommas genom ytterligare differentiering av produkter.
Detaljerade kriterier för en eventuell omklassificering av produkter ska när så är lämpligt fastställas i varje enskilt fall i den relevanta delegerade akten.
e) …
f) Innehållet i det informationsblad eller den kompletterande information som avses i artiklarna 4 och 5 c, och, om det behövs, formatet och andra närmare uppgifter. Den information som lämnas på etiketten ska även ingå i informationsbladet.
g) Etikettens specifika innehåll för annonsering av, bland annat och beroende på vad som är lämpligt, energiklassen och andra relevanta prestandanivåer för den aktuella produkten i läsbar och synlig form.
h) Varaktigheten av de klassificeringar som anges på etiketten, när så är lämpligt, i enlighet med led d.
i) Noggrannheten i deklarationerna på etiketten och i informationsbladen.
j) Datum för utvärdering och eventuell revidering av den delegerade akten, med hänsyn till takten i den tekniska utvecklingen.”
6 I artikel 11 i direktiv 2010/30 med rubriken, ”Utövande av delegering”, preciseras följande:
”1. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från den 19 juni 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12.
2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
…”
Den angripna förordningen
7 Kommissionen antog den angripna förordningen den 3 maj 2013, i syfte att komplettera direktiv 2010/30 vad gäller energimärkning av dammsugare.
8 I artikel 1.1 i den angripna förordningen anges att det däri ”fastställs krav för märkning och tillhandahållande av kompletterande produktinformation för nätanslutna elektriska dammsugare, inklusive hybriddammsugare”.
9 I artikel 3 i den angripna förordningen med rubriken, ”Leverantörernas ansvar och tidtabell”, anges följande:
”1. Leverantörerna ska från och med den 1 september 2014 se till att
a) varje dammsugare är försedd med en tryckt etikett i det format och med den information som anges i bilaga II,
b) ett produktblad enligt bilaga III tillhandahålls,
c) den tekniska dokumentationen enligt bilaga IV tillhandahålls på begäran till medlemsstaternas myndigheter och till kommissionen,
d) all reklam som innehåller energirelaterad information eller prisuppgift för en viss modell av dammsugare också anger energieffektivitetsklassen,
e) allt tekniskt reklammaterial som gäller en viss modell av dammsugare och som redogör för dess specifika tekniska parametrar också anger dess energieffektivitetsklass.
2. Den etikettutformning som anges i bilaga II ska tillämpas enligt följande tidtabell:
a) För dammsugare som släpps ut på marknaden från och med den 1 september 2014 ska etiketterna vara utformade i enlighet med etikett 1 i bilaga II.
b) För dammsugare som släpps ut på marknaden från och med den 1 september 2017 ska etiketterna vara utformade i enlighet med etikett 2 i bilaga II.”
10 I artikel 5 i den angripna förordningen, med rubriken ”Mätmetoder”, preciseras att ”[d]en information som ska lämnas enligt artiklarna 3 och 4 ska tas fram genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder enligt bilaga VI”.
11 I artikel 7 i den angripna förordningen, med rubriken ”Översyn”, föreskrivs följande:
”Kommissionen ska se över denna förordning mot bakgrund av den tekniska utvecklingen senast fem år efter dess ikraftträdande. Vid översynen ska man särskilt bedöma kontrolltoleranserna i bilaga VII och frågan om huruvida batteridrivna dammsugare av normalstorlek bör omfattas, samt huruvida det är möjligt att använda mätmetoder för årlig energiförbrukning, dammupptagning och partikelutsläpp som baseras på en delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.”
12 I punkt 1 i bilaga VI till den angripna förordningen preciseras följande:
”När det gäller överensstämmelse och kontroll av överensstämmelse med kraven i denna förordning ska mätningar och beräkningar utföras med tillförlitliga, noggranna och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder, inklusive de harmoniserade standarder vars referensnummer har offentliggjorts för detta syfte i Europeiska unionens officiella tidning. De ska överensstämma med de tekniska definitioner, villkor, formler och parametrar som anges i denna bilaga.”
13 Den angripna förordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 13 juli 2013.
Förfarandet och parternas yrkanden
14 Sökanden har, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 oktober 2013, yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara den angripna förordningen.
15 Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli samma dag begärde sökanden att målet skulle handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 76a punkt 1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.
16 Kommissionen inkom med synpunkter med avseende på sökandens begäran om skyndsam handläggning genom en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 31 oktober 2013.
17 Genom beslut av den 26 november 2013 avslogs sökandens begäran om att målet skulle handläggas skyndsamt.
18 På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen, den 21 november 2014, att inleda det muntliga förfarandet.
19 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 4 februari 2015.
20 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
21 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
22 Sökanden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser kommissionens bristande behörighet. Som andra grund har det gjorts gällande att den angripna förordningen har motiverats bristfälligt. Såvitt avser den tredje grunden avser den åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
23 Tribunalen finner att den första grunden ska prövas först. Därefter prövas den tredje grunden och avslutningsvis den andra grunden.
Den första grunden: Kommissionens bristande behörighet
24 Sökanden har genom den första grunden gjort gällande att den angripna förordningen är rättsstridig, eftersom kommissionen har överskridit gränserna för sin behörighet enligt direktivet.
