Mål C–473/16
F
mot
Bevándorlási és Állampolgársági Hivatal
(begäran om förhandsavgörande från Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság)
”Begäran om förhandsavgörande – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 7 – Respekt för privatlivet och familjelivet – Direktiv 2011/95/EU – Normer för när flyktingstatus eller status som subsidiärt skyddsbehövande ska beviljas – Fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning – Artikel 4 – Bedömning av fakta och omständigheter – Inhämtande av ett sakkunnigutlåtande – Psykologiska tester”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 januari 2018
1. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2011/95 – Förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd – Bedömning av fakta och omständigheter – Fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning – Skyldighet att godta den påstådda läggningen som en styrkt omständighet redan på grundval av den asylsökandes uppgifter – Föreligger inte – Följder
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95, artikel 4)
2. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2011/95 – Förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd – Bedömning av fakta och omständigheter – Fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning – Nödvändighet av att systematiskt bedöma trovärdigheten av den sexuella läggningen – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95, artiklarna 2 d, 4, 10.1 d och 10.2)
3. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2011/95 – Förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd – Bedömning av fakta och omständigheter – Fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning – Bedömning med hjälp av ett sakkunnigutlåtande – Tillåtet – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95, artikel 4)
4. Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2011/95 – Förfarandet för prövning av en ansökan om internationellt skydd – Bedömning av fakta och omständigheter – Fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning – Bedömning med hjälp av ett psykologiskt sakkunnigutlåtande genom projektiva personlighetstester – Åsidosättande av rätten till respekt för privatlivet och familjelivet – Otillåtet
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 7; Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95, artikel 4)
1. Det är viktigt att betona att de uppgifter som en sökande av internationellt skydd på grund av sexuell läggning lämnar, med hänsyn till asylförfarandets särskilda sammanhang, enbart utgör utgångspunkten i processen för att bedöma fakta och omständigheter enligt artikel 4 i direktiv 2011/95 (se, analogt, dom av den 2 december 2014, A m.fl., C–148/13–C–150/13, EU:C:2014:2406, punkt 49). Av detta följer att även om det ankommer på den som ansöker om internationellt skydd att informera om sin läggning, vilken utgör en personlig angelägenhet, kan ansökningar om internationellt skydd till stöd för vilka sökanden har åberopat en fruktan för förföljelse på grund av denna läggning, precis som de ansökningar som grundas på andra skäl för förföljelse, bli föremål för en bedömningsprocess enligt artikel 4 i direktivet (se, analogt, dom av den 2 december 2014, A m.fl., C–148/13–C–150/13, EU:C:2014:2406, punkt 52).
(se punkterna 28 och 29)
2. I detta avseende erinrar domstolen om att sexuell läggning är något som kan visa sökandes tillhörighet till en viss samhällsgrupp, i den mening som avses i artikel 2 d i direktiv 2011/95, om den grupp vars medlemmar har samma sexuella läggning uppfattas som annorlunda av omgivningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 november 2013, X m.fl., C–199/12–C–201/12, EU:C:2013:720, punkterna 46 och 47), vilket dessutom framgår av artikel 10.1 d i detta direktiv. Det följer emellertid av artikel 10.2 i nämnda direktiv att när medlemsstaterna bedömer huruvida en sökande har en välgrundad fruktan för förföljelse, är det irrelevant huruvida sökanden faktiskt har de egenskaper avseende tillhörighet till viss samhällsgrupp som är skälet till förföljelsen, om en sådan egenskap tillskrivs den sökande av den som utövar förföljelsen.
Det är således inte alltid nödvändigt, för att avgöra en ansökan om internationellt skydd till stöd för vilken det åberopats en fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning, att i samband med den bedömning av fakta och omständigheter som föreskrivs i artikel 4 i direktivet, bedöma trovärdigheten av sökandens sexuella läggning.
(se punkterna 30–32)
3. Artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att den myndighet som är ansvarig för att pröva ansökningar om internationellt skydd eller de domstolar som, i förekommande fall, har att pröva ett överklagande av ett beslut som fattats av denna myndighet, inhämtar ett sakkunnigutlåtande i samband med bedömningen av fakta och omständigheter rörande en sökandes påstådda sexuella läggning. Detta gäller dock under förutsättning att formerna för inhämtande av ett sådant sakkunnigutlåtande är förenliga med de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan, att nämnda myndighet och nämnda domstolar inte grundar sitt beslut eller sitt avgörande enbart på slutsatserna i utlåtandet och att de inte är bundna av dessa slutsatser vid bedömningen av sökandens utsagor om sin sexuella läggning.
