TRIBUNALENS DOM (femte avdelningen)
den 8 november 2018 (*)
”Direktiv 2010/30/EU – Märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser – Kommissionens delegerade förordning om komplettering av direktivet – Energimärkning av dammsugare – En väsentlig del av en delegeringsakt”
I mål T‑544/13 RENV,
Dyson Ltd, Malmesbury (Förenade kungariket), företrätt av F. Carlin, barrister, samt E. Batchelor och M. Healy, solicitors, biträdda av advokaten A. Patsa,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, företrädd av L. Flynn, K. Herrmann och K. Talabér-Ritz, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF och som avser ogiltigförklaring av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, 2013, s. 1),
meddelar
TRIBUNALEN (femte avdelningen),
sammansatt av ordföranden D. Gratsias, samt domarna I. Labucka (referent) och I. Ulloa Rubio,
justitiesekreterare: handläggaren N. Schall,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 13 mars 2018,
följande
Dom
1 Sökanden, Dyson Ltd – ett bolag bildat enligt engelsk rätt med 4 400 anställda i världen och som utvecklar, tillverkar och saluför, i fler än 60 länder, dammsugare för hushållsbruk med dammuppsamlingsbehållare som fungerar utan påse – har väckt förevarande talan i syfte att kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare (EUT L 192, 2013, s. 1) (nedan kallad den angripna förordningen) ska ogiltigförklaras.
Tillämpliga bestämmelser
2 Europeiska kommissionen har antagit den angripna förordningen i syfte att komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (EUT L 153, 2010, s. 1) vad gäller energimärkning av dammsugare.
Direktiv 2010/30
3 I artikel 1.1 och 1.2 i direktiv 2010/30 föreskrivs att ”[det] [g]enom detta direktiv inrättas en ram för harmoniseringen av nationella åtgärder när det gäller information till slutanvändaren, särskilt genom märkning och standardiserad produktinformation, om användning av energi och, där så är relevant, andra väsentliga resurser under användning samt kompletterande uppgifter om energirelaterade produkter, för att därigenom ge slutanvändarna möjlighet att välja mer effektiva produkter”. Direktivet ”ska tillämpas på energirelaterade produkter som under användning har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser”.
4 Enligt artikel 5 a i direktiv 2010/30 ska medlemsstaterna säkerställa att ”[l]everantörer som släpper ut på marknaden eller tar i bruk sådana produkter som omfattas av en delegerad akt ska tillhandahålla en etikett och ett informationsblad i enlighet med … direktiv[et] och den delegerade akten”.
5 Artikel 10 i direktiv 2010/30, med rubriken ”Delegerade akter”, har följande lydelse:
”1. Kommissionen ska fastställa närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet genom delegerade akter i enlighet med artiklarna 11, 12 och 13, för varje produkttyp i överensstämmelse med denna artikel.
Om en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas av en delegerad akt i enlighet med punkt 4.
De delegerade akterna ska innehålla bestämmelser om information som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet om användning av energi och andra väsentliga resurser under användning som gör det möjligt för slutanvändare att fatta inköpsbeslut på bättre grunder och för marknadsövervakningsmyndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstämmer med den information som tillhandahålls.
Om en delegerad akt innehåller bestämmelser om både energieffektivitet och användning av väsentliga resurser för en produkt, ska etikettens utformning och innehåll framhäva produktens energieffektivitet.
2. De kriterier som avses i punkt 1 är följande:
a) Enligt senast tillgängliga uppgifter och med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på unionsmarknaden, ska produkterna ge betydande möjligheter att spara energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser.
b) Det ska finnas stora skillnader i fråga om relevanta prestandanivåer för produkter som har likvärdig funktionalitet och som är tillgängliga på marknaden.
c) Kommissionen ska ta hänsyn till relevant unionslagstiftning och självreglering, exempelvis frivilliga avtal, som förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än obligatoriska krav.
3. När kommissionen utarbetar ett utkast till en delegerad akt ska den
a) ta hänsyn till de miljöparametrar som anges i del 1 i bilaga I till direktiv 2009/125/EG som betecknas som betydande i den relevanta genomförandeåtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG och som är relevanta för slutanvändaren under användning,
b) göra en bedömning av aktens effekter på miljö, slutanvändare och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i fråga om konkurrenskraft, även på marknader utanför unionen, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta,
c) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,
d) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, särskilt med beaktande av eventuella konsekvenser för små och medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som främst tillverkas av små och medelstora företag.