25 Den första grunden består av två delgrunder.
26 Sökanden har inom ramen för den första delgrunden bland annat gjort gällande att den angripna förordningen vilseleder konsumenterna såvitt avser dammsugarnas energieffektivitet.
27 Inom ramen för den andra delgrunden har sökanden anfört att kommissionen gjorde fel när den valde att i den angripna förordningen inte uppställa något krav på att information ska tillhandahållas beträffande påsar och filter, då dessa utgör en väsentlig resurs som förbrukas under användningen.
Upptagande till sakprövning med avseende på den första grunden
28 Utan att formellt sett ha framställt någon invändning om rättegångshinder såvitt avser den första grunden, har kommissionen tagit upp frågan huruvida det kan ske en prövning i sak av den grunden. Kommissionen har påpekat att sökanden visserligen har gjort gällande att kommissionen saknar behörighet med stöd av artikel 10.1 i direktiv 2010/30, men menar att sökanden i själva verket har påstått att den angripna förordningen är oförenlig med den bestämmelsen. Enligt kommissionen har sökanden inte gjort gällande att det i den angripna förordningen föreskrivs skyldigheter eller uppställs krav eller villkor som går utöver vad kommissionen har rätt att besluta om eller föreskriva. Sökanden har i stället endast citerat ett utdrag ur artikel 10.1 i direktiv 2010/30 för att visa att den metod som används för att mäta energieffektiviteten borde ha fastställts mot bakgrund av tester som gjorts med en delvis fylld behållare och att det borde ha uppställts krav såvitt avser påsar och filter, då dessa utgör väsentliga resurser.
29 Enligt kommissionen har sökanden således ifrågasatt kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna och dess lagstiftningsval inom ramen för den behörighet som tillkommer kommissionen enligt direktivet. Kommissionen har dock konstaterat att det ankommer på tribunalen att bedöma huruvida talan ska avvisas såvitt avser den första grunden av det skälet, i och med att det krav som uppställs i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 inte har iakttagits.
30 Eftersom kommissionen anser att tribunalen ska pröva huruvida talan kan upptas till sakprövning såvitt avser den första grunden, även om kommissionen inte uttryckligen framställt någon invändning om rättegångshinder med avseende på den grunden, finner tribunalen att en sådan prövning ska göras innan det, i förekommande fall, görs en prövning av talan i sak.
31 Kommissionen har i huvudsak anfört att i den mån som den första grunden inte avser en prövning av kommissionens behörighet utan en prövning av om den angripna förordningen i sak är lagenlig, uppfyller den första grunden inte med nödvändighet de krav som uppställs i artikel 44.1 c i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991.
32 Det ska härvid erinras om att det i den bestämmelsen, i dess nya lydelse som återfinns i artikel 76 d i tribunalens rättegångsregler, föreskrivs att ansökan ska innehålla ”[u]ppgift om saken, de grunder och argument som åberopas samt en kortfattad framställning av dessa grunder”.
33 Tribunalen finner att ansökan i förevarande fall uppfyller de krav som uppställs i artikel 76 d i den nya versionen av rättegångsreglerna.
34 Det kan nämligen inte med framgång bestridas att sökanden har lämnat uppgifter om saken, och detta på ett otvetydigt sätt (punkt 2 i ansökan) och att sökanden, om än kortfattat, har angett de grunder som åberopas till stöd för talan, (punkterna 66–102 i ansökan), varvid den första grunden avser att kommissionen saknar behörighet, (punkterna 66–84 i ansökan), oberoende av om de argument är verkningsfulla som har framförts inom ramen för den grunden såsom den formulerats i ansökan. Om ett argument i förekommande fall saknar verkan eller inte, saknar nämligen betydelse för frågan om talan ska upptas till sakprövning på den grund som argumenten har framförts till stöd för.
35 Talan kan följaktligen tas upp till sakprövning såvitt avser den första grunden, i den mån som den avser att kommissionen saknar behörighet, mot bakgrund av de krav som uppställs i artikel 76 d i den nya versionen av rättegångsreglerna.
Prövning i sak av den första grunden
36 Det ska inledningsvis framhållas att det tydligt framgår av sökandens inlagor till tribunalen att sökanden inom ramen för den första grunden inte har åberopat kommissionens bristande behörighet som sådan, vad beträffar antagandet av den delegerade förordningen, utan att sökanden snarare har ifrågasatt utövandet av nämnda behörighet.
37 Tribunalen bedömer således att sökanden genom den första grunden har gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den antog den angripna förordningen.
– Inledande anmärkningar avseende domstolsprövningens omfattning och syftena med direktiv 2010/30
38 Tribunalen erinrar för det första om att unionsdomstolen har tillerkänt unionens institutioner, vid utövandet av den behörighet som de tilldelas, ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning på ett område inom vilket de ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplicerade bedömningar. Trots att unionens institutioner har ett sådant utrymme för bedömning krävs det dock att de grundar sina val på kriterier som är objektiva och lämpliga utifrån det mål som ska uppnås genom lagstiftningen i fråga, med beaktande av alla faktiska omständigheter liksom av de vetenskapliga rön och tekniska uppgifter som är tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av rättsakten i fråga (se dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl., C‑127/07, REG, EU:C:2008:728, punkterna 57 och 58 samt där angiven rättspraxis).
