Mål T‑301/04
Clearstream Banking AG och
Clearstream International SA
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Konkurrens – Missbruk av dominerande ställning – Finansiella tjänster – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 82 EG konstateras – Vägran att tillhandahålla gränsöverskridande clearing- och avvecklingstjänster – Diskriminerande priser – Relevant marknad – Ansvar för rättsstridigt handlande”
Sammanfattning av domen
1. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Komplicerad ekonomisk bedömning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Artikel 82 EG)
2. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Kriterier
(Artikel 82 EG)
3. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Kriterier – Utbytbarhet av varor eller tjänster på utbuds- och efterfrågesidan
(Artikel 82 EG; kommissionens tillkännagivande 97/C 372/03)
4. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Betydelse av kommissionens tidigare beslutspraxis – Föreligger inte
(Artikel 82 EG)
5. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Kriterier – Konkurrens från andra, delvis utbytbara, tjänster saknas – Ej nödvändigt villkor
(Artikel 82 EG)
6. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut i vilket en överträdelse konstateras – Beslut som kräver en komplicerad ekonomisk eller teknisk bedömning – Domstolsprövning – Gränser
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
7. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Skyldigheter som åligger det dominerande företaget – Möjlighet för det dominerande företaget att skydda sina ekonomiska intressen förutsatt att den dominerande ställningen inte förstärks eller missbrukas
(Artikel 82 EG)
8. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Uppsåt föreligger inte – Betydelse av syftet med det beteende som utgör missbruk
(Artikel 82 EG)
9. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Beteende som antingen har till resultat eller till syfte att hindra att konkurrensen upprätthålls eller utvecklas
(Artikel 82 EG)
10. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Vägran att tillhandahålla primära clearing- och avvecklingstjänster för värdepapper som emitterats enligt tysk rätt som innebär diskriminering
(Artikel 82 EG)
11. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Tillämpning av diskriminerande prissättning
(Artikel 82 EG)
12. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Tillämpning av olika villkor för likvärdiga transaktioner – Krav på bevis att konkurrensen faktiskt har snedvridits – Föreligger inte
(Artiklarna 3.1 g EG och 82 andra stycket c EG)
13. Konkurrens – Gemenskapsregler – Dotterbolags överträdelse – Moderbolagets ansvar – Villkor
14. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens beslut – Angivande av de överträdelser som leder till påföljd
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
15. Förfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Hörande av vittnen – Förstainstansrättens utrymme för skönsmässig bedömning
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 68. 1)
1. I den mån kommissionens definition av produktmarknaden i gemenskapens konkurrenslagstiftning har krävt komplicerade ekonomiska bedömningar från kommissionens sida kan gemenskapsdomstolen endast göra en begränsad prövning av denna definition. Detta innebär emellertid inte att gemenskapsdomstolen inte ska pröva kommissionens tolkning av ekonomiska uppgifter. Gemenskapsdomstolen ska pröva huruvida kommissionen har grundat sin bedömning på bevis som är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, som utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och som kan ligga till grund för de slutsatser som dragits.
(se punkt 47)
2. Vid prövningen av ett företags eventuellt dominerande ställning på en viss branschmarknad ska konkurrensmöjligheterna på marknaden för alla produkter eller tjänster som på grund av sina egenskaper är särskilt lämpade för att tillgodose konstanta behov och endast i begränsad omfattning är utbytbara mot andra produkter eller tjänster bedömas.
Eftersom avgränsningen av den relevanta marknaden ska ligga till grund för bedömningen av om det berörda företaget har möjlighet att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens och i betydande omfattning uppträda oberoende i förhållande till sina konkurrenter och sina kunder, räcker det inte att endast undersöka de ifrågavarande tjänsternas objektiva egenskaper, utan konkurrensvillkoren samt efterfråge- och utbudsmönstret på marknaden måste även beaktas.
Begreppet relevant marknad innebär att produkterna på denna marknad kan konkurrera effektivt, vilket förutsätter att alla produkter eller tjänster som tillhör en och samma marknad i tillräcklig grad är utbytbara inom samma användningsområde.