4. De delegerade akterna ska i synnerhet ange följande:
a) En exakt definition av det produktslag som avses.
b) De mätstandarder och mätmetoder som ska tillämpas för att ta fram den information som avses i artikel 1.1.
c) Närmare uppgifter om den tekniska dokumentation som krävs enligt artikel 5.
d) Utformningen av och innehållet på den etikett som avses i artikel 4; den ska i största möjliga utsträckning ha ett enhetligt utseende för de olika produktgrupperna och ska under alla omständigheter vara klart synlig och läsbar. Klassificeringen med bokstäver från A–G ska bibehållas som utgångspunkt för etikettens utformning; stegen i klassificeringen ska motsvara betydande energi- och kostnadsbesparingar ur slutanvändarens perspektiv.
Ytterligare tre klasser kan läggas till i klassificeringen om de tekniska framstegen kräver detta. Dessa ytterligare klasser ska vara A+, A++ och A+++ för den effektivaste klassen. I princip kommer det totala antalet klasser att begränsas till sju, såvida inte fler klasser fortfarande utnyttjas.
Färgskalan ska bestå av högst sju olika färger från mörkgrön till röd. Färgkoden för den högsta klassen ska alltid vara mörkgrön och denna färg får inte användas för någon annan klass. Om det finns fler än sju klasser kan endast den röda färgen dupliceras.
Klassificeringen ska särskilt ses över när en betydande andel produkter på den inre marknaden uppnår de två högsta energiklasserna och när ytterligare besparingar kan åstadkommas genom ytterligare differentiering av produkter.
Detaljerade kriterier för en eventuell omklassificering av produkter ska när så är lämpligt fastställas i varje enskilt fall i den relevanta delegerade akten.
e) …
f) Innehållet i det informationsblad eller den kompletterande information som avses i artiklarna 4 och 5 c, och, om det behövs, formatet och andra närmare uppgifter. Den information som lämnas på etiketten ska även ingå i informationsbladet.
g) Etikettens specifika innehåll för annonsering av, bland annat och beroende på vad som är lämpligt, energiklassen och andra relevanta prestandanivåer för den aktuella produkten i läsbar och synlig form.
h) Varaktigheten av de klassificeringar som anges på etiketten, när så är lämpligt, i enlighet med led d.
i) Noggrannheten i deklarationerna på etiketten och i informationsbladen.
j) Datum för utvärdering och eventuell revidering av den delegerade akten, med hänsyn till takten i den tekniska utvecklingen.”
6 I artikel 11 i direktiv 2010/30 med rubriken, ”Utövande av delegering”, preciseras följande:
”1. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år från den 19 juni 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 12.
2. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
…”
Den angripna förordningen
7 Kommissionen antog den angripna förordningen den 3 maj 2013, i syfte att komplettera direktiv 2010/30 vad gäller energimärkning av dammsugare.
8 I artikel 1.1 i den angripna förordningen anges att det däri ”fastställs krav för märkning och tillhandahållande av kompletterande produktinformation för nätanslutna elektriska dammsugare, inklusive hybriddammsugare”.
9 I artikel 3 i den angripna förordningen med rubriken, ”Leverantörernas ansvar och tidtabell”, anges följande:
”1. Leverantörerna ska från och med den 1 september 2014 se till att
a) varje dammsugare är försedd med en tryckt etikett i det format och med den information som anges i bilaga II,
b) ett produktblad enligt bilaga III tillhandahålls,
c) den tekniska dokumentationen enligt bilaga IV tillhandahålls på begäran till medlemsstaternas myndigheter och till kommissionen,
d) all reklam som innehåller energirelaterad information eller prisuppgift för en viss modell av dammsugare också anger energieffektivitetsklassen,
e) allt tekniskt reklammaterial som gäller en viss modell av dammsugare och som redogör för dess specifika tekniska parametrar också anger dess energieffektivitetsklass.