39 Av fast rättspraxis följer att unionens institutioner tillerkänns ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt vid utvärdering av ytterst komplicerade vetenskapliga och tekniska sakomständigheter, för att avgöra beskaffenheten och omfattningen av de åtgärder de vidtar. Unionsdomstolens prövning ska därför begränsas till en kontroll av att unionens institutioner vid denna skönsmässiga bedömning inte har gjort sig skyldiga till uppenbara fel eller maktmissbruk, eller uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning (dom av den 21 juli 2011, Etimine, C‑15/10, REU, EU:C:2011:504, punkt 60).
40 Vad för det andra beträffar syftena med direktiv 2010/30, framhåller tribunalen att det följer av skälen 4 och 5 i direktivet att det avser att ”[e]ffektivare energirelaterade produkter genom väl underbyggda val från konsumenternas sida blir till nytta för EU:s ekonomi överlag. Om slutanvändare får tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje enskild energirelaterad produkt använder, bör detta påverka deras val till förmån för produkter som kräver mindre energi och andra väsentliga resurser under användning, eller som indirekt leder till lägre användning”. Därigenom ska ”tillverkarna [motiveras] att minska användningen av energi och andra väsentliga resurser hos de produkter som de tillverkar. Indirekt bör detta även främja en effektiv användning av produkterna för att bidra till EU:s energibesparingsmål på 20 %”.
41 Vidare anges i skäl 13 i direktiv 2010/30 att ”[u]nder användning påverkar energirelaterade produkter direkt eller indirekt användningen av många olika former av energi, varav elektricitet och gas är de viktigaste”. Direktiv 2010/13 ”bör därför omfatta energirelaterade produkter som under användning direkt eller indirekt påverkar användningen av alla former av energi”.
42 I skäl 14 i direktiv 2010/30 anges slutligen att ”[e]nergirelaterade produkter som under användning har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi eller, när det är relevant, väsentliga resurser och som erbjuder tillräckliga möjligheter att förbättra energieffektiviteten bör omfattas av en delegerad akt, när tillhandahållande av information genom märkning kan stimulera slutanvändare att köpa mer effektiva produkter”.
43 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen ska pröva om talan kan bifallas på den första grunden, i den mån som det gjorts gällande uppenbart oriktiga bedömningar.
– Den första grundens första del
44 Sökanden har inom ramen för den första grundens första del gjort gällande att tillämpningen av den angripna förordningen, enligt vilken tester med tom behållare ska genomföras, för det första leder till att felaktig information sprids, för det andra leder till att informationen inte omfattar uppgifter om energiprestanda ”under användning”, för det tredje leder till att tillverkarna inte motiveras att göra investeringar i syfte att förbättra dammsugarnas energieffektivitet och för det fjärde leder till att märkningen inte gör det möjligt att uppnå målet att minska energianvändningen, utan i stället kan bidra till en ökning av energianvändningen.
45 Sökanden har för det första gjort gällande att kommissionen har vilselett konsumenterna såvitt avser dammsugarnas energianvändning, genom att rengöringsprestanda endast mäts vid tester med en tom behållare.
46 Det kan visserligen inte uteslutas att en dammsugares sugförmåga med en delvis fylld behållare, med den energieffektivitet som därav följer, är lägre till följd av anhopningen av damm.
47 Kommissionen kan emellertid inte med framgång klandras för att den inte har krävt att tester ska genomföras med en delvis fylld behållare om den, mot bakgrund av dess omfattande utrymme för skönsmässig bedömning, kunde anse att sådana tester ännu inte var tillförlitliga, noggranna och reproducerbara.
48 Det ska vidare, oberoende av kommissionens omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid utformningen av testerna, framhållas – vad gäller frågan om tester som genomförs med en delvis fylld behållare är reproducerbara – att kommissionen har angett att det inte görs några ”jämförande tester” mellan laboratorier som gör det möjligt att fastställa om testerna är reproducerbara.
49 Även om sökanden har framfört många argument i syfte att visa att de tester som genomförs med en delvis fylld behållare är tillförlitliga och noggranna, kvarstår dock vissa tvivel vad avser testens reproducerbarhet.
50 Såsom kommissionen med rätta har påpekat krävs det nämligen i praktiken att det sker jämförande tester mellan laboratorier för att det ska kunna fastställas att testerna är reproducerbara. Sådana tester har nämligen till syfte att säkerställa att de resultat som erhålls genom att tester upprepas i olika laboratorier med utgångspunkt i ett enda varuprov är korrekta.
51 Sökanden har emellertid endast hänvisat till ett test i ett laboratorium som, enligt sökanden, visar att testet är reproducerbart. Det kan således inte i tillräcklig mån anses ha visats att det test som genomförs med en delvis fylld behållare är reproducerbart, så att det skulle kunna fastställas att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning.