(se punkterna 48 och 49)
3. Det framgår av kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning att ”en relevant produktmarknad omfattar alla varor eller tjänster som på grund av sina egenskaper, sitt pris och den tilltänkta användningen av konsumenterna betraktas som utbytbara”. I de situationer då utbytbarheten på utbudssidan kan jämföras med utbytbarhet på efterfrågesidan vad gäller effektivitet och omedelbarhet kan även denna beaktas när marknaderna definieras. För detta krävs att leverantörerna som svar på små men varaktiga förändringar av de relativa priserna kan ställa om till produktion av de relevanta produkterna och kan marknadsföra dem på kort sikt utan att väsentliga tilläggskostnader eller risker uppstår.
Kommissionen gjorde sig inte skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den slog fast att det fanns en specifik marknad för tillhandahållande av primära clearing- och avvecklingstjänster för värdepapper som har emitterats enligt tysk rätt, vilken skiljer sig från marknaden för sekundära tjänster, på grund av att ett företag innehar ett faktiskt monopol på förstnämnda marknad och således utgör en oundviklig handelspartner med avseende på dessa primära tjänster. Det föreligger inte någon utbytbarhet vare sig på efterfrågesidan eller på utbudssidan beträffande dessa tjänster.
En underkategori av en marknad, som har specifika egenskaper vad gäller efterfrågan och utbud och som erbjuder produkter eller tjänster vilka fyller en oumbärlig funktion och inte kan bytas ut mot andra produkter på den mer allmänna marknaden som underkategorin utgör en del av, ska anses utgöra en särskild produktmarknad. Det är härvid tillräckligt att en potentiell marknad, eller till och med en hypotetisk marknad, kan fastställas, vilket är fallet så snart som varor och tjänster är oumbärliga för utövandet av en viss verksamhet och det föreligger faktisk efterfrågan på dessa varor och tjänster från företag som avser att utöva verksamheten. Det är således avgörande att två olika produktionsled kan identifieras och att det föreligger ett samband dem emellan på så sätt att varan i det tidigare ledet är nödvändig för att varan i det senare ledet ska kunna tillhandahållas.
(se punkterna 50, 51, 57, 62, 64–68 och 73)
4. När kommissionen fattar beslut på konkurrensområdet är den skyldig att genomföra en särskild analys av de omständigheter som är kännetecknande för varje ärende, utan att vara bunden av tidigare beslut. Av detta följer att de parter som är föremål för ett kommissionsbeslut om tillämpningen av artikel 82 EG inte har rätt att ifrågasätta kommissionens konstateranden, med motiveringen att de skiljer sig från konstateranden som tidigare gjorts i ett annat ärende, även om de aktuella marknaderna i de båda ärendena är likartade eller till och med identiska.
(se punkt 55)
5. Om förekomsten av ett konkurrensförhållande mellan två tjänster inte förutsätter en fullständig utbytbarhet för ett visst bruk, behöver total avsaknad av konkurrens från andra delvis utbytbara produkter inte föreligga för att en produkts dominerande ställning ska kunna konstateras, när denna konkurrens inte inverkar på företagets förmåga att märkbart påverka de villkor under vilka denna konkurrens kan utvecklas, och i vart fall att i en betydande omfattning uppträda utan att behöva ta hänsyn till konkurrensen utan att detta medför skada för företaget.
(se punkt 64)
6. Även om gemenskapsdomstolen generellt sett gör en fullständig prövning av huruvida villkoren för tillämpning av konkurrensreglerna är uppfyllda, måste den likväl begränsa sin prövning av kommissionens komplicerade ekonomiska bedömning till att endast avse en kontroll av att reglerna för handläggning och motivering har följts, att de faktiska omständigheterna är materiellt korrekta samt att det inte har förekommit någon uppenbart oriktig bedömning eller något maktmissbruk.
På samma sätt kan ett beslut från kommissionen som är resultatet av komplicerade tekniska bedömningar i princip också endast bli föremål för en begränsad domstolsprövning, vid vilken gemenskapsdomstolen inte kan ersätta kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna med sin egen bedömning.
Gemenskapsdomstolen har visserligen fastställt att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning avseende ekonomiska och tekniska frågor. Detta innebär emellertid inte att gemenskapsdomstolen inte ska pröva kommissionens tolkning av uppgifter av sådant slag. Gemenskapsdomstolen ska nämligen inte bara pröva huruvida de bevis som åberopats är materiellt riktiga, tillförlitliga och samstämmiga, utan även huruvida dessa bevis utgör samtliga relevanta uppgifter som ska beaktas för att bedöma en komplicerad situation och huruvida de kan ligga till grund för de slutsatser som dragits.