2. Den etikettutformning som anges i bilaga II ska tillämpas enligt följande tidtabell:
a) För dammsugare som släpps ut på marknaden från och med den 1 september 2014 ska etiketterna vara utformade i enlighet med etikett 1 i bilaga II.
b) För dammsugare som släpps ut på marknaden från och med den 1 september 2017 ska etiketterna vara utformade i enlighet med etikett 2 i bilaga II.”
10 I artikel 5 i den angripna förordningen, med rubriken ”Mätmetoder”, preciseras att ”[d]en information som ska lämnas enligt artiklarna 3 och 4 ska tas fram genom tillförlitliga, noggranna och reproducerbara mät- och beräkningsmetoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder enligt bilaga VI”.
11 I artikel 7 i den angripna förordningen, med rubriken ”Översyn”, föreskrivs följande:
”Kommissionen ska se över denna förordning mot bakgrund av den tekniska utvecklingen senast fem år efter dess ikraftträdande. Vid översynen ska man särskilt bedöma kontrolltoleranserna i bilaga VII och frågan om huruvida batteridrivna dammsugare av normalstorlek bör omfattas, samt huruvida det är möjligt att använda mätmetoder för årlig energiförbrukning, dammupptagning och partikelutsläpp som baseras på en delvis fylld behållare i stället för en tom behållare.”
12 I punkt 1 i bilaga VI till den angripna förordningen preciseras följande:
”När det gäller överensstämmelse och kontroll av överensstämmelse med kraven i denna förordning ska mätningar och beräkningar utföras med tillförlitliga, noggranna och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder, inklusive de harmoniserade standarder vars referensnummer har offentliggjorts för detta syfte i Europeiska unionens officiella tidning. De ska överensstämma med de tekniska definitioner, villkor, formler och parametrar som anges i denna bilaga.”
13 Den angripna förordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 13 juli 2013.
Förfarandet vid tribunalen och domstolen
14 Sökanden yrkade, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 7 oktober 2013, att tribunalen skulle ogiltigförklara den angripna förordningen.
15 Till stöd för sin talan åberopade sökanden tre grunder: den första avsåg kommissionens bristande befogenhet, den andra att den angripna förordningen var bristfälligt motiverad, och den tredje ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
16 Kommissionen ingav svaromål till tribunalens kansli den 18 november 2013 genom vilket den yrkade att tribunalen skulle ogilla talan och förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Genom dom av den 11 november 2015, Dyson/kommissionen (T‑544/13, nedan kallad den ursprungliga domen, EU:T:2015:836), ogillade tribunalen talan och förpliktade sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Sökanden överklagade den ursprungliga domen genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 25 januari 2016.
19 Genom dom av den 11 maj 2017, Dyson/kommissionen (C‑44/16 P, nedan kallad domen i målet om överklagande, EU:C:2017:357), upphävde domstolen den ursprungliga domen i den del talan ogillades såvitt avser den första grundens första del samt den tredje grunden som åberopats i första instans, och återförvisade målet till tribunalen för prövning av den första grundens första del samt den tredje grunden som åberopats i första instans. Domstolen beslutade samtidigt att frågan om rättegångskostnader skulle anstå.
Förfarandet och parternas yrkanden efter återförvisningen
20 Till följd av domen i målet om överklagande tilldelades målet, i enlighet med artikel 215 i tribunalens rättegångsregler, tribunalens femte avdelning.
21 I enlighet med artikel 217.1 i rättegångsreglerna, ingav sökanden och kommissionen inom de föreskrivna fristerna yttranden om vilka slutsatser som bör dras av domen i målet om överklagande med avseende på målets avgörande.
22 I enlighet med artikel 217.3 i rättegångsreglerna, ingav sökanden en begäran om att få inkomma med ytterligare ett skriftligt yttrande med avseende på kommissionens skriftliga yttrande.
23 Genom beslut av ordföranden på tribunalens femte avdelning av den 9 augusti 2017, avslog tribunalen sökandens begäran.
24 I enlighet med artikel 67.2 i rättegångsreglerna, ansökte sökanden om att tribunalen skulle besluta att målet skulle handläggas med förtur.
25 Genom beslut av ordföranden på tribunalens femte avdelning av den 9 augusti 2017, beslutade tribunalen att målet skulle handläggas med förtur.
26 I enlighet med artikel 106.2 i rättegångsreglerna, ingav sökanden och kommissionen den 29 augusti respektive den 30 augusti 2017 en ansökan om att få yttra sig muntligen under den muntliga förhandlingen.
