Mål T-541/10

Anotati Dioikisi Enoseon Dimosion Ypallilon (ADEDY) m.fl.

mot

Europeiska unionens råd

”Talan om ogiltigförklaring – Beslut som riktas till en medlemsstat för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott – Villkoret direkt berörd är inte uppfyllt – Avvisning”

Sammanfattning – Tribunalens beslut (första avdelningen) av den 27 november 2012

1.      Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Villkoret direkt berörd – Kriterier – Rådsbeslut med föreläggande till en medlemsstat att vidta åtgärder för att minska ett alltför stort budgetunderskott – Talan väckt av en fackföreningssammanslutning och dess medlemmar – Villkoret direkt berörd är inte uppfyllt – Avvisning

(Artikel 263 fjärde stycket FEUF, rådets förordning nr 1467/97, artikel 5)

2.      Europeiska unionen – Domstolsprövning av om institutionernas rättsakter är lagenliga – Rättsakter som kräver nationella tillämpningsföreskrifter – Möjlighet för fysiska eller juridiska personer att begära förhandsavgörande för att få till stånd en giltighetsprövning – Skyldighet för medlemsstaterna att inrätta ett system med nödvändiga rättsmedel för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd – Talan om ogiltigförklaring väcks vid unionsdomstolen om rättsmedel inför de nationella domstolarna saknas – Omfattas inte

(Artiklarna 19.1 andra stycket FEU, 263 FEUF, 267 FEUF och 277 FEUF)

1.      Villkoret i artikel 230 fjärde stycket EG, att en fysisk eller juridisk person måste vara direkt berörd av det beslut som är föremål för talan, kan endast anses vara uppfyllt om två kriterier är för handen. Dels måste den ifrågasatta rättsakten ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. Dels får akten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av Europeiska unionens lagstiftning utan att några mellanliggande regler tillämpas.

En fackföreningssammanslutning vars medlemmar utgörs av samtliga tjänstemän och anställda hos offentligrättsliga juridiska personer samt medlemmarna av denna sammanslutning är inte direkt berörda av rådets beslut att förelägga en medlemsstat att vidta åtgärder för att minska ett alltför stort budgetunderskott.

Bestämmelsen i detta beslut avseende de åtgärder en medlemsstat ska vidta för att minska ett alltför stort budgetunderskott föreskriver en skyldighet för den berörda medlemsstaten att uppnå ett budgetmål, nämligen att spara ett visst belopp per år genom att sänka gratifikationer som utbetalas till offentliganställda. I bestämmelsen fastställs emellertid varken hur sänkningen ska gå till eller vilka offentliganställda som berörs. Dessa omständigheter överlåts till medlemsstatens bedömning. Bestämmelsen har följaktligen inte några direkta rättsverkningar för sökandenas rättsliga situation, eftersom medlemsstaternas myndigheter har ett stort bedömningsutrymme för att genomföra den.

I bestämmelsen i det aktuella beslutet föreskrivs en skyldighet för samma medlemsstat att anta en lag för att reformera pensionssystemet i syfte att säkerställa dess hållbarhet på lång sikt. Eftersom bestämmelsen kräver antagande av en sådan lag för att genomföras och ger medlemsstatens myndigheter ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att definiera innehållet i lagen, under förutsättning att den säkerställa pensionssystemets hållbarhet på medellång och lång sikt, berörs inte nämnda sökande direkt av bestämmelsen. Det är nämligen endast själva lagen som eventuellt kan beröra deras rättsliga situation direkt.

Då bestämmelsen i samma beslut föreskriver ett tak för att ersätta pensionsavgångarna inom den offentliga sektorn utgör den en allmän bestämmelse för organisation och drift av den offentliga administrationen och påverkar inte sökandena rättsliga situation direkt. I den mån bestämmelsen medför försämrade allmännyttiga tjänster och sämre arbetsvillkor för sökandena rör det sig om en omständighet som inte rör deras rättsliga situation utan deras rent faktiska situation.

Då slutmålet är att minska landets alltför stora underskott krävs det, med hänsyn till bestämmelsernas omfattning, nationella genomförandebestämmelser för att klargöra innehållet i de bestämmelser vari det föreskrivs att den berörda medlemsstaten ska anta ett antal åtgärder för att konsolidera de offentliga finanserna, åtgärder för att stärka budgetövervakning och budgetdisciplin samt strukturåtgärder som bland annat syftar till att förbättra den grekiska ekonomins konkurrenskraftighet i allmänhet. Vid detta genomförande har den aktuella medlemsstatens myndigheter ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, förutsatt att slutmålet att minska det alltför stora underskottet iakttas. Det är dessa nationella bestämmelser som eventuellt kommer att direkt beröra sökandenas rättsliga situation.

(se punkterna 64, 70, 72-74, 76, 78, 80 och 84)

2.      I fördraget, genom å ena sidan artiklarna 263 EG och 277 EG och å andra sidan artikel 267 EG, har det inrättats ett fullständigt system med rättsmedel och förfaranden för kontroll av huruvida de rättsakter som antas av gemenskapsinstitutionerna är lagenliga. Denna kontroll har anförtrotts unionsdomstolen. I detta system har fysiska eller juridiska personer, som på grund av de begränsningar av deras talerätt som föreskrivs i artikel 263 FEUF inte kan föra talan direkt vid domstolen angående sådana unionsrättsakter med allmän räckvidd och som kräver tillämpningsföreskrifter av den medlemsstat som är mottagare, möjlighet att åberopa att en sådan rättsakt är ogiltig inför nationell domstol och därvid förmå den, som själv saknar behörighet att pröva giltigheten av gemenskapens rättsakter, att begära förhandsavgörande från domstolen angående denna fråga.

Upptagande till sakprövning av en talan om ogiltigförklaring vid unionsdomstolen kan inte vara beroende av frågan huruvida det finns möjlighet att genom att föra talan vid nationell domstol få till stånd en prövning av den rättsakt av vilken ogiltigförklaring har yrkats. Frågan om en talan kan upptas till sakprövning av en unionsdomstol kan således i ännu mindre grad vara beroende av påstått långsamma nationella förfaranden. I artikel 19.1 andra stycket FEU föreskrivs det nämligen att medlemsstaterna ska fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten.

(se punkterna 89, 90 och 93)