52 Dessutom ska det, till skillnad från vad sökanden har gjort gällande, framhållas att jämförande tester mellan laboratorier har genomförts såvitt avser tester med en tom behållare. Detta följer av en konsekvensbedömning som kommissionen gjorde innan den angripna förordningen antogs. Med andra ord har det visats att sådana tester är reproducerbara.
53 Det kan följaktligen inte, inom ramen för en begränsad bedömning, slås fast att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den föredrog ett test med en tom behållare framför ett test med en delvis fylld behållare.
54 Sökandens anmärkning om att det gjorts uppenbart oriktiga bedömningar såvitt avser skyldigheten att genomföra tester med en tom behållare, ska således inte godtas.
55 För det andra har sökanden klandrat kommissionen för att den inte har uppställt krav på att uppgifter ska lämnas om dammsugarnas energiprestanda under användning. Tester som genomförs med en tom behållare gör det nämligen inte möjligt att få klarhet i vilken energiprestanda dammsugarna har under verkliga användningsförhållanden.
56 Det ska härvid visserligen erinras om att det i artikel 1.1 i direktiv 2010/30, i enlighet med skälen 2, 5, 13, 14 och 19 i samma direktiv, föreskrivs att det ska ges information till slutanvändaren om användning av energi och, där så är relevant, andra väsentliga resurser ”under användning” samt om att enligt artikel 1.2 ska direktivet tillämpas på energirelaterade produkter som ”under användning” har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser (se även artikel 2 a, c, e och f, artikel 3.1 b och artikel 4 a i direktiv 2010/30).
57 På samma sätt hänför sig artikel 10.1 tredje stycket i direktiv 2010/30 till bestämmelser i de delegerade akter som avser den information som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet om produktens användning av energi och andra väsentliga resurser ”under användning”.
58 Även om åtgärderna för att testa dammsugarnas energiprestanda vidtogs på grundval av tester som gjorts med en tom behållare, kan det säkerligen inte uteslutas att dammsugaren inte hade använts innan testet genomförts.
59 Sökandens argument i detta avseende vilar emellertid på en alltför extensiv tolkning av uttrycket ”under användning”, eftersom det är svårt att se hur man skulle kunna testa en dammsugarens rengöringsprestanda utan att använda dammsugaren, även om det är fråga om det första användningstillfället.
60 Sökandens anmärkning om att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning med avseende på avsaknaden av information om dammsugarens prestanda ”under användning” ska således inte godtas.
61 För det tredje har sökanden hävdat att den angripna förordningen är rättsstridig, då den leder till att dammsugartillverkarna inte motiveras att träffa de bästa valen vid utformningen av dammsugarna för att förbättra dammsugarnas energieffektivitet.
62 Det ska härvid erinras om att det i artikel 7 i den angripna förordningen anges att kommissionen ska se över denna förordning mot bakgrund av den tekniska utvecklingen senast fem år efter dess ikraftträdande. Vid översynen ska man bland annat bedöma huruvida det är möjligt att använda mätmetoder som baseras på en delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.
63 Sökandens argument kan inte godtas, då det räcker att konstatera att tillverkare av dammsugare ”med påse”, till skillnad från vad sökanden har gjort gällande, mot bakgrund av artikel 7 i den angripna förordningen måste beakta den möjliga framtida utvecklingen.
64 Det kan således inte med framgång göras gällande att den angripna förordningen inte innebär att dammsugartillverkarna motiveras att träffa de bästa valen vid utformningen av dammsugarna för att förbättra dammsugarnas energieffektivitet.
65 Tribunalen kan således inte heller godta sökandens anmärkning om att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning med avseende på att dammsugartillverkarna inte motiveras att förbättra dammsugarnas energieffektivitet.
66 För det fjärde har sökanden till sist gjort gällande att kommissionen i den angripna förordningen har uppställt krav på tillhandahållande av information som inte gör det möjligt att uppnå målet att minska energianvändningen, utan i stället kan bidra till en ökning av energianvändningen.
67 Denna anmärkning kan inte godtas. Det räcker därvid att påpeka att anmärkningen grundas på synnerligen spekulativa uppgifter som inte föranleder tribunalen att slå fast att det gjorts någon uppenbart oriktig bedömning såvitt avser den angripna förordningen.
68 Således kan tribunalen inte heller godta sökandens anmärkning om att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning med avseende på att det uppställts krav på tillhandahållande av information som inte gör det möjligt att uppnå målet att minska energianvändningen.
69 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del i den mån som sökanden gjort gällande att kommissionen gjort uppenbart oriktiga bedömningar.
70 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.
– Den första grundens andra del
71 Sökanden har inom ramen för den första grundens andra del klandrat kommissionen för att den inte har uppställt några krav på tillhandahållande av information om användning av förbrukningsvaror, trots att den var skyldig att göra det enligt artikel 10.1 i direktiv 2010/30.
72 Sökanden har inom ramen för den första grundens andra del i huvudsak gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den underlät att införa krav på tillhandahållande av information om användning av förbrukningsvaror, det vill säga påsar och filter. Enligt sökanden var kommissionen emellertid skyldig att inrätta en ram för information till konsumenterna om de väsentliga resurser som förbrukas vid användningen. Vidare menar sökanden att påsar och filter utgör väsentliga resurser som förbrukas vid användningen.