(se punkterna 93–95)
7. Även om ett konstaterande att ett företag har en dominerande ställning inte i sig innebär någon kritik av det berörda företaget, åligger det följaktligen ett sådant företag, oberoende av anledningen till att det intar denna ställning, en särskild skyldighet att inte genom sitt beteende skada en effektiv och icke snedvriden konkurrens på den gemensamma marknaden. Även om en dominerande ställning inte innebär att ett företag i denna ställning fråntas rätten att skydda sina ekonomiska intressen när dessa hotas och även om detta företag har möjlighet att inom rimliga gränser vidta sådana åtgärder som det anser lämpliga för att skydda sina intressen, kan sådant beteende emellertid inte godtas när det syftar till att förstärka och missbruka den dominerande ställningen.
Det följer sålunda av karaktären på de skyldigheter som föreskrivs i artikel 82 EG att företag med dominerande ställning under särskilda omständigheter kan fråntas rätten att uppträda på visst sätt, eller att utföra vissa handlingar, som i sig inte utgör missbruk och som inte ens kan förbjudas om de skulle antas eller utföras av företag som inte har en dominerande ställning.
Ett företag med dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av primära clearing- och avvecklingstjänster för värdepapper som emitterats enligt tysk rätt missbrukar följaktligen denna ställning när det fördröjer ett annat företags direkta åtkomst till det datasystem som är nödvändigt för tjänsterna.
(se punkterna 132, 133 och 136)
8. Begreppet missbruk är ett objektivt begrepp. Det omfattar sådana beteenden av ett företag med dominerande ställning som kan påverka strukturen på en marknad där konkurrensen redan är försvagad, just på grund av det ifrågavarande företagets existens, och som, genom att andra metoder används än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas prestationer, medför att hinder läggs i vägen för att den på marknaden ännu existerande konkurrensen upprätthålls eller utvecklas. Således kan ett företag som har en dominerande ställning anses missbruka denna i den mening som avses i artikel 82 EG utan att det föreligger något uppsåt. Den omständigheten att ett företag i dominerande ställning inte eftersträvade något konkurrensbegränsande syfte påverkar således inte den rättsliga kvalificeringen av de faktiska omständigheterna. Styrkande av det dominerande företagets syfte med de omtvistade åtgärderna kan i detta sammanhang stärka slutsatsen att det föreligger missbruk av dominerande ställning, men det är inte en förutsättning för att dra en sådan slutsats.
(se punkterna 140–142)
9. För att fastställa en överträdelse av artikel 82 EG räcker det att styrka att missbruket av företaget i dominerande ställning tenderar att inskränka konkurrensen eller, med andra ord, att beteendet har eller kan ha sådana verkningar.
(se punkt 144)
10. För att dra slutsatsen att det föreligger missbruk i den mening som avses i artikel 82 EG med avseende på vägran att tillhandahålla en tjänst krävs det att vägran är av beskaffenheten att undanröja all konkurrens på marknaden från den som efterfrågar tjänsten och att denna vägran inte är objektivt berättigad, och att tjänsten i sig är oumbärlig för att den som efterfrågar den ska kunna bedriva sin verksamhet. En produkt eller tjänst anses vara oumbärlig eller nödvändig om det inte finns någon faktisk eller potentiell ersättning för den. När det gäller kravet på undanröjande av all konkurrens är det inte nödvändigt att kommissionen styrker att all konkurrens på marknaden undanröjs, utan endast att det föreligger en risk för att all effektiv konkurrens elimineras.
Ett företag med dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av primära clearing- och avvecklingstjänster för värdepapper som emitterats enligt tysk rätt, som innehar ett faktiskt monopol och som därför utgör en oundviklig handelspartner på denna marknad, missbrukar denna ställning när det på ett diskriminerande sätt vägrar ett annat företag åtkomst till dessa tjänster, trots att denna åtkomst är nödvändig för att tillhandahålla gränsöverskridande sekundära clearing- och avvecklingstjänster för värdepapper, vilket medför negativa följder för innovationen och för konkurrensen vid tillhandahållandet av sådana gränsöverskridande tjänster och i slutändan även för konsumenterna inom den inre marknaden, utan att dessa följder är motiverade av sakliga skäl.