27 Genom skrivelse av den 21 februari 2018 ansökte sökanden om att få använda tekniska hjälpmedel vid förhandlingen för att dennes framställning skulle kunna åtföljas av en PowerPoint-presentation.
28 Genom beslut av ordföranden på tribunalens femte avdelning av den 26 februari 2018 gav tribunalen sökanden tillstånd att använda tekniska hjälpmedel.
29 Utan att formellt motsätta sig användningen av tekniska hjälpmedel vid den muntliga förhandlingen, yrkade kommissionen att tribunalen skulle förplikta sökanden att i sin PowerPoint-presentation tydligt ange de punkter i handlingarna i målet som det hänvisades till, och förklara att tekniska hjälpmedel annars inte borde tillåtas.
30 Vidare har kommissionen begärt att tribunalen ska förplikta sökanden att tillhandahålla en kopia av PowerPoint-presentationen två arbetsdagar före den muntliga förhandlingen.
31 Genom en åtgärd för processledning av den 7 mars 2018, anmodade tribunalen (femte avdelningen) sökanden att före den muntliga förhandlingen inkomma med en tryckt version av PowerPoint-presentationen.
32 Den 12 mars 2018 ingav sökanden en tryckt version av sin PowerPoint-presentation till tribunalens kansli.
33 Parterna utvecklade sin talan vid den muntliga förhandlingen den 13 mars 2018.
34 Vid den muntliga förhandlingen gjorde kommissionen gällande att de diagram i PowerPoint-presentationen som avser den tredje grunden för talan inte motsvarade handlingarna i mål T‑544/13 och i förevarande mål, samt begärde att tribunalen skulle fastslå att de inte skulle beaktas.
35 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara den angripna förordningen, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
36 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Avgränsning av föremålet för talan efter återförvisning
37 Klaganden har åberopat tre grunder till stöd för sin talan i första instans. Den första grunden avser kommissionens bristande befogenhet. Som andra grund har det gjorts gällande att den angripna förordningen var bristfälligt motiverad. Den tredje grunden avser ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen.
38 Genom domen i målet om överklagande upphävde domstolen den ursprungliga domen i den del tribunalen ogillade talan såvitt avser den första grundens första del samt den tredje grunden som åberopats i första instans och vidare återförvisade målet till tribunalen för prövning av den första grundens första del samt den tredje grunden som åberopats i första instans (domen i målet om överklagande, punkterna 1 och 2 i domslutet).
39 Vad beträffar den första grunden för talan, har den ursprungliga domen endast upphävts såvitt avser den grundens första del.
40 Enligt domstolen syftade sökandens överklagande inte till att bestrida tribunalens resonemang som ledde till att den första grundens andra del underkändes (domen i målet om överklagande, punkt 48).
41 Följaktligen ska det i förevarande mål endast prövas huruvida den angripna förordningen är lagenlig mot bakgrund av den första grundens första del och den tredje grunden.
Den första grunden: Kommissionens bristande befogenhet
Den första grunden
42 I domen i målet om överklagande slog domstolen fast att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att underlåta att pröva en av sökandens grunder (domen i målet om överklagande, punkt 54).
43 Denna felaktiga rättstillämpning följer, enligt domstolen, av tribunalens omkvalificering av den första grunden. Enligt tribunalen gjorde sökanden nämligen inte gällande att kommissionen saknade befogenhet att anta den angripna förordningen, utan ifrågasatte snarare hur denna befogenhet hade utövats. Tribunalen slog således fast att den första grunden i huvudsak avsåg en uppenbart oriktig bedömning (domen i målet om överklagande, punkt 51).
44 Enligt domstolen framgår det emellertid obestridligen av ansökan att den första ogiltighetsgrunden avsåg att kommissionen inte hade befogenhet att anta den angripna förordningen (domen i målet om överklagande, punkt 50).
45 Enligt domstolen klandrade sökanden i synnerhet kommissionen för att den, genom att ha antagit nämnda förordning, åsidosatte en väsentlig del av delegeringsakten genom att anta en beräkningsmetod för energiprestandan hos dammsugare som grundade sig på tester med tomma behållare, trots att artikel 10 i direktiv 2010/30 stadgar att metoden ska återspegla normala användningsförhållanden (domen i målet om överklagande, punkt 50).