73 Tribunalen erinrar härvid om att det i artikel 1.2 i direktiv 2010/30 visserligen anges att direktivet ”ska tillämpas på energirelaterade produkter som under användning har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser”.
74 Enligt artikel 2 c i direktiv 2010/30 definieras emellertid begreppet andra väsentliga resurser, i den mening som avses i det direktivet, som ”vatten, kemikalier eller varje annat ämne som en produkt använder vid normal användning”.
75 Det kan inte med fog göras gällande att de förbrukningsvaror som det är fråga om, det vill säga påsar och filter, ska anses utgöra vatten, kemikalier eller ett annat ämne som avses i artikel 2 c i direktiv 2010/30.
76 Sökandens anmärkning om att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning med avseende på avsaknaden av information om förbrukningsvaror kan således inte godtas.
77 Talan kan inte vinna bifall såvitt avser den första grundens andra del och därmed inte heller såvitt avser den första grunden i dess helhet.
Den tredje grunden: Åsidosättande av likabehandlingsprincipen
78 Sökanden har genom den tredje grunden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt likabehandlingsprincipen.
79 Enligt sökanden åsidosatte kommissionen likabehandlingsprincipen när den valde att gynna ”dammsugare med påse” på bekostnad av ”dammsugare utan påse” eller dammsugare med så kallad cyklonteknik, då sämre sugförmåga till följd av anhopning av smuts – vilket särskilt drabbar dammsugare med påse – inte upptäcks vid tester som genomförs ”utan damm”. Dessutom menar sökanden att nämnda tester inte heller gör det möjligt att upptäcka de nya tekniska lösningar som tillverkarna av dammsugare utan påse och dammsugare med cyklonteknik erbjuder. Vissa av sistnämnda dammsugare har utformats på ett sådant sätt att anhopning av smuts undviks och att en konstant sugförmåga bibehålls under användningstiden.
80 Enligt sökanden har kommissionen i den angripna förordningen föreskrivit ett enda slags test för att mäta dammsugarnas rengöringsprestanda. Nämnda test sker med ”tom behållare”, vilket gäller såväl för dammsugare med cyklonteknik som för dammsugare med påse. Därigenom har kommissionen bortsett från den omständigheten att dammsugare med påse, till skillnad från dammsugare med cyklonteknik, inte kan testas med ”tom påse”, eftersom de dammsugarna är avsedda att successivt fyllas med damm under användningstiden.
81 Medan dammsugare med cyklonteknik särskilt har utformats för att energiprestandan inte ska minska så mycket på grund av anhopning av damm, minskar energiprestandan hos dammsugare med påse på grund av att påsens porer täpps igen med damm. Denna skillnad framgår inte vid testet med ”tom behållare” som föreskrivs i den angripna förordningen.
82 Av detta följer, enligt sökanden, att den angripna förordningen gynnar dammsugare med påse på bekostnad av dammsugare med cyklonteknik.
83 Kommissionen har anfört att det i den angripna förordningen inte föreskrivs något krav på att dammsugarna ska testas med tom behållare. Det krävs endast att det sker genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. Sådana metoder finns emellertid ännu inte tillgängliga för behållare som är fyllda med damm.
84 Kommissionen anser att det inte var lämpligt att vänta med att anta en förordning om energimärkning av dammsugare till dess att sådana metoder fanns tillgängliga. Det är nämligen troligt att några bestämmelser på området aldrig skulle ha kunnat införas om den hade valt att göra det, eftersom det alltid kommer att finnas tillverkare som hävdar att deras nya tekniska lösningar inte beaktas på rätt sätt vid tillämpningen av befintliga provningsmetoder och att nämnda nya tekniska lösningar därför missgynnas vid nämnda tillämpning.
85 Tribunalen finner att sökanden genom den tredje grunden ska anses ha anfört att den angripna förordningen innebär att likabehandlingsprincipen åsidosätts, genom att olika situationer behandlas lika såvitt avser metoden för att mäta dammsugares rengöringsprestanda.
86 För att kunna bedöma om talan kan vinna bifall på den tredje grunden ska det således prövas huruvida tillämpningen av en enhetlig metod, oavsett hur den är utformad, som är avsedd att mäta rengöringsprestandan hos dammsugare med påse, utan påse och dammsugare med cyklonteknik, som föreskrivs i den angripna förordningen, innebär ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
87 Det ska inledningsvis framhållas att den angripna förordningen utgör en delegerad rättsakt i förhållande till direktiv 2010/30. I artikel 1 i nämnda direktiv anges nämligen att det genom det direktivet inrättas en ram för harmoniseringen av nationella åtgärder när det gäller information till slutanvändaren, särskilt genom märkning och standardiserad produktinformation, om användning av energi och, där så är relevant, andra väsentliga resurser under användning samt kompletterande uppgifter om energirelaterade produkter, för att därigenom ge slutanvändarna möjlighet att välja mer effektiva produkter.
