Language of document : ECLI:EU:T:2008:317

Mål T‑75/06

Bayer CropScience AG m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Direktiv 91/414/EEG – Växtskyddsmedel – Det verksamma ämnet endosulfan – Återkallande av godkännanden för utsläppande på marknaden – Utvärderingsförfarande – Tidsfrister – Rätten till försvar – Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning av domen

1.      Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut om att inte uppta ett ämne i bilaga 1 till direktiv 91/414

(Artiklarna 230 EG och 233 första stycket EG; rådets direktiv 91/414, artiklarna 6 och 8.2)

2.      Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414

(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.2 och bilaga 1)

3.      Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414

(Rådets direktiv 91/414, artikel 8.2 och bilaga 1)

4.      Gemenskapsrätt – Principer – Rätten till försvar – Räckvidd

5.      Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Gemenskapsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Omfattning – Domstolsprövning – Gränser

6.      Jordbruk – Tillnärmning av lagstiftning – Utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden – Direktiv 91/414

(Rådets direktiv 91/414, artikel 5.1)

1.      I ett mål som rör talan om ogiltigförklaring av ett beslut om att inte uppta ett verksamt ämne i bilaga 1 till direktiv 91/414 och om att återkalla de godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller detta verksamma ämne påverkar omständigheten att kommissionen inte kan fatta ett nytt beslut på grundval av artikel 8.2 i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden för att verkställa en eventuell dom om ogiltigförklaring inte sökandenas berättigade intresse av att få saken prövad. Enligt artikel 233 första stycket EG är kommissionen nämligen skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom om ogiltigförklaring. En ogiltigförklaring har retroaktiv verkan och kommissionen skulle vid en ogiltigförklaring vara skyldig att fatta ett nytt beslut på grundval av den anmälda akt som berörs av ogiltigförklaringen och göra sin bedömning med utgångspunkt från den tidpunkt när anmälan gjordes. Den omständigheten att de bestämmelser som ligger till grund för det angripna beslutet har ändrats efter det att detta beslut antogs är således inte relevant för att bedöma huruvida det är lämpligt att sökandena har invändningar mot förfarandet och utgången av detta under det system som gällde vid tidpunkten för omständigheterna i målet.

(se punkt 63)

2.      Det framgår av femte, sjätte och nionde skälen i direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden att direktivet syftar till att undanröja hinder för handeln med växtskyddsmedel inom gemenskapen, samtidigt som en hög skyddsnivå för miljön och för människors och djurs hälsa upprätthålls. För att kommissionen på ett effektivt sätt ska kunna genomföra det mål som har ålagts den, och med hänsyn till de komplicerade tekniska utvärderingar som den har att göra, måste kommissionen i detta sammanhang tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Befogenheten att bevilja förlängda tidsfrister liknar en befogenhet att handla efter eget skön som beror på omständigheterna i det aktuella fallet.

Utövandet av denna befogenhet är dock inte undandragen domstolsprövning. Gemenskapsdomstolen ska nämligen vid denna prövning kontrollera att förfarandereglerna har iakttagits, att de faktiska omständigheter som kommissionen har konstaterat är materiellt riktiga och att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig. Det får inte heller ha förekommit maktmissbruk.

I synnerhet ska gemenskapsdomstolen, när en part åberopar att en behörig institution har gjort en uppenbart felaktig bedömning, kontrollera huruvida institutionen i fråga omsorgsfullt och opartiskt har prövat alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet, det vill säga de omständigheter som den aktuella bedömningen grundar sig på.

(se punkterna 81–84)

3.      Vid ett beslut om upptagande i bilaga 1 till direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden som fattas enligt förfarandet i artikel 8.2 i samma direktiv, ska uppskov beviljas om det inte är möjligt att göra undantag från de tidsfrister för förfarandet som föreskrivs i de aktuella bestämmelserna, eller om de parter som har anmält det verksamma ämnet har befunnit sig i en force majeure‑situation som har hindrat dem från att iaktta de frister som gäller för förfarandet. Politiska eller praktiska hänsyn utgör inte ett tillräckligt skäl för att inte medge en förlängning av frister i ett enskilt fall, för den händelse att en sådan förlängning är nödvändig för att säkerställa ett rimligt och rättvist utvärderingsförfarande.

(se punkterna 89 och 91)

4.      Iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip som ska säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Denna princip innebär ett krav på att de som ett beslut, vilket på ett påtagligt sätt påverkar deras intressen, riktar sig till bereds tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt. En oegentlighet kan emellertid endast medföra att ett beslut ogiltigförklaras i den mån som det konkret kan påverka sökandens rätt till försvar och därmed innehållet i beslutet. Det förhållandet att det föreligger oenighet i sak beträffande de slutsatser som bör dras av en viss undersökning utgör inte ett bevis på att sökandena inte har beretts tillfälle att tillkännage sin ståndpunkt och kan inte betecknas som en kränkning av deras rätt till försvar.

(se punkterna 130–132 och 203)

5.      Gemenskapsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de fastställer vilka målsättningar som ska uppnås och vilka medel som lämpligen ska väljas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Gemenskapsdomstolarnas prövning i sak ska i detta sammanhang begränsas till en kontroll av att det vid denna skönsmässiga bedömning inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk och att gemenskapsinstitutioner inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Det utrymme för skönsmässig bedömning som en gemenskapsmyndighet har när den vid utövandet av sitt uppdrag tvingas göra komplicerade bedömningar omfattar även i viss mån fastställandet av de sakomständigheter som ligger till grund för myndighetens åtgärd. Av detta följer att i ett fall där det ankommer på gemenskapsinstitutionerna att göra en vetenskaplig riskutvärdering och att bedöma ytterst komplicerade vetenskapliga och tekniska sakomständigheter, så är domstolsprövningen av gemenskapsinstitutionernas utförande av denna uppgift begränsad. I detta sammanhang ankommer nämligen bedömningen av sakomständigheterna enligt fördraget endast på gemenskapens institutioner, och gemenskapsdomstolen får inte ersätta institutionernas bedömning med sin egen bedömning. Gemenskapsdomstolen ska i stället begränsa sig till en kontroll av att gemenskapens institutioner vid denna skönsmässiga bedömning inte har gjort sig skyldiga till uppenbara fel eller maktmissbruk och att gemenskapens institutioner inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

(se punkt 141)

6.      Vad avser domstolskontrollen av att principen följs kan, med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som kommissionen har när den antar beslut om att ta upp verksamma ämnen i bilaga 1 till direktiv 91/414 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, lagenligheten av en åtgärd endast påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som eftersträvas med den.

Syftet med direktiv 91/414 är dels att undanröja hinder för handeln med växtskyddsmedel inom gemenskapen samt förbättra växtproduktionen, dels att skydda människors och djurs hälsa samt miljön, varför ett beslut att inte ta upp ett ämne i bilaga 1 till direktivet inte är oproportionerligt, om det grundar sig på avsaknaden av tillräckliga upplysningar som kunde visa att det inte förelåg några risker, såsom de risker som avses i artikel 5.1 i samma direktiv. Direktivets mål att skydda människors och djurs hälsa samt miljön utgör nämligen hinder för att producenterna av det ifrågavarande verksamma ämnet efter eget skön skulle kunna skjuta upp beslutet att i bilaga 1 ta upp eller inte ta upp ämnet i fråga. Vidare har dessa producenter under alla förhållanden möjlighet att få en ny prövning av det verksamma ämnet genom det i artikel 6.2 i samma direktiv föreskrivna förfarandet.

(se punkterna 224, 225 och 228)