Mål T‑6/12

(publicerad i utdrag)

Godrej Industries Ltd

och

VVF Ltd

mot

Europeiska unionens råd

”Dumpning – Import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia – Begärd justering för valutaomräkningar – Bevisbörda – Skada – Slutgiltig antidumpningstull”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 6 september 2013

1.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Fastställelse av orsakssambandet – Institutionernas skyldigheter – Beaktande av faktorer som inte rör dumpning – Skadan har inte tillskrivits dessa faktorer

(Rådets förordning nr 1225/2009, artikel 3.6 och 3.7)

2.      Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Skada – Begreppet unionsindustri – Unionsproducents import av dumpade produkter med ursprung i länder som ingår i en antidumpningsundersökning – Omfattas – Beaktande av denna import som en ”annan faktor” i den mening som avses i artikel 3.7 i förordning nr 1225/2009 – Tillåtet

(Rådets förordning nr 1225/2009, artiklarna 3.7 och 4.1 a)

1.      Det framgår av artikel 3.6 i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009 att unionsinstitutionerna ska visa att det just är den dumpade importen som, på grund av sin omfattning och prisnivå, har åsamkat unionsindustrin väsentlig skada. Detta är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas den dumpade importen. Det framgår även av artikel 3.7 i förordningen att institutionerna dels ska granska andra kända faktorer utöver den dumpade importen vilka samtidigt med denna skadar unionsindustrin, dels säkerställa att den skada som vållas av dessa faktorer inte tillskrivs den dumpade importen. Detta är den så kallade analysen av i vilken mån skadan kan tillskrivas andra faktorer än den dumpade importen.

Syftet med artikel 3.6 och 3.7 i förordning nr 1225/2009 är således att tillse att unionsinstitutionerna särskiljer de skadliga verkningarna av den dumpade importen från verkningarna av andra faktorer. Om institutionerna avstod från att särskilja verkningarna av de olika faktorerna skulle de inte ha fog för att dra slutsatsen att det är den dumpade importen som åsamkat unionsindustrin väsentlig skada. Vidare är kommissionen och rådet vid fastställandet av skadan skyldiga att undersöka bland annat om den skada som de anser föreligga kan bero på unionsproducenternas eget beteende.

(se punkterna 62–64)

2.      Begreppet unionsindustri följer av artikel 4.1 a i grundläggande antidumpningsförordningen nr 1225/2009. Omständigheten att en producent som själv importerar den produkt som påstås vara dumpad tas med när gemenskapsindustrin definieras innebär inte per automatik att dennes import inte ska anses utgöra ”[andra] faktorer” i den mening som avses i artikel 3.7 i grundförordningen. Det faktum att en skada kan vara självförvållad på grund av att en unionsproducent köper dumpade varor med ursprung i länder som ingår i en antidumpningsundersökning är således en ”annan faktor” som kommissionen och rådet är skyldiga att beakta vid skadeanalysen. Emellertid framgår det inte av vare sig förordning nr 1225/2009 eller rättspraxis att en unionsproducents import av dumpade produkter med ursprung i länder som ingår i antidumpningsundersökningen aldrig kan beaktas vid skadeanalysen.

(se punkterna 65 och 67)