(se punkterna 150)
11. Enligt artikel 82 andra stycket c EG är det förbjudet för ett företag med dominerande ställning av tillämpa diskriminerande priser. Ett företag kan inte tillämpa artificiella prisskillnader som kan medföra nackdelar för dess kunder och snedvrida konkurrensen.
(se punkterna 169 och 170)
12. Det särskilda förbudet mot diskriminering i artikel 82 andra stycket c EG är en del av den ordning som säkerställer att konkurrensen inom den inre marknaden inte snedvrids, i enlighet med artikel 3.1 g EG. Det dominerande företagets affärsbeteende får inte snedvrida konkurrensen på en marknad i föregående eller i efterföljande led, det vill säga konkurrensen mellan företagets leverantörer eller kunder. Företagets avtalsparter får inte gynnas eller missgynnas på det område där de konkurrerar inbördes. För att villkoren för att tillämpa artikel 82 andra stycket c EG ska vara uppfyllda är det följaktligen nödvändigt att fastställa att det dominerande företagets beteende på en marknad inte bara är diskriminerande, utan att det även syftar till att snedvrida detta konkurrensförhållande, det vill säga att hämma konkurrensställningen för en del av företagets handelspartner i förhållande till andra.
I det avseendet finns det inte någonting som hindrar att diskriminering av handelspartner som konkurrerar med varandra kan anses utgöra missbruk så snart det dominerande företagets beteende, med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, syftar till en konkurrenssnedvridning mellan dessa handelspartner. I en sådan situation kan det inte krävas att det dessutom bevisas att varje enskild handelspartners konkurrensställning faktiskt har försämrats på ett kvantifierbart sätt.
(se punkterna 192 och 193)
13. Ett företag kan hållas ansvarigt för ett annat företags konkurrensbegränsande beteende, om det sistnämnda företaget inte självständigt har bestämt sitt beteende på marknaden, utan i huvudsak har tillämpat instruktioner som det har fått av det förstnämnda företaget, särskilt när detta beror på de ekonomiska och rättsliga band som binder samman företagen. Ett moderbolag kan göras ansvarigt för ett dotterbolags handlingar när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt beteende på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget.
I ett sådant fall där moderbolaget innehar 100 procent av aktiekapitalet i ett dotterbolag som har gjort sig skyldigt till en överträdelse, föreligger det en enkel presumtion om att nämnda moderbolag utövar ett avgörande inflytande på dotterbolaget och de utgör således ett enda företag i konkurrensrättslig mening. Det ankommer således på det moderbolag som väckt talan vid gemenskapsdomstolen, mot ett beslut av kommissionen att påföra moderbolaget böter för handlingar som dotterbolaget begått, att bryta denna presumtion genom att lägga fram bevisning för att dotterbolaget handlade självständigt.
(se punkterna 198 och 199)
14. Det är i artikeldelen i beslutet som kommissionen anger arten och omfattningen av de överträdelser av konkurrensreglerna som den konstaterar och som föranleder sanktioner, och när det gäller just arten och omfattningen av överträdelserna är det i princip artikeldelen i beslutet och inte motiveringen som är av betydelse. Det är endast om artikeldelen i beslutet är otydligt formulerad som den kan tolkas med hjälp av motiveringen i det angripna beslutet. Artikeldelen i ett beslut är inte otydlig när överträdelsernas art och varaktighet och vilka som har gjort sig skyldiga till dem preciseras och dessa åläggs att i framtiden avhålla sig från sådana överträdelser.
(se punkterna 210–212)
15. Förstainstansrätten är ensam behörig att avgöra huruvida det föreligger ett eventuellt behov av att komplettera de upplysningar som den har tillgång till i anhängiggjorda mål. Även om det i en begäran om hörande av vittnen, vilken framställts i ansökan, exakt anges beträffande vilka faktiska omständigheter vittnet eller vittnena ska höras och de skäl som kan motivera hörandet, ankommer det nämligen på förstainstansrätten att bedöma begärans relevans i förhållande till tvistens föremål och behovet av att höra nämnda vittnen. Om förstainstansrätten kan avgöra saken på grundval av de yrkanden, grunder och argument som anförts under det skriftliga och muntliga förfarandet kan en begäran om hörande av ett vittne avslås.
(se punkterna 216–218)