Talan väckt den 22 november 2010 - ADEDY m.fl. mot Europeiska unionens råd

(Mål T-541/10)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Anotati Dioikisi Enoseon Dimosion Ypallilon (ADEDY) (Aten, Grekland), Sp. Papaspiros (Aten, Grekland) och Il. Iliopoulos (Aten, Grekland) (ombud: advokaten M. Tsipra)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara rådets beslut av den 7 september 2010 om ändring av beslut 2010/320/EU riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 241, s. 12),

ogiltigförklara rådets beslut 2010/320/EU av den 8 juni 2010 riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 145, s. 6), och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar med förevarande talan att tribunalen ska ogiltigförklara rådets beslut av den 7 september 2010 om ändring av beslut 2010/320/EU riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 241, s. 12) och rådets beslut 2010/320/EU av den 8 juni 2010 riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (EUT L 145, s. 6).

Sökandena gör till stöd för sina yrkanden gällande följande grunder:

För det första gör sökandena gällande att kommissionen och rådet har överskridit sin befogenhet enligt fördraget genom att anta det angripna beslutet. Särskilt fastställs subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen i artiklarna 4 och 5 i fördraget. I artikel 5.2 i fördraget föreskrivs vidare uttryckligen att varje befogenhet som inte har tilldelats unionen ska tillhöra medlemsstaterna. Enligt artikel 126 och följande artiklar i fördraget kan åtgärder som rådet antar inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott och som kan omfattas av dess beslut inte vara specifika, uttryckliga och tvingande eftersom fördraget inte ger rådet en sådan befogenhet.

För det andra gör sökandena gällande att de angripna besluten har antagits i strid med den befogenhet som Europeiska kommissionen och rådet ges i fördragen och att de deras innehåll strider mot detta. I de angripna besluten anges särskilt att den rättsliga grunden för dessa är artiklarna 126.9 och 136 i fördraget. De angripna besluten innebär emellertid att den befogenhet som Europeiska kommissionen och rådet ges i dessa artiklar, enbart som en åtgärd för att tillämpa ett bilateralt avtal mellan de 15 medlemsstaterna i eurozonen - vilka beslutat om bilaterala lån - och Grekland, överskridits. Någon befogenhet för rådet att anta ett sådant beslut ges eller föreskrivs emellertid inte i fördraget.

För det tredje hävdar sökandena att de angripna besluten, genom vilka löner och pensioner minskas, innebär ett åsidosättande av sökandenas förvärvade ekonomiska rättigheter och att de därför har antagits i strid med artikel 1 tilläggsprotokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

____________