46 Domstolen tillade att omfattningen av den befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar som beviljats genom delegeringsakten är en separat rättsfråga i förhållande till frågan huruvida gränserna för det mandat som tilldelats genom delegeringsakten har iakttagits (domen i målet om överklagande, punkt 52).
47 I enlighet med domen i målet om överklagande, ska det konstateras att den första grunden för talan avser att kommissionen åsidosatte en väsentlig del av den delegeringsakt som direktiv 2010/30 innehåller och inte att kommissionen gjorde sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när den antog den angripna förordningen.
Den första grundens första del: Kommissionens åsidosättande av en väsentlig del av den delegeringsakt som direktiv 2010/30 innehåller
48 Sökanden har inom ramen för den första grundens första del gjort gällande att den angripna förordningen vilseleder konsumenterna såvitt avser dammsugarnas energieffektivitet genom att rengöringsprestanda endast mäts vid tester med en tom behållare och således inte mäts ”under användning”. Därigenom medför den angripna förordningen ett åsidosättande av innehållet, syftena och den allmänna systematiken i direktiv 2010/30 med avseende på dammsugares energieffektivitet.
49 I syfte att visa att kommissionen saknade befogenhet, har sökanden inledningsvis påpekat att syftet med direktiv 2010/30 är att främja energieffektivitet genom att ge slutanvändarna exakta upplysningar om förbrukningen av energi och andra väsentliga resurser ”under användning”.
50 Syftet med direktiv 2010/30 är således att göra det möjligt för slutanvändarna att välja mer energieffektiva varor och vidare att uppmuntra dammsugartillverkarna att vidta åtgärder för att minska energiförbrukningen.
51 Sökanden har vidare gjort gällande att den angripna förordningen inte är förenlig med vare sig innehållet i, syftena eller den allmänna systematiken i direktiv 2010/30.
52 Sökanden anser att den angripna förordningen inte ger korrekt information till konsumenterna om energieffektiviteten å ena sidan eftersom de tester som föreskrivs i den förordningen och som görs i syfte att få klarhet i dammsugarnas energiprestanda ger ett felaktigt resultat, genom att testerna genomförs med en tom behållare och inte med en delvis fylld behållare, och å andra sidan eftersom tester som genomförs med en tom behållare inte gör det möjligt att få klarhet i vilken energiprestanda dammsugarna har, då sådana tester inte genomförs under verkliga användningsförhållanden.
53 Enligt sökanden innebär den angripna förordningen vidare inte att tillverkarna motiveras att träffa de bästa valen vid utformningen av dammsugarna, då de inte har något incitament att göra investeringar för att kompensera för sämre sugförmåga och därigenom minska den ökning av energiförbrukningen som följer av en delvis fylld behållare.
54 Slutligen har sökanden gjort gällande att den angripna förordningen skulle kunna leda till ökad energiförbrukning, trots att syftet med direktiv 2010/30 är att minska energiförbrukningen.
55 I sitt yttrande över domen i målet om överklagande, har sökanden tolkat sistnämnda dom på så sätt att tribunalen ska pröva om kommissionen kan visa att det när den antog den angripna förordningen inte fanns någon vetenskapligt giltig metod för bestämning av energiprestandan hos en dammsugare med en delvis fylld behållare som kunde användas. I annat fall ska kommissionen anses ha handlat ”utan behörighet”.
56 Sökanden har tillagt att kommissionen har medgett att ett test som genomförs med en delvis fylld behållare är tillräckligt tillförlitligt, noggrant och reproducerbart, att testet i fråga har genomförts vid ett flertal laboratorier, vilket visar att de är reproducerbara, att nationella myndigheter och nationella domstolar har slagit fast att de tester som genomförs med en delvis fylld behållare är vetenskapligt giltiga och att kommissionen borde ha fortsatt arbetet med att utforma en beräkningsmetod som grundas på tester som genomförts med en delvis fylld behållare.
57 I sitt yttrande över domen i målet om överklagande har kommissionen tolkat sistnämnda dom på så sätt att tribunalen ska pröva om den metod som föreskrivs i den angripna förordningen i möjligaste mån överensstämde med verkliga användningsförhållanden och att det förhöll sig på det sättet vid den tidpunkt då den angripna förordningen antogs.