88 I artikel 10.1 i direktiv 2010/30 anges i detta avseende att kommissionen ska fastställa närmare föreskrifter om etiketten genom delegerade akter. Enligt tredje stycket i samma punkt ska de delegerade akterna innehålla bestämmelser om information som tillhandahålls på etiketten om användning av energi och andra väsentliga resurser under användning som gör det möjligt för slutanvändare att fatta inköpsbeslut på bättre grunder.
89 I artikel 10.4 b i samma direktiv anges även att de delegerade akterna ska ange mätstandarder och mätmetoder som ska tillämpas för att ta fram den information som avses i artikel 1.1 i samma direktiv.
90 Den angripna förordningen, som utgör en delegerad akt, innehåller i enlighet härmed, i artikel 5, bestämmelser om att den information som ska lämnas ska tas fram genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder enligt bilaga VI till den förordningen.
91 Det är i förevarande fall utrett att nämnda metoder är enhetliga och att det inte görs någon skillnad beroende på vilket slags dammsugare det är fråga om, bland annat om det rör sig om en dammsugare med påse eller en dammsugare utan påse.
92 Det ska följaktligen prövas om kommissionen, genom den angripna förordningen, åsidosatte likabehandlingsprincipen när den införde ett enda slags test för att bedöma rengöringsprestandan hos dammsugare utan påse, såsom de som sökanden tillverkar, och dammsugare med påse.
93 Tribunalen erinrar om att kommissionen är skyldig att iaktta grundläggande rättsprinciper, däribland likabehandlingsprincipen, såsom den har tolkats av unionsdomstolen, och att kommissionen mot bakgrund av likabehandlingsprincipen inte får behandla lika situationer olika och behandla olika situationer lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (dom av den 29 mars 2012, kommissionen/Estland, C‑505/09 P, REU, EU:C:2012:179, punkt 64, dom av den 19 november 2009, Denka International/kommissionen, T‑334/07, REG, EU:T:2009:453, punkt 169, och dom av den 7 mars 2013, Polen/kommissionen, T‑370/11, REU, EU:T:2013:113, punkt 30).
94 Kommissionen har samma skyldigheter när den vidtar åtgärder inom ramen för en delegerad akt med stöd av behörighet som tillkommer den enligt ett direktiv, såsom i förevarande fall.
95 I förevarande fall konstaterar tribunalen för det första att kommissionen inte har bestritt att det används en enhetlig mätmetod för att testa energiprestandan hos dammsugare, oavsett om det rör sig om dammsugare med påse eller om dammsugare utan påse.
96 För det andra konstaterar tribunalen att kommissionen inte heller har bestritt att det i tekniskt hänseende finns skillnader mellan dammsugare med påse och dammsugare utan påse.
97 Kommissionen har nämligen inte bestritt att dammsugare utan påse utgör dammsugare som använder så kallad cyklonteknik. Cyklonteknik innebär att det sker en mekanisk separation av partiklar som följer ett flöde och att en separation av dammet i luften möjliggörs genom centrifugalkraft (kraft som drar en roterande kropp bort från dess rotationscentrum). Dammet samlas därefter upp i en hård behållare. Därigenom behövs varken något centralfilter eller någon påse, eftersom luften cirkulerar med en sådan hastighet att dammet konstant slungas utåt av luftströmmen.
98 Kommissionen har inte heller bestritt att dammet, i dammsugare med påse, hamnar i en påse vars porer täpps igen allteftersom påsen fylls med damm och följaktligen att dammsugarens sugförmåga kan minska genom att luftcirkulationen blir sämre.
99 Kommissionen har dessutom uttryckligen medgett att ”mängden damm kan påverka effektiviteten”.
100 Kommissionen har även medgett att det objektivt sett finns skillnader mellan dammsugare utan påse och dammsugare med påse.
101 För det tredje har kommissionen dock bestritt den metod som ligger till grund för de olika resultat som sökanden har gjort gällande och som visar att dammsugare med påse förlorar sugförmåga, då kommissionen bedömer att den metoden varken är tillförlitlig, noggrann eller reproducerbar.
102 Kommissionen har gjort gällande att det test som anges i den angripna förordningen är det enda som kan visa dammsugarnas rengöringsprestanda och att de tester som sökanden har gjort gällande varken är tillförlitliga, noggranna eller reproducerbara, med beaktande av de tekniska uppgifter och vetenskapliga rön som var tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av den angripna förordningen. Det var därför enligt kommissionen motiverat att behandla dammsugare utan påse och dammsugare med påse på samma sätt.
103 Enligt rättspraxis får olika situationer behandlas lika om detta är grundat på ett objektivt och skäligt kriterium (se, för ett liknande resonemang, dom Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl., punkt 38 ovan, EU:C:2008:728, punkt 47).
104 Det ska således prövas huruvida kommissionens motiveringar är objektiva och skäliga mot bakgrund av de mål som eftersträvas med direktiv 2010/30.
105 I förevarande fall har sökanden bekräftat att det är möjligt att genomföra tester med en delvis fylld behållare för att kontrollera dammsugares rengöringsprestanda. Sökanden har gjort gällande att Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec) redan har föreskrivit en fullständig och utprovad metod för att testa rengöringsprestanda med en delvis fylld behållare och att alla nationella konsumentskyddsorganisationer och bedömningsorgan använder sig av tester, i en eller i en annan form, med en delvis fylld behållare.