I samband med bedömningen av uppgifter från en person som ansöker om internationellt skydd på grund av sexuell läggning, kan det inte uteslutas att vissa former av sakkunskap kan vara relevant för bedömningen av fakta och omständigheter och kan inhämtas utan åsidosättande av sökandens grundläggande rättigheter. Det bör emellertid noteras, för det första, att det såväl av artiklarna 4.1 och 8.2 i direktiv 2005/85 som av artiklarna 4.1 och 10.3 i direktiv 2013/32 framgår att den ansvariga beslutande myndigheten ska ansvara för en korrekt prövning av ansökningarna, varefter den ska fatta sitt beslut i frågan. Det ankommer följaktligen endast på sådana myndigheter att, under domstolskontroll, bedöma fakta och omständigheter i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/95 (se, analogt, dom av den 26 februari 2015, Shepherd, C–472/13, EU:C:2015:117, punkt 40). Härav följer att den beslutande myndigheten inte kan grunda sitt beslut endast på slutsatserna i ett sakkunnigutlåtande, och att myndigheten a fortiori inte kan vara bunden av dessa slutsatser vid bedömningen av en sökandes utsagor rörande dennes sexuella läggning.
När det gäller möjligheten för en domstol, som har att pröva ett överklagande av den beslutande myndighetens beslut att avslå ansökan om internationellt skydd, att inhämta ett sakkunnigutlåtande, ska det tilläggas att såväl artikel 39.1 i direktiv 2005/85 som artikel 46.1 i direktiv 2013/32 föreskriver att sökanden har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol mot det beslutet, varvid det inte anges närmare vilka åtgärder för processledning som domstolen har rätt att vidta. Även om dessa bestämmelser således inte utgör hinder för en domstol att inhämta ett sakkunnigutlåtande för att utföra en effektiv kontroll av den beslutande myndighetens beslut, kvarstår dock faktum att domstolen, med hänsyn dels till den särskilda roll som anvisats domstolarna enligt artikel 39 i direktiv 2005/85 och artikel 46 i direktiv 2013/32, dels till de ovan i punkt 41 angivna övervägandena avseende artikel 4 i direktiv 2011/95, inte kan grunda sitt avgörande uteslutande på slutsatserna i ett sakkunnigutlåtande och a fortiori inte kan vara bunden av den bedömning av sökandens uttalande om sin sexuella läggning som görs i dessa slutsatser.
(se punkterna 37, 40, 42, 43, 45 och 46 samt punkt 1 i domslutet)
4. Artikel 4 i direktiv 2011/95, jämförd med artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder mot att ett psykologiskt sakkunnigutlåtande som det som är aktuellt i det nationella målet – vars syfte är att på grundval av projektiva personlighetstester ge en bild av vilken sexuell läggning en sökande av internationellt skydd har – upprättas och används i syfte att bedöma riktigheten i sökandens påstående om sin sexuella läggning.
I detta avseende bör det noteras att ett psykologiskt sakkunnigutlåtande, såsom det som är aktuellt i det nationella målet, inhämtas av den beslutande myndigheten inom ramen för prövningen av den berörda personens ansökan om internationellt skydd. Domstolen konstaterar således att även när psykologiska tester som ligger till grund för ett sakkunnigutlåtande, som det som är aktuellt i det nationella målet, formellt endast kan genomföras om den berörda personen har gett sitt samtycke, är detta samtycke inte nödvändigtvis frivilligt, eftersom det i praktiken innebär ett krav med hänsyn till den pressade situation som personer som ansöker om internationellt skydd befinner sig i (se, analogt, dom av den 2 december 2014, A m.fl., C–148/13–C–150/13, EU:C:2014:2406, punkt 66). Under dessa omständigheter, och såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 43 i sitt förslag till avgörande, utgör upprättandet och användningen av ett psykologiskt sakkunnigutlåtande, som det som är aktuellt i det nationella målet, ett intrång i den berörda personens rätt till respekt för sitt privatliv.
Om ett intrång i en sökandes privatliv skulle kunna vara motiverat av strävan efter att hitta uppgifter till stöd för bedömningen av dennes verkliga behov av internationellt skydd, ankommer det i detta sammanhang på den beslutande myndigheten att, under domstolskontroll, pröva huruvida det psykologiska sakkunnigutlåtande som den avser att inhämta eller vill beakta är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå detta mål. I detta avseende bör det understrykas att ett sådant utlåtande som det som är aktuellt i det nationella målet enbart kan tillåtas om det är baserat på tillräckligt tillförlitliga metoder och principer med avseende på de standarder som erkänts av det internationella vetenskapssamhället. Under alla omständigheter finner domstolen att den inverkan som ett sådant sakkunnigutlåtande som det som är aktuellt i det nationella målet har på sökandens privatliv är orimlig i förhållande till det eftersträvade målet, eftersom det allvarliga intrång i rätten till respekt för privatlivet som utlåtandet innebär inte kan anses stå i proportion till det värde som det eventuellt skulle kunna ha för bedömningen av fakta och omständigheter enligt artikel 4 i direktiv 2011/95.
(se punkterna 51, 53, 54, 57–59 och 71 samt punkt 2 i domslutet)