58 Kommissionen har anfört att den har handlat inom ramen för sin befogenhet med avseende på en väsentlig del av direktiv 2010/30, nämligen antagandet av en testmetod som i möjligaste mån överensstämmer med verkliga användningsförhållanden.
59 Detta följer av det mandat som getts till Europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering (Cenelec), det bidragsavtal som ingåtts med den senare och den forskning som bedrivits därefter, eftersom all forskning som Cenelec bedrivit – utan att det tidigare har krävts att en viss metod ska tillämpas – har visat att endast ett test med en tom behållare kan ge resultat som kan bli föremål för en vetenskaplig jämförelse mellan flera laboratorier.
60 Den omständigheten att kommissionen godtar ett test med en delvis fylld behållare för studien av motorns hållbarhet som föreskrivs i kommissionens förordning (EU) nr 666/2013 av den 8 juli 2013 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG vad gäller ekodesignkrav för dammsugare (EUT L 192, 2013, s. 24) föranleder enligt kommissionen inte någon annan bedömning.
61 Sökanden har, inom ramen för den första grunden i den mån som den avser kommissionens bristande befogenhet, som första delgrund således gjort gällande att kommissionen har åsidosatt de delegerade befogenheter som följer av artikel 10.1 i direktiv 2010/30.
62 Tribunalen ska för det första pröva huruvida den angripna förordningen innebär ett åsidosättande av väsentliga delar av direktiv 2010/30, med hänsyn till dess innehåll och, om så är fallet, för det andra pröva vilken verkan det har.
63 För det första konstaterar tribunalen att domstolen i domen i målet om överklagande slog fast just att information till konsumenter om apparaters energieffektivitet under användning, såsom följer av artikel 1 och artikel 10.1 tredje stycket i direktiv 2010/30, utgör det direktivets huvudsakliga syfte och återspeglar ett politiskt val som omfattas av unionslagstiftarens eget ansvar (domen i målet om överklagande, punkt 64).
64 Det följer av skälen 5 och 8 i direktiv 2010/30 att ”tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi” som varje produkt förbrukar ”spelar en avgörande roll när det gäller att påverka marknadskrafterna”, och därmed när det gäller förmågan att styra konsumtionen mot apparater som ”kräver mindre energi … under användning” (domen i målet om överklagande, punkt 64).
65 Vidare föreskrivs i artikel 1.1 i direktiv 2010/30 att det syftar till att harmonisera nationella åtgärder när det gäller information till slutanvändaren om förbrukning av energi ”under användning”, för att ge slutanvändarna möjlighet att välja ”mer effektiva” produkter (domen i målet om överklagande, punkt 64).
66 Såsom följer av domen i målet om överklagande kan en tolkning av uttrycket ”under användning”, som anges i artikel 10.1 tredje stycket i direktiv 2010/30, som innebär att det avser de verkliga förhållandena under användningen inte utgöra en ”alltför extensiv” tolkning av artikel 10 i nämnda direktiv, utan motsvarar själva innebörden av detta förtydligande (domen i målet om överklagande, punkt 66).
67 Den omständigheten att den angripna förordningen endast syftar till att komplettera, och inte ändra, direktiv 2010/30 föranleder enligt domen i målet om överklagande inte någon annan bedömning (domen i målet om överklagande, punkt 65).
68 Enligt domstolen följer det av det ovanstående att kommissionen, för att inte åsidosätta en väsentlig del av direktiv 2010/30, således var skyldig att inom ramen för den angripna förordningen anta en beräkningsmetod som gjorde det möjligt att mäta energiprestandan hos dammsugare under förhållanden som i möjligaste mån liknade verkliga användningsförhållanden – vilket innebär att dammsugarens behållare ska vara fylld till en viss nivå. Därvidlag skulle emellertid kraven på såväl vetenskaplig giltighet hos de uppnådda resultaten som riktigheten i de uppgifter som tillhandahålls konsumenter, såsom de som avses i skäl 5 och artikel 5 b i nämnda direktiv beaktas (domen i målet om överklagande, punkt 68).
69 I detta hänseende framgår det av punkt 68 i domen i målet om överklagande att två kumulativa villkor ska vara uppfyllda för att den metod som kommissionen har valt ska anses vara förenlig med de väsentliga delarna av direktiv 2010/30.