106 Utan att inom ramen för den andra grunden uttala sig om de tester som genomförs med en delvis fylld behållare, har kommissionen ifrågasatt de testerna och hänvisat till artikel 7 i den angripna förordningen, som anger att man vid en framtida översyn av förordningen kommer att bedöma huruvida det är möjligt att införa tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som baseras på en med damm delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.
107 Tribunalen erinrar om att unionsdomstolen har tillerkänt unionens institutioner, vid utövandet av den behörighet som de tilldelas, ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning på ett område inom vilket de ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplicerade bedömningar. Trots att unionens institutioner har ett sådant utrymme för bedömning krävs dock att de grundar sina val på kriterier som är objektiva och lämpliga utifrån det mål som ska uppnås genom lagstiftningen i fråga, med beaktande av alla faktiska omständigheter liksom de vetenskapliga rön och tekniska uppgifter som är tillgängliga vid tidpunkten för antagandet av rättsakten i fråga (se domen Arcelor Atlantique och Lorraine m.fl., punkt 38 ovan, EU:C:2008:728, punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).
108 Såvitt avser förevarande fall var kommissionen skyldig att, när den utövade sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid antagandet av den angripna förordningen, grunda sitt val av metoder för mätning av energieffektivitet på objektiva kriterier i enlighet med de mål som eftersträvas med direktiv 2010/30, nämligen att tillhandahålla konsumenterna tillförlitlig och enhetlig information så att de har möjlighet att välja mer effektiva produkter.
109 Såsom har påpekats i punkterna 70–75 i förevarande dom har de tester som genomförs med en delvis fylld behållare inte varit föremål för några ”jämförande tester” mellan laboratorier, vilket innebär att det kunde ifrågasättas om de är reproducerbara.
110 Den omständigheten att de tester som förordats av sökanden inte uppfyller kraven på tillförlitlighet, noggrannhet och reproducerbarhet utgör således ett sakligt skäl som motiverar att dammsugare med olika teknik, det vill säga dammsugare med påse och dammsugare utan påse, behandlas på samma sätt.
111 Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
Den andra grunden: Bristfällig motivering
112 Sökanden har inom ramen för den andra grunden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt den motiveringsskyldighet som följer av artikel 296 FEUF.
113 Enligt sökanden har det i den angripna förordningen endast bristfälligt, eller inte alls, förklarats varför den tekniska utvecklingen inte gör det möjligt att testa dammsugarens energieffektivitet och rengöringsprestanda när behållaren delvis är fylld med damm och varför kommissionen, i artikel 7 i den angripna förordningen, har skjutit fram översynen av tekniken till om fem år.
114 Tillräckliga förklaringar i detta avseende återfinns varken i den angripna förordningen, i skälen i förslaget till förordning eller i förarbetena.
115 Dessutom är kommissionens bedömning med avseende på de tester som gjorts med en delvis fylld behållare enligt sökanden svår att förstå mot bakgrund av den allmänna kontexten och omständigheterna kring den angripna förordningens antagande. Sökanden har anfört att man enligt fast praxis i hela unionen testar rengöringsprestandan hos dammsugare med behållaren delvis fylld med damm, då det tillvägagångssättet bäst anses återspegla apparatens prestanda under verkliga användningsförhållanden. Detta följer enligt sökanden av en av Cenelecs standarder och av samtliga tester som utförs av konsumentskyddsorganisationer och bedömningsorgan, vilket berörda parter – däribland sökanden – har gjort gällande under det samrådsförfarande som föregick antagandet av den angripna förordningen.
116 Kommissionen har anfört att den andra grunden bekräftar att sökanden har missförstått den angripna förordningen. Förordningen innehåller nämligen inte något förbud mot att genomföra tester med en behållare ”som är fylld med damm”, utan uppställer endast ett krav på ”tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder”. Det finns emellertid inte någon ”tillförlitlig, noggrann och reproducerbar mät- och beräkningsmetod” för tester med en behållare ”som är fylld med damm”. Kommissionen menar därför att den inte var skyldig att redogöra för skälen till att den inte införde något krav på att testerna ska genomföras med en sådan behållare.
117 Tribunalen erinrar härvid om att det i fast rättspraxis anges att den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och att det av motiveringen klart och tydligt ska framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att behörig domstol ges möjlighet att utföra sin prövning (se dom av den 24 november 2005, Italien/kommissionen, C‑138/03, C‑324/03 och C‑431/03, REG, EU:C:2005:714, punkt 54 och där angiven rättspraxis).
118 Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån motiveringens lydelse, utan även utifrån det sammanhang i vilket den ingår och samtliga rättsregler på det aktuella området (se domen Italien/kommissionen, punkt 117 ovan, EU:C:2005:714, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
119 Det är mot bakgrund av dessa överväganden som det ska prövas huruvida den angripna förordningen har motiverats i tillräcklig mån såvitt avser valet av de mätmetoder som föreskrivs däri.