70 För att mäta energiprestandan hos dammsugare under förhållanden som i möjligaste mån liknar verkliga användningsförhållanden ska dammsugarens behållare vara fylld till en viss nivå.
71 Vidare ska den metod som tillämpas uppfylla vissa krav som rör den vetenskapliga giltigheten hos de resultat som erhålls och riktigheten i den information som lämnas till konsumenterna.
72 I förevarande fall framgår det såväl av artikel 7 i den angripna förordningen som av handlingarna i förevarande mål att kommissionen har valt en beräkningsmetod för energiprestandan hos dammsugare som grundas på en tom behållare.
73 Det kan således konstateras att det första villkoret som föreskrivs i delegeringsakten såsom den tolkats i domen i målet om överklagande inte är uppfyllt.
74 Detta konstaterande är tillräckligt för att dra slutsatsen att kommissionen har åsidosatt en väsentlig del av delegeringsakten.
75 Eftersom den metod som kommissionen har valt inte uppfyller det första villkoret, saknar tribunalen anledning att uttala sig om metoden i fråga uppfyller det andra villkoret i delegeringsakten som återfinns i direktiv 2010/30.
76 Dessutom var det möjligt för kommissionen, om inte någon beräkningsmetod som genomförs med en behållare som är fylld till en viss nivå uppfyller de krav som uppställs för att de resultat som erhålls ska anses vara vetenskapligt giltiga och de uppgifter som tillhandahålls konsumenterna riktiga, att utöva sin initiativrätt på lagstiftningsområdet, i enlighet med artikel 289.1 FEUF, och föreslå unionslagstiftaren en ändring av delegeringsakten.
77 Talan kan således vinna bifall såvitt avser den första grundens första del.
78 Det följer för det andra av rättspraxis att tribunalen inte utan vidare får ogiltigförklara den angripna rättsakten i dess helhet enbart därför att den finner att sökandens talan är välgrundad utifrån en av de grunder som denne åberopat till stöd för sin talan om ogiltigförklaring. Ogiltigförklaring av rättsakten i dess helhet kan inte ske om det tydligt framgår att nämnda grund endast avser en viss aspekt av den angripna rättsakten och därför endast ger stöd för att ogiltigförklara en del av densamma (dom av den 11 december 2008, kommissionen/Département du Loiret, C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkt 104).
79 Enligt fast rättspraxis är det emellertid endast möjligt att ogiltigförklara en del av en unionsrättsakt under förutsättning att denna del kan avskiljas från rättsakten i övrigt. Detta krav på avskiljbarhet är inte uppfyllt när rättsaktens kärninnehåll skulle ändras om en del av den ogiltigförklarades (se dom av den 11 december 2008, kommissionen/Département du Loiret, C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkterna 105 och 106 och där angiven rättspraxis).
80 I förevarande fall är det uppenbart att en ogiltigförklaring av endast en del av den angripna förordningen, nämligen endast den del genom vilken kommissionen antog en beräkningsmetod som grundas på en tom behållare, inte kan godtas.
81 Sistnämnda del är nämligen inte avskiljbar från resten av rättsakten. All information som energimärkningen av dammsugare ska innehålla grundas på en sådan beräkningsmetod.
82 Tribunalen ogiltigförklarar följaktligen den angripna förordningen i dess helhet, utan att det är nödvändigt att pröva den tredje grunden för talan eller yrkandet om att de diagram som förebringats under den muntliga förhandlingen inte skulle beaktas då de hör samman med den tredje grunden.
Rättegångskostnader
83 Vad beträffar avgöranden från tribunalen som meddelats efter upphävande och återförvisning, följer av artikel 219 i rättegångsreglerna att tribunalen ska besluta om rättegångskostnader som uppkommit under rättegången dels i målen vid tribunalen, dels i målet om överklagande vid domstolen.
84 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, vilka inbegriper de kostnader som uppkommit i målet om överklagande vid domstolen. Eftersom kommissionen har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (femte avdelningen)
följande:
1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 665/2013 av den 3 maj 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av dammsugare ogiltigförklaras.
2) Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som har uppkommit i målet om överklagande vid domstolen.
Gratsias | Labucka | Ulloa Rubio |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 november 2018.
Underskrifter