120 Det ska framhållas att huvuddelen av motiveringen i detta avseende återfinns i artikel 7 i den angripna förordningen, med rubriken ”Översyn”, som har följande lydelse:
”Kommissionen ska se över denna förordning mot bakgrund av den tekniska utvecklingen senast fem år efter dess ikraftträdande. Vid översynen ska man särskilt bedöma … huruvida det är möjligt att använda mätmetoder för årlig energiförbrukning, dammupptagning och partikelutsläpp som baseras på en delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.”
121 Härav följer visserligen att det i artikel 7 i den angripna förordningen inte uttryckligen och utförligt anges vilka särskilda skäl som ligger till grund för kommissionens beslut att välja de mätmetoder som den gjort.
122 När det gäller en rättsakt av normativ karaktär, såsom i förevarande fall, kan motiveringen emellertid begränsas till att ange den helhetssituation som har lett fram till antagandet av rättsakten och de allmänna mål som ska uppnås med den (dom av den 3 juli 1985, Abrias m.fl./kommissionen, 3/83, REG, EU:C:1985:284, punkt 30, och dom av den 10 mars 2005, Spanien/rådet, C‑342/03, REG, EU:C:2005:151, punkt 55).
123 Om det mål som institutionen eftersträvar väsentligen framgår av en rättsakt med allmän giltighet, såsom i förevarande fall, är det onödigt att kräva en särskild motivering för de olika tekniska lösningar som har valts (se dom av den 7 september 2006, Spanien/rådet, C‑310/04, REG, EU:C:2006:521, punkt 59 och där angiven rättspraxis).
124 Det mål som kommissionen eftersträvar genom den angripna förordningen följer emellertid av skäl 4 i densamma, i vilket det anges att ”[d]en information som anges på etiketten bör tas fram genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mätmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mätmetoder, inklusive, i förekommande fall, de harmoniserade standarder som har antagits av europeiska standardiseringsorgan enligt förteckningen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering”.
125 I artikel 5 i den angripna förordningen, med rubriken ”Mätmetoder”, föreskrivs att ”[d]en information som ska lämnas … ska tas fram genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder enligt bilaga VI”.
126 Samma formuleringar återfinns i punkt 1 i bilaga VI till den angripna förordningen, där det anges att ”[n]är det gäller överensstämmelse och kontroll av överensstämmelse med kraven i denna förordning ska mätningar och beräkningar utföras med tillförlitliga, noggranna och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder, inklusive de harmoniserade standarder vars referensnummer har offentliggjorts för detta syfte i Europeiska unionens officiella tidning”. Vidare ska ”[d]e … överensstämma med de tekniska definitioner, villkor, formler och parametrar som anges i denna bilaga”.
127 Följaktligen ska kommissionen anses ha motiverat den angripna förordningen i tillräcklig mån såvitt avser valet av de mätmetoder som däri föreskrivs.
128 Det kan nämligen framgå av artikel 7, jämförd med artikel 5, skäl 4 och punkt 1 i bilaga VI till den angripna förordningen, att kommissionen antog mätmetoder som grundades på tester som genomförts med en tom behållare snarare än på tester som genomförts med en delvis fylld behållare, med beaktande av att det med hänsyn till den tekniska utvecklingen enligt kommissionen inte fanns några tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mätmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mätmetoder med avseende på tester som genomförts med en delvis fylld behållare, utan att det emellertid därvid uttryckligen krävdes att en viss sorts test ska tillämpas i stället för en annan.
129 Av samma skäl var kommissionen inte skyldig att mera ingående redogöra för varför den, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, i artikel 7 i den angripna förordningen har valt att skjuta fram översynen av testerna av energieffektivitet och rengöringsprestanda hos dammsugare med en delvis fylld behållare till om fem år.
130 Såsom för övrigt följer av prövningen av den första och den tredje grunden, har motiveringen av den angripna förordningen i det avseendet gjort det möjligt för sökanden att få kännedom om hur kommissionen har resonerat. Vidare har sökanden därigenom haft möjlighet att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och tribunalen har getts möjlighet att utföra sin prövning.
131 Denna bedömning kan inte med framgång ifrågasättas genom de argument som sökanden har framfört avseende förarbetena, oavsett om det är fråga om synpunkter från berörda parter – däribland sökanden – under samrådsförfarandet eller om redogörelsen för skälen till det förslag som senare låg till grund för den angripna förordningen.
132 För att underkänna sökandens argument räcker det nämligen att framhålla att argumenten inte avser den angripna rättsakten, utan i stället de rättsakter som föregick antagandet av den angripna rättsakten. Nämnda rättsakter ska således inte beaktas vid bedömningen i förevarande mål av den angripna förordningens formella lagenlighet.
133 Sökanden kan inte heller med framgång göra gällande Cenelecs standard och enhetlig praxis från konsumentskyddsorganisationer och bedömningsorgan vad gäller testerna, även om det skulle anses att sådan praxis verkligen finns.
134 Dessa överväganden rör nämligen den angripna förordningens materiella lagenlighet och inte dess formella lagenlighet. De kan därför inte åberopas till stöd för den andra grunden avseende bristfällig motivering.
135 Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte bifallas såvitt avser den andra grunden. Talan ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
136 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Dyson Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 11 november 2015.
Underskrifter